Första Thessalonikerbrevet

Kapitel 1

¹Från Paulus, Silvanus och Timoteus. Till Tessalonikes församling som lever i Gud Fadern och Herren Jesus Kristus. Nåd och frid vare med er. ²Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner, ³för vi tänker ständigt på er gärning i tron, ert arbete i kärleken och er uthållighet i hoppet till vår Herre Jesus Kristus inför vår Gud och Far. ⁴Bröder, Guds älskade, vi vet att ni är utvalda, ⁵för vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan också med kraft och den helige Ande och full visshet. Ni vet ju hur vi levde bland er för er skull. ⁶Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger. ⁷Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och Achaia. ⁸Från er har Herrens ord gett eko, inte bara i Makedonien och Achaia, utan överallt har er tro på Gud blivit känd så att vi inte behöver säga något mer. ⁹De berättar själva vilken ingång vi fick hos er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden ¹⁰och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda: Jesus, som räddar oss från den kommande vredesdomen.

Kapitel 2

¹Ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er inte var förgäves. ²Tidigare hade vi, som ni vet, lidit och blivit misshandlade i Filippi. Men genom vår Gud fick vi mod att predika Guds evangelium för er trots hård kamp. ³Vår predikan kommer inte ur villfarelse, orena motiv eller dolda avsikter. ⁴Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet och därför talar vi som vi gör, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan. ⁵Vi har aldrig kommit med smickrande ord, det vet ni, eller med förevändningar för att roffa åt oss. Gud är vårt vittne. ⁶Vi har inte heller sökt bli ärade av människor, varken av er eller andra, ⁷även om vi som Kristi apostlar kunde ha kommit med anspråk. I stället uppträdde vi kärleksfullt bland er. Som när en mor sköter om sina barn ⁸ville vi i ömhet ge er inte bara Guds evangelium utan också våra egna liv, eftersom ni hade blivit så kära för oss. ⁹Bröder, ni minns ju hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er. ¹⁰Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och rent vi uppträdde bland er troende. ¹¹Ni vet också hur vi förmanade och uppmuntrade var och en av er, som en far sina barn, ¹²och vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, som kallar er till sitt rike och sin härlighet. ¹³Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som människors ord utan så som det verkligen är: Guds ord som är verksamt i er som tror. ¹⁴Ni bröder har ju blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era landsmän som de har fått från judarna, ¹⁵som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har drivit bort oss. De behagar inte Gud, och de motarbetar alla människor ¹⁶när de försöker hindra oss från att predika för hedningarna så att dessa blir frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men vredesdomen har till slut kommit över dem. ¹⁷Bröder, när vi nu för en tid har varit skilda från er – bara till det yttre, inte till hjärtat – har vi längtat mycket efter er och blivit ännu ivrigare att få se era ansikten. ¹⁸Vi har verkligen önskat få komma till er – jag, Paulus, både en och två gånger – men Satan har hindrat oss. ¹⁹Vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrans inför vår Herre Jesus när han kommer om inte ni? ²⁰Ja, ni är vår ära och vår glädje.

Kapitel 3

¹När vi därför inte stod ut längre, bestämde vi oss för att stanna ensamma kvar i Aten ²och sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron ³så att ingen vacklar under dessa lidanden. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant. ⁴Redan när vi var hos er sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet. ⁵Det var därför som jag, när jag inte längre stod ut, sände bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske hade frestaren frestat er och vårt arbete varit förgäves? ⁶Men nu har Timoteus kommit tillbaka från er med goda nyheter om er tro och kärlek. Han har berättat hur ni ständigt tänker på oss med glädje och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er. ⁷Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, mitt i alla våra svårigheter och lidanden. ⁸Nu lever vi, när ni står fasta i Herren. ⁹Hur kan vi tacka Gud nog för er, för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud? ¹⁰Natt och dag ber vi med stor iver om att få se era ansikten och hjälpa er med det som brister i er tro. ¹¹Må vår Gud och Far själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er. ¹²Och må Herren låta er växa och överflöda i kärleken till varandra och till alla, liksom vi i vår kärlek till er. ¹³Så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.

Kapitel 4

¹För övrigt, bröder, har ni lärt er av oss hur ni ska leva för att behaga Gud, och det är ju så ni lever. Nu ber vi er och uppmanar er i Herren Jesus att göra det ännu mer. ²Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren. ³Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från sexuell omoral, ⁴att ni var och en vet att vinna er en hustru på ett helgat och hedervärt sätt. ⁵Det får inte ske i lidelser och begär som bland hedningarna som inte känner Gud, ⁶så att någon går för långt i denna sak och kränker sin broder. Herren straffar allt sådant, det har vi redan sagt och betygat för er. ⁷Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse. ⁸Den som avvisar detta avvisar alltså inte en människa utan Gud, som ger er sin helige Ande. ⁹När det gäller syskonkärleken behöver vi inte skriva till er. Ni har ju själva lärt er av Gud att älska varandra, ¹⁰och den kärleken visar ni alla bröderna i hela Makedonien. Men vi uppmanar er, bröder, att göra det ännu mer. ¹¹Sätt en ära i att leva lugnt och sköta ert och arbeta med era händer, så som vi befallt er, ¹²så att ni väcker respekt hos de utomstående och inte behöver sakna något. ¹³Bröder, vi vill att ni ska veta hur det blir med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. ¹⁴Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så ska Gud på samma sätt genom Jesus föra fram de insomnade tillsammans med honom. ¹⁵Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst ska alls inte komma före de insomnade. ¹⁶När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. ¹⁷Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. ¹⁸Trösta därför varandra med dessa ord.

Kapitel 5

¹När det gäller tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. ²Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. ³När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan. ⁴Men ni, bröder, lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv. ⁵Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. ⁶Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. ⁷De som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. ⁸Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iförda tron och kärleken som rustning och hoppet om frälsning som hjälm. ⁹Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. ¹⁰Han har dött för oss för att vi ska leva med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. ¹¹Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör. ¹²Vi ber er, bröder, att uppskatta dem som arbetar bland er och leder er i Herren och förmanar er. ¹³Visa dem den största kärlek för det arbete de gör. Håll frid med varandra. ¹⁴Vi upp-manar er, bröder: förmana de oansvariga, uppmuntra de missmodiga, ta hand om de svaga och ha tålamod med alla. ¹⁵Se till att ingen lönar ont med ont, utan sträva alltid efter att göra gott både mot varandra och mot alla. ¹⁶Var alltid glada, ¹⁷be utan uppehåll ¹⁸och tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. ¹⁹Släck inte Anden. ²⁰Förakta inte pro-fetior, ²¹men pröva allt, behåll det goda ²²och håll er borta från allt slags ont. ²³Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela så att ni är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer. ²⁴Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk. ²⁵Bröder, be även för oss. ²⁶Hälsa alla bröderna med en helig kyss. ²⁷Lova mig inför Herren att brevet blir uppläst för alla bröderna. ²⁸Vår Herre Jesu nåd vare med er.