Första Korinthierbrevet 1–7

Kapitel 1

¹Från Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, och vår broder Sostenes. ²Till Guds församling i Korint, de kallade och heliga som helgats i Kristus Jesus, tillsammans med alla som åkallar vår Herre Jesu Kristi namn på varje plats där de eller vi bor. ³Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus. ⁴Jag tackar alltid min Gud för er, för den Guds nåd som ni har fått i Kristus Jesus. ⁵I honom har ni blivit rika på allt, på allt tal och all insikt, ⁶eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er. ⁷Därför saknar ni inte någon nådegåva medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska uppenbaras. ⁸Han ska också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag. ⁹Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre. ¹⁰I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att ni alla ska vara eniga i det ni säger och inte låta splittring finnas bland er, utan stå enade i samma sinne och samma mening. ¹¹Av Chloes folk har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er. ¹²Vad jag menar är att ni var och en säger: "Jag håller mig till Paulus" eller "Jag håller mig till Apollos" eller "Jag håller mig till Kefas" eller "Jag håller mig till Kristus". ¹³Är Kristus delad? Det var väl inte Paulus som blev korsfäst för er? Eller var det i Paulus namn ni blev döpta? ¹⁴Jag tackar Gud för att jag inte har döpt någon av er utom Crispus och Gaius, ¹⁵så att ingen kan säga att ni blev döpta i mitt namn. ¹⁶Jo, Stefanas familj har jag också döpt. Annars vet jag inte om jag har döpt någon annan. ¹⁷Kristus har ju inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangeliet, men inte med vältalig vishet så att Kristi kors förlorar sin kraft. ¹⁸Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. ¹⁹Det står ju skrivet: Jag ska göra slut på de visas visdom och förkasta de förståndigas förstånd. ²⁰Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens debattörer? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? ²¹När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. ²²Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, ²³men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. ²⁴Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. ²⁵Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor. ²⁶Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa på världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma. ²⁷Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, ²⁸och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, ²⁹för att ingen människa ska berömma sig inför Gud. ³⁰Tack vare honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud, rättfärdighet, helgelse och återlösning, ³¹för att det ska bli som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren.

Kapitel 2

¹När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. ²Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst. ³Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. ⁴Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. ⁵Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft. ⁶Vishet förkunnar vi dock bland de vuxna, en vishet som inte hör till den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. ⁷Nej, vi förkunnar Guds hemliga och fördolda vishet, som Gud från evighet har bestämt ska bli till härlighet för oss. ⁸Den visheten har ingen av den här världens härskare känt. Hade de känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. ⁹Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom. ¹⁰Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. ¹¹Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande. ¹²Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud. ¹³Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord. ¹⁴En oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. ¹⁵Den andliga människan däremot kan bedöma allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. ¹⁶För vem har lärt känna Herrens sinne? Vem kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.

Kapitel 3

¹Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor, utan bara som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus. ²Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte, för den tålde ni inte än. Och det gör ni inte nu heller, ³eftersom ni fortfarande är köttsliga. För när det finns avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra? ⁴Om en säger: "Jag håller mig till Paulus" och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet? ⁵Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den uppgift som Herren har gett. ⁶Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. ⁷Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, utan bara Gud som ger växten. ⁸Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en ska få sin lön efter sitt arbete. ⁹Vi är Guds medarbetare, och ni är Guds åker, Guds byggnad. ¹⁰Med den nåd som Gud gett mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och nu bygger en annan vidare på den. Men var och en måste tänka på hur han bygger. ¹¹Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus. ¹²Om någon bygger på den grunden med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm, ¹³så ska det visa sig hur var och en har byggt. Den dagen ska visa det, för den uppenbaras i eld och elden ska pröva hur vars och ens verk är. ¹⁴Om det verk som någon har byggt består, ska han få lön. ¹⁵Men om hans verk brinner upp ska han gå miste om lönen. Själv ska han dock bli frälst, men som genom eld. ¹⁶Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? ¹⁷Om någon fördärvar Guds tempel ska Gud fördärva honom. Guds tempel är heligt, och det templet är ni. ¹⁸Bedra inte er själva. Om någon av er tycker sig vara vis i den här världen, måste han först bli en dåre för att bli vis. ¹⁹Den här världens visdom är nämligen dårskap inför Gud. Det står skrivet: Han fångar de visa i deras slughet, ²⁰och vidare: Herren känner de visas tankar, han vet att de är tomma. ²¹Därför ska ingen skryta över människor, för allt är ert: ²²Paulus, Apollos och Kefas, världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert. ²³Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.

Kapitel 4

¹Alltså ska man se oss som Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter. ²Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig. ³Men mig gör det inget om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Nej, jag dömer inte ens mig själv. ⁴Jag har inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. ⁵Fäll därför ingen dom i förtid, innan Herren kommer. Han ska kasta ljus över det som är dolt i mörkret och avslöja alla hjärtans avsikter, och då ska var och en få sitt beröm av Gud. ⁶Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni ska lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger och inte skryta över den ene på den andres bekostnad. ⁷Vem ger dig en särställning? Vad har du som du inte har fått? Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det? ⁸Ni är redan mätta, ni är redan rika, ni har blivit kungar och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade blivit kungar, så att vi kunde regera tillsammans med er! ⁹Det verkar som om Gud har ställt oss apostlar sist, som dödsdömda. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor. ¹⁰Vi är dårar för Kristus, ni är kloka i Kristus. Vi är svaga, ni är starka. Ni är aktade, vi är föraktade. ¹¹Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga, vi är nakna, misshandlade och hemlösa. ¹²Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi blir hånade välsignar vi, när vi blir förföljda härdar vi ut, ¹³när folk talar illa om oss talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens skräp, som mänsklighetens avskrap, och så är det än i dag. ¹⁴Jag skriver inte det här för att få er att skämmas, utan för att förmana er som mina älskade barn. ¹⁵För även om ni skulle ha tiotusentals uppfostrare i Kristus, så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet. ¹⁶Därför ber jag: bli mina efterföljare. ¹⁷Just därför har jag sänt er Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren. Han ska påminna er om mina vägar i Kristus Jesus, det jag lär ut i alla församlingar överallt. ¹⁸Några har blivit självsäkra, för de tror att jag inte ska komma till er. ¹⁹Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det är, inte med orden utan med kraften hos dem som är uppblåsta. ²⁰Guds rike består inte i ord utan i kraft. ²¹Vad vill ni? Ska jag komma till er med riset, eller med kärlek och en mild ande?

Kapitel 5

¹Det ryktas faktiskt om sexuell omoral bland er, sådan omoral som man inte ens hittar bland hedningarna: att en man lever ihop med sin fars hustru. ²Och ändå är ni uppblåsta! I stället borde ni ha blivit så bedrövade att den som gjort det hade drivits ut ur er gemenskap. ³Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har redan, som om jag var där, ⁴i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. När ni är samlade och min ande är hos er med vår Herre Jesu makt, ⁵ska den mannen överlämnas åt Satan till köttets fördärv för att anden ska bli frälst på Herrens dag. ⁶Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? ⁷Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg, för ni är osyrade. Vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. ⁸Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd. ⁹I mitt brev till er skrev jag att ni inte ska umgås med sexuellt omoraliska människor. ¹⁰Jag menade inte alla omoraliska här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Annars hade ni behövt lämna världen! ¹¹Men nu skriver jag till er att ni inte ska umgås med den som kallar sig broder och är sexuellt omoralisk, girig, avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Med en sådan ska ni inte ens äta. ¹²Är det min sak att döma de utomstående? Är det inte dem som är innanför ni ska döma? ¹³De utomstående ska Gud döma. Driv bort från er den som är ond!

Kapitel 6

¹Hur kan någon av er som är i tvist med en annan gå till domstol inför de orättfärdiga och inte inför de heliga? ²Vet ni inte att de heliga ska döma världen? Och om världen ska dömas av er, duger ni då inte till att döma i småsaker? ³Vet ni inte att vi ska döma änglar? Ska ni då inte kunna döma i vardagliga ting? ⁴Men när ni har vardagliga tvister sätter ni folk till domare som församlingen inte har förtroende för. ⁵Det här säger jag för att ni ska skämmas. Finns det ingen förståndig bland er, ingen som kan vara skiljedomare mellan bröder? ⁶I stället går broder till domstol med broder, och detta inför otroende. ⁷Redan det att ni processar med varandra är ett nederlag för er. Varför tar ni inte hellre en oförrätt? Varför tar ni inte hellre en förlust? ⁸I stället gör ni själva orätt och roffar åt er, och det drabbar bröder. ⁹Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, ¹⁰varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. ¹¹Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande. ¹²"Allt är tillåtet för mig", men allt är inte nyttigt. "Allt är tillåtet för mig", men jag ska inte låta något ta makten över mig. ¹³"Maten är till för magen och magen för maten", men Gud ska göra slut på dem båda. Men kroppen är inte till för omoral utan för Herren, och Herren för kroppen. ¹⁴Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt ska han uppväcka även oss. ¹⁵Vet ni inte att era kroppar är delar i Kristi kropp? Ska jag ta delar av Kristi kropp och göra dem till ett med en prostituerads kropp? Verkligen inte! ¹⁶Eller vet ni inte att den som förenar sig med en prostituerad blir en enda kropp med henne? Det heter: De två ska bli ett kött. ¹⁷Men den som är förenad med Herren är en ande med honom. ¹⁸Fly sexuell omoral! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den sexuellt omoraliske syndar mot sin egen kropp. ¹⁹Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva, ²⁰ni är köpta till ett högt pris. Ära då Gud med er kropp!

Kapitel 7

¹När det gäller det ni skrev: Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna. ²Men för att undvika sexuella synder ska varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. ³Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne, och på samma sätt hustrun sin man. ⁴Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. ⁵Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. ⁶Men detta säger jag som ett råd, inte som en befallning. ⁷Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat. ⁸Till de ogifta och till änkorna säger jag: det är bäst för dem om de förblir som jag. ⁹Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär. ¹⁰De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man – ¹¹skiljer hon sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man – och en man får inte överge sin hustru. ¹²Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne. ¹³Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. ¹⁴Mannen som inte tror är nämligen helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars skulle era barn vara orena, men nu är de heliga. ¹⁵Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva i frid. ¹⁶För hur vet du, hustru, om du kommer att frälsa din man? Och hur vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru? ¹⁷Men var och en ska leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, så som Gud har kallat honom. Det föreskriver jag i alla församlingar. ¹⁸Blev någon kallad som omskuren ska han inte ändra på det. Har någon blivit kallad som oomskuren ska han inte låta omskära sig. ¹⁹Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud. ²⁰Var och en ska bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad. ²¹Blev du kallad som slav, så bekymra dig inte över det. Men kan du bli fri, bli hellre det. ²²Den som var slav när han blev kallad av Herren är Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad är Kristi slav. ²³Ni är köpta till ett högt pris. Bli inte slavar under människor. ²⁴Bröder, var och en ska inför Gud förbli som han var när han blev kallad. ²⁵När det gäller de kvinnor som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren. Men jag ger ett råd som en som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig. ²⁶Jag menar att i det svåra läge som nu råder är det bäst för människor att förbli som de är. ²⁷Är du bunden vid en hustru, sök då inte bli fri. Är du inte bunden, så sök inte någon hustru. ²⁸Men om du gifter dig syndar du inte, och om en ogift kvinna gifter sig syndar hon inte. De som gör så kommer dock att få lida här i livet, och jag vill gärna skona er. ²⁹Men det säger jag, bröder: Tiden är kort. Nu måste även de som har hustru leva som om de inte hade det, ³⁰och de som gråter som om de inte grät, de som är glada som om de inte var det, de som köper något som om de inte fick behålla det, ³¹och de som brukar den här världen som om de inte brukade den. Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång, ³²och jag vill att ni ska vara fria från bekymmer. Den ogifte tänker på det som hör till Herren, hur han ska glädja Herren. ³³Den gifte tänker på det som hör till världen, hur han ska glädja sin hustru, ³⁴och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren, att vara helig till både kropp och själ. Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen, hur hon ska glädja sin man. ³⁵Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att ni ska kunna leva anständigt för Herren utan att slitas hit och dit. ³⁶Men om någon tycker sig göra fel mot sin flicka som är giftasvuxen och vill gifta sig, då ska han göra som hon vill. Han syndar inte. Låt dem gifta sig. ³⁷Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra. ³⁸Alltså: den som gifter bort sin flicka gör något bra, och den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre. ³⁹En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. ⁴⁰Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande.

Visa nästa kapitel