Femte Moseboken 1–19

Kapitel 1

¹Detta är de ord som Mose talade till hela Israel i öknen på andra sidan Jordan, på hedmarken mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab. ²Det är elva dagsresor från Horeb längs vägen över Seirs bergsbygd till Kadesh-Barnea. ³I det fyrtionde året, på första dagen i elfte månaden, talade Mose till Israels barn allt som Herren hade befallt honom att säga dem. ⁴Det var efter att han hade slagit Sichon, amoreernas kung som bodde i Heshbon, och Og, Bashans kung som bodde i Ashtarot vid Edrei. ⁵På andra sidan Jordan i Moabs land började Mose förklara denna undervisning. Han sade: ⁶Herren vår Gud talade till oss vid Horeb och sade: ”Ni har stannat länge nog vid detta berg. ⁷Bryt nu upp och gå till amoreernas bergsbygd och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden, i Låglandet, i Negev och i kustlandet vid havet. Gå till kananeernas land och till Libanon ända till den stora floden, floden Eufrat. ⁸Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som Herren med ed har lovat era fäder Abraham, Isak och Jakob att ge åt dem och deras efterkommande efter dem.” ⁹På den tiden sade jag till er: ”Jag kan inte bära er ensam. ¹⁰Herren er Gud har förökat er, och se, i dag är ni lika talrika som stjärnorna på himlen. ¹¹Må Herren, era fäders Gud, föröka er tusenfalt och välsigna er, så som han har lovat er. ¹²Men hur ska jag ensam kunna bära era bekymmer, bördor och tvister? ¹³Utse åt er visa, förståndiga och kunniga män inom era stammar, så ska jag sätta dem till huvudmän över er.” ¹⁴Ni svarade mig: ”Ditt förslag är gott.” ¹⁵Då tog jag huvudmännen i era stammar, visa och kunniga män, och satte dem till huvudmän över er. De blev befälhavare över tusen, över hundra, över femtio eller över tio, och förmän i era stammar. ¹⁶Vid den tiden befallde jag era domare och sade: ”Hör efter vad tvisten gäller mellan era bröder och döm rättvist mellan en man och hans bror eller främlingen hos honom. ¹⁷När ni dömer ska ni inte vara partiska utan lyssna både till den ringe och den höge. Ni ska inte frukta för någon människa, för domen tillhör Gud. Och om något fall blir för svårt för er, ska ni lägga fram det för mig så att jag får höra det.” ¹⁸Jag befallde er på den tiden allt ni skulle göra. ¹⁹Vi bröt upp från Horeb och vandrade genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni har sett, på vägen till amoreernas bergsbygd, så som Herren vår Gud hade befallt oss. Och vi kom till Kadesh-Barnea. ²⁰Där sade jag till er: ”Ni har nu kommit till amoreernas bergsbygd som Herren vår Gud vill ge oss. ²¹Se, Herren din Gud har lagt landet framför dig. Dra dit upp och inta det så som Herren, dina fäders Gud, har befallt dig. Var inte rädd eller modlös.” ²²Då kom ni alla fram till mig och sade: ”Låt oss sända i väg några män framför oss som kan utforska landet åt oss, och sedan komma tillbaka till oss med uppgift om vägen vi ska ta dit upp och om de städer vi ska komma till.” ²³Jag tyckte att förslaget var gott, och jag tog ut tolv män bland er, en från varje stam. ²⁴De gav sig i väg och drog upp till Bergsbygden och kom till Druvdalen och spejade i landet. ²⁵De tog med sig av landets frukt och förde det ner till oss och lämnade sin rapport till oss och sade: ”Det är ett gott land som Herren vår Gud ger oss.” ²⁶Men ni ville inte dra dit upp utan trotsade Herren er Guds befallning. ²⁷Ni klagade i era tält och sade: ” Herren hatar oss, därför har han fört oss ut ur Egyptens land och gett oss i amoreernas hand för att förgöra oss. ²⁸Vart ska vi ta vägen? Våra bröder har gjort oss modlösa, för de säger: Folket är större och resligare än vi, städerna är stora och befästa upp till himlen, och dessutom såg vi anakiter där.” ²⁹Då svarade jag er: ”Bli inte förskräckta, var inte rädda för dem! ³⁰Herren er Gud som går framför er ska själv strida för er, precis som han gjorde för er i Egypten inför era ögon. ³¹Och i öknen såg du hur Herren din Gud bar dig, så som en man bär sin son, hela den väg ni vandrade tills ni kom till denna plats.” ³²Men trots detta trodde ni inte på Herren er Gud, ³³som gick framför er på vägen för att utse lägerplatser åt er – om natten i eld för att visa er vägen ni skulle gå och om dagen i molnskyn. ³⁴När nu Herren hörde era ord, blev han vred och svor en ed: ³⁵”Ingen av dessa män i detta onda släkte ska få se det goda land som jag med ed har lovat att ge era fäder, ³⁶ingen utom Kaleb, Jefunnes son. Han ska få se det, och åt honom och hans barn ska jag ge det land som han har satt sin fot på, därför att han i allt har följt Herren.” ³⁷Också på mig blev Herren vred för er skull. Han sade: ”Inte heller du ska komma dit in. ³⁸Josua, Nuns son, din tjänare, han ska komma dit in. Ge honom mod, för han ska dela landet åt Israel som arv. ³⁹Och era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, och era söner som i dag varken förstår gott eller ont, de ska komma dit in. Åt dem ska jag ge landet, och de ska ta det i besittning. ⁴⁰Men ni ska vända om och bege er mot öknen i riktning mot Röda havet.” ⁴¹Då svarade ni mig: ”Vi har syndat mot Herren. Vi vill dra upp och strida, precis som Herren vår Gud har befallt oss.” Och var och en spände på sig sina vapen och tänkte att det skulle vara lätt att dra upp mot bergsbygden. ⁴²Men Herren sade till mig: ”Säg till dem: Ni ska inte gå dit upp och ge er in i strid så att ni blir slagna av era fiender, för jag är inte med er.” ⁴³Jag talade till er, men ni lyssnade inte på mig utan trotsade Herrens befallning och drog i övermod upp mot bergsbygden. ⁴⁴Och amoreerna som bodde i den bergsbygden drog ut mot er och jagade er som bin gör, och slog er i Seir och drev er ända till Horma. ⁴⁵Då vände ni tillbaka och ni grät inför Herrens ansikte. Men Herren hörde inte er röst, han lyssnade inte till er. ⁴⁶Därför måste ni stanna i Kadesh så många dagar som ni gjorde.

Kapitel 2

¹Så vände vi om och gick mot öknen, på vägen mot Röda havet, så som Herren hade sagt till mig. Det tog lång tid att ta oss runt Seirs bergsbygd. ²Då sade Herren till mig: ³”Länge nog har ni gått runt om denna bergsbygd. Vänd er nu mot norr. ⁴Och säg till folket: Ni kommer att dra fram genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn som bor i Seir. De är rädda för er, men var försiktiga. ⁵Ni ska inte gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge er ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har gett Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. ⁶Ni ska köpa mat att äta av dem för pengar, och köpa vatten att dricka av dem för pengar, ⁷för Herren din Gud har välsignat dig i allt du företagit dig. Han har tagit hand om dig under din vandring i denna stora öken. I dessa fyrtio år har Herren din Gud varit med dig och ingenting har fattats dig.” ⁸Så drog vi bort från våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vek av och tog vägen mot Moabs öken. ⁹Och Herren sade till mig: ”Du ska inte angripa Moab eller gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har gett Ar till Lots barn.” ¹⁰Förr bodde emeerna där, de var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. ¹¹Liksom anakiterna räknas också de för rafaeer, men moabiterna kallar dem emeer. ¹²I Seir bodde tidigare horeerna, men Esaus barn drev bort dem och förgjorde dem och bosatte sig i deras land, alldeles som Israel gjorde med det land som Herren hade gett dem till besittning. ¹³”Så bryt nu upp och gå över bäcken Sered.” Vi gick då över den bäckravinen. ¹⁴Från den tid vi lämnade Kadesh-Barnea tills vi gick över bäcken Sered gick det trettioåtta år. Under den tiden dog hela det släkte av stridsmän som fanns i lägret, så som Herren med ed hade förklarat för dem. ¹⁵Herrens hand var emot dem, och han utrotade dem ur lägret så att de dog. ¹⁶När nu alla stridsmän i folket hade dött, ¹⁷sade Herren till mig: ¹⁸”Du ska i dag gå över Moabs gräns vid Ar ¹⁹och ska då komma i närheten av ammoniterna. Men du ska inte angripa dem eller gå i strid med dem, för jag kommer inte att ge dig något i ammoniternas land till besittning, eftersom jag redan har gett det till Lots barn.” ²⁰Också detta räknas till rafaeernas land. Rafaeer bodde där tidigare, men ammoniterna kallar dem samsummiter. ²¹De var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. Men Herren förgjorde dem för ammoniterna, som fördrev dem och bosatte sig i deras land. ²²På samma sätt gjorde han för Esaus barn som bor i Seir, när han förgjorde horeerna för dem. De drev bort dem och bosatte sig i deras land, där de bor än i dag. ²³Även aveerna som bodde i byar ända fram till Gaza blev förgjorda av kaftoreerna, som drog ut från Kaftor och sedan bodde i deras land. ²⁴”Bryt nu upp och gå över floden Arnon. Se, jag har gett amorén Sichon, kungen i Heshbon, och hans land i din hand. Börja att inta det och ge dig i strid med honom. ²⁵Redan i dag ska jag börja att inge fruktan och skräck för dig hos alla folk under himlen, så att de darrar och bävar för dig när de hör berättas om dig.” ²⁶Och jag skickade sändebud från Kedemots öken till Sichon, kungen i Heshbon, med fridsamma ord och lät säga: ²⁷”Låt mig gå igenom ditt land. Jag ska strikt följa vägen utan att vika av åt höger eller vänster. ²⁸Jag ska äta den mat som du vill sälja till mig för pengar och dricka det vatten som du vill ge mig för pengar. Låt mig bara passera igenom till fots ²⁹– på samma sätt som Esaus barn, Seirs invånare, och moabiterna, Ars invånare, handlade mot mig – så att jag kan gå över Jordan in i det land som Herren vår Gud vill ge oss.” ³⁰Men Sichon, kungen i Heshbon, var inte villig att låta oss gå igenom hans land, för Herren din Gud hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt för att ge honom i din hand, så som det är i dag. ³¹Och Herren sade till mig: ”Se, jag börjar nu att ge Sichon och hans land till dig. Börja inta det så att du får hans land till besittning.” ³²Sichon drog då emot oss med allt sitt folk för att strida mot oss vid Jahas. ³³Men Herren vår Gud överlämnade honom till oss, och vi slog honom, hans söner och allt hans folk. ³⁴Vi intog vid den tiden alla hans städer och vigde alla män, kvinnor och barn i varje stad åt förintelse. Vi lät ingen komma undan. ³⁵Bara boskapen tog vi som byte tillsammans med rovet från de städer vi intog. ³⁶Från Aroer vid floden Arnons strand, och från staden i dalen ända till Gilead fanns ingen stad vars murar var för höga för oss. Herren vår Gud gav allt till oss. ³⁷Men ammoniternas land lät du vara ifred, hela landsträckan längs Jabboks dalsänka och städerna i bergsbygden, alldeles som Herren vår Gud hade befallt.

Kapitel 3

¹Sedan vek vi av och drog upp mot Bashan. Och Og, kungen i Bashan, kom ut med allt sitt folk för att strida mot oss vid Edrei. ²bMen Herren sade till mig: ”Var inte rädd för honom, för jag har gett honom och allt hans folk och hans land i din hand. Du ska göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Heshbon.” ³Herren vår Gud gav också Og, kungen i Bashan, och allt hans folk i vår hand. Vi slog honom och lät ingen överleva. ⁴Och vi intog vid den tiden alla hans städer. Det fanns ingen stad som vi inte tog ifrån dem: sextio städer, hela landsträckan Argob, Ogs rike i Bashan. ⁵Alla dessa städer var befästa med höga murar, med portar och bommar. Dessutom fanns det en stor mängd byar. ⁶Vi vigde dem åt förintelse, liksom vi hade gjort med kung Sichon i Heshbon. I varje stad vigde vi alla män, kvinnor och barn åt förintelse, ⁷men all boskap och bytet från städerna tog vi för egen räkning. ⁸Från amoreernas två kungar, som härskade på andra sidan Jordan, tog vi vid den tiden deras land, från Arnons dalsänka ända till berget Hermon ⁹– sidonierna kallar Hermon för Sirjon, medan amoreerna kallar det Senir. ¹⁰Vi tog alla städerna på slätten och hela Gilead och hela Bashan, ända till Salka och Edrei, städerna i Ogs rike i Bashan. ¹¹Og, kungen i Bashan, var den ende som fanns kvar av rafaeerna. Hans säng var gjord av järn, och finns nu i Rabba i ammoniternas land. Den är nio alnar lång och fyra alnar bred, alnen beräknad efter en mans underarm. ¹²Av det land som vi hade erövrat vid den tiden gav jag den del som breder ut sig från Aroer, vid Arnons dalsänka, samt hälften av Gileads bergsbygd med dess städer åt rubeniterna och gaditerna. ¹³Resten av Gilead och hela Bashan, Ogs rike, gav jag åt ena hälften av Manasse stam: hela landsträckan Argob och hela Bashan. Detta kallas rafaeernas land. ¹⁴Jair, Manasses son, tog hela landsträckan Argob ända till geshureernas och maakateernas område, och efter sitt eget namn kallade han Bashan för Jairs byar, som det heter än i dag. ¹⁵Åt Makir gav jag Gilead. ¹⁶Och åt rubeniterna och gaditerna gav jag landet från Gilead ända till Arnons dalsänka – gränsen gick mitt i floden – och till Jabboks dalsänka som är ammoniternas gräns, ¹⁷vidare Hedmarken med Jordan som gräns från Kinneret ända till Hedmarkshavet, Salthavet nedanför Pisgas sluttningar i öster. ¹⁸Jag befallde er på den tiden och sade: ” Herren er Gud har gett er detta land till besittning. Men nu ska ni, alla tappra stridsmän, beväpna er och gå över i spetsen för era bröder, Israels barn. ¹⁹Men era hustrur och barn och er boskap – jag vet att ni har mycket boskap – ska stanna kvar i de städer som jag har gett er ²⁰tills Herren har låtit era bröder få ro, liksom ni har fått ro, när också de har tagit i besittning det land som Herren er Gud vill ge dem på andra sidan Jordan. Sedan kan ni vända tillbaka till de besittningar jag har gett var och en av er.” ²¹På den tiden befallde jag Josua och sade: ”Du har med egna ögon sett allt som Herren er Gud har gjort med dessa båda kungar. Så ska också Herren göra med alla riken där du drar fram. ²²Var inte rädda för dem, för Herren er Gud ska själv strida för er.” ²³På den tiden bad jag så till Herren : ²⁴”Herre Gud, du har börjat att låta din tjänare se din storhet och din starka hand. Vilken gud i himlen eller på jorden kan göra sådana verk och sådana väldiga gärningar som du? ²⁵Låt mig nu få gå över dit och se det goda landet på andra sidan Jordan, detta vackra bergiga land och Libanon.” ²⁶Men Herren hade blivit vred på mig för er skull, och han lyssnade inte på mig utan sade till mig: ”Det är nog. Tala inte mer till mig om denna sak. ²⁷Stig upp på toppen av Pisga och lyft upp dina ögon mot väster och norr, mot söder och öster. Se med dina ögon, för du ska inte gå över denna Jordan. ²⁸Anförtro Josua ditt uppdrag och styrk honom och ge honom mod. Det är han som ska gå över dit i spetsen för detta folk, och han ska ge dem i arv det land du ser.” ²⁹Vi stannade sedan i dalen mitt emot Bet-Peor.

Kapitel 4

¹Och nu Israel, lyssna till de stadgar och föreskrifter som jag vill lära er att följa, för att ni ska leva och komma in i och ta i besittning det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er. ²Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er. ³bNi har med egna ögon sett vad Herren har gjort i fråga om Baal-Peor. Herren din Gud utrotade ur ditt folk var och en som följde Baal-Peor. ⁴Men ni som höll fast vid Herren er Gud ni lever alla än i dag. ⁵Se, jag har lärt er stadgar och föreskrifter så som Herren min Gud har befallt mig, för att ni ska följa dem i det land dit ni kommer för att ta det i besittning. ⁶Ni ska hålla och följa dem, och det ska tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk. När de får höra om alla dessa lagar ska de säga: ”Detta stora folk är verkligen ett vist och förståndigt folk!” ⁷Finns det något annat stort folk som har gudar som är lika nära det som Herren vår Gud är nära oss så ofta vi åkallar honom? ⁸Och finns det något annat stort folk som har stadgar och föreskrifter som är så rättfärdiga som hela denna lag som jag i dag lägger fram för er? ⁹Men ta dig till vara och akta dig noga så att du inte glömmer vad dina ögon såg eller låter det vika från ditt hjärta under alla dina livsdagar. Berätta för dina barn och barnbarn ¹⁰vad som hände den dag du stod inför Herren din Gud vid Horeb, när Herren sade till mig: ”Samla folket till mig. Jag vill låta dem höra mina ord, och de ska lära sig dem så att de fruktar mig så länge de lever på jorden. Och de ska lära sina barn dem.” ¹¹Då kom ni fram och stannade vid bergets fot. Berget brann i eld ända upp till himlen, och där var mörker, moln och töcken. ¹²Och Herren talade till er ur elden. Ni hörde orden men såg ingen gestalt, ni hörde bara rösten. ¹³Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor. ¹⁴Herren befallde mig på den tiden att jag skulle lära er stadgar och föreskrifter som ni skulle följa i det land dit ni går för att ta det i besittning. ¹⁵Eftersom ni inte såg någon gestalt den dag då Herren talade till er på Horeb ur elden ska ni noga akta er, ¹⁶så att ni inte försyndar er genom att ni gör åt er något beläte, något slags avgudabild, en bild av man eller kvinna ¹⁷eller en bild av något djur på jorden eller någon bevingad fågel som flyger under himlen ¹⁸eller något kräldjur på marken eller någon fisk i vattnet under jorden. ¹⁹Och när du lyfter din blick mot himlen och ser solen, månen och stjärnorna, himlens hela härskara, låt dig då inte förledas att tillbe dem och tjäna dem, för Herren din Gud har gett dem åt alla folk under hela himlen som deras del. ²⁰Men er har Herren tagit och han har fört er ut ur smältugnen, ut ur Egypten, för att ni ska vara hans egendomsfolk, så som ni är i dag. ²¹Herren blev vred på mig för er skull och svor att jag inte skulle gå över Jordan och inte komma in i det goda land som Herren din Gud vill ge dig till arvedel. ²²Jag kommer att dö i detta land och inte gå över Jordan, men ni ska gå över den och ta det goda landet i besittning. ²³Akta er så att ni inte glömmer det förbund som Herren er Gud har slutit med er, så att ni inte gör er en avgud, en bild tvärtemot vad Herren din Gud har befallt dig, ²⁴för Herren din Gud är en förtärande eld, han är en nitisk Gud. ²⁵När du har fött barn och barnbarn och ni bott länge i landet, om ni då försyndar er genom att ni gör er en avgud, ett slags bild, och därmed gör det som är ont i Herren din Guds ögon och väcker hans vrede, ²⁶då tar jag i dag himmel och jord till vittne mot er att ni snart kommer att utrotas ur det land dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning. Ni kommer inte att leva där länge utan kommer att helt förgöras. ²⁷Och Herren ska skingra er bland folken, och endast ett litet antal av er ska bli kvar bland de hednafolk som Herren ska driva er bort till. ²⁸Där ska ni tjäna gudar som blivit gjorda av människohänder, gudar av trä och sten. De kan varken se eller höra, äta eller lukta. ²⁹Men om ni där söker Herren din Gud ska du finna honom, om du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ. ³⁰När du är i nöd och allt detta händer dig i kommande dagar ska du vända om till Herren din Gud och lyda hans röst, ³¹för Herren din Gud är en barmhärtig Gud. Han ska inte överge dig eller förgöra dig. Han ska inte glömma det förbund han med ed har ingått med dina fäder. ³²Fråga tider som varit, tider som varit före dig, från den dag då Gud skapade människor på jorden, fråga från himlens ena ände till den andra: Har det någonsin hänt något så stort som detta, eller har man hört talas om något som liknar det? ³³Har något folk hört Guds röst tala ur elden, så som du har hört, och överlevt? ³⁴Eller har någon gud försökt att gå och ta ett folk åt sig ur ett annat folk, genom prövningar, tecken och under, genom krig, genom stark hand och uträckt arm och genom stora och fruktansvärda gärningar, allt detta som Herren er Gud har gjort med er i Egypten inför dina ögon? ³⁵Du har själv fått se det, för att du skulle veta att Herren är Gud: Det finns ingen annan än han. ³⁶Från himlen lät han dig höra sin röst för att undervisa dig, och på jorden lät han dig se sin stora eld, och du har hört hans ord ur elden. ³⁷Eftersom han älskade dina fäder och utvalde deras avkomlingar efter dem, förde han genom sin närvaro och stora kraft dig ut ur Egypten. ³⁸Han drev bort för dig folk, större och mäktigare än du, och förde dig in i deras land och gav det åt dig till arvedel, så som det är i dag. ³⁹Därför ska du i dag veta och lägga på hjärtat att Herren är Gud uppe i himlen och nere på jorden: Det finns ingen annan. ⁴⁰Och du ska hålla hans stadgar och bud som jag i dag ger dig, så att det går väl för dig och dina barn efter dig och du får leva länge i det land som Herren din Gud vill ge dig för all framtid. ⁴¹Vid denna tid avskilde Mose tre städer i öster på andra sidan Jordan ⁴²dit en dråpare skulle kunna fly om han hade dödat någon utan vett och vilja och utan att förut ha burit hat till honom. Genom att fly till någon av dessa städer skulle han få leva. ⁴³De var: Beser i öknen på slättlandet för Rubens stam, Ramot i Gilead för Gads stam och Golan i Bashan för Manasse stam. ⁴⁴Detta är den undervisning som Mose lade fram för Israels barn, ⁴⁵och dessa är de vittnesbörd, stadgar och föreskrifter som Mose kungjorde för Israels barn efter att de hade dragit ut ur Egypten. ⁴⁶Det var på andra sidan Jordan i dalen mitt emot Bet-Peor, i amoreerkungen Sichons land, han som bodde i Heshbon och som Mose och Israel slog när de hade dragit ut ur Egypten. ⁴⁷De intog hans land och landet som tillhörde kung Og i Bashan, de två amoreiska kungarnas länder i öster på andra sidan Jordan, ⁴⁸från Aroer vid floden Arnons strand ända till berget Sion, det vill säga Hermon, ⁴⁹och hela Hedmarken i öster på andra sidan Jordan, ända till Hedmarkshavet nedanför Pisgas sluttningar.

Kapitel 5

¹Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och håll fast vid och följ dem. ²Herren vår Gud slöt ett förbund med oss på Horeb. ³Det var inte med våra fäder Herren slöt förbundet, utan med oss som står här i dag, oss alla som nu lever. ⁴Ansikte mot ansikte talade Herren till er ur elden på berget. ⁵Jag stod då mellan Herren och er för att förkunna Herrens ord för er, för ni var rädda för elden och steg inte upp på berget. Han sade: ⁶Jag är Herren din Gud som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. ⁷Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig. ⁸Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. ⁹Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem, för jag, Herren din Gud, är en nitisk Gud. Jag låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led när man hatar mig, ¹⁰men visar nåd mot tusentals när man älskar mig och håller mina bud. ¹¹Du ska inte missbruka Herren din Guds namn, för Herren ska inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn. ¹²Håll sabbatsdagen så att du helgar den, så som Herren din Gud har befallt dig. ¹³Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. ¹⁴Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna, din oxe eller åsna eller något av dina dragdjur, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Din tjänare och din tjänarinna ska få vila liksom du. ¹⁵Kom ihåg att du var slav i Egyptens land, och att Herren din Gud har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har Herren din Gud befallt dig att hålla sabbatsdagen. ¹⁶Hedra din far och din mor, så som Herren din Gud har befallt dig, så att du får leva länge och det går dig väl i det land som Herren din Gud ger dig. ¹⁷Du ska inte mörda. ¹⁸Du ska inte begå äktenskapsbrott. ¹⁹Du ska inte stjäla. ²⁰Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa. ²¹Du ska inte ha begär till din nästas hustru. Du ska inte ha begär till din nästas hus eller åker, hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller åsna eller något annat som tillhör din nästa. ²²Dessa ord talade Herren med hög röst till hela er församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, och han tillade inget mer. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig. ²³När ni hörde rösten ur mörkret medan berget brann i eld, kom ni fram till mig, alla huvudmän för era stammar samt era äldste. ²⁴Och ni sade: ”Se, Herren vår Gud har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå låta henne leva. ²⁵Varför ska vi nu dö? Den stora elden kommer att förtära oss. Om vi får höra mer av Herren vår Guds röst kommer vi att dö. ²⁶För vem bland allt kött har hört den levande Gudens röst tala ur elden, som vi har gjort, och överlevt? ²⁷Träd du fram och hör allt som Herren vår Gud säger, och tala du till oss allt som Herren vår Gud talar till dig, så vill vi höra det och göra därefter.” ²⁸Herren hörde era ord när ni talade till mig, och Herren sade till mig: ”Jag har hört de ord som detta folk har talat till dig. De har rätt i allt de säger. ²⁹Om de ändå kunde ha sådana hjärtan att de fruktar mig och alltid håller alla mina bud! Då skulle det alltid gå väl för dem och deras barn. ³⁰Gå och säg till dem: Vänd tillbaka till era tält. ³¹Men du ska stanna kvar här hos mig, så ska jag tala till dig alla de bud och stadgar och föreskrifter som du ska lära dem, så att de följer dem i det land som jag ger dem till besittning.” ³²Var noga med att göra vad Herren er Gud har befallt er. Vik inte av, varken åt höger eller åt vänster. ³³Den väg som Herren er Gud har befallt er att gå ska ni alltid följa, så att ni får leva och det går väl för er och ni får ett långt liv i det land som ni ska ta i besittning.

Kapitel 6

¹Dessa är de bud, stadgar och föreskrifter som Herren er Gud har befallt mig att lära er, för att ni ska följa dem i det land dit ni går för att ta det i besittning. ²I hela ditt liv ska du frukta Herren din Gud så att du håller alla hans stadgar och bud som jag ger dig, du och din son och din sonson, så att du får ett långt liv. ³Du ska lyssna, Israel, och vara noga med att följa dem, så att det går väl för dig och ni blir mycket talrika, så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig i landet som flödar av mjölk och honung. ⁴Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en. ⁵Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. ⁶Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. ⁷Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. ⁸Du ska binda dem som ett tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna. ⁹Och du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar. ¹⁰När Herren din Gud låter dig komma in i det land som han med ed lovade dina fäder Abraham, Isak och Jakob att ge dig, med stora och vackra städer som du inte har byggt, ¹¹och hus fulla med allt gott som du inte har fyllt, och uthuggna brunnar som du inte har huggit ut, och vingårdar och olivlundar som du inte har planterat – när du då äter och blir mätt ¹²ska du se till att du inte glömmer Herren som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. ¹³Herren din Gud ska du vörda, honom ska du tjäna, och i hans namn ska du ge din ed. ¹⁴Ni ska inte följa andra gudar, någon gud som dyrkas av de folk som bor runt omkring er, ¹⁵för Herren din Gud är en nitisk Gud i din mitt. Se därför till att inte Herren din Guds vrede blir upptänd mot dig och han utrotar dig från jordens yta. ¹⁶Ni ska inte fresta Herren er Gud, så som ni frestade honom i Massa. ¹⁷Ni ska troget hålla Herren er Guds bud och de vittnesbörd och stadgar som han har gett dig. ¹⁸Du ska göra det som är rätt och gott i Herrens ögon, så att det går väl för dig och du får komma in och ta i besittning det goda land som Herren med ed har lovat dina fäder. ¹⁹Han ska driva bort alla dina fiender för dig, så som Herren har lovat. ²⁰När din son i framtiden frågar dig: Vad betyder de vittnesbörd, stadgar och bud som Herren vår Gud har gett er? ²¹då ska du svara honom: Vi var faraos slavar i Egypten, men med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten. ²²Och Herren gjorde stora och ödeläggande tecken och under i Egypten på farao och hela hans hus inför våra ögon. ²³Men oss förde han ut därifrån för att leda oss in i och ge oss det land som han med ed hade lovat våra fäder. ²⁴Herren befallde oss att följa alla dessa stadgar och frukta Herren vår Gud, så att det alltid går väl för oss och han bevarar oss vid liv, så som han gjort till denna dag. ²⁵Det ska vara vår rättfärdighet, att vi noga följer alla dessa bud inför Herren vår Guds ansikte så som han har befallt oss.

Kapitel 7

¹När Herren din Gud låter dig komma in i det land dit du nu går för att ta det i besittning, och när han driver bort många hednafolk för dig, hetiterna, girgasheerna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, sju folk som är större och mäktigare än du, ²och när Herren din Gud ger dem till dig och du slår dem, då ska du viga dem åt förintelse. Du ska inte sluta förbund med dem eller visa dem nåd. ³Du ska inte ingå släktskap med dem. Du ska inte ge dina döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar åt dina söner, ⁴för de kommer då att leda dina söner bort från mig till att tjäna andra gudar, och Herrens vrede ska då upptändas mot er och han ska snabbt förgöra dig. ⁵Utan så här ska ni göra med dem: Ni ska bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder, hugga ned deras asherapålar och bränna upp deras avgudabilder i eld, ⁶för du är ett heligt folk inför Herren din Gud. Dig av alla folk på jordens yta har Herren din Gud utvalt att vara hans egendomsfolk. ⁷Det var inte för att ni var större än alla andra folk som Herren fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. ⁸Utan det var därför att Herren älskade er och höll den ed som han hade gett era fäder som Herren förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand. ⁹Så ska du veta att endast Herren din Gud är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled när man älskar honom och håller hans bud. ¹⁰Men den som hatar honom ska han vedergälla med undergång, ansikte mot ansikte. Han ska inte tveka när det gäller dem som hatar honom. Ansikte mot ansikte ska han vedergälla dem. ¹¹Håll därför de bud, stadgar och föreskrifter som jag i dag befaller dig att följa. ¹²Om ni nu hör dessa föreskrifter och håller fast vid dem och följer dem, ska Herren din Gud hålla fast vid sitt förbund och sin nåd så som han med ed har lovat dina fäder. ¹³Han ska älska dig och välsigna dig och föröka dig. Han ska välsigna din livsfrukt och din marks frukt, din säd, ditt nya vin och din olja, dina kors kalvar och dina tackors lamm i det land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig. ¹⁴Du ska bli välsignad framför alla andra folk. Bland dina män och kvinnor ska ingen vara ofruktsam, inte heller bland din boskap. ¹⁵Herren ska låta varje sjukdom vika från dig. Ingen av Egyptens alla svåra sjukdomar som du känner till ska han lägga på dig, men han ska lägga dem på alla som hatar dig. ¹⁶Du ska förgöra alla de folk som Herren din Gud ger dig. Du ska inte visa dem någon skonsamhet. Och du ska inte tjäna deras gudar, för det skulle bli en snara för dig. ¹⁷Även om du säger i ditt hjärta: ”Dessa hednafolk är större än jag, hur ska jag kunna driva bort dem?”, ¹⁸så var inte rädd för dem. Tänk bara på vad Herren din Gud gjorde med farao och med hela Egypten. ¹⁹Tänk på de stora hemsökelser som dina ögon har sett. Tänk på de tecken och under, på den starka hand och uträckta arm med vilken Herren din Gud förde dig ut. Så ska Herren din Gud göra med alla de folk som du är rädd för. ²⁰Dessutom ska Herren din Gud sända panik bland dem, tills de som är kvar och håller sig gömda för dig blir utrotade. ²¹Var inte förskräckt för dem, för Herren din Gud är mitt ibland dig, en stor och fruktansvärd Gud. ²²Och Herren din Gud ska jaga i väg dessa folk för dig, undan för undan. Du får inte förgöra dem med en gång, för att inte vilddjuren på marken ska bli för många för dig. ²³Herren din Gud ska ge dem till dig och sända stor förvirring ibland dem tills de blir förgjorda. ²⁴Han ska ge deras kungar i din hand, och du ska utplåna deras namn under himlen. Ingen ska kunna stå dig emot, till dess att du har utrotat dem. ²⁵Deras avgudabilder ska du bränna upp i eld. Du ska inte ha begär till det silver och guld som finns på dem och inte ta något av det själv så att du blir snärjd av det, för det är avskyvärt för Herren din Gud. ²⁶Du ska inte låta något avskyvärt komma in i ditt hus, så att inte också du blir vigd åt förintelse. Du ska räkna sådant som ytterst skändligt och avskyvärt. Det är vigt åt förintelse.

Kapitel 8

¹Alla de bud som jag i dag ger dig ska ni vara noga med att följa, så att ni får leva och bli talrika och får komma in i och besitta det land som Herren med ed har lovat era fäder. ²Kom ihåg hur Herren din Gud i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte. ³Han ödmjukade dig och lät dig hungra, och han lät dig äta manna, något som varken du eller dina fäder kände till. Han ville lära dig att människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Herrens mun. ⁴Dina kläder blev inte utslitna och din fot svullnade inte under dessa fyrtio år. ⁵Du ska veta i ditt hjärta att Herren din Gud fostrar dig, så som en man fostrar sin son. ⁶Och du ska hålla Herren din Guds bud så att du vandrar på hans vägar och fruktar honom. ⁷Herren din Gud för dig in i ett gott land, ett land med vattenbäckar, källor och djupa vatten som flödar fram i dalar och på berg. ⁸Det är ett land med vete och korn, med vinstockar, fikonträd och granatträd, ett land med ädla olivträd och honung, ⁹ett land där du inte ska äta ditt bröd i fattigdom och där inget ska fattas dig, ett land där stenarna är av järn och där du kan bryta koppar ur bergen. ¹⁰Du ska äta och bli mätt, och du ska prisa Herren din Gud för det goda land han har gett dig. ¹¹Se till att du inte glömmer Herren din Gud utan håller hans bud, föreskrifter och stadgar som jag i dag ger dig. ¹²När du äter och blir mätt och bygger vackra hus och bor i dem, ¹³när dina kor och får förökas och ditt silver och guld och allt annat du har förökas, ¹⁴låt då inte ditt hjärta bli högmodigt så att du glömmer Herren din Gud som förde dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. ¹⁵Det var han som ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen, bland giftiga ormar och skorpioner och över torr mark utan vatten. Men han lät vatten komma fram åt dig ur den hårda klippan ¹⁶och gav dig manna att äta i öknen, en mat som dina fäder inte kände till. Han gjorde allt detta för att ödmjuka och pröva dig för att sedan göra dig gott. ¹⁷Du ska inte säga i ditt hjärta: ”Min egen kraft och min hands styrka har skaffat mig denna rikedom”. ¹⁸Du ska komma ihåg Herren din Gud, för det är han som ger dig kraft att skaffa rikedom, därför att han vill upprätthålla det förbund som han med ed har slutit med dina fäder, så som det är i dag. ¹⁹Men om du glömmer Herren din Gud och följer andra gudar, tjänar och tillber dem, så betygar jag i dag för er att ni förvisso ska förgås. ²⁰Likt de hednafolk som Herren förgör för er ska också ni förgås, därför att ni inte lyssnade till Herren er Guds röst.

Kapitel 9

¹Hör, Israel! Du går i dag över Jordan för att komma och lägga under dig hednafolk, större och mäktigare än du, med stora städer befästa upp mot himlen. ²Du känner anakiternas stora och resliga folk och du har hört att man säger om dem: ”Vem kan stå emot Anaks barn?” ³Därför ska du i dag veta att Herren din Gud är den som går framför dig som en förtärande eld. Han ska förgöra dem och kuva dem för dig, och du ska driva bort dem och utrota dem snabbt, så som Herren har lovat dig. ⁴När Herren din Gud driver undan dem för dig, får du inte säga i ditt hjärta: ”Det var på grund av min rättfärdighet som Herren lät mig komma in i detta land och ta det i besittning.” Det är nämligen ogudaktigheten hos dessa folk som gör att Herren driver bort dem för dig. ⁵Det är inte genom din rättfärdighet eller ditt hjärtas rättsinnighet som du går för att ta deras land i besittning, utan det är till följd av ogudaktigheten hos dessa folk som Herren din Gud driver bort dem för dig och så uppfyller vad han med ed har lovat dina fäder Abraham, Isak och Jakob. ⁶Du ska veta att det inte är för din rättfärdighets skull som Herren din Gud har gett dig detta goda land till besittning, för du är ett hårdnackat folk. ⁷Kom ihåg och glöm aldrig, hur du i öknen väckte Herren din Guds vrede. Från den dag då du drog ut ur Egyptens land tills ni kom till denna plats har ni varit upproriska mot Herren. ⁸Också vid Horeb väckte ni Herrens vrede, och Herren blev förbittrad på er så att han ville förgöra er. ⁹När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna till det förbund som Herren hade slutit med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka. ¹⁰Och Herren gav mig de två stentavlorna, där Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord som Herren hade talat till er på berget ur elden, den dag då ni var samlade där. ¹¹När de fyrtio dagarna och fyrtio nätterna hade gått gav Herren mig de båda stentavlorna, förbundets tavlor. ¹²Och han sade till mig: ”Bryt upp och gå snabbt ner härifrån, för ditt folk som du har fört ut ur Egypten har handlat fördärvligt. De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten avgudabild.” ¹³Och Herren sade till mig: ”Jag har sett och funnit att detta folk är ett hårdnackat folk. ¹⁴Lämna mig så att jag kan förgöra dem och utplåna deras namn under himlen. Dig ska jag sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än de.” ¹⁵Då vände jag om och gick ner från berget som brann i eld, och förbundets två tavlor hade jag i mina båda händer. ¹⁶Jag fick då se att ni hade syndat mot Herren er Gud. Ni hade gjort åt er en gjuten kalv. Ni hade redan vikit av från den väg som Herren hade befallt er att gå. ¹⁷Jag grep de två tavlorna och slungade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför era ögon. ¹⁸Och jag föll ner inför Herrens ansikte, och låg så liksom förra gången, i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka, för all den synds skull som ni hade begått genom att göra det som var ont i Herrens ögon så att han blev vred. ¹⁹Jag var nämligen skräckslagen inför den vrede och harm mot er som Herren blivit uppfylld av, så att han ville förgöra er. Men Herren lyssnade till mig även den gången. ²⁰Också på Aron blev Herren mycket vred så att han ville förgöra honom, och jag bad då också för Aron. ²¹Sedan tog jag er synd, kalven som ni hade gjort, och jag brände upp den i eld och krossade den till stoft och kastade det i bäcken som rann från berget. ²²I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava väckte ni också Herrens vrede. ²³När Herren sände er från Kadesh-Barnea och sade: ”Dra upp och erövra landet som jag har gett er”, då var ni upproriska mot befallningen från Herren er Gud och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst. ²⁴Upproriska har ni varit mot Herren ända från den dag då jag lärde känna er. ²⁵Och jag föll ner inför Herrens ansikte och låg så de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna, för Herren hade sagt att han ville förgöra er. ²⁶Jag bad till Herren och sade: Herre Gud, förgör inte ditt folk och din arvedel, som du har friköpt med din stora makt och som du med stark hand har fört ut ur Egypten. ²⁷Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob och se inte på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd. ²⁸Annars kommer man att säga i det land som du förde oss ut från: ” Herren kunde inte föra in dem i det land som han hade lovat dem, och han hatade dem. Därför förde han ut dem för att döda dem i öknen.” ²⁹De är ju ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm.

Kapitel 10

¹På den tiden sade Herren till mig: ”Hugg ut åt dig två stentavlor, likadana som de förra, och kom upp till mig på berget. Du ska också göra dig en ark av trä. ²Och jag ska skriva på tavlorna de ord som stod på de första tavlorna, dem som du slog sönder, och du ska lägga dem i arken.” ³Jag gjorde en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor likadana som de förra. Och jag gick upp på berget och hade med mig de båda tavlorna. ⁴Han skrev på tavlorna detsamma som var skrivet förra gången: de tio orden som Herren hade talat till er på berget ur elden den dag då ni var samlade där. Och Herren gav dem åt mig. ⁵Sedan vände jag om och gick ner från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och där fick de ligga, så som Herren hade befallt mig. ⁶Israels barn bröt upp från Beerot-Bene-Jaakan och kom till Mosera. Där dog Aron och där blev han begravd, och hans son Eleasar blev präst i hans ställe. ⁷Därifrån drog de till Gudgoda och från Gudgoda till Jotbata, en trakt rik på vattenbäckar. ⁸På den tiden avskilde Herren Levi stam till att bära Herrens förbundsark, till att stå inför Herrens ansikte och göra tjänst inför honom och till att välsigna i hans namn, så som de gör än i dag. ⁹Därför fick Levi ingen lott eller arvedel bland sina bröder. Herren är hans arvedel, så som Herren din Gud har lovat honom. ¹⁰Jag stannade på berget fyrtio dagar och fyrtio nätter som förra gången, och Herren lyssnade till mig också denna gång. Herren ville inte förgöra dig. ¹¹Herren sade till mig: ”Res dig upp och gå framför folket och låt dem bryta upp, så att de får komma in i och ta i besittning det land som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem.” ¹²Och nu Israel, vad begär Herren din Gud av dig? Bara att du fruktar Herren din Gud, att du vandrar på alla hans vägar, att du älskar honom och att du tjänar Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ, ¹³så att du håller Herrens bud och hans stadgar som jag i dag ger dig för att det ska gå dig väl. ¹⁴Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tillhör Herren din Gud. ¹⁵Ändå var det just dina fäder som Herren fäste sig vid i kärlek. Och er, deras efterkommande,utvalde han bland alla folk, så som det är i dag. ¹⁶Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade, ¹⁷för Herren er Gud är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor. ¹⁸Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder. ¹⁹Också ni ska älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land. ²⁰Herren din Gud ska du frukta, honom ska du tjäna, honom ska du hålla dig till, och i hans namn ska du avlägga din ed. ²¹Han är din ära, han är din Gud, med dig har han gjort de stora och förunderliga gärningar som du har sett med egna ögon. ²²När dina fäder drog ner till Egypten var de sjuttio personer, men nu har Herren din Gud gjort dig talrik som himlens stjärnor.

Kapitel 11

¹Du ska älska Herren din Gud och alltid iaktta vad han ålagt dig, hans stadgar, domslut och bud. ²Ni ska i dag besinna – det gäller inte era barn som inte har erfarit eller sett det – hur Herren er Gud har fostrat er, besinna hans storhet, hans starka hand och uträckta arm, ³de tecken och gärningar som han gjorde i Egypten med farao, Egyptens kung, och med hela hans land, ⁴och vad han gjorde med egyptiernas här, med deras hästar och vagnar, hur han lät Röda havets vatten strömma över dem när de förföljde er, och hur Herren då förgjorde dem så att de nu inte mer är till. ⁵Och tänk på vad han gjorde med er i öknen ända till dess ni kom hit, ⁶och vad han gjorde med Datan och Abiram, söner till Eliab, Rubens son, när jorden öppnade sitt gap och mitt i Israel slukade dem med deras familjer, deras tält och allt levande som följde dem. ⁷Ni har med egna ögon sett alla de stora gärningar som Herren har gjort. ⁸Håll därför alla de bud som jag i dag ger dig. Då blir ni starka och kan gå in och inta det land dit ni nu drar vidare för att ta det i besittning, ⁹och då får ni leva länge i det land som Herren med ed har lovat era fäder att ge åt dem och deras efterkommande, ett land som flödar av mjölk och honung. ¹⁰Det land dit du nu kommer för att ta det i besittning är inte som Egyptens land som ni drog ut ifrån, där du måste trampa upp vatten till den säd du sådde, så som man gör i en köksträdgård. ¹¹Nej, det land dit ni nu drar för att ta det i besittning är ett land med berg och dalar som får vatten att dricka genom himlens regn. ¹²Det är ett land som Herren din Gud har omsorg om. Ständigt vilar Herren din Guds ögon på det, från årets början till årets slut. ¹³Om ni nu lyssnar till de bud som jag i dag ger er så att ni älskar Herren er Gud och tjänar honom av hela ert hjärta och av hela er själ, ¹⁴då ska jag ge regn åt ert land i rätt tid, höstregn och vårregn, och du ska få bärga in din säd, ditt vin och din olja. ¹⁵Jag ska ge din boskap gräs på din mark, och du ska äta och bli mätt. ¹⁶Men se till, så att inte era hjärtan blir förförda och ni viker av och tjänar andra gudar och tillber dem, ¹⁷för då ska Herrens vrede upptändas mot er, och han ska stänga himlen så att regn inte faller och marken inte ger sin gröda och ni snabbt blir utrotade ur det goda land som Herren ger er. ¹⁸Ni ska lägga dessa mina ord på ert hjärta och ert sinne och binda dem som ett tecken på er hand, och de ska vara som en påminnelse på er panna. ¹⁹Ni ska lära era barn dem genom att du talar om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. ²⁰Du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar, ²¹så att ni och era barn får leva länge i det land som Herren med ed har lovat era fäder att ge dem, så länge som himlen välver sig över jorden. ²²För om ni noga håller alla dessa bud som jag ger er att följa, så att ni älskar Herren er Gud och vandrar på alla hans vägar och håller er till honom, ²³då ska Herren driva bort alla dessa folk för er, och ni ska lägga under er folk som är större och mäktigare än ni själva. ²⁴Varje ort där ni sätter er fot ska bli er. Från öknen till Libanon och från floden, floden Eufrat, ända till Västra havet ska ert område sträcka sig. ²⁵Ingen ska kunna stå er emot. Fruktan och skräck för er ska Herren er Gud sända över hela det land ni beträder, så som han har lovat er. ²⁶Se, jag förelägger er i dag välsignelse och förbannelse: ²⁷Välsignelse, om ni lyssnar till Herren er Guds bud som jag i dag ger er, ²⁸och förbannelse om ni inte lyssnar till Herren er Guds bud, utan viker av ifrån den väg jag i dag befaller er att gå och följer andra gudar som ni inte känner. ²⁹Och när Herren din Gud har låtit dig komma in i det land dit du går för att ta det i besittning, ska du utdela välsignelsen på berget Gerissim och förbannelsen på berget Ebal. ³⁰Dessa berg ligger som ni vet på andra sidan Jordan, bortom den väg som går mot solens nedgång i kananeernas land, de som bor i ödemarken mitt emot Gilgal vid Mores terebinter. ³¹Ni ska nu gå över Jordan för att komma in i och ta i besittning det land som Herren er Gud ger er. När ni tagit det i besittning och bor där, ³²ska ni vara noga med att följa alla de stadgar och rådslut som jag i dag förelägger er.

Kapitel 12

¹Detta är de stadgar och föreskrifter som ni ska vara noga med att följa i det land, som Herren, dina fäders Gud, har gett dig till besittning, så länge ni lever på jorden. ²Ni ska i grund förstöra alla de platser där de folk som ni fördriver har tillbett sina gudar, på höga berg och höjder eller under lummiga träd. ³Ni ska bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder och bränna upp deras asherapålar i eld, hugga ner deras avgudabilder och utplåna deras namn från sådana platser. ⁴Ni ska inte tjäna Herren er Gud på deras sätt, ⁵utan den plats som Herren er Gud utväljer bland alla era stammar för att där fästa sitt namn, denna hans boning ska ni söka och dit ska du gå. ⁶Dit ska ni föra era brännoffer och slaktoffer, ert tionde, och era händers bidrag, era löftesoffer och frivilliga offer och det förstfödda av era kor och får. ⁷Och där ska ni äta inför Herren er Guds ansikte och glädja er med ert husfolk över allt ni förvärvat, det som Herren din Gud har välsignat dig med. ⁸Ni ska då inte göra allt som vi i dag gör här, där var och en gör vad han själv anser vara rätt. ⁹Ni har ju ännu inte kommit in i den vila och den arvedel som Herren din Gud vill ge dig. ¹⁰Men när ni har gått över Jordan och bor i det land som Herren er Gud vill ge er till arvedel och när han har låtit er få ro för alla era fiender runt omkring och ni bor i trygghet, ¹¹då ska ni föra allt som jag befaller er till den plats som Herren er Gud utväljer till boning åt sitt namn: era brännoffer och slaktoffer, ert tionde, era händers bidrag och alla de utvalda löftesoffer som ni ger Herren löfte om. ¹²Där ska ni glädja er inför Herren er Guds ansikte med era söner och döttrar, tjänare och tjänarinnor och med leviten som bor inom era portar, för han har ju ingen egen lott eller arvedel med er. ¹³Ta dig till vara så att du inte offrar dina brännoffer på vilken plats som helst. ¹⁴Endast där, på den plats Herren utväljer inom en av dina stammar, ska du offra dina brännoffer, och där ska du göra allt som jag befaller dig. ¹⁵Däremot får du slakta och äta kött så mycket du önskar inom alla dina städer, allt efter den välsignelse som Herren din Gud ger dig. Både den som är oren och den som är ren får äta av det, som vore det kött av gasell eller hjort. ¹⁶Men blodet får ni inte förtära. Det ska du hälla ut på marken som vatten. ¹⁷Du får inte inom dina portar äta tionden av din säd, ditt vin och din olja och inte heller det förstfödda av dina kor och får eller något av de löftesoffer som du gett löfte om eller av dina frivilliga offer eller av dina händers bidrag. ¹⁸På den plats som Herren din Gud utväljer ska du äta det inför Herren din Guds ansikte tillsammans med din son och dotter, din tjänare och tjänarinna och med leviten som bor inom dina portar. Och du ska glädja dig inför Herren din Guds ansikte över allt du förvärvat. ¹⁹Se till att du inte glömmer bort leviten så länge du lever i ditt land. ²⁰När Herren din Gud har utvidgat ditt område så som han har lovat dig, och du tänker: ”Jag vill äta kött”, eftersom du har lust att äta kött, så får du äta kött så mycket du vill. ²¹Om den plats som Herren din Gud utväljer till att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, så kan du enligt min befallning till dig slakta av de kor och får som Herren har gett dig och äta av det inom dina portar, så mycket du vill. ²²Men du ska äta det så som man äter kött av gasell eller hjort. Både den som är oren och den som är ren får äta av det. ²³Men se till att du inte äter blodet, för blodet är livet, och du får inte äta livet tillsammans med köttet. ²⁴Du får inte äta det. Du ska hälla ut det på marken som vatten. ²⁵Ät det inte, så ska det gå väl för dig och dina barn efter dig, när du gör det som är rätt i Herrens ögon. ²⁶Men de heliga gåvor som du vill bära fram, och dina löftesoffer, ska du ta med dig till den plats som Herren utväljer. ²⁷Av dina brännoffer ska du offra köttet och blodet på Herren din Guds altare. Av dina slaktoffer ska blodet utgjutas på Herren din Guds altare. Men köttet får du äta. ²⁸Var noga med att lyda alla dessa bud som jag ger dig, så att det till evig tid går väl för dig och dina barn efter dig, när du gör det som är gott och rätt i Herren din Guds ögon. ²⁹När Herren din Gud har utrotat de hednafolk som du nu kommer till för att fördriva, och du har drivit bort dem och bor i deras land, ³⁰se då till att du inte lockas till att följa deras seder, sedan de blivit röjda ur vägen för dig. Fråga inte efter deras gudar, så att du säger: ”Hur dyrkade dessa folk sina gudar? Jag vill göra på samma sätt.” ³¹Så ska inte du göra när du tillber Herren din Gud, eftersom allt som Herren avskyr och hatar har de gjort till sina gudars ära. Till och med sina söner och döttrar bränner de upp i eld åt sina gudar.

Kapitel 13

¹Allt som jag befaller er ska ni vara noga med att följa. Du ska inte lägga något till det och inte ta något därifrån. ²Om en profet eller drömmare träder fram hos dig och han ger dig ett tecken eller under, ³och sedan det tecknet eller undret inträffar och han då säger till dig: ”Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem”, ⁴då ska du inte lyssna till den profetens ord eller den drömmaren. Det är Herren er Gud som prövar er, för att se om ni älskar Herren er Gud av hela ert hjärta och hela er själ. ⁵Herren er Gud ska ni följa, honom ska ni frukta, hans bud ska ni hålla, hans röst ska ni lyssna till, honom ska ni tjäna och honom ska ni hålla er till. ⁶Men den profeten eller den som har drömsyner ska dödas, för han predikade avfall från Herren er Gud som har fört er ut ur Egyptens land och friköpt dig ur träldomshuset, och han ville föra dig bort från den väg som Herren din Gud har befallt dig att gå. Du ska skaffa bort det onda hos dig ⁷Om din bror, din mors son, eller din son eller dotter, eller hustrun i din famn eller din vän som står dig så nära som ditt eget liv, i hemlighet vill förleda dig och säger: ”Låt oss gå och tjäna andra gudar” som varken du eller dina fäder har känt ⁸– gudar hos de folk som bor runt omkring er, nära dig eller fjärran, från jordens ena ände till den andra – ⁹så ska du inte göra som han vill eller lyssna till honom. Du ska inte visa honom någon skonsamhet eller ha förbarmande eller överseende med honom, ¹⁰utan du ska döda honom. Först ska din hand vara mot honom för att döda honom och sedan hela folkets hand. ¹¹Du ska stena honom till döds, därför att han försökte leda dig bort från Herren din Gud som har fört dig ut ur Egypten, ur träldomshuset. ¹²Och hela Israel ska höra det och frukta och ska sedan inte mer göra något sådant ont hos dig. ¹³Om du får höra om någon av de städer som Herren din Gud ger dig att bo i, ¹⁴att från dig har utgått onda män, som förför invånarna i sin stad genom att säga: ”Låt oss gå bort och tjäna andra gudar”, gudar som ni inte känner, ¹⁵då ska du noga undersöka, rannsaka och utforska. Om det då visar sig vara sant och kan bekräftas att något så avskyvärt har ägt rum hos dig, ¹⁶ska du slå den stadens invånare med svärd. Du ska viga den åt förintelse med allt som är i den. Också boskapen ska du döda med svärd. ¹⁷Allt byte du får ska du samla ihop mitt på torget och sedan ska du bränna upp staden i eld tillsammans med allt bytet som ett heloffer åt Herren din Gud. Staden ska bli en grushög för evig tid och aldrig mer byggas upp igen. ¹⁸Låt inget av det vigda bli kvar i dina händer. Då ska Herren vända sig från sin glödande vrede och visa dig barmhärtighet och förbarma sig över dig och föröka dig, så som han med ed har lovat dina fäder, ¹⁹när du lyssnar till Herren din Guds röst och håller alla hans bud som jag i dag ger dig, och gör det som är rätt i Herren din Guds ögon.

Kapitel 14

¹Ni är Herren er Guds barn. Ni ska inte rista märken på er eller göra er skalliga ovanför pannan för de döda, ²för du är ett folk som är helgat åt Herren din Gud, och dig har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk bland alla folk på jorden. ³Du ska inte äta något avskyvärt. ⁴Dessa djur får ni äta: oxe, får, get, hjort, ⁵gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och semer. ⁶Alla djur med klövar, kluvna i två halvor, och som idisslar får ni äta. ⁷Men dessa får ni inte äta av dem som idisslar och av dem som har kluvna klövar: kamelen, haren och klippgrävlingen, för även om de idisslar har de inte klövar. De är orena för er. ⁸Inte heller svinet, för även om det har klövar idisslar det inte. Det är orent för er. Ni ska inte äta av deras kött och inte röra deras döda kroppar. ⁹Av allt det som lever i vattnet får ni äta detta: Allt som har fenor och fjäll får ni äta. ¹⁰Men ni ska inte äta det som saknar fenor och fjäll. Det är orent för er. ¹¹Alla rena fåglar får ni äta. ¹²Men dessa fåglar ska ni inte äta: örnen, lammgamen, havsörnen, ¹³raafågeln, falken, gladan med dess arter, ¹⁴alla slags kråkfåglar, ¹⁵strutsen, tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter, ¹⁶ugglan, uven, tinsemetfågeln, ¹⁷pelikanen, asgamen, dykfågeln, ¹⁸storken, hägern med dess arter, härfågeln och fladdermusen. ¹⁹Alla flygande smådjur är orena för er. De ska inte ätas. ²⁰Men alla rena flygande djur får ni äta. ²¹Ni ska inte äta något självdött. Du får ge sådant åt främlingen som bor inom dina portar, han får äta det, eller sälja det till utlänningen, för du är ett folk som är helgat åt Herren din Gud. Du ska inte koka en killing i mjölken från dess mor. ²²Av all säd som varje år växer på din åker ska du ge tionde. ²³Du ska äta ditt tionde inför Herren din Guds ansikte på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, liksom det förstfödda av dina kor och får, så att du lär dig att alltid frukta Herren din Gud. ²⁴Men om du har för lång väg så att du inte kan föra dit ditt tionde, eftersom den plats som Herren din Gud utväljer för att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, när Herren din Gud nu välsignar dig, ²⁵så kan du sälja ditt tionde, ta pengarna i handen och gå till den plats som Herren din Gud utväljer. ²⁶Och för pengarna kan du köpa vad du önskar, kor, får, vin, starka drycker eller vad du i övrigt kan önska. Du ska sedan äta där inför Herren din Guds ansikte och glädja dig med ditt husfolk. ²⁷Leviten som bor inom dina portar ska du då inte glömma bort, för han har ingen lott eller arvedel tillsammans med dig. ²⁸Vid slutet av vart tredje år ska du ta undan hela tiondet av din avkastning det året och lägga upp det inom dina portar. ²⁹Sedan ska leviten komma, han som inte har någon lott eller arvedel tillsammans med dig, och även främlingen, den faderlöse och änkan, som bor inom dina portar, och de ska äta och bli mätta. Då ska Herren din Gud välsigna dig i allt det arbete du utför.

Kapitel 15

¹Vart sjunde år ska du låta vara ett friår. ²Detta är vad som gäller angående friåret: Varje långivare som lånat ut något åt sin nästa, ska då efterskänka sin fordran. Han får inte utkräva skulder av sin nästa och sin broder, eftersom ett Herrens friår har utlysts. ³En utlänning får du kräva, men om du har något att fordra av din broder ska du efterskänka det. ⁴Men ingen fattig borde finnas hos dig, för Herren ska rikligen välsigna dig i det land som Herren din Gud ger dig till besittning som din arvedel, ⁵om du bara lyder Herren din Guds röst så att du håller fast vid alla dessa bud som jag i dag ger dig, och följer dem. ⁶Herren din Gud ska välsigna dig, så som han har lovat dig. Du ska ge lån åt många folk, men själv ska du inte behöva låna, och du ska råda över många folk, men de ska inte råda över dig. ⁷Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren din Gud ger dig, ska du inte förhärda ditt hjärta eller stänga din hand för din fattige broder, ⁸utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. ⁹Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: ”Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig. ¹⁰Du ska villigt ge åt honom och ditt hjärta ska inte vara motvilligt när du ger, eftersom Herren din Gud ska välsigna dig för en sådan gåvas skull i alla dina verk och i allt du företar dig. ¹¹Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du ska villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land. ¹²Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig och tjänat dig i sex år, ska du det sjunde året frige honom. ¹³Och när du friger honom, ska du inte låta honom gå med tomma händer. ¹⁴Förse honom rikligt från din hjord, från din loge och från din vinpress. Du ska ge honom av det som Herren din Gud har välsignat dig med. ¹⁵Kom ihåg att du var slav i Egyptens land och att Herren din Gud friköpte dig. Därför ger jag dig denna befallning i dag. ¹⁶Men skulle han säga till dig att han inte vill lämna dig, därför att han älskar dig och ditt husfolk, eftersom han har haft det bra hos dig, ¹⁷då ska du ta en syl och sticka den genom hans öra in i dörren. Därefter ska han vara din slav för alltid. Med din tjänarinna ska du göra på samma sätt. ¹⁸Du ska inte anse det hårt att du måste släppa din tjänare fri, för i sex år har han gett dig dubbelt så värdefull tjänst som en avlönad arbetare. Och Herren din Gud ska välsigna dig i allt du gör. ¹⁹Allt förstfött av hankön som föds bland dina kor och får ska du helga åt Herren din Gud. Du ska inte använda dina förstfödda oxar vid ditt arbete och inte heller klippa ullen på dina förstfödda får. ²⁰Inför Herren din Guds ansikte ska du varje år tillsammans med ditt husfolk äta det på den plats som Herren utväljer. ²¹Men om djuret har någon defekt, om det är halt eller blint eller allvarligt vanskapt, ska du inte offra det åt Herren din Gud. ²²Inom dina portar kan du äta det. Både den som är oren och den som är ren får äta av det, så som man äter kött av gasell eller hjort. ²³Men blodet ska du inte förtära, utan du ska hälla ut det på marken som vatten.

Kapitel 16

¹Ge akt på månaden Aviv och fira Herren din Guds påskhögtid, för i månaden Aviv förde Herren din Gud dig ut ur Egypten om natten. ²Du ska slakta påskoffer åt Herren din Gud av får och kor på den plats som Herren utväljer till boning åt sitt namn. ³Till offret ska du inte äta något syrat. I sju dagar ska du äta osyrat bröd, betryckets bröd, eftersom du drog ut ur Egyptens land snabbt. Så länge du lever ska du därför komma ihåg den dag då du lämnade Egyptens land. ⁴I sju dagar ska man inte se någon surdeg hos dig inom hela ditt område, och av det som du slaktar om kvällen på den första dagen ska inget lämnas kvar över natten till morgonen. ⁵Du får inte slakta påskoffret i vilken som helst av de städer som Herren din Gud ger dig, ⁶utan endast på den plats som Herren din Gud utväljer till boning åt sitt namn. Där ska du slakta påskoffret om kvällen när solen går ner vid den tid då du drog ut ur Egypten. ⁷Du ska koka det och äta det på den plats som Herren din Gud utväljer och om morgonen ska du vända tillbaka och gå till dina tält. ⁸Sex dagar ska du äta osyrat bröd och på sjunde dagen ska högtidsförsamling hållas åt Herren din Gud. Då ska du inte utföra något arbete. ⁹Du ska räkna sju veckor. Från det att man börjar skära säden ska du räkna de sju veckorna. ¹⁰Därefter ska du fira Herren din Guds veckohögtid och bära fram din hands frivilliga gåva, som du ska ge efter måttet av den välsignelse som Herren din Gud har gett dig. ¹¹Inför Herren din Guds ansikte ska du glädja dig på den plats som Herren din Gud utväljer till boning åt sitt namn, du med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna, med leviten som bor inom dina portar och främlingen, den faderlöse och änkan, som du har hos dig. ¹²Kom ihåg att du var slav i Egypten och följ noga dessa stadgar. ¹³Lövhyddohögtiden ska du fira i sju dagar sedan du har inbärgat avkastningen från din tröskplats och från din vinpress. ¹⁴Du ska glädja dig vid denna högtid med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna, med leviten, främlingen, den faderlöse och änkan som bor inom dina portar. ¹⁵I sju dagar ska du fira Herren din Guds högtid på den plats som Herren utväljer, för Herren din Gud ska välsigna dig i all den avkastning du får och i allt dina händer har uträttat, och du ska vara fylld av glädje. ¹⁶Tre gånger om året ska alla av manligt kön hos dig träda fram inför Herren din Guds ansikte på den plats som han utväljer: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden. Men ingen ska träda fram med tomma händer inför Herrens ansikte, ¹⁷var och en ska ge vad han kan efter den välsignelse som Herren din Gud har gett dig. ¹⁸Du ska för dina särskilda stammar tillsätta domare och tjänstemän åt dig inom alla de städer som Herren din Gud ger dig. De ska döma folket med rättvisa. ¹⁹Du ska inte förvanska rätten och inte vara partisk. Du ska inte ta mutor, för mutor förblindar de visas ögon och förvrider de rättfärdigas sak. ²⁰Rättfärdighet, rättfärdighet ska du sträva efter, för att du ska få leva och ta i besittning det land som Herren din Gud ger dig. ²¹Du ska inte sätta upp någon träpåle åt dig som en Ashera vid sidan av Herren din Guds altare, det som du ska göra åt dig. ²²Du ska inte heller resa någon stenstod åt dig, för sådant hatar Herren din Gud.

Kapitel 17

¹Du ska inte offra åt Herren din Gud något djur av nöt eller småboskap som har en defekt eller annat fel, för sådant är avskyvärt för Herren din Gud. ²Om en man eller kvinna hos dig i någon av städerna som Herren din Gud ger dig, visar sig göra något som är ont i Herren din Guds ögon, genom att överträda hans förbund, ³och mot min befallning går bort och tjänar andra gudar och tillber dem eller tillber solen, månen eller himlens hela härskara, ⁴och det blir berättat för dig och du får höra om det, ska du noga undersöka saken. Om det visar sig vara sant och kan slås fast att detta avskyvärda har gjorts i Israel, ⁵ska du föra ut till din stadsport den man eller kvinna som har gjort denna onda gärning, man eller kvinna, och stena den personen till döds. ⁶Efter två eller tre vittnens ord ska han dödas. Ingen ska dömas till döden efter endast ett vittnesmål. ⁷Först ska vittnenas hand lyftas mot honom för att döda honom och sedan hela folkets hand. Du ska skaffa bort det onda från dig. ⁸Om det i något fall blir för svårt för dig att döma, det kan gälla ett dråp, en rättsfråga, ett misshandelsbrott eller något annat som kan orsaka tvist inom dina portar, då ska du bryta upp och bege dig till den plats som Herren din Gud utväljer ⁹och gå till de levitiska prästerna och till den som på den tiden är domare. Dem ska du fråga till råds och de ska meddela dig vad som är rätt. ¹⁰Du ska göra det de meddelar dig på den plats som Herren utväljer, och du ska noggrant följa allt som de lär dig. ¹¹Efter den lag de undervisar dig i och efter den dom de avkunnar för dig ska du handla. Du ska inte vika av från de ord de meddelar, varken åt höger eller åt vänster. ¹²Men om någon handlar i sådant övermod att han varken vill lyssna till prästen, som står där och gör tjänst inför Herren din Gud, eller till domaren, då ska den mannen dö. Du ska skaffa bort det onda från Israel. ¹³Allt folket ska höra det och frukta och aldrig mer vara övermodiga. ¹⁴När du kommer in i det land som Herren din Gud ger dig och tar det i besittning och bor där och du säger: ”Jag vill sätta en kung över mig, som alla andra folk omkring mig”, ¹⁵så ska du sätta till kung över dig den som Herren din Gud utväljer. En av dina bröder ska du sätta till kung över dig. Du får inte sätta en främling över dig, en som inte är din broder. ¹⁶Men han får inte skaffa sig många hästar och inte sända sitt folk tillbaka till Egypten för att skaffa många hästar, för Herren har sagt till er: ”Ni ska aldrig mer vända tillbaka denna väg.” ¹⁷Han får inte heller skaffa sig många hustrur, för att hans hjärta inte ska avfalla, och han ska inte skaffa sig mycket silver och guld. ¹⁸När han sitter på sin kungatron ska han låta göra sig en avskrift av denna lag enligt den bokrulle som finns hos de levitiska prästerna. ¹⁹Den ska han ha hos sig och läsa i den i alla sina livsdagar, så att han lär sig frukta Herren sin Gud och ger akt på alla ord i denna lag och dessa stadgar och följer dem. ²⁰Då ska hans hjärta inte förhäva sig över hans bröder eller vika av ifrån buden, varken åt höger eller åt vänster, och då ska han och hans söner regera länge i Israel.

Kapitel 18

¹De levitiska prästerna, hela Levi stam, ska inte ha någon lott eller arvedel tillsammans med Israel. Av Herrens eldsoffer och hans arvedel ska de äta. ²De ska inte ha någon arvedel bland sina bröder. Herren är deras arvedel, som han har lovat dem. ³Och detta är vad prästerna har rätt att få av folket, av dem som offrar ett slaktoffer av oxar eller får: Man ska ge prästen bogen, käkstyckena och magen. ⁴Det första av din säd, ditt vin och din olja och det första av dina fårs ull ska du ge honom, ⁵för Herren din Gud har utvalt honom bland alla dina stammar för att han och hans söner alltid ska stå och göra tjänst i Herrens namn. ⁶Om en levit kommer från någon av dina städer i Israel där han uppehåller sig, så får han om han så önskar komma till den plats som Herren utväljer ⁷och där göra tjänst i Herren sin Guds namn, liksom alla hans levitiska bröder som står där inför Herrens ansikte. ⁸De ska alla ha lika mycket till underhåll, utan hänsyn till vad någon kan äga genom försäljning av fädernearv. ⁹När du kommer in i det land som Herren din Gud ger dig, ska du inte lära dig att handla enligt dessa folks avskyvärda seder. ¹⁰Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, ¹¹ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som utövar magi och ingen som söker råd hos de döda. ¹²Avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant, och för sådana vidrigheters skull fördriver Herren din Gud dem för dig. ¹³Du ska vara fullkomlig inför Herren din Gud. ¹⁴Dessa hednafolk som du ska fördriva lyssnar till dem som utövar teckentydning och spådom, men Herren din Gud har inte tillåtit dig något sådant. ¹⁵En profet lik mig ska Herren din Gud låta uppstå åt dig bland ditt folk, från dina bröder. Honom ska ni lyssna till. ¹⁶Det ska bli så som du begärde av Herren din Gud vid Horeb den dag ni var samlade där och du sade: ”Jag vill inte höra mer av Herren min Guds röst eller se den stora elden längre, då kommer jag att dö.” ¹⁷Herren sade då till mig: ”De har rätt i vad de säger. ¹⁸Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. ¹⁹Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom. ²⁰Men den profet som i övermod talar i mitt namn vad jag inte har befallt honom tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten ska dö. ²¹Du kanske tänker i ditt hjärta: Hur ska vi känna igen det ord som Herren inte har talat? ²²När profeten talar i Herrens namn och det han säger inte sker eller kommer, då är det något som Herren inte har talat. Profeten har talat i övermod. Du ska inte vara rädd för honom.”

Kapitel 19

¹När Herren din Gud har utrotat de hednafolk vilkas land Herren din Gud ger dig, och när du har fördrivit dem och du bor i deras städer och i deras hus, ²då ska du avskilja åt dig tre städer mitt i ditt land, som Herren din Gud ger dig till besittning. ³Du ska rusta upp vägarna till dessa städer och dela upp det landområde som Herren din Gud ger dig till arvedel i tre delar, så att var och en som har dräpt någon kan fly dit. ⁴I följande fall kan den som har dräpt någon fly till en fristad och så få leva: Om någon dödar sin nästa utan vett och vilja och utan att ha burit hat till honom tidigare – ⁵som när någon går med sin vän ut i skogen för att hugga ved och han hugger med yxan för att fälla trädet och yxhuvudet då lossnar från skaftet och träffar den andre så att han dör – då ska han kunna fly till någon av dessa städer och få leva. ⁶Annars kan blodshämnaren som med vrede i sitt hjärta förföljer dråparen hinna upp honom om vägen är lång, och slå ihjäl honom trots att han inte hade förtjänat döden, eftersom han inte hade hatat den andre tidigare. ⁷Därför befaller jag dig: ”Du ska avskilja tre städer åt dig.” ⁸När Herren din Gud utvidgar ditt område, så som han med ed har svurit dina fäder, och ger dig hela det land som han har lovat att ge dina fäder, ⁹om du då är noga med att följa alla dessa bud som jag i dag ger dig, så att du älskar Herren din Gud och alltid vandrar på hans vägar, då ska du lägga tre städer till dessa tre. ¹⁰Så ska oskyldigt blod inte spillas i ditt land som Herren din Gud ger dig till arvedel, och blodskuld inte komma att vila på dig. ¹¹Men om någon hatar sin nästa och ligger på lur efter honom och överfaller honom och slår ihjäl honom, och han sedan flyr till någon av dessa städer, ¹²då ska de äldste i hans stad sända bud och hämta honom därifrån och lämna honom i blodshämnarens hand, och han ska dö. ¹³Du ska inte visa honom någon skonsamhet, utan du ska rena Israel från skulden för det oskyldiga blodet och det ska gå dig väl. ¹⁴Du ska inte flytta din grannes gränssten, som förfäderna satt upp i den arvedel du får i det land som Herren din Gud ger dig till besittning. ¹⁵Det är inte nog om bara ett vittne träder upp mot någon som anklagas för ett brott eller en synd, vilken synd han än kan ha begått. Efter två eller tre vittnens ord ska var sak avgöras. ¹⁶Om ett falskt vittne träder upp mot någon för att vittna mot honom angående något brott, ¹⁷ska bägge parter i tvisten träda fram inför Herrens ansikte, inför de män som på den tiden är präster och domare. ¹⁸Och domarna ska noga undersöka saken. Om vittnet visar sig vara ett falskt vittne som burit falskt vittnesbörd mot sin broder, ¹⁹ska ni låta samma sak drabba vittnet som han hade tänkt för sin broder. Du ska skaffa bort det onda ifrån dig. ²⁰Det övriga folket ska höra det och frukta, och man ska aldrig mer göra något sådant ont hos dig. ²¹Du ska inte visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.

Visa nästa kapitel