Andra Korinthierbrevet 1–3
Kapitel 1
1Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och vår broder Timoteus. Till Guds församling i Korint och alla de heliga i hela Achaia. 2Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus. 3Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, barmhärtighetens Far och all trösts Gud! 4Han tröstar oss i all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. 5Liksom Kristi lidanden flödar över oss, så överflödar också genom Kristus den tröst vi får. 6Om vi är trängda, är det för er tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, är det för att ni ska få den tröst som ger kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. 7Och vårt hopp om er står fast, eftersom vi vet att ni delar vår tröst liksom ni delar våra lidanden. 8Bröder, vi vill att ni ska veta hur svårt vi hade det i Asien. Det var mycket tyngre än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet. 9Ja, inom oss hade vi redan fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud som uppväcker de döda. 10Från en sådan död räddade han oss, och han kommer att rädda oss igen. Vårt hopp till honom är att han ska fortsätta rädda oss, 11när också ni hjälper oss med er förbön. Så kommer många människor att tacka Gud för oss, för den nåd vi fått. 12Detta är vår stolthet och vårt samvetes vittnesbörd: här i världen, och särskilt mot er, har vi uppträtt heligt och rent inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd. 13Det vi skriver till er är inget annat än det ni läser och kan förstå. Och jag hoppas att ni till slut ska förstå 14det ni redan delvis har förstått om oss: att vi är er stolthet, liksom ni är vår, på Herren Jesu dag. 15Då jag litade på detta tänkte jag komma till er först, för att ni sedan skulle få välsignelsen av ett andra besök. 16Jag ville besöka er på vägen till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och bli utrustad av er för resan till Judeen. 17Var jag då tanklös när jag tog det beslutet? Eller tar jag mina beslut som jag själv finner bäst, så att mitt "ja, ja" också är ett "nej, nej"? 18Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte både ja och nej. 19Guds Son, Jesus Kristus som vi har predikat hos er – jag och Silvanus och Timoteus – han kom inte som både ja och nej, utan i honom har det kommit ett ja. 20Alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen, för att Gud ska bli ärad genom oss. 21Det är Gud som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss. 22Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en garant i våra hjärtan. 23Jag tar Gud till vittne över min själ att det är för att skona er som jag inte har kommit än till Korint. 24Inte så att vi skulle vara herrar över er tro, men vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.
Kapitel 2
1Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen. 2För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? 3Jag skrev som jag gjorde för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje. 4Det var i djup nöd och hjärtats ångest, med många tårar, som jag skrev till er – inte för att göra er sorgsna utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har till just er. 5Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga för mycket. 6Det räcker med det straff han har fått av de flesta. 7Nu får ni i stället förlåta och trösta honom så att han inte går under i sin djupa sorg. 8Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. 9När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10Den som ni förlåter, förlåter också jag. Och det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort inför Kristi ansikte för er skull, 11för att vi inte ska bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till. 12När jag kom till Troas för att predika Kristi evangelium hade Herren öppnat en dörr för mig. 13Ändå fick jag ingen ro i min ande när jag inte fann min broder Titus där, så jag tog avsked av dem och reste till Makedonien. 14Men vi tackar Gud, som ständigt för oss fram i Kristi segertåg och sprider sin kunskaps doft genom oss överallt. 15Vi är en Kristi väldoft inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som går förlorade: 16för några en doft av död till död, för andra en doft av liv till liv. Vem räcker till för det här? 17Vi är inte som de flesta, som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.
Kapitel 3
1Börjar vi nu rekommendera oss själva igen? Eller behöver vi, som vissa andra, rekommendationsbrev till er eller från er? 2Nej, ni är vårt brev, skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor. 3Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev skrivet genom vår tjänst, inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött i era hjärtan. 4En sådan tillit till Gud har vi genom Kristus. 5Inte så att vi av oss själva kan tänka ut saker på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. 6Han har gett oss förmåga att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv. 7Redan dödens tjänst, inristad med bokstäver på stenar, kom med sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, även om den glansen bleknade. 8Hur mycket större härlighet ska då inte Andens tjänst ha? 9Om redan fördömelsens tjänst hade härlighet, hur mycket rikare på härlighet är då inte rättfärdighetens tjänst? 10Det som förr hade härlighet har nu ingen härlighet alls jämfört med den överväldigande härligheten. 11För om det som bleknade kom med härlighet, hur mycket större härlighet har då inte det som består! 12När vi nu har ett sådant hopp går vi helt öppet till väga. 13Vi gör inte som Mose, som satte en slöja för sitt ansikte för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. 14Men deras sinnen blev förhärdade. Än i dag är samma slöja kvar när de läser det gamla förbundets skrifter, och den lyfts inte bort, först i Kristus försvinner den. 15Ja, än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när de läser Mose. 16Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. 17Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. 18Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.