Fjärde Moseboken 1–11
Kapitel 1
1Herren talade till Mose i Sinai öken, i uppenbarelsetältet, på första dagen i andra månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land. Han sade: 2”Räkna antalet av Israels barn, hela deras församling efter deras släkter och familjer. Skriv upp namnen på alla män, varje person för sig, 3alla vapenföra i Israel från tjugo år och uppåt. Du och Aron ska mönstra dem efter deras häravdelningar. 4En man från varje stam ska vara med er, den som är huvudman för sin stams familjer. 5Detta är namnen på de män som ska bistå er: Från Ruben: Elisur, Shedeurs son, 6från Simeon: Shelumiel, Surishaddajs son, 7från Juda: Nahshon, Amminadabs son, 8från Isaskar: Netanel, Suars son, 9från Sebulon: Eliab, Helons son, 10från Josefs barn: från Efraim: Elishama, Ammihuds son. från Manasse: Gamliel, Pedasurs son, 11från Benjamin: Abidan, Gideonis son, 12från Dan: Ahieser, Ammishaddajs son, 13från Asher: Pagiel, Okrans son, 14från Gad: Eljasaf, Deguels son, 15från Naftali: Ahira, Enans son.” 16Dessa var utvalda från församlingen. De var ledare för sina fäders stammar, stamhövdingar i Israel. 17Mose och Aron tog med sig dessa namngivna män. 18De samlade hela församlingen på första dagen i andra månaden, och folket infördes i förteckningen efter sina släkter och familjer. Var och en blev räknad, de som var tjugo år eller äldre, varje person för sig, 19så som Herren hade befallt Mose. Och han mönstrade dem i Sinai öken. 20Avkomlingarna till Rubens, Israels förstföddes, söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, var person för sig, alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 21De mönstrade av Rubens stam var 46 500. 22Avkomlingarna till Simeons söner mönstrades och upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, var person för sig, alla vapenföra män från tjugo år och uppåt. 23De mönstrade av Simeons stam var 59 300. 24Avkomlingarna till Gads söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 25De mönstrade av Gads stam var 45 650. 26Avkomlingarna till Judas söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 27De mönstrade av Juda stam var 74 600. 28Avkomlingarna till Isaskars söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 29De mönstrade av Isaskars stam var 54 400. 30Avkomlingarna till Sebulons söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 31De mönstrade av Sebulons stam var 57 400. 32Avkomlingarna till Josefs söner: Avkomlingarna till Efraims söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 33De mönstrade av Efraims stam var 40 500. 34Avkomlingarna till Manasses söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 35De mönstrade av Manasse stam var 32 200. 36Avkomlingarna till Benjamins söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 37De mönstrade av Benjamins stam var 35 400. 38Avkomlingarna till Dans söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 39De mönstrade av Dans stam var 62 700. 40Avkomlingarna till Ashers söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 41De mönstrade av Ashers stam var 41 500. 42Avkomlingarna till Naftalis söner upptecknades efter sina släkter och familjer. Var och en räknades, alla vapenföra från tjugo år och uppåt. 43De mönstrade av Naftali stam var 53 400. 44Dessa var de mönstrade, de som mönstrades av Mose och Aron och Israels hövdingar, tolv män som var och en företrädde sin stamfamilj. 45Och alla Israels barn mönstrades efter deras familjer, alla vapenföra i Israel från tjugo år och uppåt. 46Alla de mönstrade var tillsammans 603 550. 47Men leviterna i sin fädernestam mönstrades inte med de andra, 48för Herren hade sagt till Mose: 49Endast Levi stam ska du inte mönstra, och du ska inte räkna deras antal med Israels barn, 50utan du ska ge leviterna ansvar för vittnesbördets tabernakel med alla dess föremål och tillbehör. De ska bära tabernaklet och alla dess föremål och göra tjänst vid det. Runt omkring tabernaklet ska de ha sitt läger. 51När tabernaklet ska bryta upp ska leviterna ta ner det, och när tabernaklet ska sättas upp ska leviterna sätta upp det. Om någon annan kommer nära det ska han dödas. 52Israels barn ska resa sina tält var och en i sitt läger och var och en under sitt baner, efter sina häravdelningar. 53Men leviterna ska slå läger runt omkring vittnesbördets tabernakel, så att inte vrede drabbar Israels barns församling. Och leviterna ska ha ansvaret för vittnesbördets tabernakel och dess skötsel. 54Israels barn gjorde så. I allt gjorde de som Herren hade befallt Mose.
Kapitel 2
1Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 2”Israels barn ska slå läger, var och en under sitt baner, vid de fälttecken som hör till deras särskilda familjer. Runt omkring uppenbarelsetältet ska de slå läger, en bit bort. 3På framsidan, österut, ska Juda slå läger under sitt baner efter sina häravdelningar. Ledare för Juda barn ska vara Nahshon, Amminadabs son, 4med de mönstrade som utgör hans här, 74 600 man. 5Bredvid honom ska Isaskars stam slå läger. Ledare för Isaskars barn ska vara Netanel, Suars son, 6med de mönstrade som utgör hans här, 54 400 man. 7Därnäst Sebulons stam, och ledare för Sebulons barn ska vara Eliab, Helons son, 8med de mönstrade som utgör hans här, 57 400 man. 9Alla de mönstrade som tillhör Juda läger utgör 186 400 man, delade i sina häravdelningar. De ska bryta upp först. 10Ruben ska slå läger under sitt baner söderut efter sina häravdelningar. Ledare för Rubens barn ska vara Elisur, Shedeurs son, 11med de mönstrade som utgör hans här, 46 500 man. 12Bredvid honom ska Simeons stam slå läger, och ledare för Simeons barn ska vara Shelumiel, Surishaddajs son, 13med de mönstrade som utgör hans här, 59 300 man. 14Därnäst Gads stam, och ledare för Gads barn ska vara Eljasaf, Reguels son, 15med de mönstrade som utgör hans här, 45 650 man. 16Alla de mönstrade som tillhör Rubens läger utgör 151 450 man, delade i sina häravdelningar. De ska bryta upp som nummer två. 17Sedan ska uppenbarelsetältet gå med leviternas läger i mitten av lägren. I den ordning de slår läger ska de också gå, var och en på sin plats, under sina baner. 18Efraim ska slå läger under sitt baner västerut, efter sina häravdelningar. Ledare för Efraims barn ska vara Elishama, Ammihuds son, 19med de mönstrade som utgör hans här, 40 500 man. 20Bredvid honom ska Manasse stam slå läger, och ledare för Manasse barn ska vara Gamliel, Pedasurs son, 21med de mönstrade som utgör hans här, 32 200 man. 22Därnäst Benjamins stam, och ledare för Benjamins barn ska vara Abidan, Gideonis son, 23med de mönstrade som utgör hans här, 35 400 man. 24Alla de mönstrade som tillhör Efraims läger utgör 108 100 man, delade i sina häravdelningar. De ska bryta upp som nummer tre. 25Dan ska slå läger under sitt baner norrut, efter sina häravdelningar. Ledare för Dans barn ska vara Ahieser, Ammishaddajs son, 26med de mönstrade som utgör hans här, 62 700 man. 27Bredvid honom ska Ashers stam slå läger, och ledare för Ashers barn ska vara Pagiel, Okrans son, 28med de mönstrade som utgör hans här, 41 500 man. 29Därnäst Naftali stam, och ledare för Naftalis barn ska vara Ahira, Enans son, 30med de mönstrade som utgör hans här, 53 400 man. 31Alla de mönstrade som tillhör Dans läger utgör 157 600 man. De ska bryta upp sist, under sitt baner.” 32Dessa var de av Israels barn som mönstrades efter sina familjer. Alla som efter sina häravdelningar mönstrades i lägren utgjorde 603 550 man. 33Men leviterna mönstrades inte med de andra israeliterna, för så hade Herren befallt Mose. 34Israels barn gjorde i allt så som Herren hade befallt Mose. De slog läger under sina baner, och de bröt upp var och en i sin släkt, efter sin familj.
Kapitel 3
1Detta är berättelsen om Arons och Moses släkt vid den tid då Herren talade med Mose på Sinai berg. 2Arons söner hette Nadab, den förstfödde, och Abihu, Eleasar och Itamar. 3Detta var namnen på Arons söner, de smorda prästerna, som hade invigts till att vara präster. 4Men Nadab och Abihu dog inför Herrens ansikte när de bar fram främmande eld inför Herren i Sinai öken, och de hade inga söner. Därför var Eleasar och Itamar präster under sin far Aron. 5Herren talade till Mose. Han sade: 6”Levi stam ska du föra hit och låta dem stå inför prästen Aron för att betjäna honom. 7De ska utföra det som åligger honom och hela församlingen inför uppenbarelsetältet genom att göra tjänst vid tabernaklet. 8Och de ska ha vården om uppenbarelsetältets alla tillbehör och iaktta det som åligger Israels barn genom att tjänstgöra vid tabernaklet. 9Du ska ge leviterna åt Aron och hans söner. De ska ges åt honom som en gåva från Israels barn. 10Men Aron och hans söner ska du sätta till att ansvara för prästtjänsten. Om någon främmande inkräktar på den ska han dödas.” 11Herren sade till Mose: 12”Se, jag har själv bland Israels barn tagit ut leviterna i stället för alla förstfödda bland Israels barn, alla som öppnar moderlivet. Leviterna ska tillhöra mig, 13för alla förstfödda tillhör mig. Den dag jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i Israel, både bland människor och boskap. De tillhör mig. Jag är Herren.” 14Herren talade till Mose i Sinai öken. Han sade: 15”Mönstra Levi barn efter deras familjer och släkter. Alla av manligt kön som är en månad eller äldre ska du räkna.” 16Mose mönstrade dem enligt Herrens ord så som han hade blivit befalld. 17Och detta är Levis söner, de hette: Gershon, Kehat och Merari. 18Detta är namnen på Gershons söner efter sina släkter: Libni och Shimei. 19Kehats söner efter sina släkter var Amram och Jishar, Hebron och Ussiel. 20Meraris söner efter sina släkter var Mahli och Mushi. Dessa var leviternas släkter efter deras familjer. 21Från Gershon härstammade libniternas släkt och shimeiternas släkt. Dessa var gershoniternas släkter. 22De som mönstrades, när man räknat in alla av manligt kön från en månad och uppåt, var 7 500. 23Gershoniternas släkter hade sitt läger bakom tabernaklet, västerut. 24Furste för gershoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son. 25Gershons barn skulle vid uppenbarelsetältet ansvara för tabernaklet och tältet med dess överdrag, och för draperiet framför ingången till uppenbarelsetältet, 26förgårdens omhängen och draperiet framför ingången till förgården som omgav tabernaklet och altaret, dessutom för alla tältlinor och allt arbete som hörde till detta. 27Från Kehat härstammade amramiternas släkt, jishariternas släkt, hebroniternas släkt och ussieliternas släkt. Dessa var kehatiternas släkter. 28När man räknade alla av manligt kön från en månad och uppåt var de 8 600. Dessa skulle ansvara för de heliga föremålen. 29Kehatiternas släkter hade sitt läger vid södra sidan av tabernaklet. 30Ledare för de kehatitiska släkternas stamfamilj var Elisafan, Ussiels son. 31De skulle ansvara för arken, bordet, ljusstaken, altarna och de tillbehör till de heliga föremålen som användes vid tjänsten, likaså draperiet och allt arbete med det. 32Men högste ledare för alla leviterna var Eleasar, prästen Arons son. Han hade tillsyn över dem som ansvarade för helgedomen och dess skötsel. 33Från Merari härstammade mahliternas släkt och mushiternas släkt. Dessa var merariternas släkter. 34De mönstrade, när man räknat in alla av manligt kön från en månad och uppåt, var 6 200. 35Ledare för de meraritiska släkternas stamfamilj var Suriel, Abihails son. De hade sitt läger vid norra sidan av tabernaklet. 36Och Meraris barn fick till uppgift att ha vården om brädorna till tabernaklet, dess tvärstänger, stolpar och fotstycken och om alla dess tillbehör – allt arbete med dessa föremål, 37likaså om stolparna till förgården runt omkring med deras fotstycken, pluggar och linor. 38Mitt för tabernaklet på framsidan, mitt för uppenbarelsetältet österut, hade Mose och Aron och hans söner sitt läger. På Israels barns vägnar var de ansvariga för vården av helgedomen. Men om någon främmande kom nära det heliga, skulle han dödas. 39De mönstrade leviterna, som Mose och Aron på Herrens befallning mönstrade efter deras släkter, alla av manligt kön som var en månad eller äldre, utgjorde tillsammans 22 000. 40Herren sade till Mose: ”Mönstra alla förstfödda av manligt kön bland Israels barn, alla som är en månad eller äldre, och räkna antalet namn. 41Och ta ut åt mig leviterna – för jag är Herren – i stället för alla förstfödda bland Israels barn, och leviternas boskap i stället för allt förstfött bland Israels barns boskap.” 42Mose mönstrade alla förstfödda bland Israels barn, så som Herren hade befallt honom. 43Och de förstfödda av manligt kön, varje namn räknat av de mönstrade från en månad och uppåt, var 22 273. 44Och Herren sade till Mose: 45”Ta ut leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn och leviternas boskap i stället för deras boskap. Leviterna ska tillhöra mig. Jag är Herren. 46Men för att lösa de 273 personer av Israels barns förstfödda som överstiger leviternas antal, 47ska du ta fem siklar silver per person. Du ska ta upp dem efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugo gera. 48Dessa pengar ska du ge åt Aron och hans söner till lösen för de övertaliga bland dem.” 49Mose tog lösensumman från de övertaliga, när man räknade dem som var lösta genom leviterna. 50Av Israels barns förstfödda tog han emot pengarna, 1 365 siklar efter helgedomssikelns vikt. 51Och Mose gav lösensumman åt Aron och hans söner, efter Herrens ord och befallning till Mose.
Kapitel 4
1Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 2”Räkna antalet av Kehats söner bland leviterna efter deras släkter och familjer, 3från trettio år och upp till femtio år, alla arbetsföra män som kan göra tjänst vid uppenbarelsetältet. 4Detta är den tjänst som kehatiterna ska ha vid uppenbarelsetältet: att ta vård om de högheliga föremålen. 5När lägret bryter upp ska Aron och hans söner gå in och ta ner det täckande förhänget och med den ska de täcka vittnesbördets ark. 6Över förhänget ska de lägga ett överdrag av tahasskinn och över det breda ut en vävnad, helt mörkblå. Sedan ska de sätta in stängerna. 7Över skådebrödsbordet ska de breda en mörkblå vävnad, och på den ska de ställa faten, skålarna och bägarna samt kannorna till dryckesoffren. Där ska även det ständiga brödet ligga. 8Över detta ska de breda en karmosinröd vävnad och täcka över den med ett överdrag av tahasskinn. Sedan ska de sätta in stängerna. 9Och de ska ta en mörkblå vävnad och täcka över ljusstaken och dess lampor, lamptänger och brickor samt alla de oljekärl som hör till den och som används vid tjänstgöringen. 10Sedan ska de lägga den med alla dess tillbehör i ett överdrag av tahasskinn och lägga allt på en bår. 11Över det gyllene altaret ska de breda en mörkblå vävnad och täcka över den med ett överdrag av tahasskinn. Sedan ska de sätta in stängerna. 12Och de ska ta alla föremål vid tjänstgöringen, de som används vid tjänstgöringen i helgedomen, och lägga dem i en mörkblå vävnad och täcka över dem med ett överdrag av tahasskinn och lägga dem på en bår. 13De ska också ta bort askan från altaret och breda en purpurröd vävnad över det, 14och där ska de lägga alla tillbehör som används under tjänstgöringen vid det: eldfaten, gafflarna, skovlarna och skålarna, altarets alla tillbehör. Över detta ska de breda ett överdrag av tahasskinn och sedan sätta in stängerna. 15När lägret ska bryta upp och Aron och hans söner har täckt över de heliga föremålen och alla dess tillbehör, ska därefter Kehats barn komma för att bära. Men de får inte röra vid de heliga föremålen, för då kommer de att dö. Detta är vad Kehats barn har att bära av det som hör till uppenbarelsetältet. 16Eleasar, prästen Arons son, ska ha ansvar för oljan till ljusstaken, den väldoftande rökelsen, det dagliga matoffret och smörjelseoljan. Han har ansvaret för hela tabernaklet och för allt som finns i det, de heliga föremålen och deras tillbehör.” 17Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 18”Låt inte kehatiternas släktgren utrotas ur leviternas stam, 19utan gör så här med dem, för att de ska leva och inte dö när de kommer nära de högheliga föremålen: Aron och hans söner ska gå in och anvisa var och en av dem vad han har att göra eller bära. 20Men själva får de inte gå in och se de heliga föremålen, inte ens ett ögonblick, för då kommer de att dö.” 21Herren talade till Mose. Han sade: 22”Räkna också antalet av Gershons barn efter deras familjer och släkter. 23Mönstra dem som är från trettio år och upp till femtio år, alla arbetsföra män som kan göra tjänst vid uppenbarelsetältet. 24Detta är den tjänst gershoniternas släkter ska ha, vad de ska göra och vad de ska bära: 25De ska bära tabernaklets tygvåder, uppenbarelsetältet och dess överdrag och överdraget av tahasskinn som ligger ovanpå det, och draperiet framför ingången till uppenbarelsetältet, 26dessutom förgårdens omhängen, draperiet framför porten till förgården som omger tabernaklet och altaret, samt dess linor och alla föremål till arbetet med tabernaklet. De ska utföra allt som behöver göras med dessa ting. 27Allt i gershoniternas tjänstgöring ska utföras på order av Aron och hans söner, när det gäller allt som de ska bära och göra. Ni ska överlämna allt de ska bära i deras vård. 28Detta är den tjänst som gershoniternas släkter ska ha vid uppenbarelsetältet. Och de ska utföra sin tjänst under ledning av Itamar, prästen Arons son. 29Meraris barn ska du mönstra efter deras släkter och familjer. 30Mönstra dem som är från trettio år och upp till femtio år, alla arbetsföra som ska tjänstgöra vid uppenbarelsetältet. 31Och detta är vad de har till uppgift att bära, allt som hör till deras tjänstgöring vid uppenbarelsetältet: brädorna till tabernaklet, dess tvärstänger, stolpar och fotstycken, 32liksom stolparna till förgården runt omkring med deras fotstycken, pluggar och linor, med alla deras tillbehör och allt som hör till arbetet vid det. Ni ska göra en lista över de föremål var och en har att bära. 33Detta är den tjänst merariternas släkter ska ha, allt som hör till deras tjänst vid uppenbarelsetältet. Och de ska utföra den under ledning av Itamar, prästen Arons son.” 34Mose och Aron och församlingens furstar mönstrade Kehats barn efter deras släkter och familjer, 35dem som var från trettio år och upp till femtio år, alla arbetsföra som ska tjänstgöra vid uppenbarelsetältet. 36Och de mönstrade efter deras släkter var 2 750. 37Dessa var de mönstrade av kehatiternas släkter, alla de som skulle göra tjänst vid uppenbarelsetältet, de som Mose och Aron mönstrade efter Herrens befallning genom Mose. 38Gershons barn mönstrades efter sina släkter och familjer, 39de som var från trettio år och upp till femtio år, alla arbetsföra som skulle tjänstgöra vid uppenbarelsetältet. 40De som mönstrades efter sina släkter och familjer var 2 630. 41Dessa var de mönstrade av gershoniternas släkter, alla de som skulle tjänstgöra vid uppenbarelsetältet, de som Mose och Aron mönstrade efter Herrens befallning. 42Meraris barns släkter mönstrades efter sina släkter och familjer, 43de som var från trettio år och upp till femtio år, alla arbetsföra män som skulle tjänstgöra vid uppenbarelsetältet. 44De som mönstrades efter sina släkter var 3 200. 45Dessa var de mönstrade av Meraris barns släkter, de som Mose och Aron mönstrade efter Herrens befallning genom Mose. 46Leviterna mönstrades av Mose och Aron och Israels furstar efter deras släkter och familjer, 47de som var från trettio år och upp till femtio år, alla arbetsföra som skulle tjänstgöra eller bära vid uppenbarelsetältet. 48De som mönstrades var 8 580. 49Efter Herrens befallning blev de mönstrade genom Mose, var och en till det som han skulle göra eller bära. Var och en fick den uppgift som Herren befallt Mose.
Kapitel 5
1Herren talade till Mose. Han sade: 2”Befall Israels barn att de för bort ur lägret var och en som är spetälsk eller har flytning och var och en som blivit oren genom en död kropp. 3En sådan, vare sig man eller kvinna, ska ni föra bort utanför lägret. För bort dem, så att de inte orenar deras läger där jag bor mitt ibland dem.” 4Och Israels barn gjorde så, de förde dem utanför lägret. Så som Herren hade sagt till Mose, så gjorde Israels barn. 5Herren talade till Mose. Han sade: 6”Säg till Israels barn: När en man eller kvinna begår någon av de synder som människor kan begå och handlar trolöst mot Herren och drar på sig skuld, 7ska han bekänna den synd han har begått och ersätta det orätta till dess fulla belopp och till det lägga en femtedel av värdet. Detta ska han ge till den som han har gjort orätt emot. 8Men om den drabbade inte har någon nära släkting som kan ta emot gottgörelsen, ska ersättningen ges åt Herren och tillhöra prästen, utöver den försoningsbagge med vilken försoning bringas för den skyldige. 9Och alla heliga gåvor som Israels barn bär fram till prästen ska tillhöra honom. 10De heliga gåvor som var och en ger tillhör honom. Vad någon ger åt prästen tillhör honom.” 11Herren talade till Mose. Han sade: 12”Säg till Israels barn: Det kan hända att en mans hustru kommer på avvägar och är otrogen mot sin man, 13genom att någon annan ligger med henne och har sädesuttömning. Hennes man har inte sett något, och hon håller det hemligt att hon blivit orenad. Det finns inget vittne mot henne, och hon har inte blivit tagen på bar gärning. 14Om han då drabbas av svartsjukans ande och misstänker att hans hustru blivit orenad, eller om han drabbas av svartsjukans ande och misstänker sin hustru fastän hon inte blivit orenad, 15då ska mannen föra sin hustru till prästen och bära fram en tiondels efa kornmjöl som offer för henne. Men han ska inte hälla någon olja eller lägga någon rökelse på offret, för det är ett misstankeoffer, ett påminnelseoffer som ska påminna om en missgärning. 16Och prästen ska föra fram henne och ställa henne inför Herrens ansikte. 17Han ska ta heligt vatten i ett lerkärl och ta lite av stoftet från tabernaklets golv och lägga i vattnet. 18Prästen ska ställa fram kvinnan inför Herrens ansikte och lösa upp hennes hår och lägga påminnelseoffret i hennes händer, det vill säga misstankeoffret. I sin hand ska prästen ha det bittra vattnet som för med sig förbannelse. 19Därefter ska prästen ta ed av kvinnan och säga till henne: Om ingen har legat med dig och du inte har kommit på avvägar och orenat dig medan du var under din man, så ska du inte ta skada av det bittra förbannelsebringande vattnet. 20Men om du har kommit på avvägar medan du var under din man, och orenat dig genom att någon annan än din man har legat med dig” 21– prästen ska nu läsa upp förbannelseeden för kvinnan och säga till henne: – ”så ska Herren göra dig till en förbannelse och en ed bland ditt folk. Herren ska låta ditt moderliv skrumpna och din buk svälla upp, 22och det förbannelsebringande vattnet ska gå in i dina inälvor och få din buk att svälla upp och ditt moderliv att skrumpna.” Och kvinnan ska säga: ”Amen, amen.” 23Sedan ska prästen skriva upp dessa förbannelser i en bokrulle och tvätta av dem i det bittra vattnet. 24Och han ska ge kvinnan att dricka av det bittra förbannelsebringande vattnet, och det förbannelsebringande vattnet ska gå in i henne och orsaka bitter smärta. 25Prästen ska ta misstankeoffret ur kvinnans hand och lyfta det inför Herrens ansikte och bära fram det till altaret. 26Och prästen ska ta en handfull av offret som ett påminnelseoffer och bränna det på altaret. Därefter ska han ge kvinnan vattnet att dricka. 27När han har gett henne vattnet att dricka, ska detta ske: Om hon har låtit orena sig och varit otrogen mot sin man, ska det förbannelsebringande vattnet gå in i henne och orsaka bitter smärta. Hennes buk ska svälla upp och hennes moderliv skrumpna, och kvinnan ska bli en förbannelse bland sitt folk. 28Men om kvinnan inte har låtit orena sig utan är ren, ska inget skada henne och hon ska kunna bli havande. 29Detta är lagen om svartsjuka, när en gift kvinna kommer på avvägar och orenar sig 30eller när svartsjukans ande drabbar en man så att han misstänker sin hustru. Han ska då ställa fram hustrun inför Herrens ansikte, och prästen ska göra med henne allt som denna lag påbjuder. 31Så ska mannen vara fri från skuld och hustrun får själv ta konsekvenserna av sin missgärning.”
Kapitel 6
1Herren talade till Mose. Han sade: 2”Tala till Israels barn och säg till dem: Om en man eller en kvinna avlägger ett löfte, ett nasirlöfte att avskilja sig för Herren, 3ska han avhålla sig från vin och starka drycker. Han får inte dricka någon syrad dryck av vin eller någon annan syrad stark dryck. Han får inte dricka druvsaft och inte heller äta druvor, vare sig färska eller torkade. 4Så länge hans nasirtid varar ska han inte äta något som kommer från vinstocken, inte ens dess kart eller späda skott. 5Så länge hans nasirlöfte varar ska ingen rakkniv komma på hans huvud. Fram till slutet av de dagar som han är avskild för Herren ska han vara helig och låta håret växa fritt på sitt huvud. 6Så länge han är avskild för Herren får han inte komma nära en död kropp. 7Inte ens genom sin far eller mor, sin bror eller syster får han orena sig om de skulle dö, för han bär på sitt huvud tecknet på att han är sin Guds nasir. 8Så länge hans nasirtid varar är han helgad åt Herren. 9Men om någon helt plötsligt dör i hans närhet och därigenom orenar hans huvud där han bär nasirtecknet, ska han raka sitt huvud den dag han blir ren. På sjunde dagen ska han raka det. 10På åttonde dagen ska han bära fram två turturduvor eller två unga duvor till prästen vid uppenbarelsetältets ingång. 11Och prästen ska offra en till syndoffer och en till brännoffer och bringa försoning för honom, på grund av den synd han dragit på sig genom den döda kroppen. Sedan ska han samma dag helga sitt huvud. 12Han ska inviga sig till nasir åt Herren samma antal dagar som han förut avskilt sig och han ska föra fram ett årsgammalt lamm till skuldoffer. Den förra löftestiden faller bort, eftersom hans nasirat blev orenat. 13Detta är lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid är slut ska han föras fram till uppenbarelsetältets ingång, 14och han ska som sitt offer åt Herren bära fram ett årsgammalt felfritt lamm av hankön till brännoffer, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön till syndoffer och en felfri bagge till gemenskapsoffer, 15dessutom en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja samt det matoffer och dryckesoffer som hör till. 16Prästen ska bära fram det inför Herrens ansikte och offra hans syndoffer och brännoffer. 17Baggen ska han offra som gemenskapsoffer åt Herren tillsammans med korgen med de osyrade bröden. Prästen ska också offra det matoffer och dryckesoffer som hör till. 18Och vid ingången till uppenbarelsetältet ska nasiren raka sitt huvud på vilket han bär nasirtecknet. Han ska ta sitt huvudhår, sitt nasirtecken, och lägga det på elden som brinner under gemenskapsoffret. 19När nasiren har rakat av sig nasirtecknet, ska prästen ta den kokta bogen av baggen och dessutom en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka ur korgen och lägga det på nasirens händer. 20Och prästen ska lyfta det som ett lyftoffer inför Herrens ansikte. Det ska vara helgat åt prästen tillsammans med lyftofferbringan och offergärdslåret. Sedan får nasiren dricka vin igen. 21Detta är lagen om den som har avlagt ett nasirlöfte, och vad han enligt nasirlöftet ska offra åt Herren, förutom vad han i övrigt kan skaffa. Han måste uppfylla det löfte han har avlagt enligt lagen om hans nasirat.” 22Herren talade till Mose. Han sade: 23”Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn ska ni säga till dem: 24Herren välsigne dig och bevare dig. 25Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. 26Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. 27Så ska de lägga mitt namn på Israels barn, och jag ska då välsigna dem.”
Kapitel 7
1Mose hade nu satt upp tabernaklet och smort och helgat det med alla dess tillbehör. Likaså hade han satt upp altaret med alla dess tillbehör och smort och helgat dem. 2Och Israels ledare, huvudmännen för sina familjer, stamhövdingarna, de som stod i spetsen för de mönstrade, bar fram sina offergåvor. 3Som sin offergåva förde de fram inför Herrens ansikte sex täckta vagnar och tolv oxar, en vagn för två ledare och en oxe för varje ledare. De förde fram dem inför tabernaklet. 4Och Herren sade till Mose: 5”Ta emot det av dem och använd det till tjänsten vid uppenbarelsetältet. Och du ska ge det till leviterna efter behoven i vars och ens tjänst.” 6Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem till leviterna. 7Två vagnar och fyra oxar gav han till Gershons barn efter behoven i deras tjänst. 8Fyra vagnar och åtta oxar gav han till Meraris barn efter behoven i den tjänst de utförde under ledning av Itamar, prästen Arons son. 9Till Kehats barn däremot gav han ingenting, för de hade hand om de heliga föremålen som de skulle bära på axlarna. 10Ledarna förde fram gåvor till altarets invigning den dag då det smordes. När ledarna förde fram dessa offergåvor inför altaret, 11sade Herren till Mose: ”Låt ledarna en i sänder, var och en på sin dag, föra fram sina offergåvor till altarets invigning.” 12Den som på första dagen förde fram sin offergåva var Nahshon, Amminadabs son av Juda stam. 13Hans offergåva var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål på 70 siklar efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, 14en guldskål på tio siklar full med rökelse, 15dessutom en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 16en bock till syndoffer, 17samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Nahshons, Amminadabs sons, offergåva. 18På andra dagen förde Netanel, Suars son, ledaren för Isaskar, fram sin gåva. 19Som sin offergåva förde han fram ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål på 70 siklar efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, 20en guldskål på tio siklar full med rökelse, 21dessutom en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 22en bock till syndoffer 23samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Netanels, Suars sons, offergåva. 24På tredje dagen kom ledaren för Sebulons barn, Eliab, Helons son. 25Hans offergåva var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål på 70 siklar efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, 26en guldskål på tio siklar full med rökelse, 27dessutom en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 28en bock till syndoffer 29samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Eliabs, Helons sons, offergåva. 30På fjärde dagen kom ledaren för Rubens barn, Elisur, Shedeurs son. 31Hans offergåva var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål på 70 siklar efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, 32en guldskål på tio siklar full med rökelse, 33dessutom en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 34en bock till syndoffer 35samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Elisurs, Shedeurs sons, offergåva. 36På femte dagen kom ledaren för Simeons barn, Shelumiel, Surishaddajs son. 37Hans offergåva var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål på 70 siklar efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, 38en guldskål på tio siklar full med rökelse, 39dessutom en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 40en bock till syndoffer 41samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Shelumiels, Surishaddajs sons, offergåva. 42På sjätte dagen kom ledaren för Gads barn, Eljasaf, Deguels son. 43Hans offergåva var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål på 70 siklar efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, 44en guldskål på tio siklar full med rökelse, 45dessutom en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 46en bock till syndoffer 47samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Eljasafs, Deguels sons, offergåva. 48På sjunde dagen kom ledaren för Efraims barn, Elishama, Ammihuds son. 49Hans offergåva var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål på 70 siklar efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, 50en guldskål på tio siklar full med rökelse, 51dessutom en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 52en bock till syndoffer 53samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Elishamas, Ammihuds sons offergåva. 54På åttonde dagen kom ledaren för Manasse barn, Gamliel, Pedasurs son. 55Hans offergåva var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål på 70 siklar efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, 56en guldskål på tio siklar full med rökelse, 57dessutom en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 58en bock till syndoffer 59samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Gamliels, Pedasurs sons, offergåva. 60På nionde dagen kom ledaren för Benjamins barn, Abidan, Gideonis son. 61Hans offergåva var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål på 70 siklar efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, 62en guldskål på tio siklar full med rökelse, 63dessutom en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 64en bock till syndoffer 65samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Abidans, Gideonis sons, offergåva. 66På tionde dagen kom ledaren för Dans barn, Ahieser, Ammishaddajs son. 67Hans offergåva var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål på 70 siklar efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, 68en guldskål på tio siklar full med rökelse, 69dessutom en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 70en bock till syndoffer 71samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Ahiesers, Ammishaddajs sons, offergåva. 72På elfte dagen kom ledaren för Ashers barn, Pagiel, Okrans son. 73Hans offergåva var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål på 70 siklar efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, 74en guldskål på tio siklar full med rökelse, 75dessutom en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 76en bock till syndoffer 77samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Pagiels, Okrans sons, offergåva. 78På tolfte dagen kom ledaren för Naftali barn, Ahira, Enans son. 79Hans offergåva var ett silverfat som vägde 130 siklar och en silverskål på 70 siklar efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer, 80en guldskål på tio siklar full med rökelse, 81dessutom en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer, 82en bock till syndoffer 83samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Ahiras, Enans sons, offergåva. 84Detta var vad Israels ledare skänkte till altarets invigning när det smordes: tolv silverfat, tolv silverskålar och tolv guldskålar. 85Varje silverfat vägde 130 siklar och varje skål 70 siklar, och silvret i kärlen vägde tillsammans 2400 siklar efter helgedomssikelns vikt. 86De tolv guldskålarna fulla av rökelse vägde var och en tio siklar efter helgedomssikelns vikt, och guldet i skålarna vägde sammanlagt 120 siklar. 87Antalet djur till brännoffer var tolv tjurar, tolv baggar, tolv årsgamla lamm med tillhörande matoffer, och tolv bockar till syndoffer. 88Antalet djur till gemenskapsoffer var tjugofyra tjurar, sextio baggar, sextio bockar och sextio årsgamla lamm. Detta var offergåvorna till altarets invigning sedan det hade blivit smort. 89När Mose gick in i uppenbarelsetältet för att tala med honom, hörde han rösten tala till honom från nådastolen ovanpå vittnesbördets ark, mellan de två keruberna. Och han talade till honom.
Kapitel 8
1Herren talade till Mose. Han sade: 2”Tala till Aron och säg till honom: När du sätter upp de sju lamporna, ska du sätta upp dem så att de kastar sitt sken över platsen framför ljusstaken.” 3Och Aron gjorde så. Han satte upp lamporna så att de kastade sitt sken över platsen framför ljusstaken, så som Herren hade befallt Mose. 4Ljusstaken var gjord av hamrat guld. Från dess fotställning till blommorna var den i hamrat arbete. Efter den förebild som Herren hade visat Mose gjorde han ljusstaken. 5Herren talade till Mose. Han sade: 6”Bland Israels barn ska du ta ut leviterna och rena dem. 7På följande sätt ska du göra för att rena dem: Stänk reningsvatten på dem, och låt dem raka hela sin kropp och tvätta sina kläder. Så ska de rena sig. 8Sedan ska de ta en ungtjur med tillhörande matoffer av fint mjöl blandat med olja. Du ska ta en annan ungtjur till syndoffer. 9Och du ska föra fram leviterna inför uppenbarelsetältet och samla hela Israels församling. 10När du har fört fram leviterna inför Herrens ansikte, ska Israels barn lägga sina händer på dem. 11Och Aron ska föra fram leviterna inför Herrens ansikte som ett lyftoffer från Israels barn, så att de kan förrätta Herrens tjänst. 12Leviterna ska lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och den ena ska du offra till syndoffer och den andra till brännoffer åt Herren för att bringa försoning för leviterna. 13Sedan ska du ställa leviterna inför Aron och hans söner och föra fram dem som ett lyftoffer åt Herren. 14Så ska du bland Israels barn avskilja leviterna så att de tillhör mig. 15Sedan du har renat leviterna och fört fram dem som ett lyftoffer ska de gå in och göra tjänst vid uppenbarelsetältet, 16för de är givna åt mig som en gåva bland Israels barn. I stället för allt som öppnar moderlivet, allt förstfött bland Israels barn, har jag tagit ut dem åt mig. 17Allt förstfött bland Israels barn tillhör mig, både människor och boskap. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag dem åt mig. 18Jag har tagit leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn. 19Och jag har bland Israels barn gett leviterna som gåva åt Aron och hans söner, till att förrätta Israels barns tjänst vid uppenbarelsetältet och bringa försoning för Israels barn, för att ingen plåga ska drabba dem när de kommer nära helgedomen.” 20Mose, Aron och hela Israels församling gjorde med leviterna i allt så som Herren hade befallt Mose angående dem. Så gjorde Israels barn med dem. 21Leviterna renade sig och tvättade sina kläder, och Aron förde fram dem som ett lyftoffer inför Herrens ansikte, och Aron bringade försoning för dem och renade dem. 22Sedan gick leviterna in och gjorde tjänst vid uppenbarelsetältet under Aron och hans söner. Så som Herren hade befallt Mose angående leviterna, så gjorde de med dem. 23Och Herren sade till Mose: 24”Detta gäller för leviterna: De som är tjugofem år eller äldre ska infinna sig och göra tjänst med arbete vid uppenbarelsetältet. 25Men när leviten blir femtio år ska han vara fri från sin tjänst, och han ska då inte tjänstgöra längre. 26Han kan hjälpa sina bröder vid uppenbarelsetältet i deras uppgifter, men någon tjänst ska han inte inneha. Så ska du göra med leviterna när det gäller deras ansvarsuppgifter.”
Kapitel 9
1Herren talade till Mose i Sinai öken i första månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land. Han sade: 2”Israels barn ska fira påskhögtid på den bestämda tiden. 3På fjortonde dagen i denna månad, i skymningen, ska ni fira den, på bestämd tid. I enlighet med alla stadgar och föreskrifter ska ni fira den.” 4Och Mose sade till Israels barn att de skulle fira påskhögtiden. 5De firade den på fjortonde dagen i första månaden, i skymningen, i Sinai öken. Israels barn gjorde i allt så som Herren hade befallt Mose. 6Men det fanns några män som hade blivit orena genom en död människa så att de inte kunde fira påskhögtid på den dagen. De vände sig därför samma dag till Mose och Aron 7och sade till Mose: ”Vi har blivit orena genom en död människa. Ska vi därför nekas att bland Israels barn frambära Herrens offergåva på bestämd tid?” 8Mose svarade dem: ”Stanna här, så ska jag höra vad Herren befaller om er.” 9Herren talade till Mose. Han sade: 10”Säg till Israels barn: Om någon bland er eller era efterkommande har blivit oren genom en död människa, eller är ute på resa långt borta, kan han ändå fira Herrens påskhögtid. 11De ska då fira den i andra månaden, på fjortonde dagen, i skymningen. Med osyrat bröd och bittra örter ska de äta påskalammet. 12Inget av det ska lämnas kvar till morgonen, och inget ben på det ska krossas. De ska fira påskhögtiden enligt alla dess föreskrifter. 13Men den som är ren och inte är på resa men ändå underlåter att fira påskhögtiden, han ska utrotas ur sitt folk, därför att han inte har burit fram Herrens offergåva på bestämd tid. Den mannen får själv svara för sin synd. 14Om en främling bor hos er och vill fira Herrens påskhögtid, ska han fira den enligt de stadgar och föreskrifter som gäller för påskhögtiden. Ni ska ha en och samma stadga för främlingen och för den infödde i landet.” 15På den dag då tabernaklet sattes upp täckte molnskyn tabernaklet, vittnesbördets tält. Från kvällen till morgonen var den över tabernaklet och den såg ut som eld. 16Så var det alltid: Molnskyn täckte det, och om natten såg den ut som eld. 17Så ofta molnskyn höjde sig från tältet bröt Israels barn upp, och på den plats där molnskyn stannade slog Israels barn läger. 18På Herrens befallning bröt Israels barn upp, och på Herrens befallning slog de läger. Så länge molnskyn vilade över tabernaklet låg de kvar i lägret. 19Om molnskyn stannade en längre tid över tabernaklet, iakttog Israels barn det Herren befallde dem och bröt inte upp. 20Ibland stannade molnskyn över tabernaklet bara några få dagar. På Herrens befallning låg de då kvar i lägret, och på Herrens befallning bröt de sedan upp. 21Ibland stannade molnskyn bara från kvällen till morgonen. När molnskyn höjde sig på morgonen bröt de upp. Om molnskyn stannade en dag och en natt, bröt de upp när molnskyn höjde sig. 22Om molnskyn stannade två dagar eller en månad, eller om molnskyn blev kvar en längre tid över tabernaklet, så låg Israels barn stilla i läger och bröt inte upp. Men när den höjde sig bröt de upp. 23På Herrens befallning slog de läger, och på Herrens befallning bröt de upp. De följde Herrens påbud i enlighet med Herrens befallning genom Mose.
Kapitel 10
1Herren talade till Mose. Han sade: 2”Gör dig två silvertrumpeter, i hamrat arbete ska du göra dem. Du ska använda dem när församlingen ska sammankallas och när lägren ska bryta upp. 3När man stöter i dem båda ska hela församlingen samlas hos dig vid ingången till uppenbarelsetältet. 4Men när man stöter bara i den ena, ska furstarna, huvudmännen för Israels ätter, samlas hos dig. 5När ni blåser en larmsignal, ska de läger som ligger österut bryta upp. 6Och när ni blåser larmsignal för andra gången, ska de läger som ligger söderut bryta upp. När lägren ska bryta upp ska man blåsa larmsignal. 7Men när församlingen ska sammankallas, ska ni inte blåsa larmsignal utan stöta i trumpeterna. 8Det är Arons söner, prästerna, som ska blåsa i trumpeterna. Detta ska vara en evig stadga för er, släkte efter släkte. 9När ni i ert land drar ut till strid mot någon fiende som angriper er, ska ni blåsa larmsignal i trumpeterna. Då ska ni bli ihågkomna inför Herren er Guds ansikte, och bli räddade från era fiender. 10Och i dagar av glädje, vid era högtider och nymånader, ska ni stöta i trumpeterna vid era brännoffer och gemenskapsoffer. De ska göra att ni blir ihågkomna inför er Gud. Jag är Herren er Gud.” 11Andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen, höjde sig molnskyn från vittnesbördets tabernakel. 12Då bröt Israels barn upp från Sinai öken och gick från plats till plats, och molnskyn stannade i öknen Paran. 13När de nu första gången bröt upp efter Herrens befallning genom Mose, 14var det Juda barns läger under sitt baner som först bröt upp, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Nahshon, Amminadabs son. 15Och anförare för den här som utgjordes av Isaskars stam var Netanel, Suars son. 16Anförare för den här som utgjordes av Sebulons stam var Eliab, Helons son. 17Sedan tabernaklet hade tagits ner, bröt Gershons och Meraris barn upp och bar tabernaklet. 18Därefter bröt Rubens läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Elisur, Shedeurs son. 19Anförare för den här som utgjordes av Simeons stam var Shelumiel, Surishaddajs son. 20Anförare för den här som utgjordes av Gads stam var Eljasaf, Deguels son. 21Sedan bröt kehatiterna upp, de bar de heliga föremålen. Och tabernaklet sattes upp innan de hann fram. 22Därefter bröt Efraims läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Elishama, Ammihuds son. 23Anförare för den här som utgjordes av Manasse stam var Gamliel, Pedasurs son. 24Och anförare för den här som utgjordes av Benjamins stam var Abidan, Gideonis son. 25Därefter bröt Dans läger upp under sitt baner som en eftertrupp för alla läger, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Ahieser, Ammishaddajs son. 26Anförare för den här som utgjordes av Ashers stam var Pagiel, Okrans son. 27Och anförare för den här som utgjordes av Naftalis stam var Ahira, Enans son. 28Detta var ordningen när Israels barn bröt upp, häravdelning efter häravdelning. 29Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: ”Vi bryter nu upp och går till det land som Herren har lovat att ge oss. Följ med oss, så ska vi göra gott mot dig. Herren har lovat Israel allt gott.” 30Men han svarade honom: ”Jag vill inte följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och min släkt.” 31Mose sade: ”Nej, lämna oss inte. Du vet bäst var vi kan slå läger i öknen, du ska bli vårt öga. 32Om du följer med oss ska vi låta dig få del av det goda som Herren gör med oss.” 33Och de bröt upp från Herrens berg och vandrade tre dagsresor. Herrens förbundsark gick framför dem de tre dagarna för att utse en rastplats åt dem. 34Herrens molnsky svävade över dem om dagen när de bröt upp från sin lägerplats. 35Och så ofta arken bröt upp, sade Mose: ”Res dig, Herre! Låt dina fiender skingras, låt dem som hatar dig fly för ditt ansikte.” 36Och när den sattes ner, sade han: ”Vänd åter, Herre, till Israels ätters många tusenden.”
Kapitel 11
1Folket började klaga högljutt inför Herren hur illa de hade det. När Herren hörde det, upptändes hans vrede och hans eld började brinna ibland dem och förtärde dem som var ytterst i lägret. 2Folket ropade då till Mose och han bad till Herren, och elden dog ut. 3Platsen fick namnet Tabeera, därför att Herrens eld hade brunnit ibland dem. 4Den blandade hopen som följde dem greps av stort begär, och även Israels barn började gråta igen och sade: ”Vem kan ge oss kött att äta? 5Vi minns fisken som vi åt gratis i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. 6Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom detta manna.” 7Mannat liknade korianderfrö och såg ut som bdelliumharts. 8Folket gick omkring och samlade det och malde det på handkvarn eller stötte det i mortel. De kokade det i gryta eller bakade kakor av det. Och det smakade som fint bakverk med olja. 9När daggen föll över lägret om natten, föll också mannat över det. 10Mose hörde hur folket i de olika familjerna grät, var och en vid ingången till sitt tält. Då upptändes Herrens vrede, och Mose blev illa till mods. 11Och Mose sade till Herren : ”Varför har du gjort så illa mot din tjänare? Varför har jag inte funnit nåd inför dina ögon? Du har ju lagt bördan av hela detta folk på mig! 12Har jag burit och fött hela detta folk, eftersom du säger till mig: ’Bär dem i din famn så som vårdaren bär spädbarnet’, in i det land som du med ed har lovat åt deras fäder? 13Var ska jag få kött att ge åt hela detta folk? De kommer gråtande till mig och säger: Ge oss kött, så att vi får äta! 14Jag orkar inte bära hela folket själv, det är för tungt för mig. 15Om det är så här du vill göra mot mig, döda mig då direkt om jag funnit nåd inför dina ögon, och låt mig slippa se mitt elände!” 16Då sade Herren till Mose: ”Kalla samman sjuttio män av de äldste i Israel, sådana som du vet är folkets äldste och deras förmän. För fram dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där hos dig. 17Där ska jag då stiga ner och tala med dig, och jag ska ta av den Ande som är över dig och låta den komma över dem. De ska tillsammans med dig bära bördan av folket, så att du slipper bära den ensam. 18Säg till folket: Helga er till i morgon, så ska ni få kött att äta. Ni har gråtit inför Herren och sagt: Vem ska ge oss kött att äta? I Egypten hade vi det så bra. Därför ska nu Herren ge er kött att äta. 19Ni ska få äta, inte bara en dag, inte två dagar, inte fem dagar, inte tio dagar, inte tjugo dagar, 20utan en hel månad, ända tills köttet kommer ut genom näsan på er och det äcklar er. Ni har förkastat Herren, som är mitt ibland er, och gråtit inför hans ansikte och sagt: Varför drog vi alls ut ur Egypten?” 21Mose sade: ”Sexhundratusen man till fots har jag omkring mig, och du säger: Jag ska ge dem kött att äta under en månad! 22Finns det får och kor att slakta så att det räcker åt dem? Eller ska alla fiskar i havet fångas så att det räcker åt dem?” 23Herren svarade Mose: ”Är Herrens arm för kort? Nu ska du få se om det jag har sagt ska hända dig eller inte.” 24Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Och han kallade samman sjuttio män av de äldste i folket och lät dem ställa sig runt omkring tältet. 25Då steg Herren ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. När Anden nu vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer. 26Två män hade stannat kvar i lägret. Den ene hette Eldad och den andre Medad. Även över dem vilade Anden, för de var bland de uppskrivna men hade inte gått ut till tältet. Och de profeterade i lägret. 27Då skyndade en ung man bort och berättade för Mose: ”Eldad och Medad profeterar i lägret.” 28Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare från sin ungdom, sade då: ”Mose, min herre, förbjud dem!” 29Men Mose sade till honom: ”Ivrar du för mig? Om ändå hela Herrens folk blev profeter genom att Herren lät sin Ande komma över dem!” 30Sedan gick Mose tillbaka till lägret med de äldste i Israel. 31Och en stormvind gick ut från Herren. Den förde med sig vaktlar från havet och drev dem över lägret, omkring en dagsresa i varje riktning från lägret och två alnar över marken. 32Folket gick då hela den dagen och natten och nästa dag och samlade vaktlar. Det minsta någon samlade var tio homer, och de bredde ut dem åt sig runt omkring lägret. 33Men medan de ännu hade köttet mellan tänderna och det ännu var otuggat, upptändes Herrens vrede mot folket och Herren slog dem med en mycket svår plåga. 34Platsen fick namnet Kibrot-Hattaava, eftersom man där begravde dem av folket som hade gripits av begär. 35Från Kibrot-Hattaava bröt folket upp och drog till Haserot, och där stannade de.