Hebreerbrevet 1–2
Kapitel 1
1I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, 2men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. 3Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord. Och sedan han fullbordat en rening från synderna sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden. 4Sonen är så mycket större än änglarna som namnet han har ärvt är högre än deras. 5Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt: Du är min Son, jag har fött dig i dag? Eller: Jag ska vara hans Far, och han ska vara min Son? 6Men när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han: Alla Guds änglar ska tillbe honom. 7Om änglarna säger han: Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor. 8Men om Sonen säger han: Gud, din tron består i evigheters evighet, och ditt rikes spira är rättens spira. 9Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder. 10Och: I begynnelsen lade du, Herre, jordens grund, och himlarna är dina händers verk. 11De ska gå under, men du ska bestå. De ska alla nötas ut som kläder, 12du ska rulla ihop dem som en mantel och de ska bytas ut som kläder. Men du är densamme, och dina år har inget slut. 13Till vilken av änglarna har han någonsin sagt: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter? 14Är inte änglarna andar i Guds tjänst, utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen?
Kapitel 2
1Därför måste vi så mycket mer ta vara på det vi har hört, så att vi inte driver bort med strömmen. 2För om redan det ord som gavs genom änglar stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff, 3hur ska då vi komma undan om vi inte bryr oss om en sådan frälsning? Den förkunnades först av Herren och bekräftades sedan för oss av dem som hade hört honom. 4Även Gud gav sitt vittnesbörd, genom tecken och under och olika kraftgärningar och genom att dela ut den helige Ande efter sin vilja. 5Det är inte under änglar han har lagt den kommande världen som vi talar om. 6På ett ställe har någon vittnat: Vad är då en människa att du tänker på henne, eller en Människoson att du tar hand om honom? 7En liten tid lät du honom vara lägre än änglarna, med härlighet och ära krönte du honom. 8Allt lade du under hans fötter. När han lade allt under honom utelämnade han inget, allt skulle vara lagt under honom. Än ser vi inte att allt är lagt under honom. 9Men vi ser Jesus, som en liten tid var lägre än änglarna, nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe. 10För när Gud, för vilken och genom vilken allt är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han genom lidande fullkomna honom som för dem till frälsning. 11Jesus som helgar och de som helgas har alla en och samme Far. Därför skäms han inte för att kalla dem bröder, 12när han säger: Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig. 13Han säger också: Jag ska förtrösta på honom, och dessutom: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig. 14När nu barnen hade fått del av kött och blod tog han själv på liknande sätt del av detta, för att genom sin död göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen, 15och befria alla dem som av rädsla för döden levt i slaveri hela sitt liv. 16Det är ju inte änglar han tar sig an, utan Abrahams barn. 17Därför måste han bli lik sina bröder i allt, för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. 18Genom att han själv har fått lida och blivit frestad kan han hjälpa dem som frestas.