Första Moseboken 1–3
Kapitel 1
1I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. 2Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. 3Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. 4Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen. 6Gud sade: ”Mitt i vattnet ska finnas ett valv som skiljer vatten från vatten.” 7Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet över valvet. Och det blev så. 8Gud kallade valvet himmel. Och det blev afton och det blev morgon, den andra dagen. 9Gud sade: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats så att det torra blir synligt.” Och det blev så. 10Gud kallade det torra land, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. 11Gud sade: ”Jorden ska frambringa grönska, fröbärande örter och fruktträd, som bär frukt med frö efter sina slag på jorden.” Och det blev så. 12Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som bär frukt med frö efter sina slag. Och Gud såg att det var gott. 13Och det blev afton och det blev morgon, den tredje dagen. 14Gud sade: ”På himlavalvet ska finnas ljus som skiljer dagen från natten. De ska vara tecken som utmärker högtider, dagar och år, 15och de ska vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden.” Och det blev så. 16Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, och likaså stjärnorna. 17Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, 18att härska över dagen och natten och att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott. 19Och det blev afton och det blev morgon, den fjärde dagen. 20Gud sade: ”Vattnet ska vimla av levande varelser, och fåglar ska flyga över jorden på himlavalvet.” 21Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, och alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. 22Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Och fåglarna ska föröka sig på jorden.” 23Och det blev afton och det blev morgon, den femte dagen. 24Gud sade: ”Jorden ska frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag.” Och det blev så. 25Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och markens alla kräldjur efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. 26Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden och alla kräldjur som rör sig på jorden.” 27Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 28Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.” 29Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Det ska ni ha till föda. 30Och åt jordens alla djur, åt himlens alla fåglar och allt som krälar på jorden, allt som har liv, ger jag alla gröna örter till föda.” Och det blev så. 31Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen.
Kapitel 2
1Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. 2På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk, och han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han gjort. 3Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, för på den dagen vilade han från hela sitt verk som han hade skapat och gjort. I. HIMLENS OCH JORDENS FORTSATTA HISTORIA 2:4-4:26 4Detta är himlens och jordens fortsatta historia sedan de skapats, när Herren Gud hade gjort jord och himmel. 5Markens alla buskar fanns ännu inte på jorden och markens alla örter hade ännu inte vuxit upp, för Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden och det fanns ingen människa som kunde bruka den. 6Men en dimma kom upp ur jorden och vattnade hela marken. 7Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse. 8Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. 9Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont. 10Från Eden gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar. 11Den första heter Pishon. Det är den som flyter runt hela landet Havila, där det finns guld. 12Guldet i det landet är gott, och där finns också bdelliumharts och onyxsten. 13Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush. 14Den tredje floden heter Tigris. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat. 15Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den. 16Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, 17men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.” 18Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like.” 19Herren Gud hade format alla markens djur och himlens alla fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så blev dess namn. 20Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och markens alla vilda djur. Men åt Adam fanns ingen medhjälpare som var hans like. 21Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen. När han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. 22Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit från mannen och förde fram henne till honom. 23Då sade mannen: ”Äntligen! Hon är ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon ska heta kvinna, för av man är hon tagen.” 24Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött. 25Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att vara blyga för varandra.
Kapitel 3
1Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” 2Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, 3men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.” 4Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! 5Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.” 6Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. 7Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde sig höftskynken. 8Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. 9Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?” 10Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” 11Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” 12Mannen svarade: ”Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.” 13Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.” 14Då sade Herren Gud till ormen: ”Eftersom du gjort detta, ska du vara förbannad bland alla boskapsdjur och vilda djur. På din buk ska du gå, och jord ska du äta så länge du lever. 15Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen.” 16Till kvinnan sade han: ”Jag ska göra din möda stor när du blir havande. Med smärta ska du föda dina barn. Till din man ska din åtrå vara, och han ska råda över dig.” 17Till Adam sade han: ”Du lyssnade på din hustru och åt av trädet som jag befallde dig att inte äta av. Därför ska marken vara förbannad för din skull. Med möda ska du livnära dig av den så länge du lever. 18Törne och tistel ska den bära åt dig, och du ska äta av markens örter. 19I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till jorden, för av den är du tagen. Jord är du, och jord ska du åter bli.” 20Mannen gav sin hustru namnet Eva, för hon blev mor till allt levande. 21Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem. 22Herren Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt.” 23Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. 24Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.