Jakobsbrevet 1–2
Kapitel 1
1Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare. Hälsningar till de tolv stammarna i förskingringen. 2Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. 3Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. 4Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt. 5Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få. 6Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden. 7En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren, 8splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar. 9En ringa broder ska berömma sig av sin höghet, 10men en rik av sin ringhet, för han ska vissna bort som en blomma i gräset. 11Solen går upp med sin brännande hetta så att gräset vissnar, blomman faller av och dess skönhet försvinner. Så ska den rike vissna bort mitt i sin strävan. 12Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom. 13Ingen som blir frestad ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 14Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. 15När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 16Bedra inte er själva, mina älskade bröder. 17Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far, som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker. 18I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord till att vara en förstlingsfrukt bland dem han har skapat. 19Detta vet ni, mina älskade bröder. Varje människa ska vara snar att höra, sen att tala och sen till vrede, 20för en människas vrede leder inte till det som är rätt inför Gud. 21Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och har makt att frälsa era själar. 22Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. 23Om någon är ordets hörare men inte dess görare liknar han en man som ser sitt ansikte i en spegel. 24När han har sett sig själv och gått sin väg glömmer han genast hur han såg ut. 25Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare, han blir salig i det han gör. 26Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, då är hans gudstjänst ingenting värd. 27Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.
Kapitel 2
1Mina bröder, var inte partiska i er tro på vår Herre Jesus Kristus, härlighetens Herre. 2Tänk er att det vid er sammankomst kommer in en man med guldring på fingret och fina kläder, och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. 3Om ni då ser till den finklädde och säger: "Varsågod och sitt, här är en bra plats", men till den fattige: "Du kan stå där" eller: "Sätt dig här vid mina fötter" – 4har ni då inte diskriminerat bland er och blivit domare med orena motiv? 5Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt dem som är fattiga i den här världen till att bli rika i tron och få ärva riket som han lovat dem som älskar honom? 6Men ni föraktar den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstolar? 7Är det inte de som hånar det sköna Namnet som har uttalats över er? 8Om ni uppfyller den kungliga lagen enligt Skriften: Du ska älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt. 9Men om ni är partiska begår ni synd och döms av lagen som lagbrytare. 10Den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt. 11Han som har sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott, har också sagt: Du ska inte mörda. Om du inte begår äktenskapsbrott men mördar, så är du en lagbrytare. 12Tala och handla så som den som ska dömas efter frihetens lag. 13Domen blir obarmhärtig över den som inte har visat barmhärtighet. Men barmhärtigheten triumferar över domen. 14Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men saknar gärningar? Den tron kan väl inte frälsa honom? 15Om en broder eller syster saknar kläder och mat för dagen 16och någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17Så är också tron i sig själv död när den är utan gärningar. 18Nu kanske någon säger: "Du har tro." – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så ska jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Även de onda andarna tror det, och bävar. 20Men vill du inte inse, tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret? 22Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. 23Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det tillräknades honom som rättfärdighet, och han kallades Guds vän. 24Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 25Blev inte den prostituerade Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden och släppte ut dem en annan väg? 26Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.