Hosea 1–6
Kapitel 1
1Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda, och Jerobeam, Joashs son, var kung i Israel. 2Detta är början av Herrens ord genom Hosea. Herren sade till honom: ”Gå och skaffa dig en otrogen hustru och barn till en otrogen hustru, för landet har varit otroget och övergett Herren.” 3Då gick han bort och tog Gomer, Diblajims dotter, till hustru och hon blev havande och födde en son åt honom. 4Herren sade till honom: ”Ge honom namnet Jisreel, för när ännu en liten tid har gått ska jag straffa Jisreels blodskulder på Jehus hus och göra slut på kungadömet i Israel. 5Och det ska ske på den dagen att jag ska bryta Israels båge i Jisreels dal.” 6Gomer blev åter havande och födde en dotter. Då sade Herren till honom: ”Ge henne namnet Lo-Ruhama, för jag ska inte mer förbarma mig över Israels hus utan förkasta dem. 7Men över Juda hus ska jag förbarma mig, och jag ska frälsa dem genom Herren deras Gud. Men jag ska inte frälsa dem genom båge och svärd eller krig, och inte genom hästar och ryttare.” 8När Gomer hade avvant Lo-Ruhama blev hon åter havande och födde en son. 9Då sade han: ”Ge honom namnet Lo-Ammi, för ni är inte mitt folk och jag tillhör inte er.”
Kapitel 2
1Men antalet av Israels barn ska bli som havets sand, som inte kan mätas eller räknas. Och det ska ske att på platsen där det sades till dem: ”Ni är inte mitt folk”, ska det sägas till dem: ”Ni är den levande Gudens barn.” 2Juda barn och Israels barn ska förenas och sätta ett enda huvud över sig, och de ska dra upp ur landet. Stor ska Jisreels dag vara. 3Kalla era bröder Ammi och era systrar Ruhama. 4Gå till rätta med er mor, gå till rätta, för hon är inte min hustru och jag är inte hennes man. Hon måste få bort sin otukt från sitt ansikte och sin otrohet mellan sina bröst. 5Annars ska jag klä av henne naken och låta henne stå där sådan hon var den dag då hon föddes. Jag ska göra henne till en öken, låta henne bli som ett torrt land och dö av törst. 6Hennes barn ska jag inte förbarma mig över, för de är barn till en otrogen kvinna. 7Ja, deras mor var otrogen, hon som födde dem gjorde skamliga saker. Hon sade: ”Jag vill följa mina älskare som ger mig min mat och mitt vatten, min ull och mitt lin, min olja och min dryck.” 8Se, därför ska jag stänga din väg med törnen. Jag ska resa en mur framför henne så att hon inte finner sina stigar. 9När hon då löper efter sina älskare ska hon inte få fatt på dem, när hon söker dem ska hon inte finna dem. Då ska hon säga: ”Jag vill gå tillbaka till min förste man, för jag hade det bättre då än nu.” 10Men hon har inte förstått att det var jag som gav henne både säden och vinet och oljan, och som gav henne mycket silver och guld som de använde till Baal. 11Därför ska jag ta tillbaka min säd när tiden är inne, och mitt vin när stunden kommer. Jag ska ta bort min ull och mitt lin som hon skyler sin nakenhet med. 12Nu ska jag blotta hennes blygd inför hennes älskares ögon, och ingen ska rädda henne ur min hand. 13Jag ska göra slut på all hennes fröjd, på hennes fester, nymånader och sabbater och alla hennes högtider. 14Jag ska skövla hennes vinstockar och fikonträd, eftersom hon sade: ”De är min lön som mina älskare har gett mig.” Jag ska göra dem till en vildmark, och markens djur ska äta av dem. 15Så ska jag straffa henne för hennes baalsdagar, då hon tände rökelse åt baalerna och smyckade sig med ring och bröstspänne och följde efter sina älskare men glömde mig, säger Herren. 16Därför ska jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala till hennes hjärta. 17Sedan ska jag ge tillbaka hennes vingårdar och göra Akors dal till en hoppets port. Där ska hon sjunga som i sin ungdoms dagar, som på den dag då hon drog upp ur Egyptens land. 18Det ska ske på den dagen, säger Herren, att du ska kalla mig: ”Min man” och inte mer kalla mig: ”Min Baal.” 19Baalernas namn ska jag ta bort ur hennes mun, och man ska inte mer minnas deras namn. 20På den dagen ska jag sluta ett förbund för dem med djuren på marken, med fåglarna under himlen och med kräldjuren på jorden. Båge och svärd och krig ska jag bryta och ta bort ur landet och låta dem bo i trygghet. 21Jag ska trolova dig med mig för evigt, jag ska trolova dig med mig i rätt och rättfärdighet, i kärlek och barmhärtighet. 22Jag ska trolova dig med mig i trohet, och du ska känna Herren. 23Och det ska ske på den dagen att jag ska svara, säger Herren. Jag ska svara himlen, och den ska svara jorden, 24och jorden ska svara säden, vinet och oljan, och de ska svara Jisreel. 25Jag ska plantera henne åt mig i landet. Jag ska förbarma mig över Lo-Ruhama och säga till Lo-Ammi: ”Du är mitt folk.” Och de ska svara: ”Du är min Gud.”
Kapitel 3
1Herren sade till mig: ”Gå och älska din hustru igen, fastän hon älskas av en annan och har begått äktenskapsbrott. Älska henne så som jag, Herren, älskar Israels barn, trots att de vänder sig till andra gudar och älskar druvkakor.” 2Då köpte jag henne åt mig för femton siklar silver och en homer och en letek korn. 3Jag sade till henne: ”Under lång tid ska du vara hos mig. Var inte otrogen och ge dig inte åt någon annan man. Jag ska vara hos dig.” 4För under lång tid ska Israels barn vara utan kung och furste, utan offer och stoder och utan efod och husgudar. 5Sedan ska Israels barn vända om och söka Herren sin Gud och David, sin kung. Med fruktan ska de söka Herren och hans godhet i kommande dagar.
Kapitel 4
1Hör Herrens ord, ni Israels barn, för Herren går till rätta med dem som bor i landet, för det finns ingen sanning och ingen kärlek och ingen kunskap om Gud i landet. 2De svär och ljuger, mördar och stjäl och är otrogna. De brukar våld och blodsdåd följer på blodsdåd. 3Därför sörjer landet och allt som lever där tynar bort, både markens djur och himlens fåglar och havets fiskar försvinner. 4Ingen ska anklaga eller gå till rätta med någon annan. Ditt folk liknar dem som anklagar en präst. 5Du ska komma på fall om dagen, även profeten ska komma på fall tillsammans med dig om natten. Också din mor ska jag förgöra. 6Mitt folk går under av brist på kunskap. Eftersom du har förkastat kunskap ska också jag förkasta dig från att vara min präst. Du glömde din Guds undervisning, därför ska också jag glömma dina barn. 7Ju fler de blev, desto mer syndade de mot mig. Jag ska förvandla deras ära till skam. 8De lever av mitt folks synd och längtar efter folkets missgärning. 9Därför ska det gå prästen och folket lika. Jag ska straffa dem för deras vägar och ge dem för deras gärningar. 10De ska äta men inte bli mätta, begå otukt men inte föröka sig, för de har slutat hålla sig till Herren. 11Otukt och vin, gammalt eller nytt, tar bort förståndet. 12Mitt folk frågar sin avgudabild av trä och hämtar svar från sin stav, för en otuktsande har vilselett dem så att de begår otukt och överger sin Gud. 13På bergens toppar offrar de, och på höjderna tänder de rökelse under ekar, popplar och terebinter eftersom skuggan där är skön. Så begår era döttrar otukt och era sonhustrur otrohet. 14Jag kan inte straffa era döttrar för deras otukt eller era sonhustrur för deras otrohet, för männen går själva iväg med prostituerade och offrar med tempelflickor. Ett folk som inget förstår går under. 15Om du, Israel, vill begå otukt, så låt inte Juda dra på sig skuld. Gå inte till Gilgal, dra inte upp till Bet-Aven och svär inte: ”Så sant Herren lever.” 16Som en envis kviga envisas Israel. Ska då Herren låta dem beta som lamm på en stor äng? 17Efraim är i förbund med avgudar – låt honom vara! 18Deras drickande går överstyr, hejdlöst begår de otukt. Landets sköldar älskar skamliga ting. 19Men en stormvind ska gripa dem med sina vingar, och de ska få skämmas med sina offer.
Kapitel 5
1Hör det här, ni präster! Lyssna, ni av Israels hus, och hör på, ni som hör till kungens hus! Domen gäller er, för ni har varit en snara för Mispa och ett nät utbrett på Tabor. 2Upprorsmännen har sjunkit djupt i sitt slaktande, men jag ska straffa dem alla. 3Jag känner Efraim och Israel är inte dold för mig, för Efraim har nu blivit otrogna och Israel är orent. 4Deras gärningar hindrar dem från att vända om till sin Gud, för det bor en otuktsande i deras bröst och de känner inte Herren. 5Israels stolthet vittnar emot honom, Israel och Efraim kommer på fall genom sin missgärning. Också Juda kommer på fall med dem. 6Med får och oxar går de för att söka Herren, men de finner honom inte. Han har dragit sig undan från dem. 7De har svikit Herren, för de har fött barn som inte är hans. Nu ska nymånadsfesten förtära dem och deras åkrar. 8Blås i basun i Gibea, i trumpet i Rama, slå larm i Bet-Aven: Fienden är efter dig, Benjamin! 9Efraim ska bli ödelagt på straffets dag. Bland Israels stammar kungör jag vad som är sant. 10Furstarna i Juda har blivit lika sådana som flyttar gränser. Över dem ska jag ösa min vrede som vatten. 11Efraim lider förtryck, krossad av domen, för han har frivilligt följt människobud. 12Därför är jag som mal för Efraim och som röta för Juda hus. 13När Efraim såg sin sjukdom och Juda sitt sår, gick Efraim till Assur och sände bud till den store kungen. Men han kan inte hela er, ert sår kommer inte att läkas, 14för jag ska vara som ett lejon mot Efraim, som ett ungt lejon mot Juda hus. Jag själv river dem och går min väg, jag släpar bort dem och ingen kan rädda. 15Jag går min väg, jag återvänder till min boning tills de erkänner sin skuld och söker mitt ansikte. I nöden ska de vända sig till mig.
Kapitel 6
1”Kom, låt oss vända om till Herren! För han har rivit oss, han ska också hela oss. Han har slagit oss, han ska också förbinda oss. 2Efter två dagar gör han oss levande igen, på tredje dagen låter han oss uppstå, så att vi får leva inför hans ansikte. 3Låt oss lära känna Herren, låt oss sträva efter att lära känna honom. Han ska träda fram lika visst som gryningen och komma till oss som ett regn, som ett vårregn som vattnar jorden.” 4Vad ska jag göra med dig, Efraim? Vad ska jag göra med dig, Juda? Er kärlek är som morgondiset, som dagg som fort försvinner. 5Därför har jag gett mina hugg genom profeterna och dräpt dem genom orden från min mun. Så ska domen över dig gå fram i ljuset, 6för jag har min glädje i kärlek och inte i offer, kunskap om Gud mer än brännoffer. 7Men liksom Adam har de brutit förbundet, de har svikit mig där. 8Gilead är en stad av ogärningsmän, den är full av blodspår. 9Prästernas hop är som rövarband i bakhåll för människor. De mördar på vägen till Shekem, de gör skamliga ting. 10I Israels hus har jag sett förfärliga ting. Där ägnar sig Efraim åt otukt, där orenar Israel sig. 11Också för dig, Juda, är en skördetid bestämd, när jag gör slut på mitt folks fångenskap.