Andra Korinthierbrevet 1–7

Kapitel 1

¹Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, och vår broder Timoteus. Till Guds församling i Korint och alla de heliga i hela Achaia. ²Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus. ³Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, barmhärtighetens Far och all trösts Gud! ⁴Han tröstar oss i all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. ⁵Liksom Kristi lidanden flödar över oss, så överflödar också genom Kristus den tröst vi får. ⁶Om vi är trängda, är det för er tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, är det för att ni ska få den tröst som ger kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. ⁷Och vårt hopp om er står fast, eftersom vi vet att ni delar vår tröst liksom ni delar våra lidanden. ⁸Bröder, vi vill att ni ska veta hur svårt vi hade det i Asien. Det var mycket tyngre än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet. ⁹Ja, inom oss hade vi redan fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud som uppväcker de döda. ¹⁰Från en sådan död räddade han oss, och han kommer att rädda oss igen. Vårt hopp till honom är att han ska fortsätta rädda oss, ¹¹när också ni hjälper oss med er förbön. Så kommer många människor att tacka Gud för oss, för den nåd vi fått. ¹²Detta är vår stolthet och vårt samvetes vittnesbörd: här i världen, och särskilt mot er, har vi uppträtt heligt och rent inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd. ¹³Det vi skriver till er är inget annat än det ni läser och kan förstå. Och jag hoppas att ni till slut ska förstå ¹⁴det ni redan delvis har förstått om oss: att vi är er stolthet, liksom ni är vår, på Herren Jesu dag. ¹⁵Då jag litade på detta tänkte jag komma till er först, för att ni sedan skulle få välsignelsen av ett andra besök. ¹⁶Jag ville besöka er på vägen till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och bli utrustad av er för resan till Judeen. ¹⁷Var jag då tanklös när jag tog det beslutet? Eller tar jag mina beslut som jag själv finner bäst, så att mitt "ja, ja" också är ett "nej, nej"? ¹⁸Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte både ja och nej. ¹⁹Guds Son, Jesus Kristus som vi har predikat hos er – jag och Silvanus och Timoteus – han kom inte som både ja och nej, utan i honom har det kommit ett ja. ²⁰Alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen, för att Gud ska bli ärad genom oss. ²¹Det är Gud som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss. ²²Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en garant i våra hjärtan. ²³Jag tar Gud till vittne över min själ att det är för att skona er som jag inte har kommit än till Korint. ²⁴Inte så att vi skulle vara herrar över er tro, men vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.

Kapitel 2

¹Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen. ²För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? ³Jag skrev som jag gjorde för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje. ⁴Det var i djup nöd och hjärtats ångest, med många tårar, som jag skrev till er – inte för att göra er sorgsna utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har till just er. ⁵Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga för mycket. ⁶Det räcker med det straff han har fått av de flesta. ⁷Nu får ni i stället förlåta och trösta honom så att han inte går under i sin djupa sorg. ⁸Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. ⁹När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. ¹⁰Den som ni förlåter, förlåter också jag. Och det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort inför Kristi ansikte för er skull, ¹¹för att vi inte ska bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till. ¹²När jag kom till Troas för att predika Kristi evangelium hade Herren öppnat en dörr för mig. ¹³Ändå fick jag ingen ro i min ande när jag inte fann min broder Titus där, så jag tog avsked av dem och reste till Makedonien. ¹⁴Men vi tackar Gud, som ständigt för oss fram i Kristi segertåg och sprider sin kunskaps doft genom oss överallt. ¹⁵Vi är en Kristi väldoft inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som går förlorade: ¹⁶för några en doft av död till död, för andra en doft av liv till liv. Vem räcker till för det här? ¹⁷Vi är inte som de flesta, som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.

Kapitel 3

¹Börjar vi nu rekommendera oss själva igen? Eller behöver vi, som vissa andra, rekommendationsbrev till er eller från er? ²Nej, ni är vårt brev, skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor. ³Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev skrivet genom vår tjänst, inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött i era hjärtan. ⁴En sådan tillit till Gud har vi genom Kristus. ⁵Inte så att vi av oss själva kan tänka ut saker på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. ⁶Han har gett oss förmåga att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv. ⁷Redan dödens tjänst, inristad med bokstäver på stenar, kom med sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, även om den glansen bleknade. ⁸Hur mycket större härlighet ska då inte Andens tjänst ha? ⁹Om redan fördömelsens tjänst hade härlighet, hur mycket rikare på härlighet är då inte rättfärdighetens tjänst? ¹⁰Det som förr hade härlighet har nu ingen härlighet alls jämfört med den överväldigande härligheten. ¹¹För om det som bleknade kom med härlighet, hur mycket större härlighet har då inte det som består! ¹²När vi nu har ett sådant hopp går vi helt öppet till väga. ¹³Vi gör inte som Mose, som satte en slöja för sitt ansikte för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. ¹⁴Men deras sinnen blev förhärdade. Än i dag är samma slöja kvar när de läser det gamla förbundets skrifter, och den lyfts inte bort, först i Kristus försvinner den. ¹⁵Ja, än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när de läser Mose. ¹⁶Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. ¹⁷Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. ¹⁸Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.

Kapitel 4

¹Därför, när vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så ger vi inte upp. ²Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete. ³Om vårt evangelium är dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. ⁴Den här världens gud har förblindat de otroendes sinnen så att de inte ser ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet, han som är Guds avbild. ⁵Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren och oss som era tjänare för Jesu skull. ⁶Gud som sade: "Ljus ska lysa ur mörkret", han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus. ⁷Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss. ⁸Vi är ständigt trängda men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa, ⁹förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. ¹⁰Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv ska bli synligt i vår kropp. ¹¹Vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår dödliga kropp. ¹²Så verkar döden i oss, och livet i er. ¹³Men vi har samma trons Ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag. Även vi tror, och därför talar vi. ¹⁴Vi vet ju att han som uppväckte Herren Jesus också ska uppväcka oss med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er. ¹⁵Allt sker för er skull, för att nåden ska nå allt fler och få tacksägelsen att flöda över till Guds ära. ¹⁶Därför ger vi inte upp. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. ¹⁷Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt. ¹⁸Vi riktar inte blicken mot det synliga, utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.

Kapitel 5

¹Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand. ²Därför suckar vi i vårt tält och längtar att få iklä oss vår himmelska boning, ³för när vi väl är klädda i den ska vi inte stå där nakna. ⁴Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. ⁵Och den som berett oss för just detta är Gud, som har gett oss Anden som en garant. ⁶Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. ⁷Vi lever här i tro, utan att se. ⁸Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren. ⁹Därför sätter vi en ära i att vara till behag för honom, vare sig vi är hemma eller borta. ¹⁰Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont. ¹¹Vi vet alltså vad det är att frukta Herren, och därför försöker vi vinna människor. För Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. ¹²Vi vill inte rekommendera oss själva igen inför er, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat. ¹³Har vi varit från våra sinnen, så var det för Gud. Är vi sansade och samlade, så är det för er. ¹⁴Kristi kärlek driver oss, för vi är övertygade om att en har dött för alla, och därför har alla dött. ¹⁵Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem. ¹⁶Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi har känt Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte så längre. ¹⁷Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. ¹⁸Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. ¹⁹Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord. ²⁰Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! ²¹Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud.

Kapitel 6

¹Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. ²Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag. ³Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte ska smutskastas. ⁴Nej, i allt vill vi visa att vi är Guds tjänare: i stor uthållighet, i lidande, nöd och ångest, ⁵i misshandel, fångenskap och upplopp, i arbete, nattvak och svält, ⁶i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, i uppriktig kärlek, ⁷med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i höger och vänster hand, ⁸i ära och vanära, i vanrykte och gott rykte. Vi kallas villolärare men är sanningssägare, ⁹vi är okända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte dödade, ¹⁰vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi har inget men äger allt. ¹¹Vi talar öppet till er, korintier. Våra hjärtan är vidöppna. ¹²Ni har det inte trångt hos oss, men i era hjärtan är det trångt. ¹³Gör som vi – nu talar jag som till barn – och öppna också ni era hjärtan. ¹⁴Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? ¹⁵Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? ¹⁶Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. ¹⁷Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er, ¹⁸och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige.

Kapitel 7

¹När vi nu har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kött och ande och fullborda vår helgelse i vördnad för Gud. ²Ge oss rum i era hjärtan. Vi har inte gjort orätt mot någon, inte skadat någon och inte utnyttjat någon. ³Det säger jag inte för att fördöma er. Jag har redan sagt att ni har en plats i våra hjärtan så att vi både dör och lever tillsammans. ⁴Jag har stort förtroende för er, jag är mycket stolt över er. Jag är uppfylld av tröst och har glädje i överflöd mitt i all vår nöd. ⁵När vi kom till Makedonien fick vi ingen ro. Vi var trängda på alla sätt, utifrån av konflikter och inifrån av oro. ⁶Men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom att Titus kom, ⁷och inte bara genom hans ankomst utan också genom trösten han fått hos er. Han berättade för oss om er längtan, er klagan och er iver för mitt bästa, och då gladde jag mig ännu mer. ⁸För även om jag gjorde er sorgsna med mitt brev, så ångrar jag det inte nu. Först ångrade jag mig, för jag såg att brevet gjorde er sorgsna, om än bara för ett tag. ⁹Men nu gläder jag mig, inte för att ni blev sorgsna utan för att sorgen har lett till ånger. Ni blev sorgsna så som Gud vill, och därför har ni inte tagit någon skada genom oss. ¹⁰En sorg efter Guds vilja ger en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död. ¹¹Se vad den här sorgen från Gud har fört med sig hos er: vilken hängivenhet, vilka förklaringar, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! I allt har ni visat er oskyldiga i den här saken. ¹²När jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den som gjort orätt eller den som har drabbats, utan för att det skulle bli klart för er inför Gud hur ivrigt ni tar er an vår sak. ¹³Det har gett oss tröst. Utöver den trösten kom den ännu större glädjen över att se Titus så glad. Ni har alla styrkt hans ande. ¹⁴Om jag har berömt er inför honom, så har jag inte behövt skämmas för det. Nej, liksom allt vi har sagt er är sant, så har också vårt beröm inför Titus visat sig vara sant. ¹⁵Hans hjärta klappar nu ännu varmare för er, när han minns hur ni alla lydde och hur ni tog emot honom med respekt och vördnad. ¹⁶Jag är glad att jag kan lita på er i allt.

Visa nästa kapitel