Johannesevangeliet 1–11
Kapitel 1
1I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2Han var i begynnelsen hos Gud. 3Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. 4I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. 6Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset. 9Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen. 10Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. 12Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud. 14Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. 15Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig." 16Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd. 19Detta är Johannes vittnesbörd när judarna sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. 20Han bekände och förnekade inte, han bekände: "Jag är inte Messias." 21De frågade honom: "Vem är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." – "Är du Profeten?" Han svarade: "Nej." 22Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" 23Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren! " 24De som var utsända kom från fariseerna, 25och de frågade honom: "Varför döper du då, om du varken är Messias eller Elia eller Profeten?" 26Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27Han kommer efter mig, och jag är inte värdig ens att lossa remmen på hans sandal." 28Detta hände i Betania på andra sidan Jordan där Johannes döpte. 29Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds Lamm som tar bort världens synd! 30Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, för han var till före mig. 31Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten." 32Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. 33Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i den helige Ande. 34Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son." 35Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36När han såg Jesus komma gående, sade han: "Se Guds Lamm!" 37De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. 38Jesus vände sig om och såg att de följde honom, och han frågade dem: "Vad söker ni?" De svarade: "Rabbi" – det betyder lärare – "var bor du?" 39Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde, och de stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen. 40Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och följt Jesus. 41Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias!" – det betyder Kristus, den Smorde. 42Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: "Du är Simon, Johannes son. Du ska heta Kefas" – det betyder Petrus. 43Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Då fann han Filippus och sade till honom: "Följ mig!" 44Filippus var från Betsaida, samma stad som Andreas och Petrus. 45Filippus fann Natanael och sade till honom: "Vi har funnit honom som Mose skrev om i lagen och som profeterna skrev om – Jesus, Josefs son från Nasaret." 46Natanael sade till honom: "Från Nasaret? Kan det komma något gott därifrån?" Filippus svarade: "Kom och se!" 47Jesus såg Natanael komma och sade om honom: "Här är en sann israelit som är utan svek." 48Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig såg jag dig under fikonträdet." 49Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels kung!" 50Jesus svarade honom: "Du tror för att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större saker än så ska du få se." 51Sedan sade han till honom: "Jag säger er sanningen: Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."
Kapitel 2
1På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. 2Även Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet. 3Men vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: "De har inget vin." 4Jesus svarade henne: "Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har inte kommit än." 5Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han säger till er." 6Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var. 7Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten", och de fyllde dem till brädden. 8Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde så. 9Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Han visste inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen 10och sade: "Alla sätter fram det goda vinet först, och sedan det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu." 11Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. 12Sedan gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där några dagar. 13Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. 14På tempelplatsen såg han dem som sålde oxar, får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. 15Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans från tempelgården med både får och oxar. Han slog ut växlarnas mynt och välte deras bord, 16och till duvförsäljarna sade han: "Ta bort det härifrån! Gör inte min Fars hus till en marknadsplats!" 17Hans lärjungar kom då ihåg att det står skrivet: Brinnande iver för ditt hus ska förtära mig. 18Då reagerade judarna och frågade honom: "Vad kan du visa oss för tecken eftersom du gör så här?" 19Jesus svarade: "Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det på tre dagar." 20Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du ska resa upp det på tre dagar!" 21Men templet han talade om var hans kropp. 22När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på ordet som Jesus hade sagt. 23Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. 24Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla 25och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste själv vad som fanns i människan.
Kapitel 3
1Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. 2Han kom till Jesus en natt och sade: "Rabbi, vi vet att du är en lärare som kommer från Gud. Ingen kan göra de tecken som du gör om inte Gud är med honom." 3Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." 4Nikodemus sade: "Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?" 5Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. 6Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. 7Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. 8Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden." 9Nikodemus frågade: "Hur kan det gå till?" 10Jesus svarade: "Du är Israels lärare. Förstår du inte det här? 11Jag säger dig sanningen: Vi talar om det vi vet och vittnar om det vi har sett, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. 12Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska? 13Ingen har stigit upp till himlen utom den som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen. 14Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, 15för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. 16Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 17Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. 18Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 19Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda. 20Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas. 21Men den som lever i sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud." 22Sedan gick Jesus med sina lärjungar till Judeen, och han var med dem där en tid och döpte. 23Även Johannes döpte, i Ainon nära Salim där det fanns gott om vatten, och folk kom dit och blev döpta. 24Johannes hade ännu inte blivit satt i fängelse. 25Då uppstod en diskussion om reningen mellan några av Johannes lärjungar och en jude. 26De gick till Johannes och sade: "Rabbi, han som var med dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om – nu döper han, och alla går till honom!" 27Johannes svarade: "En människa kan inte ta sig något utan att det ges henne från himlen. 28Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias, jag är sänd framför honom. 29Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän står där och lyssnar till honom, och han gläder sig över brudgummens röst. Den glädjen är nu min helt och fullt. 30Han måste bli större och jag mindre. 31Den som kommer från ovan är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden och talar utifrån jorden. Den som kommer från himlen är över alla. 32Han vittnar om det han har sett och hört, men ingen tar emot hans vittnesbörd. 33Den som tar emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann. 34Den som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden utan begränsning. 35Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. 36Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."
Kapitel 4
1När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han fick fler lärjungar och döpte fler än Johannes – 2även om det inte var Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar – 3lämnade han Judeen och vände tillbaka mot Galileen. 4Han måste då ta vägen genom Samarien, 5och han kom till en samarisk stad som heter Sykar, nära den mark som Jakob gav till sin son Josef. 6Där fanns Jakobs brunn. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen. 7Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Ge mig lite att dricka." 8Hans lärjungar hade gått bort till staden för att köpa mat. 9Den samariska kvinnan sade till honom: "Hur kan du som är jude be mig, en samarisk kvinna, om något att dricka?" Judarna umgås nämligen inte med samarierna. 10Jesus svarade henne: "Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig: Ge mig lite att dricka, då skulle du ha bett honom, och han hade gett dig levande vatten." 11Hon sade: "Herre, du har ingen kruka och brunnen är djup. Så varifrån får du det levande vattnet? 12Är du större än vår far Jakob? Han gav oss brunnen och drack ur den själv, likaså hans söner och hans boskap." 13Jesus svarade henne: "Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv." 15Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att jag slipper bli törstig och gå hit och hämta vatten." 16Han sade: "Gå och hämta din man och kom hit." 17Kvinnan svarade: "Jag har ingen man." Jesus sade: "Det stämmer som du säger att du inte har någon man. 18Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du säger är sant." 19Kvinnan sade: "Herre, jag förstår att du är en profet. 20Våra fäder har tillbett på det här berget, men ni säger att platsen där man ska tillbe finns i Jerusalem." 21Jesus svarade: "Tro mig, kvinna, det kommer en tid när det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. 22Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23Men det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha. 24Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." 25Kvinnan sade till honom: "Jag vet att Messias ska komma, han som kallas Kristus. När han kommer ska han berätta allt för oss." 26Jesus sade till henne: "Det Är Jag, den som talar med dig." 27Just då kom hans lärjungar. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. 28Kvinnan lämnade sin vattenkruka och gick in i staden och sade till folket: 29"Kom så får ni se en man som har sagt mig allt jag har gjort. Han kanske är Messias?" 30Då gick de ut ur staden och kom till honom. 31Under tiden bad lärjungarna honom: "Rabbi, ät!" 32Men han sade till dem: "Jag har mat att äta som ni inte känner till." 33Lärjungarna sade till varandra: "Det är väl ingen som har kommit med mat till honom?" 34Jesus sade: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35Säger ni inte: fyra månader till, sedan kommer skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. 36Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar får glädja sig tillsammans. 37Här stämmer ordet att en sår och en annan skördar. 38Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete." 39Många samarier från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, när hon vittnade: "Han har sagt mig allt jag har gjort." 40När samarierna kom till honom bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar. 41Många fler kom till tro på grund av hans ord, 42och de sade till kvinnan: "Nu tror vi inte bara på grund av vad du har sagt. Vi har själva hört, och vi vet att han verkligen är världens Frälsare." 43Efter dessa två dagar gick Jesus därifrån till Galileen. 44Han hade själv vittnat om att en profet inte blir erkänd i sin hemtrakt. 45När han nu kom till Galileen tog galileerna emot honom, eftersom de hade sett allt som han gjorde i Jerusalem vid högtiden. De hade själva varit där vid högtiden. 46Så kom han tillbaka till Kana i Galileen där han hade gjort vattnet till vin. En kunglig ämbetsman hade en son som låg sjuk i Kapernaum. 47När han fick höra att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad att han skulle komma ner och bota hans son som var döende. 48Jesus sade till honom: "Om ni inte får se tecken och under, tror ni inte." 49Ämbetsmannen sade: "Herre, kom innan mitt barn dör!" 50Jesus svarade: "Gå, din son lever." Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom och gick. 51Medan han ännu var på väg, möttes han av sina tjänare som berättade att hans son levde. 52Han frågade vid vilken tid han hade blivit bättre, och de svarade: "I går vid sjunde timmen släppte febern." 53Då förstod fadern att det hade hänt vid just den tid då Jesus sade till honom: "Din son lever." Och han kom till tro med hela sin familj. 54Detta var nu det andra tecknet som Jesus gjorde sedan han kommit från Judeen till Galileen.
Kapitel 5
1Sedan kom en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. 2Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska kallas Betesda. Den har fem pelargångar, 3och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama. 4De väntade på att vattnet skulle börja svalla. En ängel steg nämligen ner i dammen ibland och satte vattnet i svallning, och den förste som kom i efter att vattnet börjat svalla blev frisk från den sjukdom han hade. 5Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. 6Jesus såg honom ligga där och visste att han hade varit sjuk så länge, och han frågade honom: "Vill du bli frisk?" 7Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet börjar svalla. Och när jag försöker ta mig dit själv, hinner någon annan före mig." 8Jesus sade till honom: "Res dig, ta din bädd och gå!" 9Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick. Men det var sabbat den dagen, 10och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat! Du får inte bära din bädd." 11Han svarade dem: "Han som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!" 12Då frågade de: "Vem var den mannen som sade åt dig att ta din bädd och gå?" 13Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen. 14Senare fann Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda nu inte mer, så att inte något värre drabbar dig." 15Mannen gick då och berättade för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 16Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten. 17Men Jesus sade till dem: "Min Far verkar fortfarande, och därför verkar även jag." 18Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud. 19Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen. 20Fadern älskar Sonen och visar honom allt han gör, och större gärningar än dessa ska han visa honom så att ni blir förundrade. 21För liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vilka han vill. 22Och Fadern dömer ingen, utan han har överlämnat hela domen till Sonen 23för att alla ska ära Sonen så som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom. 24Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet. 25Jag säger er sanningen: Det kommer en tid, och den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska få liv. 26För liksom Fadern har liv i sig själv, har han också låtit Sonen ha liv i sig själv. 27Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. 28Var inte förvånade över detta. Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst 29och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom. 30Jag kan inte göra något av mig själv, jag dömer efter det jag hör. Och min dom är rättvis, för jag söker inte min egen vilja utan hans som har sänt mig. 31Om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd inte giltigt. 32Det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. 33Ni har skickat bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34Jag tar inte emot en människas vittnesbörd, men jag säger det här för att ni ska bli frälsta. 35Han var en lampa som brann och lyste, och för en tid ville ni glädja er i hans ljus. 36Själv har jag ett vittnesbörd som är större än det Johannes gav. De verk som Fadern har gett mig att fullborda, just de verk som jag utför, de vittnar om att Fadern har sänt mig. 37Fadern som sänt mig har vittnat om mig. Ni har varken hört hans röst eller sett hans gestalt, 38och hans ord lever inte kvar i er eftersom ni inte tror på den som han har sänt. 39Ni forskar i Skrifterna, för ni tror att ni har evigt liv i dem. Det är just de som vittnar om mig, 40men ni vill inte komma till mig för att få liv. 41Jag tar inte emot ära från människor. 42Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. 43Jag har kommit i min Fars namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn tar ni emot honom. 44Hur ska ni kunna tro, när ni tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden? 45Men tro inte att jag kommer att anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. 46Hade ni trott Mose skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev. 47Men om ni inte tror hans skrifter, hur ska ni då kunna tro mina ord?"
Kapitel 6
1Sedan for Jesus över till andra sidan Galileiska sjön, alltså Tiberiassjön. 2Mycket folk följde honom, eftersom de såg de tecken som han gjorde med de sjuka. 3Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4Påsken, judarnas högtid, var nära. 5När Jesus lyfte blicken och såg att det kom mycket folk till honom, sade han till Filippus: "Var ska vi köpa bröd så att de får något att äta?" 6Det sade han för att pröva honom. Själv visste han vad han skulle göra. 7Filippus svarade: "Bröd för tvåhundra denarer räcker inte för att alla ska få var sin bit!" 8En annan av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus, sade till honom: 9"Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad räcker det till så många?" 10Jesus sade: "Låt folket slå sig ner." Det var gott om gräs på platsen, och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män. 11Jesus tog bröden, tackade Gud och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha. 12När de var mätta sade han till sina lärjungar: "Samla ihop bitarna som blev över så att inget går förlorat." 13De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med bitarna som blev över efter de fem kornbröden när de ätit. 14När människorna såg vilket tecken han hade gjort, sade de: "Han måste vara Profeten som ska komma till världen!" 15Jesus förstod att de tänkte komma och göra honom till kung med våld, och han drog sig undan upp till berget igen, helt ensam. 16När det blev kväll gick hans lärjungar ner till sjön 17och steg i båten för att ta sig över till Kapernaum på andra sidan sjön. Det var redan mörkt, och Jesus hade fortfarande inte kommit till dem. 18Det blåste hårt och sjön började gå hög. 19När de hade kommit ungefär en halvmil ut fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta. 20Men han sade till dem: "Det Är Jag. Var inte rädda!" 21Då ville de ta upp honom i båten. Och strax var båten framme vid stranden dit de var på väg. 22Nästa dag stod folket på andra sidan sjön. De hade sett att det bara hade funnits en båt där och att Jesus inte gått ombord med sina lärjungar, utan att de hade gett sig av ensamma. 23Då kom andra båtar från Tiberias och lade till nära platsen där de hade ätit brödet efter att Herren uttalat tacksägelsen. 24När folket såg att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar, gick de i båtarna och kom till Kapernaum för att söka efter Jesus. 25De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?" 26Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Ni söker mig inte för att ni har sett tecken, utan för att ni fick äta av bröden och bli mätta. 27Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill." 28De frågade honom: "Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?" 29Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på den som han har sänt." 30Då sade de till honom: "Vad gör du då för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra? 31Våra fäder fick äta manna i öknen, som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta." 32Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen, det är min Far som ger er det sanna brödet från himlen. 33Guds bröd är det som kommer ner från himlen och ger världen liv." 34Då sade de till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet!" 35Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta. 36Men som jag sagt er: Ni har sett mig och tror ändå inte. 37Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort. 38Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig. 39Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den yttersta dagen. 40Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen." 41Judarna började klaga över att han hade sagt: "Jag är brödet som kommit ner från himlen." 42De sade: "Den här Jesus, är inte han Josefs son? Känner inte vi hans far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?" 43Jesus svarade: "Sluta klaga sinsemellan. 44Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. 45Det står skrivet hos profeterna: De ska alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. 46Ingen har sett Fadern utom han som är från Gud, han har sett Fadern. 47Jag säger er sanningen: Den som tror har evigt liv. 48Jag är livets bröd. 49Era fäder åt mannat i öknen, och de dog. 50Här är brödet som kommer ner från himlen för att man ska äta av det och inte dö. 51Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet som jag ger är mitt kött, för att världen ska leva." 52Judarna började då tvista med varandra och säga: "Hur kan han ge oss sitt kött att äta?" 53Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod har ni inte liv i er. 54Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. 55Mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. 56Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, ska också den som äter mig leva genom mig. 58Detta är brödet som har kommit ner från himlen, inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter det här brödet ska leva i evighet." 59Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum. 60Många av hans lärjungar som hörde det sade: "Det här är en svår tanke. Vem står ut med att höra den?" 61Jesus förstod inom sig att hans lärjungar klagade över detta, och han sade till dem: "Tar ni anstöt av det här? 62Tänk då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut! 63Det är Anden som ger liv, köttet hjälper inte. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. 64Men det finns några bland er som inte tror." Jesus visste redan från början vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. 65Han fortsatte: "Det var därför jag sade till er att ingen kan komma till mig om han inte får det givet av Fadern." 66Efter detta drog sig många av hans lärjungar undan och slutade vandra med honom. 67Då sade Jesus till de tolv: "Inte tänker ni väl också gå?" 68Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 69och vi tror och förstår att du är Guds Helige." 70Jesus svarade dem: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Ändå är en av er en djävul." 71Han menade Judas, Simon Iskariots son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
Kapitel 7
1Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville inte vandra i Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom. 2Judarnas lövhyddohögtid närmade sig. 3Hans bröder sade till honom: "Ge dig av härifrån och gå bort till Judeen, så att dina lärjungar också får se de gärningar du gör. 4Man gör inte saker i hemlighet om man vill bli känd. Om du gör sådana gärningar, visa dig då öppet för världen!" 5Inte ens hans bröder trodde på honom. 6Jesus sade till dem: "Min tid har inte kommit än, men för er är det alltid rätt tid. 7Världen kan inte hata er, men mig hatar den därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. 8Gå ni upp till högtiden. Jag går inte upp till den här högtiden än, för min tid är ännu inte inne." 9Så sade han och stannade i Galileen. 10Men när hans bröder hade gått upp till högtiden gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. 11Judarna sökte efter honom under högtiden och frågade: "Var är han?" 12Och bland folket talades det mycket i det tysta om honom. En del sade: "Han är god." Andra sade: "Nej, han förleder folket." 13Men ingen talade öppet om honom av rädsla för judarna. 14När halva högtiden redan var över gick Jesus upp till tempelplatsen och började undervisa. 15Judarna blev förvånade och sade: "Hur kan han känna Skrifterna, han som inte har studerat?" 16Jesus svarade: "Min lära är inte min, den kommer från honom som har sänt mig. 17Om någon vill göra hans vilja ska han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. 18Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt honom, han är sann och ingen orättfärdighet finns i honom. 19Har inte Mose gett er lagen? Ändå håller ingen av er lagen. Varför vill ni döda mig?" 20Folket svarade: "Du är besatt. Vem vill döda dig?" 21Jesus sade: "En enda sak gjorde jag, och ni blev alla förundrade. 22Mose har gett er omskärelsen – egentligen kommer den inte från Mose utan från fäderna – och därför omskär ni människor även på sabbaten. 23Om nu en människa får ta emot omskärelsen på sabbaten för att Mose lag inte ska upphävas, hur kan ni då bli arga på mig för att jag gjort hela människan frisk på en sabbat? 24Döm inte efter skenet, utan döm rätt!" 25Några av invånarna i Jerusalem sade då: "Är det inte honom de vill döda? 26Nu talar han öppet, och de säger ingenting till honom. Rådsherrarna har väl inte erkänt att han verkligen är Messias? 27Den här mannen vet vi ju varifrån han är, men när Messias kommer ska ingen veta varifrån han är." 28Då ropade Jesus där han var på tempelplatsen och undervisade: "Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är! Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som är sann och som har sänt mig. Honom känner ni inte. 29Jag känner honom, för jag är från honom och han har sänt mig." 30Då ville de gripa honom, men ingen bar hand på honom eftersom hans stund ännu inte hade kommit. 31Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: "När Messias kommer, ska han då göra fler tecken än den här mannen har gjort?" 32Fariseerna hörde hur folket viskade så om honom, och översteprästerna och fariseerna skickade ut tempelvakter för att gripa honom. 33Jesus sade då: "Ännu en kort tid är jag hos er innan jag går till honom som har sänt mig. 34Ni ska söka mig och inte finna mig, och dit där jag är kan ni inte komma." 35Judarna sade till varandra: "Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska finna honom? Tänker han gå till dem som bor utspridda bland grekerna och undervisa dem? 36Vad menar han när han säger: Ni ska söka mig och inte finna mig, och dit där jag är kan ni inte komma?" 37På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: "Om någon är törstig, kom till mig och drick! 38Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram." 39Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad. 40Några i folkmassan som hörde hans ord sade: "Han måste vara Profeten." 41Andra sade: "Han är Messias", men andra sade: "Messias kommer väl inte från Galileen? 42Säger inte Skriften att Messias kommer från Davids ätt och från Betlehem, byn där David bodde?" 43Så blev det splittring bland folket för hans skull. 44Några ville gripa honom, men ingen bar hand på honom. 45Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?" 46De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han." 47Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit förledda? 48Finns det någon bland rådsherrarna eller fariseerna som tror på honom? 49Men den här folkhopen som inte kan lagen, den är förbannad." 50Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: 51"Vår lag dömer väl inte någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?" 52De svarade: "Är du också från Galileen? Sök i Skriften, så ser du att ingen profet kommer från Galileen."
Kapitel 8
1Sedan gick var och en hem till sitt, och Jesus gick till Olivberget. 2Tidigt på morgonen var han tillbaka på tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem. 3Då förde de skriftlärda och fariseerna dit en kvinna som hade blivit gripen för äktenskapsbrott. De ställde henne i mitten 4och sade: "Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?" 6Detta sade de för att pröva honom och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och började skriva med fingret på marken. 7När de fortsatte fråga honom, reste han sig och sade: "Den av er som är utan synd kan kasta första stenen på henne." 8Sedan böjde han sig ner igen och skrev på marken. 9När de hörde detta började de gå därifrån en efter en, de äldste först. Han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. 10Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" 11Hon svarade: "Nej, Herre." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer!" 12Jesus talade till dem igen och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." 13Fariseerna sade till honom: "Du vittnar om dig själv! Ditt vittnesbörd är inte giltigt." 14Jesus svarade: "Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt, för jag vet varifrån jag kommit och vart jag går. Ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. 15Ni dömer efter det yttre. Jag dömer ingen. 16Och även om jag dömer är min dom rättvis, för jag är inte ensam, utan Fadern som har sänt mig är med mig. 17Även i er lag står det skrivet att vad två människor vittnar är giltigt. 18Jag är den som vittnar om mig själv, och även Fadern som har sänt mig vittnar om mig." 19Då frågade de: "Var är din Far?" Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min Far. Hade ni känt mig, skulle ni också känna min Far." 20Dessa ord talade han vid offerkistan när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit. 21Än en gång sade Jesus till dem: "Jag går bort och ni ska söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma." 22Då sade judarna: "Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger: Dit jag går kan ni inte komma?" 23Han sade till dem: "Ni är nerifrån, jag är från ovan. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. 24Det var därför jag sade till er att ni kommer att dö i era synder. För om ni inte tror att Jag Är, ska ni dö i era synder." 25De frågade: "Vem är du då?" Jesus svarade: "Begynnelsen, vilket jag också har sagt er. 26Jag har mycket att säga om er och döma er för. Men han som har sänt mig är sann, och det jag hört av honom förkunnar jag för världen." 27De förstod inte att han talade till dem om Fadern. 28Då sade Jesus till dem: "När ni har upphöjt Människosonen, då ska ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. 29Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som behagar honom." 30När han sade detta kom många till tro på honom. 31Jesus sade till de judar som hade kommit till tro på honom: "Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. 32Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria." 33De svarade honom: "Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi ska bli fria?" 34Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Var och en som ägnar sig åt synd är syndens slav. 35Slaven är inte kvar i huset för alltid, men sonen är kvar för alltid. 36Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria. 37Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte tar emot mitt ord. 38Jag talar vad jag sett hos min Far, ni gör vad ni har hört av er far." 39De svarade honom: "Vår far är Abraham." Jesus sade: "Om ni vore Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningar. 40Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. 41Ni gör er fars gärningar." De svarade: "Vi är inte födda i äktenskapsbrott! Vi har bara en far, Gud." 42Jesus svarade: "Vore Gud er Far skulle ni älska mig, för jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan höra mitt ord. 44Ni har djävulen till far och vill följa er fars begär. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn talar han utifrån sig själv, för han är en lögnare och lögnens fader. 45Men jag säger sanningen, och därför tror ni mig inte! 46Vem av er kan visa att jag skulle ha syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? 47Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud." 48Judarna svarade: "Visst har vi rätt när vi säger att du är samarier och besatt av en ond ande?" 49Jesus svarade: "Jag är inte besatt. Jag ärar min Far, och ni vanärar mig. 50Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 51Jag säger er sanningen: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin se döden." 52Judarna sade: "Nu vet vi att du har en ond ande. Abraham dog och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin smaka döden. 53Är du större än vår far Abraham? Han dog, och profeterna är döda. Vem tror du att du är?" 54Jesus svarade: "Om jag ärar mig själv är min ära ingenting värd. Det är min Far som ärar mig, han som ni kallar er Gud. 55Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord. 56Abraham, er far, jublade över att få se min dag. Han såg den och gladde sig." 57Judarna sade: "Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett!" 58Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Jag Är, innan Abraham fanns." 59Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.
Kapitel 9
1När Jesus kom gående såg han en man som hade varit blind från födseln. 2Hans lärjungar frågade: "Rabbi, vem har syndat så att han föddes blind? Han själv eller hans föräldrar?" 3Jesus svarade: "Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan det har hänt för att Guds verk skulle uppenbaras på honom. 4Så länge dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer då ingen kan arbeta. 5När jag är i världen är jag världens ljus." 6När han hade sagt detta spottade han på marken, gjorde en deg av saliven, smorde den blindes ögon med degen 7och sade till honom: "Gå och tvätta dig i dammen Siloam" – det betyder "utsänd". Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se. 8Hans grannar och de som tidigare hade sett honom tigga sade: "Är inte det han som satt och tiggde?" 9Några sade: "Det är han!", andra: "Nej, men han är lik honom." Själv sade han: "Det är jag." 10De frågade: "Hur öppnades dina ögon?" 11Han svarade: "Mannen som kallas Jesus gjorde en deg och smorde mina ögon och sade till mig: Gå till Siloam och tvätta dig där. Jag gick dit, och när jag hade tvättat mig kunde jag se." 12De frågade: "Var är den mannen?" Han svarade: "Det vet jag inte." 13Då förde de mannen som hade varit blind till fariseerna. 14Men det var sabbat den dagen då Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon. 15Därför frågade även fariseerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: "Han lade en deg på mina ögon och jag tvättade mig, och nu ser jag." 16Några fariseer sade: "Den mannen kan inte vara från Gud, han håller ju inte sabbaten!" Andra sade: "Hur kan en syndig människa göra sådana tecken?" De var alltså splittrade 17och frågade därför den blinde igen: "Vad säger du om honom som öppnade dina ögon?" Han svarade: "Han är en profet." 18Men judarna trodde inte att han hade varit blind och sedan fått sin syn förrän de hade skickat efter hans föräldrar 19och frågat dem: "Är det här er son som ni säger är född blind? Hur kommer det sig att han nu kan se?" 20Hans föräldrar svarade: "Vi vet att han är vår son och att han föddes blind. 21Men hur han kan se nu, det vet vi inte. Vem som har öppnat hans ögon vet vi inte heller. Fråga honom, han är gammal nog att svara för sig själv." 22Föräldrarna svarade så därför att de var rädda för judarna. Redan då hade judarna kommit överens om att den som bekände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan. 23Det var därför hans föräldrar svarade: "Han är gammal nog, fråga honom." 24För andra gången kallade de till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: "Ge Gud äran! Vi vet att den mannen är en syndare." 25Han svarade: "Om han är en syndare vet jag inte. Men ett vet jag, att jag som var blind nu kan se." 26De frågade honom: "Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?" 27Han svarade: "Jag har redan berättat det för er, men ni lyssnade inte. Varför vill ni höra det igen? Vill ni också bli hans lärjungar?" 28Då hånade de honom och sade: "Det är du som är hans lärjunge! Vi är Moses lärjungar. 29Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den där mannen är vet vi inte." 30Han svarade: "Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och ändå har han öppnat mina ögon! 31Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men den som tillber Gud och gör hans vilja lyssnar han till. 32Aldrig någonsin har man hört att någon öppnat ögonen på en som är född blind. 33Om han inte var från Gud skulle han inte kunna göra någonting." 34De svarade: "Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!" Och de körde ut honom. 35Jesus fick höra att de hade kört ut honom. När han fann honom, sade han: "Tror du på Människosonen?" 36Han svarade: "Vem är han, Herre? Säg det så att jag kan tro på honom." 37Jesus sade: "Du har sett honom. Det är han som talar med dig." 38Då sade mannen: "Jag tror, Herre." Och han tillbad honom. 39Jesus sade: "Till en dom har jag kommit till denna värld, för att de som inte ser ska se och för att de som ser ska bli blinda." 40Några fariseer som var med honom hörde det och sade: "Men vi är väl inte blinda?" 41Jesus sade: "Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.
Kapitel 10
1Jag säger er sanningen: Den som inte går in i fårfållan genom porten utan tar sig in från annat håll, han är en tjuv och en rövare. 2Men den som går in genom porten är fårens herde. 3För honom öppnar portvakten, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får och nämner dem vid namn och för ut dem. 4När han har fört ut alla sina får går han före dem, och fåren följer honom eftersom de känner hans röst. 5Men en främling följer de inte utan flyr från honom, för de känner inte främlingars röst." 6Denna liknelse berättade Jesus för dem, men de förstod inte vad han ville säga dem. 7Då sade Jesus än en gång: "Jag säger er sanningen: Jag är porten till fåren. 8Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. 9Jag är porten. Den som går in genom mig ska bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete. 10Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd. 11Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12Den som är lejd och inte är herden som äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. 13Den som är lejd bryr sig inte om fåren. 14Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig, 15liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. 16Jag har också andra får som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska det bli en hjord och en herde. 17Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta tillbaka det. Det budet har jag fått av min Far." 19Efter de orden blev det på nytt splittring bland judarna. 20Många av dem sade: "Han är besatt och galen. Varför lyssnar ni på honom?" 21Andra sade: "Så talar inte en som är besatt. En ond ande kan väl inte öppna ögonen på blinda?" 22Nu kom tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var vinter, 23och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. 24Då omringade judarna honom och frågade: "Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss!" 25Jesus svarade: "Jag har sagt det till er, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min Fars namn vittnar om mig. 26Men ni tror inte, för ni hör inte till mina får. 27Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. 28Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand. 29Min Far som gett mig dem är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Fars hand. 30Jag och Fadern är ett." 31Än en gång tog judarna upp stenar för att stena honom. 32Jesus sade till dem: "Jag har visat er många goda gärningar från Fadern. För vilken av dem tänker ni stena mig?" 33Judarna svarade: "Det är inte för någon god gärning vi tänker stena dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud fast du är en människa." 34Jesus svarade dem: "Står det inte skrivet i er lag : Jag har sagt att ni är gudar? 35Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar – och Skriften kan inte upphävas – 36hur kan ni då säga till mig som Fadern har helgat och sänt till världen att jag hädar, därför att jag sagt: Jag är Guds Son? 37Om jag inte gör min Fars gärningar, så tro mig inte. 38Men om jag gör dem, tro då på gärningarna om ni inte kan tro på mig. Då ska ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern." 39De försökte gripa honom igen, men han drog sig undan deras grepp. 40Sedan gick han tillbaka till stället på andra sidan Jordan där Johannes hade varit den första tiden när han döpte. Där stannade han. 41Många kom till honom, och de sade: "Även om inte Johannes gjorde något tecken, var allt han sade om Jesus sant." 42Och många kom där till tro på honom.
Kapitel 11
1En man som hette Lasarus var sjuk. Han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde. 2Det var Maria som smorde Herren med väldoftande olja och torkade hans fötter med sitt hår, och nu var hennes bror Lasarus sjuk. 3Systrarna skickade då bud till Jesus och lät säga: "Herre, den du har kär ligger sjuk." 4När Jesus hörde det, sade han: "Den sjukdomen slutar inte med döden. Den är till Guds ära, för att Guds Son ska bli förhärligad genom den." 5Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus. 6När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han ändå två dagar där han var. 7Därefter sade han till sina lärjungar: "Låt oss gå tillbaka till Judeen." 8Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du dit igen!" 9Jesus svarade: "Har inte dagen tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, för han ser denna världens ljus. 10Men den som vandrar om natten, han snavar eftersom ljuset inte finns i honom." 11Efter att han sagt detta tillade han: "Vår vän Lasarus sover. Men jag går för att väcka honom." 12Då sade lärjungarna till honom: "Herre, sover han så blir han frisk." 13Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn. 14Då sade Jesus helt öppet till dem: "Lasarus är död. 15Och för er skull, för att ni ska tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom." 16Tomas, som kallades Tvillingen, sade då till de andra lärjungarna: "Låt oss gå, vi också, och dö tillsammans med honom." 17När Jesus kom fram, fann han att Lasarus redan hade legat fyra dagar i graven. 18Betania låg nära Jerusalem, ungefär tre kilometer därifrån. 19Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror. 20När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma. 21Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött. 22Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om." 23Jesus sade: "Din bror ska uppstå." 24Marta svarade: "Jag vet att han ska uppstå, vid uppståndelsen på den yttersta dagen." 25Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, 26och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?" 27Hon svarade: "Ja, Herre. Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen." 28När hon hade sagt detta, gick hon och kallade på sin syster Maria och viskade: "Mästaren är här och kallar på dig." 29Så snart hon hörde det, reste hon sig och gick ut till honom. 30Jesus hade inte gått in i byn än, utan var kvar på platsen där Marta hade mött honom. 31Judarna som var hemma hos Maria och tröstade henne såg att hon reste sig hastigt och gick ut. Då följde de efter henne i tron att hon skulle gå till graven för att gråta där. 32När Maria kom till platsen där Jesus var och fick se honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött." 33När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne grät, blev han djupt rörd och skakad i sin ande 34och frågade: "Var har ni lagt honom?" De svarade: "Herre, kom och se." 35Jesus grät. 36Då sade judarna: "Se hur han älskade honom!" 37Men några av dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasarus inte dog?" 38Jesus blev åter djupt rörd i sitt inre och gick fram till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen. 39Jesus sade: "Ta bort stenen!" Den dödes syster Marta sade till honom: "Herre, han luktar redan. Det är fjärde dagen." 40Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror ska du få se Guds härlighet?" 41Då tog de bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Far, jag prisar dig för att du hör mig. 42Jag vet att du alltid hör mig, men jag säger det för folket som står här, för att de ska tro att du har sänt mig." 43När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!" 44Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: "Gör honom fri och låt honom gå." 45Många judar som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde kom till tro på honom. 46Men några av dem gick till fariseerna och berättade för dem vad Jesus hade gjort. 47Översteprästerna och fariseerna kallade då samman Stora rådet och sade: "Vad gör vi? Den här mannen gör många tecken. 48Låter vi honom hålla på så här kommer alla att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både templet och folket." 49En av dem, Kaifas som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting. 50Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör för folket än att hela folket går under?" 51Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket, 52och inte bara för folket utan också för att samla och förena Guds skingrade barn. 53Från den dagen bestämde de sig för att döda honom. 54Jesus rörde sig därför inte längre öppet bland judarna utan drog sig undan därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som heter Efraim. Där stannade han tillsammans med sina lärjungar. 55Judarnas påsk närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig. 56De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod på tempelplatsen: "Vad tror ni? Kommer han inte alls till högtiden?" 57Men översteprästerna och fariseerna hade gett order om att den som visste var han fanns skulle tala om det så att de kunde gripa honom.