Joel

Kapitel 1

¹Herrens ord som kom till Joel, Petuels son. ²Hör detta, ni äldste, lyssna, alla ni som bor i landet. Har något sådant hänt i era dagar eller under era fäders tid? ³Det här ska ni berätta för era barn, era barn ska säga det till sina barn och deras barn till ett kommande släkte. ⁴Det som gräsgnagarna lämnade åt gräshopporna upp, det som gräshopporna lämnade åt gräsbitarna upp, och det som gräsbitarna lämnade åt gräsätarna upp. ⁵Vakna, ni druckna, och gråt! Jämra er, alla ni som dricker vin, över druvsaften som ryckts från er mun. ⁶För ett hednafolk har invaderat mitt land, ett mäktigt folk som ingen kan räkna, med tänder som ett lejon och käftar som en lejonhona. ⁷De har ödelagt min vinstock och förstört mitt fikonträd, skalat dem nakna och kastat bort barken, lämnat grenarna vita. ⁸Klaga som en brud i sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum. ⁹Matoffer och dryckesoffer har försvunnit från Herrens hus. Prästerna, Herrens tjänare, sörjer. ¹⁰Fältet är ödelagt, marken sörjer, för säden är förstörd. Det nya vinet har torkat bort och oljan har sinat. ¹¹Stå besvikna, ni jordbrukare, jämra er, ni vinodlare, över vetet och kornet, för skörden på fälten är förstörd. ¹²Vinstocken är förtorkad och fikonträdet vissnat. Granatäppelträdet, dadelpalmen och äppelträdet – markens alla träd har torkat bort, glädjen har vissnat från människors barn. ¹³Klä er i säcktyg och klaga, ni präster, jämra er, ni som tjänstgör vid altaret. Gå in och sitt i säcktyg hela natten, ni min Guds tjänare, för det finns inga mer matoffer eller drickoffer i er Guds hus. ¹⁴Pålys en helig fasta, utropa en högtidsförsamling. Samla de äldste, samla alla som bor i landet till Herren er Guds hus, och ropa till Herren. ¹⁵Ve oss, vilken dag! Herrens dag är nära, den kommer som förödelse från den Allsmäktige. ¹⁶Har inte vårt levebröd ryckts bort inför ögonen på oss, glädje och fröjd från vår Guds hus? ¹⁷Utsädet ligger förtorkat under klumpar av jord, förrådshusen står öde och ladorna förfaller, för säden har torkat bort. ¹⁸Vad boskapen stönar! Hjordar av kor irrar omkring, de finner inget bete. Även fårhjordarna går under. ¹⁹Jag ropar till dig, Herre, för en eld har förtärt betet i ödemarken och flamman förbränt markens alla träd. ²⁰Även de vilda djuren längtar efter dig, för bäckarnas vatten har torkat ut och en eld har förtärt betet i ödemarken.

Kapitel 2

¹Blås i basun på Sion, låt larmet ljuda på mitt heliga berg så att alla som bor i landet darrar, för Herrens dag kommer, den är nära, ²en dag av mörker och töcken, en dag av moln och dimma. Som gryningen breder ut sig över bergen kommer ett stort och mäktigt folk, vars like inte har funnits och aldrig ska uppstå igen under kommande släkten. ³Framför dem går en förtärande eld, bakom dem en brännande låga. Landet framför dem var som Edens lustgård, bakom dem är öde öken. Ingen kommer undan dem. ⁴De liknar hästar, de rusar fram som stridshästar. ⁵De spränger fram över bergens toppar med ett muller som av vagnar, med ett dån som när eldens lågor förtär strå, som ett mäktigt folk, ordnat till strid. ⁶Framför dem grips folken av skräck, alla ansikten bleknar. ⁷Som hjältar jagar de fram, som stridsmän stiger de upp på murarna. Var och en går sin väg rakt fram, ingen viker av från sin bana ⁸Den ene tränger inte den andre, var och en går sitt givna spår. Mitt igenom vapnen störtar de fram utan att hejdas. ⁹De stormar in i staden, rusar fram på murarna, klättrar upp på husen, går in genom fönstren som tjuvar. ¹⁰Inför dem darrar jorden, himlen bävar, solen och månen förmörkas och stjärnorna mister sitt sken. ¹¹Herren låter sin röst höras framför sin här. Mycket stor är hans armé, stark är den som utför hans order, för Herrens dag är stor och mycket skrämmande. Vem kan uthärda den? ¹²Men nu, säger Herren, vänd om till mig av hela ert hjärta, med fasta, gråt och klagan. ¹³Riv sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd om till Herren er Gud, för han är nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd, och han ångrar det onda. ¹⁴Vem vet? Kanske vänder han om och ångrar sig och lämnar kvar en välsignelse efter sig till matoffer och drickoffer åt Herren er Gud. ¹⁵Blås i basun på Sion, pålys en helig fasta, utropa en helig sammankomst. ¹⁶Samla folket, helga församlingen, kalla samman de äldste, samla de små barnen, också dem som diar vid bröstet. Låt brudgummen komma ut ur sitt rum och bruden ur sin kammare. ¹⁷Låt prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga: ” Herre, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas och bli en nidvisa bland hednafolken. Varför ska det få sägas bland folken: Var är deras Gud?” ¹⁸Då fylldes Herren av lidelse för sitt land, och han förbarmade sig över sitt folk. ¹⁹Herren svarade och sade till sitt folk: Se, jag ska sända er säd och vin och olja så att ni blir mätta. Och jag ska inte låta hednafolken håna er längre. ²⁰Fienden från norr ska jag driva långt bort ifrån er, jag ska driva ut honom till ett torrt och öde land, hans förtrupp till havet i öster och hans eftertrupp till havet i väster. Stank ska stiga från honom, ja, vidrig lukt ska stiga från honom, för han har gjort stora ting. ²¹Var inte rädd, du land! Jubla och gläd dig, för Herren har gjort stora ting. ²²Var inte rädda, ni markens djur, för ödemarkens beten grönskar och träden bär sin frukt, fikonträden och vinstockarna ger sin rikedom. ²³Jubla, ni Sions barn, gläd er i Herren er Gud, för han ger er Läraren till rättfärdighet. Han ska sända er rikligt med regn, både höstregn och vårregn som tidigare. ²⁴Så ska tröskplatserna fyllas med säd och pressarna flöda över av vin och olja. ²⁵Jag ska gottgöra er för åren som åts upp av gräshopporna och gräsbitarna, av gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här som jag sände ut mot er. ²⁶Ni ska äta och bli mätta, och ni ska lova Herren er Guds namn, han som har handlat så underbart med er, och mitt folk ska aldrig mer komma på skam. ²⁷Ni ska förstå att jag är mitt i Israel, att jag är Herren er Gud och ingen annan. Och mitt folk ska aldrig mer komma på skam.

Kapitel 3

¹Och det ska ske därefter att jag utgjuter min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era gamla ska ha drömmar och era unga ska se syner. ²Ja, över tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta min Ande. ³Och jag ska göra tecken på himlen och på jorden, blod, eld och rökpelare. ⁴Solen ska vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och skrämmande. ⁵Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. På Sions berg och i Jerusalem ska det finnas en räddad skara, så som Herren har sagt, bland de överlevande som Herren kallar.

Kapitel 4

¹För se, i de dagarna och på den tiden, när jag gör slut på Judas och Jerusalems fångenskap, ²ska jag samla alla hednafolk och föra dem ner till Joshafats dal. Där ska jag hålla dom över dem för mitt folks skull, min arvedel Israel som de har skingrat bland hednafolken. De har delat mitt land ³och kastat lott om mitt folk. De betalade en prostituerad med en pojke och sålde en flicka för vin som de drack upp. ⁴Och du Tyrus och du Sidon, och ni Filisteens alla trakter, vad vill ni mig? Vill ni hämnas på mig för något? Om ni hämnas på mig, ska jag snabbt och med hast vända tillbaka er hämnd över era egna huvuden, ⁵för ni har tagit mitt silver och mitt guld och fört bort mina dyrbaraste skatter in i era tempel. ⁶Folket i Juda och Jerusalem har ni sålt till grekerna för att skicka dem långt bort från sitt land. ⁷Se, jag ska väcka upp dem från den ort dit ni sålt dem, och det ni har gjort ska jag låta komma över era egna huvuden. ⁸Jag ska sälja era söner och döttrar till folket i Juda, och de ska sälja dem till sabeerna, ett folk i fjärran land. Så har Herren talat. ⁹Ropa ut det bland hednafolken, kalla till helig strid. Väck upp hjältarna, låt alla krigsmän komma och rycka fram. ¹⁰Smid era plogbillar till svärd och era vingårdsknivar till spjut. Den svage ska säga: ”Jag är stark.” ¹¹Skynda er att komma, alla hednafolk häromkring, och församla er. Sänd, Herre, dina hjältar dit ner. ¹²Låt hednafolken resa sig och dra ut till Joshafats dal, för där ska jag sitta till doms över alla hednafolk häromkring. ¹³Låt lien gå, för skörden är mogen. Kom och trampa, för pressen är full. Presskaren flödar över, för deras ondska är stor. ¹⁴Det är skaror på skaror i Domens dal, för Herrens dag är nära i Domens dal. ¹⁵Solen och månen förmörkas och stjärnorna mister sitt sken. ¹⁶Herren ryter från Sion, han låter sin röst höras från Jerusalem så att himlen och jorden bävar. Men Herren är en tillflykt för sitt folk, ett skydd för Israels barn. ¹⁷Och ni ska förstå att jag är Herren er Gud som bor på Sion, mitt heliga berg. Jerusalem ska vara heligt, och främlingar ska inte mer ta vägen genom henne. ¹⁸Och det ska ske på den tiden att bergen ska drypa av druvsaft och höjderna flöda av mjölk. Alla bäckar i Juda ska flöda av vatten. En källa ska utgå från Herrens hus och vattna Akaciedalen. ¹⁹Egypten ska bli en ödemark och Edom en öde öken, eftersom de brukat våld mot Juda folk och spillt oskyldigt blod i deras land. ²⁰Juda ska vara bebott för alltid och Jerusalem från släkte till släkte. ²¹Jag ska utplåna deras blodskulder, dem som jag inte redan har utplånat. Herren bor på Sion.