Jesaja 1–5

Kapitel 1

¹Detta är de syner om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son, såg när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda. ²Hör, ni himlar! Lyssna, du jord, för Herren talar! Barn har jag fött upp och fostrat, men de har gjort uppror mot mig. ³En oxe känner sin ägare, en åsna sin herres krubba, men Israel känner inget, mitt folk förstår ingenting. ⁴Ve dig, du syndiga släkte, du skuldtyngda folk, ni förbrytares avkomma, ni fördärvade barn! Ni har övergett Herren, föraktat Israels Helige och vänt honom ryggen. ⁵Var mer ska man slå er, eftersom ni fortsätter i trolöshet? Hela huvudet är sjukt och hela hjärtat svagt. ⁶Från fotsulan upp till huvudet finns inget helt, bara blåmärken, skråmor och öppna sår som inte blivit urkramade, förbundna eller lindrade med olja. ⁷Ert land är ödelagt, era städer nerbrända i eld. Era åkrar förtärs i er åsyn av främlingar, ödelagda som efter främlingars framfart. ⁸Dottern Sion står kvar som en hydda i en vingård, som ett vaktskjul på ett gurkfält, som en belägrad stad. ⁹Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar en liten rest åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra. ¹⁰Hör Herrens ord, ni Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds undervisning, du Gomorrafolk! ¹¹Vad ska jag med era många slaktoffer till? säger Herren. Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett, jag har ingen glädje i blod av tjurar, lamm och bockar. ¹²När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte, vem har då bett er trampa ner mina förgårdar? ¹³Bär inte fram fler meningslösa matoffer! Röken av dem är avskyvärd för mig. Nymånad, sabbat och utlysta fester – jag tål inte ondska och högtid tillsammans. ¹⁴Min själ hatar era nymånader och högtider. De har blivit en börda för mig, jag är trött på att bära den. ¹⁵När ni räcker ut era händer döljer jag mina ögon för er. Även om ni ber mycket kommer jag inte att lyssna. Era händer är fulla av blod. ¹⁶Tvätta er, gör er rena! Ta bort era onda gärningar ur min åsyn. Sluta att göra det som är ont, ¹⁷lär er att göra det som är gott! Sök det rätta, tillrättavisa förtryckaren, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak. ¹⁸Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull. ¹⁹Om ni är villiga och lyssnar ska ni få äta landets goda. ²⁰Men om ni vägrar och trotsar ska ni förtäras av svärd, för Herrens mun har talat. ²¹Vilken prostituerad hon har blivit, den trogna staden! Den var full av rättvisa, rättfärdighet bodde därinne – men nu mördare. ²²Ditt silver har blivit slagg, ditt ädla vin är utspätt med vatten. ²³Dina ledare är upprorsmän och tjuvars kumpaner. Alla älskar de mutor och jagar oärlig vinst. Den faderlöses rätt försvarar de inte, och änkans sak kommer inte inför dem. ²⁴Därför säger Herren Gud Sebaot, Israels Mäktige: Ve! Jag ska släppa lös min vrede över mina motståndare och hämnas på mina fiender. ²⁵Jag ska vända min hand mot dig och bränna bort ditt slagg som med lut och rensa bort alla dina orenheter. ²⁶Jag ska åter ge dig sådana domare som du hade först och sådana rådgivare som du hade i början. Sedan ska du kallas "rättfärdighetens stad", "den trogna staden". ²⁷Genom rätt ska Sion bli friköpt, genom rättfärdighet de som vänder om. ²⁸Men brottslingar och syndare ska krossas tillsammans, de som överger Herren ska gå under. ²⁹Ja, ni ska få skämmas över terebinterna som var er lust, blygas över trädgårdarna som ni har utvalt, ³⁰för ni ska bli som en terebint med vissnade löv, som en lustgård utan vatten. ³¹Och den starke ska bli som fnöske, hans verk som en gnista. Båda ska brinna tillsammans utan att någon kan släcka.

Kapitel 2

¹Det ord som Jesaja, Amos son, såg i en syn angående Juda och Jerusalem: ²Det ska ske i den yttersta tiden att berget med Herrens hus ska stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Alla hednafolk ska strömma dit, ³många folk ska gå i väg och säga: "Kom, låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds hus. Han ska lära oss sina vägar så att vi kan vandra på hans stigar." För undervisning ska gå ut från Sion, Herrens ord från Jerusalem. ⁴Han ska döma mellan hednafolken och skipa rätt för många folk. Då ska de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folk ska inte lyfta svärd mot folk och inte mer öva för krig. ⁵Kom, ni av Jakobs släkt, låt oss vandra i Herrens ljus. ⁶Du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, för de är fulla av Österlandets tänkande, de är spåmän som filisteerna. De sluter förbund med främmande folk. ⁷Deras land är fullt av silver och guld, det är ingen ände på deras skatter. Deras land är fullt av hästar, det är ingen ände på deras vagnar. ⁸Deras land är fullt av avgudar, och de tillber sina händers verk, det som deras fingrar har gjort. ⁹Därför blir människorna nerböjda och männen ödmjukade. Du ska inte förlåta dem. ¹⁰Fly in i klippan och göm dig i stoftet av fruktan för Herren och hans höga majestät, ¹¹för människornas stolta ögon ska ödmjukas, männens högmod bli nerböjt. Herren ensam ska vara upphöjd på den dagen. ¹²För Herren Sebaots dag ska komma mot allt som är stolt och högt, mot allt som är upphöjt så att det ödmjukas, ¹³mot Libanons alla cedrar, de höga och upphöjda, och Bashans alla ekar, ¹⁴mot alla höga berg och alla stolta höjder, ¹⁵mot alla höga torn och alla fasta murar, ¹⁶mot alla Tarshishskepp och alla ståtliga fartyg. ¹⁷Människornas stolthet ska böjas ner och männens högmod ödmjukas. Herren ensam ska vara upphöjd på den dagen, ¹⁸och avgudarna ska helt försvinna. ¹⁹Man ska fly in i klippgrottor och jordhålor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att slå jorden med skräck. ²⁰På den dagen ska människorna kasta bort till mullvadar och fladdermöss sina avgudar av silver och avgudar av guld som de har gjort åt sig för att tillbe. ²¹De ska fly in i klippskrevor och bergsklyftor av fruktan för Herren och hans höga majestät, när han reser sig för att slå jorden med skräck. ²²Förlita er inte på människor, som bara har en vindpust i sin näsa! Vad är de att räkna med?

Kapitel 3

¹Se, Herren Gud Sebaot ska ta ifrån Jerusalem och Juda både stöd och tillgång – all tillgång på bröd, all tillgång på vatten, ²hjältar och krigsmän, domare och profeter, spåmän och äldste, ³underbefäl och högt uppsatta män, rådgivare och hantverksskickliga och besvärjelsekunniga. ⁴Jag ska ge dem pojkar till furstar, nyckfullhet ska råda över dem. ⁵Av folket ska den ene förtrycka den andre, var och en sin nästa. Den unge ska sätta sig upp mot den gamle, den obetydlige mot den högt ansedde. ⁶När någon tar tag i sin bror i sin fars hus och säger: "Du äger en mantel, bli vår ledare och ta hand om denna ruinhög!" ⁷då ska han ropa: "Jag kan inte råda bot! I mitt hus finns varken bröd eller mantel. Sätt inte mig till ledare för folket!" ⁸För Jerusalem vacklar och Juda faller, därför att de i ord och gärningar står emot Herren, upproriska mot hans härlighets ögon. ⁹Deras uppsyn vittnar mot dem. Liksom Sodoms folk visar de sina synder öppet och döljer dem inte. Ve över deras själar, för de har själva berett sig olycka. ¹⁰Säg till den rättfärdige att det ska gå honom väl, för de får äta sina gärningars frukt. ¹¹Men ve över den ogudaktige! Honom ska det gå illa, han ska få igen för sina gärningar. ¹²Mitt folks förtryckare är barn, och kvinnor härskar över det. O, mitt folk, dina ledare för dig vilse och fördärvar den väg du skulle gå. ¹³Herren träder fram för att gå till rätta, han står upp för att döma folken. ¹⁴Herren håller rättegång med sitt folks äldste och dess furstar: "Ni har skövlat vingården. Rov från de fattiga finns i era hus. ¹⁵Vad menar ni med att krossa mitt folk och mala sönder de fattiga?" säger Herren Gud Sebaot. ¹⁶Och Herren sade: Sions döttrar är högmodiga, de går med rak hals och flörtar med ögonen, trippar och pinglar med sina vristlänkar. ¹⁷Därför ska Herren låta Sions döttrar gå med kal hjässa, Herren ska blotta deras nakenhet. ¹⁸På den dagen ska Herren ta bort allt det vackra: vristlänkar, pannband och halssmycken, ¹⁹örhängen, armband och slöjor, ²⁰huvudprydnader, fotkedjor, bälten, parfymflaskor och amuletter, ²¹fingerringar och näsringar, ²²högtidsdräkter, kappor, mantlar och väskor, ²³speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor. ²⁴Det ska bli stank i stället för väldoft, rep i stället för bälte, skalligt huvud i stället för fint uppsatt hår, skynke av säcktyg i stället för högtidsmantel, märken av brännjärn i stället för skönhet. ²⁵Dina män ska falla för svärd och dina hjältar i strid. ²⁶Sions portar ska klaga och sörja, utblottad ska hon sitta på marken.

Kapitel 4

¹På den dagen ska sju kvinnor ta tag i samma man och säga: "Vi kan föda och klä oss själva, låt oss bara få bära ditt namn! Ta bort vår vanära!" ²På den dagen ska Herrens telning bli till härlighet och ära och landets frukt till stolthet och prydnad för den räddade skaran av Israel. ³Och den som förblir i Sion och lämnas kvar i Jerusalem ska kallas helig, var och en som är skriven bland de levande i Jerusalem, ⁴när Herren har tvättat bort orenheten från Sions döttrar och sköljt bort blodskulderna från Jerusalem genom domens och reningens ande. ⁵Och Herren ska över hela Sions bergs område och över dess högtidsskaror skapa en rök och en molnsky om dagen och skenet av en flammande eld om natten. Ja, över allt det härliga ska det finnas ett skyddande tak, ⁶en hydda som ger skugga om dagen mot hettan och tillflykt och skydd mot storm och regn.

Kapitel 5

¹Nu vill jag sjunga om min älskade, min älskades sång om hans vingård: Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle. ²Han grävde upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinstockar. Han byggde ett vakttorn mitt i den och högg ut ett presskar. Sedan väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor. ³Och nu, Jerusalems invånare och Juda män, döm mellan mig och min vingård. ⁴Vad mer kunde man göra för min vingård än vad jag har gjort för den? Varför bar den vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor? ⁵Nu ska jag låta er veta vad jag ska göra med min vingård: Jag ska ta bort stängslet, och den ska bli ödelagd. Jag ska bryta ner muren, och den ska bli nertrampad. ⁶Jag ska ödelägga den, ingen ska beskära den eller gräva i den. Men tistel och törne ska växa upp, och jag ska befalla molnen att inte låta det regna på den. ⁷Herren Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk hans älsklingsplantering. Han väntade laglydnad men fann blodiga lagbrott, han väntade rättfärdighet men fann skriande orättfärdighet. ⁸Ve er som lägger hus till hus och fogar åker till åker tills inget utrymme finns kvar och ni är de enda som bor i landet. ⁹Från Herren Sebaot ljuder det i mina öron: Sannerligen, många hus ska bli öde, stora och vackra hus utan invånare. ¹⁰En vingård på tio plogland ska bara ge ett batmått, och en homers utsäde ska bara ge en efa. ¹¹Ve dem som går upp tidigt för att jaga efter starka drycker och sitter uppe till sena natten, heta av vin! ¹²Vid sina dryckeslag har de harpa och lyra, tamburin, flöjt och vin. Men Herrens gärningar bryr de sig inte om, hans händers verk intresserar dem inte. ¹³Därför ska mitt folk föras bort i fångenskap, för de saknar kunskap. Dess ädlingar ska dö av hunger och dess larmande skaror förtorka av törst. ¹⁴Därför ökar dödsriket sitt begär och spärrar upp sitt gap utan gräns. Stadens främsta ska fara ner, tillsammans med de larmande och bullrande skaror som jublar därinne. ¹⁵Människorna blir nerböjda, var och en ödmjukad. De stoltas ögon ska ödmjukas. ¹⁶Men Herren Sebaot blir upphöjd genom sin dom, Gud, den Helige, visar sig helig genom rättfärdighet. ¹⁷Då ska lammen få beta som på sin egen mark, och på de rikas ödetomter ska främlingar få sin föda. ¹⁸Ve dem som drar fram missgärning med lögnens band och synd som med vagnslinor, ¹⁹dem som säger: "Han får skynda sig, han får utföra sitt verk snart så att vi ser det! Det som Israels Helige bestämt får närma sig och komma så att vi lär känna det!" ²⁰Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert! ²¹Ve dem som är visa i sina egna ögon och håller sig själva för kloka! ²²Ve dem som är hjältar i att dricka vin och duktiga på att blanda starka drycker, ²³dem som frikänner den skyldige för mutor och berövar den rättfärdige hans rätt. ²⁴Som eldsflamman förtär strå och halm sjunker ihop i lågan, så ska deras rot ruttna bort och deras blomning flyga i väg som stoft, eftersom de förkastade Herren Sebaots lag och föraktade Israels Heliges ord. ²⁵Därför brinner Herrens vrede mot hans folk, och han räcker ut sin hand mot det och slår det så att bergen darrar och döda kroppar ligger som orenhet på gatorna. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt. ²⁶Han reser ett baner för hednafolken i fjärran och lockar på dem från jordens ände. Och se, de kommer snabbt och med hast. ²⁷Ingen bland dem är trött eller stapplar, ingen slumrar eller sover. Bältet runt deras höfter lossnar inte, deras skoremmar går inte av. ²⁸Deras pilar är skarpa, alla deras bågar är spända. Hovarna på deras hästar är som av flinta, deras vagnshjul liknar stormvinden. ²⁹Deras rop är som en lejonhonas rytande, de ryter som unga lejon. De morrar och griper sitt rov och bär bort det, och ingen finns som räddar. ³⁰På den dagen ska det dåna mot dem som när havet dånar. Ser man ut över landet är där mörker och nöd, ljuset förmörkas av töcken.

Visa nästa kapitel