Jesaja 1–12
Kapitel 1
1Detta är de syner om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son, såg när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda. 2Hör, ni himlar! Lyssna, du jord, för Herren talar! Barn har jag fött upp och fostrat, men de har gjort uppror mot mig. 3En oxe känner sin ägare, en åsna sin herres krubba, men Israel känner inget, mitt folk förstår ingenting. 4Ve dig, du syndiga släkte, du skuldtyngda folk, ni förbrytares avkomma, ni fördärvade barn! Ni har övergett Herren, föraktat Israels Helige och vänt honom ryggen. 5Var mer ska man slå er, eftersom ni fortsätter i trolöshet? Hela huvudet är sjukt och hela hjärtat svagt. 6Från fotsulan upp till huvudet finns inget helt, bara blåmärken, skråmor och öppna sår som inte blivit urkramade, förbundna eller lindrade med olja. 7Ert land är ödelagt, era städer nerbrända i eld. Era åkrar förtärs i er åsyn av främlingar, ödelagda som efter främlingars framfart. 8Dottern Sion står kvar som en hydda i en vingård, som ett vaktskjul på ett gurkfält, som en belägrad stad. 9Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar en liten rest åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra. 10Hör Herrens ord, ni Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds undervisning, du Gomorrafolk! 11Vad ska jag med era många slaktoffer till? säger Herren. Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett, jag har ingen glädje i blod av tjurar, lamm och bockar. 12När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte, vem har då bett er trampa ner mina förgårdar? 13Bär inte fram fler meningslösa matoffer! Röken av dem är avskyvärd för mig. Nymånad, sabbat och utlysta fester – jag tål inte ondska och högtid tillsammans. 14Min själ hatar era nymånader och högtider. De har blivit en börda för mig, jag är trött på att bära den. 15När ni räcker ut era händer döljer jag mina ögon för er. Även om ni ber mycket kommer jag inte att lyssna. Era händer är fulla av blod. 16Tvätta er, gör er rena! Ta bort era onda gärningar ur min åsyn. Sluta att göra det som är ont, 17lär er att göra det som är gott! Sök det rätta, tillrättavisa förtryckaren, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak. 18Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull. 19Om ni är villiga och lyssnar ska ni få äta landets goda. 20Men om ni vägrar och trotsar ska ni förtäras av svärd, för Herrens mun har talat. 21Vilken prostituerad hon har blivit, den trogna staden! Den var full av rättvisa, rättfärdighet bodde därinne – men nu mördare. 22Ditt silver har blivit slagg, ditt ädla vin är utspätt med vatten. 23Dina ledare är upprorsmän och tjuvars kumpaner. Alla älskar de mutor och jagar oärlig vinst. Den faderlöses rätt försvarar de inte, och änkans sak kommer inte inför dem. 24Därför säger Herren Gud Sebaot, Israels Mäktige: Ve! Jag ska släppa lös min vrede över mina motståndare och hämnas på mina fiender. 25Jag ska vända min hand mot dig och bränna bort ditt slagg som med lut och rensa bort alla dina orenheter. 26Jag ska åter ge dig sådana domare som du hade först och sådana rådgivare som du hade i början. Sedan ska du kallas "rättfärdighetens stad", "den trogna staden". 27Genom rätt ska Sion bli friköpt, genom rättfärdighet de som vänder om. 28Men brottslingar och syndare ska krossas tillsammans, de som överger Herren ska gå under. 29Ja, ni ska få skämmas över terebinterna som var er lust, blygas över trädgårdarna som ni har utvalt, 30för ni ska bli som en terebint med vissnade löv, som en lustgård utan vatten. 31Och den starke ska bli som fnöske, hans verk som en gnista. Båda ska brinna tillsammans utan att någon kan släcka.
Kapitel 2
1Det ord som Jesaja, Amos son, såg i en syn angående Juda och Jerusalem: 2Det ska ske i den yttersta tiden att berget med Herrens hus ska stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Alla hednafolk ska strömma dit, 3många folk ska gå i väg och säga: "Kom, låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds hus. Han ska lära oss sina vägar så att vi kan vandra på hans stigar." För undervisning ska gå ut från Sion, Herrens ord från Jerusalem. 4Han ska döma mellan hednafolken och skipa rätt för många folk. Då ska de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folk ska inte lyfta svärd mot folk och inte mer öva för krig. 5Kom, ni av Jakobs släkt, låt oss vandra i Herrens ljus. 6Du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, för de är fulla av Österlandets tänkande, de är spåmän som filisteerna. De sluter förbund med främmande folk. 7Deras land är fullt av silver och guld, det är ingen ände på deras skatter. Deras land är fullt av hästar, det är ingen ände på deras vagnar. 8Deras land är fullt av avgudar, och de tillber sina händers verk, det som deras fingrar har gjort. 9Därför blir människorna nerböjda och männen ödmjukade. Du ska inte förlåta dem. 10Fly in i klippan och göm dig i stoftet av fruktan för Herren och hans höga majestät, 11för människornas stolta ögon ska ödmjukas, männens högmod bli nerböjt. Herren ensam ska vara upphöjd på den dagen. 12För Herren Sebaots dag ska komma mot allt som är stolt och högt, mot allt som är upphöjt så att det ödmjukas, 13mot Libanons alla cedrar, de höga och upphöjda, och Bashans alla ekar, 14mot alla höga berg och alla stolta höjder, 15mot alla höga torn och alla fasta murar, 16mot alla Tarshishskepp och alla ståtliga fartyg. 17Människornas stolthet ska böjas ner och männens högmod ödmjukas. Herren ensam ska vara upphöjd på den dagen, 18och avgudarna ska helt försvinna. 19Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att slå jorden med skräck. 20På den dagen ska människorna kasta bort till mullvadar och fladdermöss sina avgudar av silver och avgudar av guld som de har gjort åt sig för att tillbe. 21De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att slå jorden med skräck. 22Förlita er inte på människor, som bara har en vindpust i sin näsa! Vad är de att räkna med?
Kapitel 3
1Se, Herren Gud Sebaot ska ta ifrån Jerusalem och Juda både stöd och tillgång – all tillgång på bröd, all tillgång på vatten, 2hjältar och krigsmän, domare och profeter, spåmän och äldste, 3underbefäl och högt uppsatta män, rådgivare och hantverksskickliga och besvärjelsekunniga. 4Jag ska ge dem pojkar till furstar, nyckfullhet ska råda över dem. 5Av folket ska den ene förtrycka den andre, var och en sin nästa. Den unge ska sätta sig upp mot den gamle, den obetydlige mot den högt ansedde. 6När någon tar tag i sin bror i sin fars hus och säger: "Du äger en mantel, bli vår ledare och ta hand om denna ruinhög!" 7då ska han ropa: "Jag kan inte råda bot! I mitt hus finns varken bröd eller mantel. Sätt inte mig till ledare för folket!" 8För Jerusalem vacklar och Juda faller, därför att de i ord och gärningar står emot Herren, upproriska mot hans härlighets ögon. 9Deras uppsyn vittnar mot dem. Liksom Sodoms folk visar de sina synder öppet och döljer dem inte. Ve över deras själar, för de har själva berett sig olycka. 10Säg till den rättfärdige att det ska gå honom väl, för de får äta sina gärningars frukt. 11Men ve över den ogudaktige! Honom ska det gå illa, han ska få igen för sina gärningar. 12Mitt folks förtryckare är barn, och kvinnor härskar över det. O, mitt folk, dina ledare för dig vilse och fördärvar den väg du skulle gå. 13Herren träder fram för att gå till rätta, han står upp för att döma folken. 14Herren håller rättegång med sitt folks äldste och dess furstar: "Ni har skövlat vingården. Rov från de fattiga finns i era hus. 15Vad menar ni med att krossa mitt folk och mala sönder de fattiga?" säger Herren Gud Sebaot. 16Och Herren sade: Sions döttrar är högmodiga, de går med rak hals och flörtar med ögonen, trippar och pinglar med sina vristlänkar. 17Därför ska Herren låta Sions döttrar gå med kal hjässa, Herren ska blotta deras nakenhet. 18På den dagen ska Herren ta bort allt det vackra: vristlänkar, pannband och halssmycken, 19örhängen, armband och slöjor, 20huvudprydnader, fotkedjor, bälten, parfymflaskor och amuletter, 21fingerringar och näsringar, 22högtidsdräkter, kappor, mantlar och väskor, 23speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor. 24Det ska bli stank i stället för väldoft, rep i stället för bälte, skalligt huvud i stället för fint uppsatt hår, skynke av säcktyg i stället för högtidsmantel, märken av brännjärn i stället för skönhet. 25Dina män ska falla för svärd och dina hjältar i strid. 26Sions portar ska klaga och sörja, utblottad ska hon sitta på marken.
Kapitel 4
1På den dagen ska sju kvinnor ta tag i samma man och säga: "Vi kan föda och klä oss själva, låt oss bara få bära ditt namn! Ta bort vår vanära!" 2På den dagen ska Herrens telning bli till härlighet och ära och landets frukt till stolthet och prydnad för den räddade skaran av Israel. 3Och den som förblir i Sion och lämnas kvar i Jerusalem ska kallas helig, var och en som är skriven bland de levande i Jerusalem, 4när Herren har tvättat bort orenheten från Sions döttrar och sköljt bort blodskulderna från Jerusalem genom domens och reningens ande. 5Och Herren ska över hela Sions bergs område och över dess högtidsskaror skapa en rök och en molnsky om dagen och skenet av en flammande eld om natten. Ja, över allt det härliga ska det finnas ett skyddande tak, 6en hydda som ger skugga om dagen mot hettan och tillflykt och skydd mot storm och regn.
Kapitel 5
1Nu vill jag sjunga om min älskade, min älskades sång om hans vingård: Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle. 2Han grävde upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinstockar. Han byggde ett vakttorn mitt i den och högg ut ett presskar. Sedan väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor. 3Och nu, Jerusalems invånare och Juda män, döm mellan mig och min vingård. 4Vad mer kunde man göra för min vingård än vad jag har gjort för den? Varför bar den vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor? 5Nu ska jag låta er veta vad jag ska göra med min vingård: Jag ska ta bort stängslet, och den ska bli ödelagd. Jag ska bryta ner muren, och den ska bli nertrampad. 6Jag ska ödelägga den, ingen ska beskära den eller gräva i den. Men tistel och törne ska växa upp, och jag ska befalla molnen att inte låta det regna på den. 7Herren Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk hans älsklingsplantering. Han väntade laglydnad men fann blodiga lagbrott, han väntade rättfärdighet men fann skriande orättfärdighet. 8Ve er som lägger hus till hus och fogar åker till åker tills inget utrymme finns kvar och ni är de enda som bor i landet. 9Från Herren Sebaot ljuder det i mina öron: Sannerligen, många hus ska bli öde, stora och vackra hus utan invånare. 10En vingård på tio plogland ska bara ge ett batmått, och en homers utsäde ska bara ge en efa. 11Ve dem som går upp tidigt för att jaga efter starka drycker och sitter uppe till sena natten, heta av vin! 12Vid sina dryckeslag har de harpa och lyra, tamburin, flöjt och vin. Men Herrens gärningar bryr de sig inte om, hans händers verk intresserar dem inte. 13Därför ska mitt folk föras bort i fångenskap, för de saknar kunskap. Dess ädlingar ska dö av hunger och dess larmande skaror förtorka av törst. 14Därför ökar dödsriket sitt begär och spärrar upp sitt gap utan gräns. Stadens främsta ska fara ner, tillsammans med de larmande och bullrande skaror som jublar därinne. 15Människorna blir nerböjda, var och en ödmjukad. De stoltas ögon ska ödmjukas. 16Men Herren Sebaot blir upphöjd genom sin dom, Gud, den Helige, visar sig helig genom rättfärdighet. 17Då ska lammen få beta som på sin egen mark, och på de rikas ödetomter ska främlingar få sin föda. 18Ve dem som drar fram missgärning med lögnens band och synd som med vagnslinor, 19dem som säger: "Han får skynda sig, han får utföra sitt verk snart så att vi ser det! Det som Israels Helige bestämt får närma sig och komma så att vi lär känna det!" 20Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert! 21Ve dem som är visa i sina egna ögon och håller sig själva för kloka! 22Ve dem som är hjältar i att dricka vin och duktiga på att blanda starka drycker, 23dem som frikänner den skyldige för mutor och berövar den rättfärdige hans rätt. 24Som eldsflamman förtär strå och halm sjunker ihop i lågan, så ska deras rot ruttna bort och deras blomning flyga i väg som stoft, eftersom de förkastade Herren Sebaots lag och föraktade Israels Heliges ord. 25Därför brinner Herrens vrede mot hans folk, och han räcker ut sin hand mot det och slår det så att bergen darrar och döda kroppar ligger som orenhet på gatorna. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt. 26Han reser ett baner för hednafolken i fjärran och lockar på dem från jordens ände. Och se, de kommer snabbt och med hast. 27Ingen bland dem är trött eller stapplar, ingen slumrar eller sover. Bältet runt deras höfter lossnar inte, deras skoremmar går inte av. 28Deras pilar är skarpa, alla deras bågar är spända. Hovarna på deras hästar är som av flinta, deras vagnshjul liknar stormvinden. 29Deras rop är som en lejonhonas rytande, de ryter som unga lejon. De morrar och griper sitt rov och bär bort det, och ingen finns som räddar. 30På den dagen ska det dåna mot dem som när havet dånar. Ser man ut över landet är där mörker och nöd, ljuset förmörkas av töcken.
Kapitel 6
1Året då kung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. 2Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. 3Och den ene ropade till den andre: "Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet." 4Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset fylldes av rök. 5Då sade jag: "Ve mig, jag förgås! För jag är en man med orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Kungen, Herren Sebaot." 6Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. 7Med det rörde han vid min mun och sade: "När detta har rört vid dina läppar är din skuld borttagen och din synd försonad." 8Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!" 9Han sade: "Gå och säg till detta folk: Ni ska höra och höra men inte förstå, och ni ska se och se men inte fatta. 10Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon eller hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir botade." 11Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade: "Tills städerna blir öde och ingen bor i dem, husen blir utan folk och landet ligger öde och övergivet. 12Herren ska sända folket långt bort, och ödsligheten ska bli stor i landet. 13När bara en tiondel är kvar i det, ska även den ödeläggas. Men liksom en terebint eller en ek lämnar kvar en stubbe när den fälls, ska den stubben vara en helig säd."
Kapitel 7
1När Ahas, son till Jotam, Ussias son, var kung i Juda, hände det att kung Resin av Aram och kung Peka av Israel, Remaljas son, drog upp mot Jerusalem för att strida mot det. Men de lyckades inte inta staden. 2När man berättade för Davids hus att arameerna hade slagit läger i Efraim, darrade Ahas och hans folks hjärtan som skogens träd darrar för vinden. 3Och Herren sade till Jesaja: "Gå nu med din son Shear-Jashub och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet, 4och säg till honom: Se till att vara lugn. Var inte rädd och tappa inte modet inför dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son i deras rasande vrede. 5Aram med Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig och sagt: 6’Vi ska dra upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och insätta Tabals son till kung där.’ 7Men så säger Herren Gud: Det kommer inte att hända, det kommer inte att ske. 8Arams huvud är Damaskus, och Damaskus huvud är bara Resin. Inom sextiofem år ska Efraim vara krossat och inte mer vara ett folk. 9Och Efraims huvud är Samaria, och Samarias huvud är bara Remaljas son. Står ni inte fasta i tron har ni inget fäste." 10Herren talade till Ahas igen och sade: 11"Be om ett tecken från Herren din Gud. Be om det nerifrån djupet eller uppifrån höjden." 12Men Ahas svarade: "Jag vill inte be om något, jag vill inte fresta Herren." 13Då sade Jesaja: "Lyssna nu, ni av Davids hus. Räcker det inte att ni tröttar ut människor? Ska ni trötta ut min Gud också? 14Därför ska Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel. 15Gräddmjölk och honung ska han äta tills han förstår att förkasta det onda och välja det goda. 16För innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, ska landet vars båda kungar du fruktar vara övergivet. 17Över dig och ditt folk och din fars hus ska Herren sända sådana dagar som inte förekommit sedan tiden då Efraim skilde sig från Juda: Assyriens kung! 18Och det ska ske på den dagen att Herren lockar på flugorna längst bort vid änden av Egyptens strömmar och på bina i Assyriens land. 19De ska alla komma och slå sig ner i djupa raviner och stenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker. 20På den dagen ska Herren ta en rakkniv som är hyrd på andra sidan floden – nämligen Assyriens kung – och raka av allt hår både på huvudet och nertill, och även ta bort skägget. 21På den dagen ska en kviga och två får vara vad en man föder upp. 22Men han ska få så mycket mjölk att han kan leva av gräddmjölk, för alla som är kvar i landet ska leva av gräddmjölk och honung. 23Och det ska ske på den dagen att där det nu finns tusen vinstockar, värda tusen siklar silver, ska det växa tistel och törne. 24Man ska gå dit med pil och båge, för hela landet ska vara täckt med tistel och törne. 25Och på alla de berg där man nu arbetar med hackan ska man inte mer gå av fruktan för tistel och törne, utan där ska man släppa lös oxar och låta får trampa ner marken."
Kapitel 8
1Herren sade till mig: "Ta en stor tavla och skriv på den med tydlig skrift: Maher-shalal Hash-bas." 2Och jag kallade till mig prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son, som pålitliga vittnen. 3Sedan gick jag in till profetissan, och hon blev havande och födde en son. Och Herren sade till mig: "Ge honom namnet Maher-shalal Hash-bas. 4För innan pojken kan säga far och mor ska man bära bort skatterna från Damaskus och bytet från Samaria till kungen i Assyrien." 5Herren talade till mig igen. Han sade: 6"Detta folk föraktar Siloas vatten, som flyter så stilla, och jublar över Resin och Remaljas son. 7Se, därför ska Herren låta flodens väldiga vattenmassor komma över dem, nämligen Assyriens kung med all hans härlighet. Den ska stiga över alla sina bräddar och över alla sina stränder. 8Den ska tränga in i Juda, svämma över och breda ut sig så att den når ända upp till halsen. Den ska breda ut sina vingar och fylla ditt land i hela dess vidd, Immanuel." 9Rasa, ni folk! Ni ska ändå krossas. Lyssna, alla länder i fjärran! Rusta er! Ni ska krossas. Rusta er! Ni ska krossas. 10Gör upp planer, de slår ändå fel. Avtala vad ni vill, det lyckas ändå inte. För Gud är med oss. 11Så sade Herren till mig när hans starka hand var över mig. Han varnade mig för att vandra på detta folks väg och sade: 12Kalla inte allt för sammansvärjning som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad de fruktar och bäva inte för det. 13Håll Herren Sebaot helig. Låt honom vara den ni fruktar och bävar för. 14Han ska vara en helgedom. Men för Israels båda hus ska han vara en stötesten och en klippa till fall, och för Jerusalems invånare en snara och en fälla. 15Många av dem ska snubbla, falla och krossas, snärjas och fångas. 16Knyt ihop vittnesbördet och försegla undervisningen bland mina lärjungar. 17Jag ska vänta på Herren, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och hoppas på honom. 18Se, här är jag och barnen som Herren har gett mig. Vi är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg. 19När de säger till er: "Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar", så svara: "Ska inte ett folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda för de levande?" 20Till Guds undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns det ingen gryning för dem. 21De ska dra igenom landet, ansatta och hungrande. Och när de hungrar kommer de att brista ut i raseri och förbanna sin kung och sin Gud. De ska vända blicken uppåt och de ska se ner på jorden, 22men se, där är bara nöd och mörker, natt och ångest. De är utkastade i djupaste mörker. 23Men det ska inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. Förr i tiden lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar ska han ge ära åt trakten längs havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen.
Kapitel 9
1Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram. 2Du förökar det folk som du inte gett stor glädje. De ska glädjas inför dig som man gläds under skördetiden, som man jublar när man delar byte. 3För du ska bryta deras bördors ok, deras skuldrors käpp och deras plågares stav, som på Midjans tid. 4Ja, varje stövel buren i stridslarm och varje mantel vältrad i blod ska brännas upp och förtäras av eld. 5För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste. 6Så ska herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans rike. Det ska befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. Herren Sebaots lidelse ska göra detta. 7Herren sänder ett ord mot Jakob, och det slår ner i Israel. 8Hela folket ska märka det, Efraim och Samarias invånare. I stolthet och hjärtats högmod säger de: 9"Tegelstenar har fallit, men vi ska bygga upp med huggen sten. Mullbärsfikonträd har huggits ner, men vi ska ersätta dem med cedrar." 10Herren reser upp Resins motståndare mot dem och eggar upp deras fiender, 11arameerna från öster och filisteerna från väster, och de ska sluka Israel med glupska gap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt. 12För folket vänder inte om till honom som slår dem, de söker inte Herren Sebaot. 13Därför ska Herren hugga av både huvud och svans från Israel, både palmtopp och sävstrå, allt på samma dag. 14De äldsta och högst uppsatta är huvudet, profeten som lär ut lögn är svansen. 15För de som leder detta folk vilseleder det, och de som låter sig ledas går i fördärvet. 16Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män eller förbarma sig över deras faderlösa och änkor, för alla är hycklare och gör det som är ont, varje mun talar dårskap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt. 17Ja, gudlösheten brinner som en eld, den förtär tistel och törne. Den antänder snårskogen så att den går upp i höga virvlar av rök. 18Landet brinner genom Herren Sebaots vrede, och folket är som ved för elden. Ingen skonar sin broder. 19Man river åt sig till höger men förblir hungrig, man tar för sig till vänster men blir inte mätt. Var och en äter köttet på sin egen arm: 20Manasse äter Efraim och Efraim Manasse, och tillsammans angriper de Juda. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.
Kapitel 10
1Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar och skriver orätta skrivelser 2för att förvrida rättvisan för de nödställda och beröva de förtryckta i mitt folk deras rätt, för att göra änkor till sitt byte och plundra de faderlösa. 3Vad ska ni göra på räkenskapsdagen när förödelsen kommer fjärran ifrån? Till vem ska ni fly för att få hjälp, och var ska ni göra av era rikedomar? 4Den som inte faller på knä bland fångar måste falla bland de dräpta. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt. 5Ve över Assur, min vredes ris! Staven i hans hand är min harm. 6Jag sände honom mot ett gudlöst folk, mot ett folk jag är vred på. Jag befallde honom att plundra och ta byte och trampa ner dem som smuts på gatorna. 7Men så menade inte han, i sitt hjärta tänkte han inte så. Hans hjärta ville förgöra och utrota många folk, 8för han säger: "Är inte alla mina furstar kungar? 9Gick det inte Kalno som Karkemish, Hamat som Arpad och Samaria som Damaskus? 10Min hand har drabbat andra gudars riken som hade fler gudabilder än Jerusalem och Samaria. 11Skulle jag då inte göra med Jerusalem och dess gudabilder som jag har gjort med Samaria och dess gudar?" 12Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod. 13För han säger: "Detta har jag gjort med min starka hand och min vishet, för jag är så klok! Jag flyttade folkens gränser och plundrade deras skatter, som den mäktige störtade jag härskarna. 14Min hand fann folkens skatter som i ett fågelbo, jag samlade ihop hela jorden som man tar övergivna ägg. Ingen rörde en vinge, öppnade näbben eller pep. 15Ska yxan höja sig över honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig över honom som använder den? Som om käppen kunde svinga honom som lyfter den, eller staven lyfta honom som inte är av trä! 16Därför ska Herren Gud Sebaot sända en tärande sjukdom bland hans feta män, och under hans härlighet ska det brinna en brand som en brinnande eld. 17Och Israels ljus ska vara som en eld, hans Helige som en låga, och den ska bränna och förtära hans törnen och tistlar, allt på samma dag. 18Han ska helt göra slut på hans härliga skog och fruktträdgård. Det ska bli som när en sjuk tynar bort. 19De träd som blir kvar i skogen ska vara lätträknade, ett barn kan skriva upp dem. 20På den dagen ska Israels rest och de räddade av Jakobs hus inte längre stödja sig på honom som slog dem. I trohet ska de stödja sig på Herren, Israels Helige. 21En rest ska vända om, en rest av Jakob, till Gud den Mäktige. 22För även om ditt folk, Israel, vore som havets sand, så ska bara en rest av det vända om. Förödelse är beslutad, en rättfärdig störtflod. 23Förödelse och beslutad straffdom ska Herren Gud Sebaot låta drabba hela landet. 24Därför säger Herren Gud Sebaot så: Mitt folk som bor i Sion, var inte rädda för Assur. Han kommer att slå dig med riset och höja sin stav mot dig, som i Egypten. 25För ännu en liten tid så upphör vreden mot dig, och min vrede ska vända sig till deras fördärv. 26Herren Sebaot ska svänga sitt gissel över dem, som när han slog Midjan vid Orebsklippan. Han ska åter höja sin stav som han räckte ut över havet, som i Egypten. 27På den dagen ska hans börda tas bort från dina axlar och hans ok från din nacke, för oket ska brista på grund av fetman. 28Han kommer över Ajat, drar fram genom Migron. I Mikmas lämnar han sin tross. 29De drar fram genom passet, tar nattkvarter i Geba. Rama bävar, Sauls Gibea flyr. 30Ropa högt, dotter Gallim! Lyssna, Laisha! Arma Anatot! 31Madmena flyr, Gibeons invånare söker skydd. 32Samma dag gör han halt i Nob. Han svingar sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems höjd. 33Se, Herren Gud Sebaot ska hugga av den lummiga kronan med våldsam kraft. De resliga stammarna ska fällas, de höga träden störta ner. 34Han ska fälla snårskogen med järn, och Libanon ska falla för den Mäktige.
Kapitel 11
1Men ett skott ska skjuta upp ur Ishais avhuggna stam, en telning från hans rötter ska bära frukt. 2Över honom ska Herrens Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och vördnad för Herren. 3Han ska ha sin glädje i vördnad för Herren. Han ska inte döma efter vad ögonen ser eller avgöra efter vad öronen hör, 4utan han ska döma de fattiga med rättfärdighet och med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden. Han ska slå jorden med sin muns stav, döda de ogudaktiga med sina läppars ande. 5Rättfärdighet ska vara bältet runt hans midja, trofasthet bältet om hans höfter. 6Vargar ska bo tillsammans med lamm, leoparder ligga bland killingar. Kalvar och unga lejon och gödboskap ska vara tillsammans, och en liten pojke ska valla dem. 7Kor och björnar ska gå och beta, deras ungar ska ligga tillsammans, och lejon ska äta halm som oxar. 8Ett spädbarn ska leka vid huggormens håla, ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga. 9Ingenstans på mitt heliga berg ska man göra något ont eller förstöra något, för landet ska vara fullt av Herrens kunskap, liksom vattnet täcker havet. 10Det ska ske på den dagen att hednafolken ska söka Ishais rot där han står som ett baner för folken, och hans boning ska vara härlig. 11På den dagen ska Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Shinar, Hamat och havsländerna. 12Han ska resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn. 13Då ska Efraims avund upphöra och Juda fiender utrotas. Efraim ska inte avundas Juda, och Juda inte vara fiende till Efraim. 14Och de ska slå ner på filisteernas skuldra i väster, tillsammans ta byte från folken i öster. De ska räcka ut sin hand över Edom och Moab, och ammoniterna ska lyda dem. 15Och Herren ska torka ut Egyptens havsvik och lyfta sin hand mot floden med en brännande vind. Han ska klyva den i sju bäckar så att man kan gå torrskodd över. 16Det ska bli en banad väg för den rest av hans folk som är kvar från Assyrien, så som det var för Israel den dag de drog upp ur Egyptens land.
Kapitel 12
1På den dagen ska du säga: "Jag tackar dig, Herre! Du var vred på mig, men din vrede har upphört och du tröstar mig. 2Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och inte rädd, för Herren Herren är min styrka och min lovsång. Han har blivit min frälsning." 3Med fröjd ska ni ösa vatten ur frälsningens källor. 4På den dagen ska ni säga: "Tacka Herren, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken. Förkunna att hans namn är upphöjt. 5Lovsjung Herren, för han har gjort härliga ting. Låt det bli känt över hela jorden. 6Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare, för Israels Helige är stor, han är mitt ibland er."