Amos 1–5

Kapitel 1

¹Ord av Amos, en av herdarna från Tekoa. Detta är vad han såg om Israel när Ussia var kung i Juda och Jerobeam, Joashs son, var kung i Israel, två år före jordbävningen. ²Han sade: Herren ska ryta från Sion, höja sin röst från Jerusalem. Då ska herdarnas betesmarker sörja och Karmels höjd torka bort. ³Så säger Herren : För tre brott av Damaskus, ja fyra, tar jag inte tillbaka mitt beslut, för de tröskade Gilead med tröskslädar av järn: ⁴Jag ska sända en eld mot Hasaels hus, och den ska förtära Ben-Hadads borgar. ⁵Jag ska bryta bommarna i Damaskus och utrota dem som bor i Bikat-Aven och den som bär spiran i Bet-Eden. Arams folk ska föras bort till Kir, säger Herren. ⁶Så säger Herren : För tre brott av Gaza, ja fyra, tar jag inte tillbaka mitt beslut, för de förde bort allt folket som fångar och utlämnade dem åt Edom: ⁷Jag ska sända en eld mot Gazas murar, och den ska förtära dess borgar. ⁸Jag ska utrota dem som bor i Ashdod och den som bär spiran i Ashkelon. Jag ska vända min hand mot Ekron så att de som är kvar av filisteerna går under, säger Herren Gud. ⁹Så säger Herren : För tre brott av Tyrus, ja fyra, tar jag inte tillbaka mitt beslut, för de utlämnade allt folket som fångar åt Edom och tänkte inte på sitt brödraförbund: ¹⁰Jag ska sända en eld mot Tyrus murar, och den ska förtära dess borgar. ¹¹Så säger Herren : För tre brott av Edom, ja fyra, tar jag inte tillbaka mitt beslut, för de förföljde sin bror med svärd och förkvävde all barmhärtighet, lät sin vrede rasa utan uppehåll och höll kvar sitt raseri utan slut: ¹²Jag ska sända en eld mot Teman, och den ska förtära Bosras borgar. ¹³Så säger Herren : För tre brott av ammoniterna, ja fyra, tar jag inte tillbaka mitt beslut, för de skar upp havande kvinnor i Gilead när de ville vidga sitt område: ¹⁴Jag ska tända en eld mot Rabbas murar, och den ska förtära dess borgar under härskri på stridens dag, under storm på ovädrets dag. ¹⁵Deras kung ska gå bort i fångenskap, han och hans furstar med honom, säger Herren.

Kapitel 2

¹Så säger Herren : För tre brott av Moab, ja fyra, tar jag inte tillbaka mitt beslut, för han brände benen efter Edoms kung till kalk: ²Jag ska sända en eld mot Moab, och den ska förtära Keriots borgar. Moab ska dö under stridslarm, under härskri vid hornstötar. ³Jag ska utrota domaren ur landet och döda alla dess furstar tillsammans med honom, säger Herren. ⁴Så säger Herren : För tre brott av Juda, ja fyra, tar jag inte tillbaka mitt beslut, för de förkastade Herrens lag och höll inte hans stadgar utan lät sig förledas av sina lögngudar som deras fäder har följt: ⁵Jag ska sända en eld mot Juda, och den ska förtära Jerusalems borgar. ⁶Så säger Herren : För tre brott av Israel, ja fyra, tar jag inte tillbaka mitt beslut, för de säljer den rättfärdige för pengar och den fattige för ett par skor. ⁷De trampar ner de hjälplösas huvuden i stoftet och kränker rätten för de ödmjuka. Far och son går till samma flicka för att vanhelga mitt heliga namn. ⁸På kläder som tagits i pant sträcker de ut sig vid varje altare, och bötfälldas vin dricker de i sin Guds hus. ⁹Det var jag som förgjorde amoreerna för er. De var höga som cedrar och kraftiga som ekar, men jag förgjorde deras frukt upptill och deras rötter nertill. ¹⁰Det var jag som förde er upp ur Egyptens land och ledde er i öknen i fyrtio år tills ni tog amoreernas land i besittning. ¹¹Bland era söner väckte jag upp profeter, bland era unga män nasirer. Är det inte så, ni Israels barn? säger Herren. ¹²Men ni gav vin till nasirerna och befallde profeterna: Profetera inte! ¹³Se, jag ska trycka ner er som en vagn trycks ner när den är fullastad med kärvar. ¹⁴Då ska den snabbe inte finna någon tillflykt, den starke inte kunna bruka sin kraft och hjälten inte rädda sitt liv. ¹⁵Då kan bågskytten inte hålla stånd, den snabbfotade inte komma undan och ryttaren inte rädda sitt liv. ¹⁶Den modigaste bland hjältarna ska den dagen fly naken, säger Herren.

Kapitel 3

¹Hör detta ord som Herren har talat mot er, Israels barn, mot hela det släkte jag fört upp ur Egyptens land. Så har han sagt: ²Endast er har jag känt som mitt folk av alla jordens släkten. Därför ska jag också straffa er för alla era synder. ³Vandrar två tillsammans utan att de kommit överens? ⁴Ryter ett lejon i skogen utan att det funnit något rov? Morrar ett ungt lejon i kulan utan att det har tagit byte? ⁵Fastnar en fågel i fällan på marken utan att snaran är gillrad för den? Slår en fälla upp från marken utan att fånga något? ⁶Blåser man i basun i en stad utan att folket blir förskräckt? Händer det en olycka i en stad utan att Herren har vållat den? ⁷För Herren Gud gör ingenting utan att uppenbara sin hemlighet för sina tjänare profeterna. ⁸När lejonet ryter, vem skulle då inte bli rädd? När Herren Gud talar, vem skulle då inte profetera? ⁹Ropa ut över borgarna i Ashdod och över borgarna i Egyptens land, säg: Samla er på Samarias berg och se den stora förvirringen där och förtrycket mitt ibland dem. ¹⁰De förstår inte att göra det rätta, säger Herren, de som samlar våld och fördärv i sina borgar. ¹¹Därför säger Herren Gud : En fiende ska omringa landet, riva ditt starka fäste och plundra dina borgar. ¹²Så säger Herren : Som herden räddar ur lejonets gap ett par benpipor eller en bit av ett öra, så ska Israels folk räddas, de som sitter i Samaria på kanten av sina divaner och på bäddar av damast. ¹³Hör och vittna mot Jakobs hus, säger Herren, Herren Gud Sebaot: ¹⁴Den dag jag straffar Israel för dess brott ska jag låta straffet drabba Betels altaren, så att altarhornen huggs av och faller till marken. ¹⁵Jag ska slå både vinterhus och sommarhus. Elfenbenshusen ska förstöras och många hus ska sopas bort, säger Herren.

Kapitel 4

¹Hör detta ord, ni Bashans kor på Samarias berg, ni kvinnor som förtrycker de svaga och krossar de fattiga, ni som säger till era män: ”Hämta hit så vi får dricka!” ²Herren Gud har svurit vid sin helighet: Se, dagar ska drabba er då man hämtar er med krokar och vad som är kvar av er med fiskkrokar. ³Då ska ni komma ut, var och en genom närmaste öppning i muren, och drivas bort till Hermon, säger Herren. ⁴Gå till Betel och synda, till Gilgal och synda ännu mer. Bär fram era slaktoffer på morgonen, era tionden på tredje dagen. ⁵Bränn syrat bröd som lovoffer, ropa ut frivilliga offer, kungör dem, för sådant älskar ni ju, ni Israels barn, säger Herren Gud. ⁶Jag lät er gå med tomma magar i alla era städer och lät er sakna bröd på alla era orter. Ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren. ⁷Jag höll tillbaka regnet för er, när det ännu var tre månader kvar till skördetiden. Jag lät det regna över en stad men inte över en annan. En åker fick regn, den som inte fick regn torkade bort. ⁸Två, tre städer stapplade till samma stad för att få vatten att dricka, men kunde inte släcka sin törst. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren. ⁹Jag slog er med sot och rost. Era många trädgårdar, vingårdar, fikonträd och olivträd åt gräshopporna upp. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren. ¹⁰Jag sände pest bland er som i Egypten. Jag dödade era unga män med svärd och lät era hästar tas som byte. Stanken av era fallna skaror lät jag stiga upp i er näsa. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren. ¹¹Jag lät ödeläggelse drabba er, som när Gud ödelade Sodom och Gomorra. Ni var som en brand, ryckt ur elden. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren. ¹²Därför ska jag göra så med dig, Israel, och eftersom jag ska göra så med dig, så bered dig att möta din Gud, Israel. ¹³För se, han som formar bergen och skapar vinden och förkunnar sina tankar för människan, han som gör gryningen till mörker och går fram över jordens höjder – Herren Gud Sebaot är hans namn.

Kapitel 5

¹Hör dessa ord som jag tar upp som en sorgesång över er, ni av Israels hus: ²”Fallen är hon och reser inte sig mer, jungfrun Israel! Hon ligger övergiven på sin mark. Ingen finns som hjälper henne upp.” ³För så säger Herren Gud : Den stad där tusen brukade dra ut ska ha hundra kvar, och den där hundra brukade dra ut ska ha tio kvar för Israels hus. ⁴Så säger Herren till Israels hus: Sök mig så ska ni leva. ⁵Men sök inte Betel, gå inte till Gilgal och dra inte bort till Beer-Sheba, för Gilgal ska föras bort i fångenskap och av Betel ska inget bli kvar. ⁶Sök Herren så ska ni leva. Annars ska han drabba Josefs hus likt en eld som förtär, och ingen kan släcka den så att Betel räddas. ⁷Ni förvandlar rätten till malört och slår rättfärdigheten till marken. ⁸Han som har gjort Sjustjärnorna och Orion, han som förvandlar det djupa mörkret till morgon och gör dagen mörk som natten, han som kallar på havets vatten och öser ut det över jorden – Herren är hans namn. ⁹Han låter fördärv blixtra över starka fästen, fördärv drabba befästa borgar. ¹⁰De hatar den som försvarar det rätta i porten och avskyr den som talar sanning. ¹¹Hör därför, ni som trampar på den fattige och tar ifrån honom hans säd som skatt: Ni bygger hus av huggen sten men ska inte bo i dem, ni planterar ljuvliga vingårdar men ska inte dricka deras vin, ¹²för jag vet att era brott är många och era synder talrika, ni som förtrycker den rättfärdige och tar mutor och hindrar de fattiga att få rätt i porten. ¹³Därför tiger den förståndige i denna tid, för det är en ond tid. ¹⁴Sök det goda och inte det onda, så att ni får leva. Då ska Herren Gud Sebaot vara med er, så som ni säger att han är. ¹⁵Hata det onda och älska det goda och låt rätten härska i porten. Kanske ska Herren Gud Sebaot vara nådig mot dem som är kvar av Josef. ¹⁶Därför säger Herren Gud Sebaot, Herren: På alla torg ska man höra klagan, på alla gator ska man säga: ”Oj, oj!” Bonden ska man mana till sorg, och dem som kan sjunga sorgesång till klagan. ¹⁷I alla vingårdar ska man höra klagan, för jag ska gå fram mitt ibland er, säger Herren. ¹⁸Ve dem som längtar efter Herrens dag! Varför längtar ni efter den? Herrens dag är mörker och inte ljus. ¹⁹Det blir som när man flyr för ett lejon men möter en björn, och som när man kommer hem och stöder handen mot väggen och blir biten av en orm. ²⁰Ja, Herrens dag är mörker och inte ljus, becksvart utan en strimma av ljus. ²¹Jag hatar era fester, jag föraktar dem, jag tål inte era högtider. ²²För även om ni offrar både brännoffer och matoffer åt mig har jag ingen glädje i dem, jag vill inte se era gemenskapsoffer av gödkalvar. ²³Ta bort dina sångers buller ifrån mig, jag vill inte höra ditt strängaspel. ²⁴Men låt rätten flöda fram som vatten och rättfärdigheten som en ständigt rinnande ström. ²⁵Var det åt mig ni frambar slaktoffer och matoffer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus? ²⁶Ni bar Sickut, er kung, och Kijjun, er guds stjärna, era gudabilder som ni gjort åt er. ²⁷Men jag ska föra er i fångenskap bortom Damaskus, säger han vars namn är Herren Gud Sebaot.

Visa nästa kapitel