Första Timotheosbrevet 1–2
Kapitel 1
1Från Paulus, Kristi Jesu apostel på uppdrag av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp. 2Till Timoteus, mitt äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Herre. 3Som jag uppmanade dig redan när jag var på väg mot Makedonien, vill jag att du stannar i Efesos och förmanar vissa där att inte förkunna falska läror 4eller ägna sig åt myter och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte Guds frälsningsplan genom tron. 5Målet med förmaningen är kärlek ur ett rent hjärta, ett gott samvete och en uppriktig tro. 6Det målet har vissa missat och förfallit till tomt prat. 7De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om. 8Men vi vet att lagen är god, om man använder den rätt 9och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och rebeller, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga. Lagen är till för dem som misshandlar sin far och mor, för mördare, 10för dem som lever i otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och allt annat som går emot den sunda läran, 11enligt evangeliet om den salige Gudens härlighet som har anförtrotts mig. 12Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, 13jag som förr var en hädare, förföljare och våldsman. Men jag mötte barmhärtighet därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde. 14Vår Herres nåd överflödade med tro och kärlek i Kristus Jesus. 15Det är ett ord att lita på och värt att tas emot av alla, att Kristus Jesus kom till världen för att frälsa syndare – och bland dem är jag den störste! 16Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle få visa hela sitt tålamod först mot mig, som en förebild för dem som ska komma till tro på honom och få evigt liv. 17Ära och pris åt evighetens Kung, den odödlige, osynlige, ende Guden, i evigheters evighet. Amen. 18Detta uppdrag att förmana anförtror jag nu åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. I kraft av dem ska du kämpa den goda kampen, 19i tro och med rent samvete. Detta har vissa avvisat, och de har lidit skeppsbrott i tron. 20Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de ska tuktas så att de inte hädar.
Kapitel 2
1Först av allt uppmanar jag till bön, åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, 2för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt. 3Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, 4som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 5Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor: människan Kristus Jesus, 6som gav sig själv till lösen för alla. Detta vittnesbörd skulle frambäras när tiden var inne, 7och för detta är jag satt till förkunnare och apostel – jag talar sanning och ljuger inte – en hedningarnas lärare i tron och sanningen. 8Jag vill nu att männen på varje plats ska be med heliga, lyfta händer, utan vrede och diskuterande. 9På samma sätt ska kvinnorna smycka sig med anständig klädsel, med blygsamhet och gott omdöme, inte med håruppsättningar och guld eller pärlor eller dyra kläder, 10utan så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan: med goda gärningar. 11En kvinna ska i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon ska vara i stillhet, 13eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14Och det var inte Adam som blev förledd, utan kvinnan blev förledd och gjorde sig skyldig till överträdelse. 15Men hon ska bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva anständigt i tro, kärlek och helgelse.Det är ett ord att lita på.