Första Korinthierbrevet 1–12

Kapitel 1

¹Från Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, och vår broder Sostenes. ²Till Guds församling i Korint, de kallade och heliga som helgats i Kristus Jesus, tillsammans med alla som åkallar vår Herre Jesu Kristi namn på varje plats där de eller vi bor. ³Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus. ⁴Jag tackar alltid min Gud för er, för den Guds nåd som ni har fått i Kristus Jesus. ⁵I honom har ni blivit rika på allt, på allt tal och all insikt, ⁶eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er. ⁷Därför saknar ni inte någon nådegåva medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska uppenbaras. ⁸Han ska också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag. ⁹Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre. ¹⁰I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att ni alla ska vara eniga i det ni säger och inte låta splittring finnas bland er, utan stå enade i samma sinne och samma mening. ¹¹Av Chloes folk har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er. ¹²Vad jag menar är att ni var och en säger: "Jag håller mig till Paulus" eller "Jag håller mig till Apollos" eller "Jag håller mig till Kefas" eller "Jag håller mig till Kristus". ¹³Är Kristus delad? Det var väl inte Paulus som blev korsfäst för er? Eller var det i Paulus namn ni blev döpta? ¹⁴Jag tackar Gud för att jag inte har döpt någon av er utom Crispus och Gaius, ¹⁵så att ingen kan säga att ni blev döpta i mitt namn. ¹⁶Jo, Stefanas familj har jag också döpt. Annars vet jag inte om jag har döpt någon annan. ¹⁷Kristus har ju inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangeliet, men inte med vältalig vishet så att Kristi kors förlorar sin kraft. ¹⁸Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. ¹⁹Det står ju skrivet: Jag ska göra slut på de visas visdom och förkasta de förståndigas förstånd. ²⁰Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens debattörer? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? ²¹När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. ²²Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, ²³men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. ²⁴Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. ²⁵Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor. ²⁶Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa på världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma. ²⁷Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, ²⁸och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, ²⁹för att ingen människa ska berömma sig inför Gud. ³⁰Tack vare honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud, rättfärdighet, helgelse och återlösning, ³¹för att det ska bli som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren.

Kapitel 2

¹När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. ²Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst. ³Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. ⁴Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. ⁵Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft. ⁶Vishet förkunnar vi dock bland de vuxna, en vishet som inte hör till den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. ⁷Nej, vi förkunnar Guds hemliga och fördolda vishet, som Gud från evighet har bestämt ska bli till härlighet för oss. ⁸Den visheten har ingen av den här världens härskare känt. Hade de känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. ⁹Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom. ¹⁰Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. ¹¹Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande. ¹²Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud. ¹³Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord. ¹⁴En oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. ¹⁵Den andliga människan däremot kan bedöma allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. ¹⁶För vem har lärt känna Herrens sinne? Vem kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.

Kapitel 3

¹Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor, utan bara som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus. ²Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte, för den tålde ni inte än. Och det gör ni inte nu heller, ³eftersom ni fortfarande är köttsliga. För när det finns avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra? ⁴Om en säger: "Jag håller mig till Paulus" och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet? ⁵Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den uppgift som Herren har gett. ⁶Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. ⁷Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, utan bara Gud som ger växten. ⁸Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en ska få sin lön efter sitt arbete. ⁹Vi är Guds medarbetare, och ni är Guds åker, Guds byggnad. ¹⁰Med den nåd som Gud gett mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och nu bygger en annan vidare på den. Men var och en måste tänka på hur han bygger. ¹¹Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus. ¹²Om någon bygger på den grunden med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm, ¹³så ska det visa sig hur var och en har byggt. Den dagen ska visa det, för den uppenbaras i eld och elden ska pröva hur vars och ens verk är. ¹⁴Om det verk som någon har byggt består, ska han få lön. ¹⁵Men om hans verk brinner upp ska han gå miste om lönen. Själv ska han dock bli frälst, men som genom eld. ¹⁶Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? ¹⁷Om någon fördärvar Guds tempel ska Gud fördärva honom. Guds tempel är heligt, och det templet är ni. ¹⁸Bedra inte er själva. Om någon av er tycker sig vara vis i den här världen, måste han först bli en dåre för att bli vis. ¹⁹Den här världens visdom är nämligen dårskap inför Gud. Det står skrivet: Han fångar de visa i deras slughet, ²⁰och vidare: Herren känner de visas tankar, han vet att de är tomma. ²¹Därför ska ingen skryta över människor, för allt är ert: ²²Paulus, Apollos och Kefas, världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert. ²³Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.

Kapitel 4

¹Alltså ska man se oss som Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter. ²Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig. ³Men mig gör det inget om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Nej, jag dömer inte ens mig själv. ⁴Jag har inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. ⁵Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han ska kasta ljus över det som är dolt i mörkret och avslöja alla hjärtans avsikter, och då ska var och en få sitt beröm av Gud. ⁶Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni ska lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger och inte skryta över den ene på den andres bekostnad. ⁷Vem ger dig en särställning? Vad har du som du inte har fått? Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det? ⁸Ni är redan mätta, ni är redan rika, ni har blivit kungar och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade blivit kungar, så att vi kunde regera tillsammans med er! ⁹Det verkar som om Gud har ställt oss apostlar sist, som dödsdömda. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor. ¹⁰Vi är dårar för Kristus, ni är kloka i Kristus. Vi är svaga, ni är starka. Ni är aktade, vi är föraktade. ¹¹Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga, vi är nakna, misshandlade och hemlösa. ¹²Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi blir hånade välsignar vi, när vi blir förföljda härdar vi ut, ¹³när folk talar illa om oss talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens skräp, som mänsklighetens avskrap, och så är det än i dag. ¹⁴Jag skriver inte det här för att få er att skämmas, utan för att förmana er som mina älskade barn. ¹⁵För även om ni skulle ha tiotusentals uppfostrare i Kristus, så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet. ¹⁶Därför ber jag: bli mina efterföljare. ¹⁷Just därför har jag sänt er Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren. Han ska påminna er om mina vägar i Kristus Jesus, det jag lär ut i alla församlingar överallt. ¹⁸Några har blivit självsäkra, för de tror att jag inte ska komma till er. ¹⁹Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det är, inte med orden utan med kraften hos dem som är uppblåsta. ²⁰Guds rike består inte i ord utan i kraft. ²¹Vad vill ni? Ska jag komma till er med riset, eller med kärlek och en mild ande?

Kapitel 5

¹Det ryktas faktiskt om sexuell omoral bland er, sådan omoral som man inte ens hittar bland hedningarna: att en man lever ihop med sin fars hustru. ²Och ändå är ni uppblåsta! I stället borde ni ha blivit så bedrövade att den som gjort det hade drivits ut ur er gemenskap. ³Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har redan, som om jag var där, ⁴i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. När ni är samlade och min ande är hos er med vår Herre Jesu makt, ⁵ska den mannen överlämnas åt Satan till köttets fördärv för att anden ska bli frälst på Herrens dag. ⁶Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? ⁷Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg, för ni är osyrade. Vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. ⁸Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd. ⁹I mitt brev till er skrev jag att ni inte ska umgås med sexuellt omoraliska människor. ¹⁰Jag menade inte alla omoraliska här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Annars hade ni behövt lämna världen! ¹¹Men nu skriver jag till er att ni inte ska umgås med den som kallar sig broder och är sexuellt omoralisk, girig, avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Med en sådan ska ni inte ens äta. ¹²Är det min sak att döma de utomstående? Är det inte dem som är innanför ni ska döma? ¹³De utomstående ska Gud döma. Driv bort från er den som är ond!

Kapitel 6

¹Hur kan någon av er som är i tvist med en annan gå till domstol inför de orättfärdiga och inte inför de heliga? ²Vet ni inte att de heliga ska döma världen? Och om världen ska dömas av er, duger ni då inte till att döma i småsaker? ³Vet ni inte att vi ska döma änglar? Ska ni då inte kunna döma i vardagliga ting? ⁴Men när ni har vardagliga tvister sätter ni folk till domare som församlingen inte har förtroende för. ⁵Det här säger jag för att ni ska skämmas. Finns det ingen förståndig bland er, ingen som kan vara skiljedomare mellan bröder? ⁶I stället går broder till domstol med broder, och detta inför otroende. ⁷Redan det att ni processar med varandra är ett nederlag för er. Varför tar ni inte hellre en oförrätt? Varför tar ni inte hellre en förlust? ⁸I stället gör ni själva orätt och roffar åt er, och det drabbar bröder. ⁹Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, ¹⁰varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. ¹¹Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande. ¹²"Allt är tillåtet för mig", men allt är inte nyttigt. "Allt är tillåtet för mig", men jag ska inte låta något ta makten över mig. ¹³"Maten är till för magen och magen för maten", men Gud ska göra slut på dem båda. Men kroppen är inte till för omoral utan för Herren, och Herren för kroppen. ¹⁴Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt ska han uppväcka även oss. ¹⁵Vet ni inte att era kroppar är delar i Kristi kropp? Ska jag ta delar av Kristi kropp och göra dem till ett med en prostituerads kropp? Verkligen inte! ¹⁶Eller vet ni inte att den som förenar sig med en prostituerad blir en enda kropp med henne? Det heter: De två ska bli ett kött. ¹⁷Men den som är förenad med Herren är en ande med honom. ¹⁸Fly sexuell omoral! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den sexuellt omoraliske syndar mot sin egen kropp. ¹⁹Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva, ²⁰ni är köpta till ett högt pris. Ära då Gud med er kropp!

Kapitel 7

¹När det gäller det ni skrev: Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna. ²Men för att undvika sexuella synder ska varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. ³Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne, och på samma sätt hustrun sin man. ⁴Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. ⁵Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. ⁶Men detta säger jag som ett råd, inte som en befallning. ⁷Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat. ⁸Till de ogifta och till änkorna säger jag: det är bäst för dem om de förblir som jag. ⁹Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär. ¹⁰De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man – ¹¹skiljer hon sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man – och en man får inte överge sin hustru. ¹²Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne. ¹³Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. ¹⁴Mannen som inte tror är nämligen helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars skulle era barn vara orena, men nu är de heliga. ¹⁵Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva i frid. ¹⁶För hur vet du, hustru, om du kommer att frälsa din man? Och hur vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru? ¹⁷Men var och en ska leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, så som Gud har kallat honom. Det föreskriver jag i alla församlingar. ¹⁸Blev någon kallad som omskuren ska han inte ändra på det. Har någon blivit kallad som oomskuren ska han inte låta omskära sig. ¹⁹Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud. ²⁰Var och en ska bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad. ²¹Blev du kallad som slav, så bekymra dig inte över det. Men kan du bli fri, bli hellre det. ²²Den som var slav när han blev kallad av Herren är Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad är Kristi slav. ²³Ni är köpta till ett högt pris. Bli inte slavar under människor. ²⁴Bröder, var och en ska inför Gud förbli som han var när han blev kallad. ²⁵När det gäller de kvinnor som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren. Men jag ger ett råd som en som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig. ²⁶Jag menar att i det svåra läge som nu råder är det bäst för människor att förbli som de är. ²⁷Är du bunden vid en hustru, sök då inte bli fri. Är du inte bunden, så sök inte någon hustru. ²⁸Men om du gifter dig syndar du inte, och om en ogift kvinna gifter sig syndar hon inte. De som gör så kommer dock att få lida här i livet, och jag vill gärna skona er. ²⁹Men det säger jag, bröder: Tiden är kort. Nu måste även de som har hustru leva som om de inte hade det, ³⁰och de som gråter som om de inte grät, de som är glada som om de inte var det, de som köper något som om de inte fick behålla det, ³¹och de som brukar den här världen som om de inte brukade den. Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång, ³²och jag vill att ni ska vara fria från bekymmer. Den ogifte tänker på det som hör till Herren, hur han ska glädja Herren. ³³Den gifte tänker på det som hör till världen, hur han ska glädja sin hustru, ³⁴och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren, att vara helig till både kropp och själ. Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen, hur hon ska glädja sin man. ³⁵Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att ni ska kunna leva anständigt för Herren utan att slitas hit och dit. ³⁶Men om någon tycker sig göra fel mot sin flicka som är giftasvuxen och vill gifta sig, då ska han göra som hon vill. Han syndar inte. Låt dem gifta sig. ³⁷Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra. ³⁸Alltså: den som gifter bort sin flicka gör något bra, och den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre. ³⁹En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. ⁴⁰Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande.

Kapitel 8

¹När det gäller kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen gör oss uppblåsta, medan kärleken bygger upp. ²Om någon tycker sig ha kunskap om något, så har han ännu inte den kunskap han borde ha. ³Men om någon älskar Gud är han känd av honom. ⁴När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar, så vet vi att det inte finns någon avgud i världen och att det bara finns en Gud. ⁵För även om det skulle finnas så kallade gudar i himlen eller på jorden – och det finns många "gudar" och många "herrar" – ⁶så har vi bara en Gud, Fadern från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus genom vilken allting är och genom vilken vi själva är. ⁷Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några är fortfarande så vana vid avgudarna att de äter köttet just som avgudaoffer, och då blir deras svaga samvete fläckat. ⁸Men det är inte maten som för oss närmare Gud. Äter vi inte så förlorar vi inget, och äter vi så vinner vi inget. ⁹Men se till att den frihet ni fått inte blir till fall för de svaga. ¹⁰För om någon får se hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete uppmuntrad till att äta av köttet från avgudaoffren? ¹¹Genom din kunskap går då den svage förlorad, din broder som Kristus har dött för. ¹²När ni på så sätt syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. ¹³Alltså: om maten blir till fall för min broder tänker jag aldrig mer äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.

Kapitel 9

¹Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett vår Herre Jesus? Är inte ni mitt verk i Herren? ²Om jag inte är apostel för andra, så är jag det i alla fall för er. Ni är sigillet på mitt apostlaämbete i Herren. ³Mitt försvar inför dem som anklagar mig är detta: ⁴Har inte vi rätt till mat och dryck? ⁵Har inte vi rätt att föra med oss en troende hustru, som de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas? ⁶Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete? ⁷Vem gör soldattjänst på egen bekostnad? Vem planterar en vingård utan att äta av dess frukt? Eller vem vallar en hjord utan att dricka av dess mjölk? ⁸Säger jag det här som en rent mänsklig åsikt? Säger inte lagen samma sak? ⁹Det står skrivet i Mose lag: Du ska inte binda för munnen på oxen som tröskar. Är det oxarna Gud bekymrar sig om? ¹⁰Säger han det inte snarare för vår skull? Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer och den som tröskar ska göra det i hopp om att få sin del. ¹¹När vi har sått andliga ting hos er, är det då för mycket begärt om vi skördar materiella ting från er? ¹²Om andra har rätt att få del av det som är ert, har inte vi det ännu mer? Men vi har inte utnyttjat den rättigheten, utan finner oss i allt för att inte skapa hinder för Kristi evangelium. ¹³Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som tjänar vid altaret får sin del från altaret? ¹⁴Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet ska leva av evangeliet. ¹⁵Men jag har inte utnyttjat någon sådan förmån. Och jag skriver inte det här för att få det. Hellre dör jag. Ingen ska ta ifrån mig min berömmelse. ¹⁶Att jag predikar evangeliet är inget jag ska ha beröm för, det är ett måste för mig. Ve mig om jag inte predikar evangeliet! ¹⁷Gör jag det frivilligt har jag lön, men gör jag det för att jag måste är det ett förvaltarskap som anförtrotts mig. ¹⁸Vad är då min lön? Jo, att som förkunnare få lägga fram evangeliet utan ersättning och inte utnyttja den rättighet som evangeliet ger mig. ¹⁹Fri och oberoende av alla har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler. ²⁰För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som är under lagen har jag blivit som de som är under lagen, fast jag själv inte är under lagen, för att vinna dem som är under lagen. ²¹För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Guds lag utan lyder under Kristi lag. ²²För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att i alla fall frälsa några. ²³Allt gör jag för evangeliet, för att även själv få del av det. ²⁴Vet ni inte att av alla löparna som springer på arenan är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. ²⁵Alla som tävlar måste ha disciplin i allt – de gör det för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. ²⁶Jag springer alltså inte utan att ha målet i sikte, jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. ²⁷I stället är jag hård mot min kropp och tvingar den till lydnad, för att inte själv komma till korta när jag predikar för andra.

Kapitel 10

¹Bröder, jag vill att ni ska veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet. ²Alla blev de döpta i molnskyn och havet till gemenskap med Mose. ³Alla åt de samma andliga mat, ⁴och alla drack de samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. ⁵Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, utan de föll och låg utspridda i öknen. ⁶Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda som de hade. ⁷Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet: Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig. ⁸Vi ska inte heller begå sexuell synd som några av dem gjorde – på en enda dag föll tjugotretusen. ⁹Och vi ska inte fresta Kristus som några av dem gjorde – de dödades av ormar. ¹⁰Klaga inte heller som några av dem gjorde – de dödades av fördärvaren. ¹¹Det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss. ¹²Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller. ¹³Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut. ¹⁴Därför, mina älskade, fly avgudadyrkan! ¹⁵Jag talar till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger. ¹⁶Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? ¹⁷Eftersom brödet är ett, är vi som är många en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd. ¹⁸Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret? ¹⁹Så vad menar jag? Att avgudaoffer betyder något eller att en avgud betyder något? ²⁰Nej, men vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med de onda andarna. ²¹Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. ²²Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han? ²³Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. ²⁴Ingen ska söka sitt eget bästa, utan den andres. ²⁵Ät allt som säljs på torget utan att ställa frågor för samvetets skull, ²⁶för jorden är Herrens med allt vad den rymmer. ²⁷Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er utan att ställa frågor för samvetets skull. ²⁸Men om någon skulle säga till er: "Det här är offerkött", avstå då från att äta av hänsyn till den som sade det och för samvetets skull. ²⁹Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför ska min frihet dömas av en annans samvete? ³⁰Om jag äter med tacksamhet, varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för? ³¹Alltså: om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. ³²Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. ³³Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de ska bli frälsta.

Kapitel 11

¹Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel. ²Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid den undervisning som jag har fört vidare till er. ³Nu vill jag att ni ska veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. ⁴Om en man ber eller profeterar med något på huvudet vanärar han sitt huvud. ⁵Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet, så vanärar hon sitt huvud. Det är samma sak som att ha håret avrakat. ⁶För om en kvinna inte har något på huvudet kan hon lika gärna klippa av sig håret. Men om det är en skam för en kvinna att klippa eller raka av sig håret, så bör hon ha något på huvudet. ⁷En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Men kvinnan är mannens ära, ⁸för mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen. ⁹Och mannen skapades inte för kvinnan, utan kvinnan för mannen. ¹⁰Därför bör kvinnan ha en makt på huvudet för änglarnas skull. ¹¹Men i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen eller mannen oberoende av kvinnan. ¹²För liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan. Och allt kommer från Gud. ¹³Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet? ¹⁴Lär inte själva naturen er att det är en skam för en man att ha långt hår ¹⁵men en ära för en kvinna, eftersom hon har fått håret som slöja? ¹⁶Men om någon har lust att strida om detta har vi ingen sådan sed, inte heller Guds församlingar. ¹⁷När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte, för era sammankomster är mer till skada än till nytta. ¹⁸Först och främst hör jag att det förekommer splittring bland er när ni möts i församlingen, och till viss del tror jag att det är så. ¹⁹Det måste finnas partier bland er, för att visa vilka av er som är äkta. ²⁰Men när ni samlas går det inte att fira Herrens måltid, ²¹för när ni äter tar var och en genast för sig av sin egen mat. Den ene är hungrig, den andre berusad. ²²Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och förödmjukar dem som inget har? Vad ska jag säga till er? Ska jag berömma er? Nej, för det här kan jag inte berömma er. ²³Jag har själv tagit emot från Herren vad jag fört vidare till er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, ²⁴tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig." ²⁵På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig." ²⁶Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer. ²⁷Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt syndar därför mot Herrens kropp och blod. ²⁸Var och en ska pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. ²⁹Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. ³⁰Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. ³¹Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi slippa att bli dömda. ³²Men när vi döms fostras vi av Herren, för att inte bli fördömda tillsammans med världen. ³³Alltså, mina bröder: när ni samlas för att äta, så vänta på varandra. ³⁴Om någon är hungrig ska han äta hemma, så att er sammankomst inte blir till en dom för er. Allt det andra ska jag ge föreskrifter om när jag kommer.

Kapitel 12

¹När det gäller de andliga gåvorna, bröder, vill jag inte att ni ska vara okunniga. ²Ni vet att när ni var hedningar drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. ³Därför ska ni veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannelse över Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren" annat än i kraft av den helige Ande. ⁴Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. ⁵Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. ⁶Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. ⁷Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. ⁸Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. ⁹En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, ¹⁰en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. ¹¹Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill. ¹²Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. ¹³I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss. ¹⁴Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många. ¹⁵Om foten sade: "Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. ¹⁶Och om örat sade: "Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. ¹⁷Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet? ¹⁸Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville. ¹⁹Om alla vore en enda kroppsdel, var vore då kroppen? ²⁰Men nu är kroppsdelarna många och kroppen ändå en. ²¹Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." ²²Nej, tvärtom är de delar av kroppen som verkar svagast så mycket mer nödvändiga. ²³Och de delar av kroppen som vi tycker är värda mindre heder klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för skyler vi med så mycket större anständighet, ²⁴något som våra anständigare delar inte behöver. Men Gud har satt samman kroppen och gett de ringare delarna större heder, ²⁵för att det inte ska bli splittring i kroppen utan att delarna i stället ska ha samma omsorg om varandra. ²⁶Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den. ²⁷Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den. ²⁸Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. ²⁹Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar? ³⁰Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda? ³¹Men sträva efter de nådegåvor som är störst. Och nu ska jag visa er en väg som vida överträffar alla andra:

Visa nästa kapitel