Jakobsbrevet 1–4

Kapitel 1

¹Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare. Hälsningar till de tolv stammarna i förskingringen. ²Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. ³Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. ⁴Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt. ⁵Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få. ⁶Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden. ⁷En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren, ⁸splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar. ⁹En ringa broder ska berömma sig av sin höghet, ¹⁰men en rik av sin ringhet, för han ska vissna bort som en blomma i gräset. ¹¹Solen går upp med sin brännande hetta så att gräset vissnar, blomman faller av och dess skönhet försvinner. Så ska den rike vissna bort mitt i sin strävan. ¹²Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom. ¹³Ingen som blir frestad ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. ¹⁴Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. ¹⁵När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. ¹⁶Bedra inte er själva, mina älskade bröder. ¹⁷Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far, som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker. ¹⁸I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord till att vara en förstlingsfrukt bland dem han har skapat. ¹⁹Detta vet ni, mina älskade bröder. Varje människa ska vara snar att höra, sen att tala och sen till vrede, ²⁰för en människas vrede leder inte till det som är rätt inför Gud. ²¹Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och har makt att frälsa era själar. ²²Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. ²³Om någon är ordets hörare men inte dess görare liknar han en man som ser sitt ansikte i en spegel. ²⁴När han har sett sig själv och gått sin väg glömmer han genast hur han såg ut. ²⁵Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare, han blir salig i det han gör. ²⁶Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, då är hans gudstjänst ingenting värd. ²⁷Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.

Kapitel 2

¹Mina bröder, var inte partiska i er tro på vår Herre Jesus Kristus, härlighetens Herre. ²Tänk er att det vid er sammankomst kommer in en man med guldring på fingret och fina kläder, och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. ³Om ni då ser till den finklädde och säger: "Varsågod och sitt, här är en bra plats", men till den fattige: "Du kan stå där" eller: "Sätt dig här vid mina fötter" – ⁴har ni då inte diskriminerat bland er och blivit domare med orena motiv? ⁵Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt dem som är fattiga i den här världen till att bli rika i tron och få ärva riket som han lovat dem som älskar honom? ⁶Men ni föraktar den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstolar? ⁷Är det inte de som hånar det sköna Namnet som har uttalats över er? ⁸Om ni uppfyller den kungliga lagen enligt Skriften: Du ska älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt. ⁹Men om ni är partiska begår ni synd och döms av lagen som lagbrytare. ¹⁰Den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt. ¹¹Han som har sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott, har också sagt: Du ska inte mörda. Om du inte begår äktenskapsbrott men mördar, så är du en lagbrytare. ¹²Tala och handla så som den som ska dömas efter frihetens lag. ¹³Domen blir obarmhärtig över den som inte har visat barmhärtighet. Men barmhärtigheten triumferar över domen. ¹⁴Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men saknar gärningar? Den tron kan väl inte frälsa honom? ¹⁵Om en broder eller syster saknar kläder och mat för dagen ¹⁶och någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? ¹⁷Så är också tron i sig själv död när den är utan gärningar. ¹⁸Nu kanske någon säger: "Du har tro." – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så ska jag visa dig min tro genom mina gärningar. ¹⁹Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Även de onda andarna tror det, och bävar. ²⁰Men vill du inte inse, tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? ²¹Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret? ²²Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. ²³Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det tillräknades honom som rättfärdighet, och han kallades Guds vän. ²⁴Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. ²⁵Blev inte den prostituerade Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden och släppte ut dem en annan väg? ²⁶Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Kapitel 3

¹Mina bröder, inte många av er bör bli lärare. Ni vet ju att vi ska få en strängare dom. ²Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. ³När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han ska lyda oss styr vi också hela hans kropp. ⁴Se också på fartygen, som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de med ett litet roder dit rorsmannen vill. ⁵På samma sätt är tungan en liten lem som kan skryta stort. Tänk på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand. ⁶Och tungan är en eld, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter hela livet i brand och får själv sin eld från Gehenna. ⁷Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. ⁸Men tungan kan ingen människa tämja, den är ostyrig och ond och full av dödligt gift. ⁹Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människor som är skapade till Guds avbild. ¹⁰Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. ¹¹En källa kan väl inte från samma åder ge både sött och bittert vatten? ¹²Mina bröder, ett fikonträd kan väl inte ge oliver eller en vinstock ge fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten. ¹³Är någon av er vis och förståndig, då ska han visa sina gärningar genom ett klokt, vänligt och gott uppträdande. ¹⁴Men bär ni bitter avund och rivalitet i ert hjärta, ska ni inte skryta och ljuga i strid mot sanningen. ¹⁵En sådan "vishet" kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig, demonisk. ¹⁶För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska. ¹⁷Men visheten från ovan är först och främst ren, dessutom fredlig, mild, följsam, full av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. ¹⁸Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

Kapitel 4

¹Varifrån kommer alla strider och konflikter bland er? Kommer de inte från begären som kämpar i era kroppar? ²Ni vill ha men får inget, ni mördar och avundas men vinner inget. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber. ³Ni ber men får inget, därför att ni ber illa – för att slösa bort det på era njutningar. ⁴Ni otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. ⁵Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger: "Svartsjukt längtar Anden som han låtit bo i oss?" ⁶Men större är nåden som han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka. ⁷Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly från er. ⁸Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade. ⁹Klaga, sörj och gråt! Vänd ert skratt i sorg och er glädje i bedrövelse. ¹⁰Ödmjuka er inför Herren, så ska han upphöja er. ¹¹Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare, utan dess domare. ¹²En är lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra. Vem är du som dömer din nästa? ¹³Lyssna nu, ni som säger: "I dag eller i morgon ska vi resa till den eller den staden, stanna där ett år och göra affärer och tjäna pengar." ¹⁴Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner. ¹⁵I stället borde ni säga: "Om Herren vill och vi får leva ska vi göra det eller det." ¹⁶Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo. ¹⁷Den som alltså förstår att göra det goda men inte gör det, han syndar.

Visa nästa kapitel