Jesaja 1–3
Kapitel 1
1Detta är de syner om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son, såg när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda. 2Hör, ni himlar! Lyssna, du jord, för Herren talar! Barn har jag fött upp och fostrat, men de har gjort uppror mot mig. 3En oxe känner sin ägare, en åsna sin herres krubba, men Israel känner inget, mitt folk förstår ingenting. 4Ve dig, du syndiga släkte, du skuldtyngda folk, ni förbrytares avkomma, ni fördärvade barn! Ni har övergett Herren, föraktat Israels Helige och vänt honom ryggen. 5Var mer ska man slå er, eftersom ni fortsätter i trolöshet? Hela huvudet är sjukt och hela hjärtat svagt. 6Från fotsulan upp till huvudet finns inget helt, bara blåmärken, skråmor och öppna sår som inte blivit urkramade, förbundna eller lindrade med olja. 7Ert land är ödelagt, era städer nerbrända i eld. Era åkrar förtärs i er åsyn av främlingar, ödelagda som efter främlingars framfart. 8Dottern Sion står kvar som en hydda i en vingård, som ett vaktskjul på ett gurkfält, som en belägrad stad. 9Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar en liten rest åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra. 10Hör Herrens ord, ni Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds undervisning, du Gomorrafolk! 11Vad ska jag med era många slaktoffer till? säger Herren. Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett, jag har ingen glädje i blod av tjurar, lamm och bockar. 12När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte, vem har då bett er trampa ner mina förgårdar? 13Bär inte fram fler meningslösa matoffer! Röken av dem är avskyvärd för mig. Nymånad, sabbat och utlysta fester – jag tål inte ondska och högtid tillsammans. 14Min själ hatar era nymånader och högtider. De har blivit en börda för mig, jag är trött på att bära den. 15När ni räcker ut era händer döljer jag mina ögon för er. Även om ni ber mycket kommer jag inte att lyssna. Era händer är fulla av blod. 16Tvätta er, gör er rena! Ta bort era onda gärningar ur min åsyn. Sluta att göra det som är ont, 17lär er att göra det som är gott! Sök det rätta, tillrättavisa förtryckaren, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak. 18Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull. 19Om ni är villiga och lyssnar ska ni få äta landets goda. 20Men om ni vägrar och trotsar ska ni förtäras av svärd, för Herrens mun har talat. 21Vilken prostituerad hon har blivit, den trogna staden! Den var full av rättvisa, rättfärdighet bodde därinne – men nu mördare. 22Ditt silver har blivit slagg, ditt ädla vin är utspätt med vatten. 23Dina ledare är upprorsmän och tjuvars kumpaner. Alla älskar de mutor och jagar oärlig vinst. Den faderlöses rätt försvarar de inte, och änkans sak kommer inte inför dem. 24Därför säger Herren Gud Sebaot, Israels Mäktige: Ve! Jag ska släppa lös min vrede över mina motståndare och hämnas på mina fiender. 25Jag ska vända min hand mot dig och bränna bort ditt slagg som med lut och rensa bort alla dina orenheter. 26Jag ska åter ge dig sådana domare som du hade först och sådana rådgivare som du hade i början. Sedan ska du kallas "rättfärdighetens stad", "den trogna staden". 27Genom rätt ska Sion bli friköpt, genom rättfärdighet de som vänder om. 28Men brottslingar och syndare ska krossas tillsammans, de som överger Herren ska gå under. 29Ja, ni ska få skämmas över terebinterna som var er lust, blygas över trädgårdarna som ni har utvalt, 30för ni ska bli som en terebint med vissnade löv, som en lustgård utan vatten. 31Och den starke ska bli som fnöske, hans verk som en gnista. Båda ska brinna tillsammans utan att någon kan släcka.
Kapitel 2
1Det ord som Jesaja, Amos son, såg i en syn angående Juda och Jerusalem: 2Det ska ske i den yttersta tiden att berget med Herrens hus ska stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Alla hednafolk ska strömma dit, 3många folk ska gå i väg och säga: "Kom, låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds hus. Han ska lära oss sina vägar så att vi kan vandra på hans stigar." För undervisning ska gå ut från Sion, Herrens ord från Jerusalem. 4Han ska döma mellan hednafolken och skipa rätt för många folk. Då ska de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folk ska inte lyfta svärd mot folk och inte mer öva för krig. 5Kom, ni av Jakobs släkt, låt oss vandra i Herrens ljus. 6Du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, för de är fulla av Österlandets tänkande, de är spåmän som filisteerna. De sluter förbund med främmande folk. 7Deras land är fullt av silver och guld, det är ingen ände på deras skatter. Deras land är fullt av hästar, det är ingen ände på deras vagnar. 8Deras land är fullt av avgudar, och de tillber sina händers verk, det som deras fingrar har gjort. 9Därför blir människorna nerböjda och männen ödmjukade. Du ska inte förlåta dem. 10Fly in i klippan och göm dig i stoftet av fruktan för Herren och hans höga majestät, 11för människornas stolta ögon ska ödmjukas, männens högmod bli nerböjt. Herren ensam ska vara upphöjd på den dagen. 12För Herren Sebaots dag ska komma mot allt som är stolt och högt, mot allt som är upphöjt så att det ödmjukas, 13mot Libanons alla cedrar, de höga och upphöjda, och Bashans alla ekar, 14mot alla höga berg och alla stolta höjder, 15mot alla höga torn och alla fasta murar, 16mot alla Tarshishskepp och alla ståtliga fartyg. 17Människornas stolthet ska böjas ner och männens högmod ödmjukas. Herren ensam ska vara upphöjd på den dagen, 18och avgudarna ska helt försvinna. 19Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att slå jorden med skräck. 20På den dagen ska människorna kasta bort till mullvadar och fladdermöss sina avgudar av silver och avgudar av guld som de har gjort åt sig för att tillbe. 21De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att slå jorden med skräck. 22Förlita er inte på människor, som bara har en vindpust i sin näsa! Vad är de att räkna med?
Kapitel 3
1Se, Herren Gud Sebaot ska ta ifrån Jerusalem och Juda både stöd och tillgång – all tillgång på bröd, all tillgång på vatten, 2hjältar och krigsmän, domare och profeter, spåmän och äldste, 3underbefäl och högt uppsatta män, rådgivare och hantverksskickliga och besvärjelsekunniga. 4Jag ska ge dem pojkar till furstar, nyckfullhet ska råda över dem. 5Av folket ska den ene förtrycka den andre, var och en sin nästa. Den unge ska sätta sig upp mot den gamle, den obetydlige mot den högt ansedde. 6När någon tar tag i sin bror i sin fars hus och säger: "Du äger en mantel, bli vår ledare och ta hand om denna ruinhög!" 7då ska han ropa: "Jag kan inte råda bot! I mitt hus finns varken bröd eller mantel. Sätt inte mig till ledare för folket!" 8För Jerusalem vacklar och Juda faller, därför att de i ord och gärningar står emot Herren, upproriska mot hans härlighets ögon. 9Deras uppsyn vittnar mot dem. Liksom Sodoms folk visar de sina synder öppet och döljer dem inte. Ve över deras själar, för de har själva berett sig olycka. 10Säg till den rättfärdige att det ska gå honom väl, för de får äta sina gärningars frukt. 11Men ve över den ogudaktige! Honom ska det gå illa, han ska få igen för sina gärningar. 12Mitt folks förtryckare är barn, och kvinnor härskar över det. O, mitt folk, dina ledare för dig vilse och fördärvar den väg du skulle gå. 13Herren träder fram för att gå till rätta, han står upp för att döma folken. 14Herren håller rättegång med sitt folks äldste och dess furstar: "Ni har skövlat vingården. Rov från de fattiga finns i era hus. 15Vad menar ni med att krossa mitt folk och mala sönder de fattiga?" säger Herren Gud Sebaot. 16Och Herren sade: Sions döttrar är högmodiga, de går med rak hals och flörtar med ögonen, trippar och pinglar med sina vristlänkar. 17Därför ska Herren låta Sions döttrar gå med kal hjässa, Herren ska blotta deras nakenhet. 18På den dagen ska Herren ta bort allt det vackra: vristlänkar, pannband och halssmycken, 19örhängen, armband och slöjor, 20huvudprydnader, fotkedjor, bälten, parfymflaskor och amuletter, 21fingerringar och näsringar, 22högtidsdräkter, kappor, mantlar och väskor, 23speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor. 24Det ska bli stank i stället för väldoft, rep i stället för bälte, skalligt huvud i stället för fint uppsatt hår, skynke av säcktyg i stället för högtidsmantel, märken av brännjärn i stället för skönhet. 25Dina män ska falla för svärd och dina hjältar i strid. 26Sions portar ska klaga och sörja, utblottad ska hon sitta på marken.