Höga visan 1–7
Kapitel 1
1Sångernas sång av Salomo. 2Kyss mig med1 kyssar av din mun! Din kärlek är ljuvare än vin. 3Ljuvlig är dina salvors doft, en utgjuten salva2 är ditt namn. Därför älskar de unga kvinnorna dig. 4Dra mig med dig, låt oss skynda! Kungen har fört mig in i sina kammare. Vi vill jubla och glädjas över dig, prisa din kärlek högre än vin. Med rätta älskar man dig! 5Mörk är jag, men vacker, ni Jerusalems döttrar, som Kedars hyddor3, som Salomos tält. 6Se inte på mig för att jag är mörk, för att solen har bränt mig. Min mors söner blev arga på mig, de satte mig att vakta vingårdarna. Min egen vingård vaktade jag inte. 7Säg mig, du som min själ har kär: Var vallar du din hjord, var låter du den vila vid middagstid? Varför skulle jag gå som beslöjad4 vid dina vänners hjordar? 8Vet du inte det, du skönaste bland kvinnor? Gå då i hjordens spår och valla dina killingar vid herdarnas tält. 9Vid ett sto i faraos spann liknar jag dig, min älskade. 10Dina kinder är så vackra med sina smycken, din hals med rader av pärlor. 11Smycken av guld med pärlor av silver ska vi göra åt dig. 12Medan kungen håller sin fest sprider min nardus5 sin doft. 13Min vän är för mig ett myrragömme6 som vilar mellan mina bröst. 14Min vän är för mig en klase hennablommor7 från En-Gedis8 vingårdar. 15Vad du är vacker, min älskade, vad du är vacker! Dina ögon är duvor9. 16Vad du är vacker, min vän, och ljuvlig! Vårt viloläger grönskar. 17Cedrar är bjälkar i vårt hus, cypresser vår väggpanel.10
Kapitel 2
1Jag är en ros11 i Saron12, en lilja i dalen. 2Som en lilja bland törnen, så är min älskade bland flickor. 3Som ett äppelträd bland skogens träd, så är min vän bland unga män. Jag längtar att få sitta i hans skugga, hans frukt är ljuv i min mun. 4Han har fört mig in i vinsalen, kärleken är hans baner över mig. 5Stärk mig med druvkakor, styrk mig med äpplen, för jag är sjuk av kärlek! 6Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, hans högra omfamnar mig. 7Lova mig, Jerusalems döttrar, vid markens gaseller och hindar: Stör inte kärleken, väck den inte förrän den själv vill. 8Hör, min väns röst! Se, där kommer han! Han springer över bergen, han hoppar fram över höjderna. 9Min vän är som en gasell eller en ung hjort. Nu står han där bakom vår vägg, han kikar in genom fönstret, han ser in genom gallret. 10Min vän börjar tala, han säger till mig: Res dig, min älskade, min sköna, och kom! 11Se, vintern är över, regntiden slut och förbi. 12Blommorna visar sig på marken, sångens tid13 har kommit och turturduvans röst hörs i vårt land. 13Fikonträdets frukter rodnar,14 vinstockarna blommar och sprider sin doft. Res dig, min älskade, min sköna, och kom! 14Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle! Låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst, för din röst är ljuv och ditt ansikte skönt. 15Fånga rävarna15 åt oss, de små rävarna som fördärvar vingårdarna, våra vingårdar som står i blom. 16Min vän är min och jag är hans, han som vallar sin hjord bland liljor. 17När dagen blir sval och skuggorna flyr, kom då tillbaka, min vän, och var som en gasell eller en ung hjort på de kassiadoftande bergen.
Kapitel 3
1Där jag låg i min bädd om natten sökte jag honom som min själ har kär, jag sökte honom men fann honom inte. 2Jag vill stiga upp och gå runt i staden på gator och torg, jag vill söka honom som min själ har kär. Jag sökte honom men fann honom inte. 3Väktarna fann mig där de gick runt i staden. ”Har ni sett honom som min själ har kär?” 4Knappt var jag förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag grep honom och släppte honom inte förrän jag fört honom in i min mors hus, in i kammaren hos henne som fött mig. 5Lova mig, Jerusalems döttrar, vid markens gaseller och hindar: Stör inte kärleken, väck den inte förrän den själv vill. 6Vem är hon som kommer upp från öknen som i pelare av rök, doftande av myrra och rökelse, av köpmannens alla kryddor? 7Se, där är Salomos bärstol17! Sextio krigare omger den, sextio av Israels hjältar. 8Alla bär svärd och är skickliga i strid, var och en med svärd vid sidan mot nattens faror. 9Sin bärstol har kung Salomo gjort av trä från Libanon, 10med sidostöd av silver, ryggstöd av guld och säte av purpurtyg, invändigt prydd i kärlek av Jerusalems döttrar. 11Kom ut, Sions döttrar, se kung Salomo och kronan18 som hans mor krönte honom med på hans bröllopsdag, på hans hjärtas glädjedag.
Kapitel 4
1Vad du är vacker, min älskade, vad du är vacker! Dina ögon är duvor bakom din slöja. Ditt hår är som en hjord av getter som strömmar ner för Gileads berg. 2Dina tänder är som en flock av nyklippta tackor som kommer upp ur badet, där alla har tvillingar och ingen är utan lamm. 3Dina läppar är som ett rosenrött band, och din mun är ljuvlig. Din kind19 är som en granatäppelskiva bakom din slöja. 4Din hals är som Davids torn, byggt med rader av stenar20 där tusen sköldar hänger, hjältarnas alla sköldar21. 5Dina båda bröst liknar två killingar, tvillingar av en gasell som betar bland liljor. 6När22 dagen blir sval och skuggorna flyr vill jag gå till myrraberget, till rökelsedoftens höjd. 7Du är alltigenom vacker, min älskade, på dig finns ingen fläck. 8Kom med från Libanon, min brud, kom med mig från Libanon! Kom ner23 från Amanas topp, från toppen av Senir och Hermon,24 från lejonens hålor, från leopardernas berg. 9Du har fångat mitt hjärta, min syster, min brud, du har fångat mitt hjärta med en enda blick, med en enda länk i din halskedja. 10Vad din kärlek är skön, min syster, min brud! Vad din kärlek är ljuv, ljuvare än vin, dina salvors doft är ljuvare än alla parfymer. 11Av sötma dryper dina läppar, min brud, din tunga gömmer honung och mjölk, dina kläders doft är som Libanons doft. 12En sluten lustgård är min syster, min brud, en sluten brunn25, en förseglad källa. 13Dina växter26 är en lustgård av granatäppelträd med härliga frukter, med hennablommor och nardus, 14med nardus och saffran, kalmus och kanel och alla slags rökelseträd, med myrra och aloe och de finaste kryddor av alla slag. 15Du är en källa i lustgården, en brunn med levande vatten som strömmar från Libanon. 16Vakna, du nordanvind, och kom, du sunnanvind! Blås genom min lustgård så att dess dofter strömmar ut. Kom, min vän, till din lustgård och ät dess härliga frukter!
Kapitel 5
1Jag kommer till min lustgård, min syster, min brud. Jag plockar min myrra och mina kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk. Ät, vänner, drick och berusa er av kärlek! 2Jag sover, men mitt hjärta är vaket. Hör, min vän knackar på: ”Öppna för mig, min syster, min älskade, min duva, min fullkomliga! Mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.” 3Jag har tagit av mig mitt linne, ska jag ta på det igen? Jag har tvättat mina fötter, ska jag smutsa ner dem igen? 4Min vän räckte in sin hand genom luckan, då bultade mitt hjärta för honom. 5Jag steg upp för att öppna för min vän. Mina händer dröp av myrra, mina fingrar av myrra som rann över dörrens handtag. 6Jag öppnade för min vän – men min vän var borta, han var försvunnen. Min själ var utom sig av hans ord. Jag sökte honom men fann honom inte, jag ropade på honom men han svarade mig inte. 7Väktarna fann mig27 där de gick runt i staden. De slog mig och sårade mig, de ryckte av mig min mantel, dessa murarnas väktare. 8Lova mig, Jerusalems döttrar: Om ni finner min vän – vad ska ni säga honom? Att jag är sjuk av kärlek! 9Hur är din vän bättre än andra, du skönaste bland kvinnor? Hur är din vän bättre än andra, eftersom du ber oss lova dig detta? 10Min vän är strålande vit och röd, ypperst bland tiotusen. 11Hans huvud är finaste guld, hans hår är lockigt och svart som korpen. 12Hans ögon är som duvor vid vattenbäckar, duvor som badar i mjölk, infattade som ädelstenar. 13Hans kinder liknar doftande blomstersängar, kullar av28 kryddiga örter. Hans läppar är liljor som dryper av flytande myrra. 14Hans händer är ringar29 av guld med infattade krysoliter. Hans kropp är ett konstverk av elfenben, täckt med safirer. 15Hans ben är pelare av marmor på socklar av finaste guld. Hans gestalt är som Libanon, ståtlig som cedrarna. 16Hans mun är sötma, allt hos honom är ljuvligt. Sådan är min vän, sådan är min älskade, ni Jerusalems döttrar!
Kapitel 6
1Vart har din vän gått, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Vi ska hjälpa dig att söka honom. 2Min vän har gått ner till sin lustgård, till de doftande blomstersängarna, för att valla sin hjord i lustgårdarna och plocka liljor. 3Jag är min väns och min vän är min, där han vallar sin hjord bland liljor. 4Vacker som Tirsa30 är du, min älskade, ljuvlig som Jerusalem, överväldigande som en här under fanor. 5Vänd bort dina ögon ifrån mig, de har kuvat mig. Ditt hår är som en hjord av getter som strömmar ner för Gilead. 6Dina tänder är som en flock tackor som kommer upp ur badet, där alla har tvillingar och ingen är utan lamm. 7Din kind är som en granatäppelskiva bakom din slöja. 8Sextio är drottningarna, åttio bihustrurna och de unga kvinnorna oräkneliga – 9men hon är den enda, min duva, min fullkomliga, den enda för sin mor, älskad av den som fött henne. Flickorna ser henne och prisar henne lycklig, drottningar och bihustrur lovordar henne. 10Vem är hon som blickar fram likt morgonrodnaden – skön som månen, strålande som solen, överväldigande som en här under fanor? 11Jag gick ner till valnötslunden för att se på grönskan i dalen, för att se om vinstocken skjutit skott och granatäppelträden gått i blom. 12Utan att jag märkte det hade min längtan satt mig vid mitt furstefolks31 vagnar.
Kapitel 7
1Vänd om, vänd om, Shulamit32, vänd om, vänd om så att vi får se dig! Varför ser ni på Shulamit, som på en dans i Mahanajim?33 2Vad dina fötter är vackra i sandaler, du furstedotter! Dina höfters rundning är som ett smycke, ett verk av en konstnärs händer. 3Din navel34 är en rundad skål, må vinet aldrig fattas! Din midja är en vetehög, omgiven av liljor. 4Dina bröst är som två killingar, tvillingar av en gasell. 5Din hals är som ett elfenbenstorn, dina ögon som dammarna i Heshbon35 vid Bat-Rabbimsporten. Din näsa är som Libanonstornet som vetter mot Damaskus. 6Ditt huvud höjer sig som Karmel, och ditt hårsvall är som purpur. Kungen är fångad i dess lockar. 7Vad du är skön och ljuv, du kärlek, så full av njutning! 8Din hållning är som palmens, dina bröst som druvklasar. 9Jag tänker: Jag vill upp i den palmen, jag vill gripa dess frukt. Låt dina bröst vara som druvklasar, din andedräkt som äppeldoft 10och din mun som ljuvaste vin. Vinet rinner rakt ner i min vän och fuktar de slumrandes läppar36. 11Jag är min väns, och till mig står hans åtrå. 12Kom, min vän, vi går ut på fälten och övernattar i byarna37. 13Vi går tidigt till vingårdarna och ser om vinstocken har fått skott, om knopparna öppnat sig och granatäppelträden gått i blom. Där vill jag ge dig min kärlek. 14Kärleksäpplena38 sprider sin doft, vid våra dörrar finns alla slags härliga frukter, både nya och gamla. Min vän, jag har sparat dem åt dig.