Johannesevangeliet 1–4

Kapitel 1

¹I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. ²Han var i begynnelsen hos Gud. ³Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. ⁴I honom var liv, och livet var människornas ljus. ⁵Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. ⁶Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. ⁷Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. ⁸Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset. ⁹Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen. ¹⁰Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. ¹¹Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. ¹²Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. ¹³De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud. ¹⁴Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. ¹⁵Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig." ¹⁶Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. ¹⁷Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. ¹⁸Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd. ¹⁹Detta är Johannes vittnesbörd när judarna sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. ²⁰Han bekände och förnekade inte, han bekände: "Jag är inte Messias." ²¹De frågade honom: "Vem är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." – "Är du Profeten?" Han svarade: "Nej." ²²Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" ²³Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren! " ²⁴De som var utsända kom från fariseerna, ²⁵och de frågade honom: "Varför döper du då, om du varken är Messias eller Elia eller Profeten?" ²⁶Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner. ²⁷Han kommer efter mig, och jag är inte värdig ens att lossa remmen på hans sandal." ²⁸Detta hände i Betania på andra sidan Jordan där Johannes döpte. ²⁹Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds Lamm som tar bort världens synd! ³⁰Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, för han var till före mig. ³¹Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten." ³²Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. ³³Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i den helige Ande. ³⁴Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son." ³⁵Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. ³⁶När han såg Jesus komma gående, sade han: "Se Guds Lamm!" ³⁷De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. ³⁸Jesus vände sig om och såg att de följde honom, och han frågade dem: "Vad söker ni?" De svarade: "Rabbi" – det betyder lärare – "var bor du?" ³⁹Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde, och de stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen. ⁴⁰Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och följt Jesus. ⁴¹Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias!" – det betyder Kristus, den Smorde. ⁴²Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: "Du är Simon, Johannes son. Du ska heta Kefas" – det betyder Petrus. ⁴³Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Då fann han Filippus och sade till honom: "Följ mig!" ⁴⁴Filippus var från Betsaida, samma stad som Andreas och Petrus. ⁴⁵Filippus fann Natanael och sade till honom: "Vi har funnit honom som Mose skrev om i lagen och som profeterna skrev om – Jesus, Josefs son från Nasaret." ⁴⁶Natanael sade till honom: "Från Nasaret? Kan det komma något gott därifrån?" Filippus svarade: "Kom och se!" ⁴⁷Jesus såg Natanael komma och sade om honom: "Här är en sann israelit som är utan svek." ⁴⁸Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig såg jag dig under fikonträdet." ⁴⁹Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels kung!" ⁵⁰Jesus svarade honom: "Du tror för att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större saker än så ska du få se." ⁵¹Sedan sade han till honom: "Jag säger er sanningen: Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."

Kapitel 2

¹På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. ²Även Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet. ³Men vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: "De har inget vin." ⁴Jesus svarade henne: "Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har inte kommit än." ⁵Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han säger till er." ⁶Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var. ⁷Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten", och de fyllde dem till brädden. ⁸Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde så. ⁹Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Han visste inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen ¹⁰och sade: "Alla sätter fram det goda vinet först, och sedan det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu." ¹¹Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. ¹²Sedan gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där några dagar. ¹³Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. ¹⁴På tempelplatsen såg han dem som sålde oxar, får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. ¹⁵Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans från tempelgården med både får och oxar. Han slog ut växlarnas mynt och välte deras bord, ¹⁶och till duvförsäljarna sade han: "Ta bort det härifrån! Gör inte min Fars hus till en marknadsplats!" ¹⁷Hans lärjungar kom då ihåg att det står skrivet: Brinnande iver för ditt hus ska förtära mig. ¹⁸Då reagerade judarna och frågade honom: "Vad kan du visa oss för tecken eftersom du gör så här?" ¹⁹Jesus svarade: "Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det på tre dagar." ²⁰Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du ska resa upp det på tre dagar!" ²¹Men templet han talade om var hans kropp. ²²När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på ordet som Jesus hade sagt. ²³Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. ²⁴Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla ²⁵och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste själv vad som fanns i människan.

Kapitel 3

¹Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. ²Han kom till Jesus en natt och sade: "Rabbi, vi vet att du är en lärare som kommer från Gud. Ingen kan göra de tecken som du gör om inte Gud är med honom." ³Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." ⁴Nikodemus sade: "Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?" ⁵Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. ⁶Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. ⁷Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. ⁸Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden." ⁹Nikodemus frågade: "Hur kan det gå till?" ¹⁰Jesus svarade: "Du är Israels lärare. Förstår du inte det här? ¹¹Jag säger dig sanningen: Vi talar om det vi vet och vittnar om det vi har sett, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. ¹²Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska? ¹³Ingen har stigit upp till himlen utom den som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen. ¹⁴Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, ¹⁵för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. ¹⁶Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. ¹⁷Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. ¹⁸Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. ¹⁹Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda. ²⁰Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas. ²¹Men den som lever i sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud." ²²Sedan gick Jesus med sina lärjungar till Judeen, och han var med dem där en tid och döpte. ²³Även Johannes döpte, i Ainon nära Salim där det fanns gott om vatten, och folk kom dit och blev döpta. ²⁴Johannes hade ännu inte blivit satt i fängelse. ²⁵Då uppstod en diskussion om reningen mellan några av Johannes lärjungar och en jude. ²⁶De gick till Johannes och sade: "Rabbi, han som var med dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om – nu döper han, och alla går till honom!" ²⁷Johannes svarade: "En människa kan inte ta sig något utan att det ges henne från himlen. ²⁸Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias, jag är sänd framför honom. ²⁹Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän står där och lyssnar till honom, och han gläder sig över brudgummens röst. Den glädjen är nu min helt och fullt. ³⁰Han måste bli större och jag mindre. ³¹Den som kommer från ovan är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden och talar utifrån jorden. Den som kommer från himlen är över alla. ³²Han vittnar om det han har sett och hört, men ingen tar emot hans vittnesbörd. ³³Den som tar emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann. ³⁴Den som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden utan begränsning. ³⁵Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. ³⁶Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."

Kapitel 4

¹När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han fick fler lärjungar och döpte fler än Johannes – ²även om det inte var Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar – ³lämnade han Judeen och vände tillbaka mot Galileen. ⁴Han måste då ta vägen genom Samarien, ⁵och han kom till en samarisk stad som heter Sykar, nära den mark som Jakob gav till sin son Josef. ⁶Där fanns Jakobs brunn. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen. ⁷Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Ge mig lite att dricka." ⁸Hans lärjungar hade gått bort till staden för att köpa mat. ⁹Den samariska kvinnan sade till honom: "Hur kan du som är jude be mig, en samarisk kvinna, om något att dricka?" Judarna umgås nämligen inte med samarierna. ¹⁰Jesus svarade henne: "Om du kände till Guds gåva och vem det är som ber dig: Ge mig lite att dricka, då skulle du ha bett honom, och han hade gett dig levande vatten." ¹¹Hon sade: "Herre, du har ingen kruka och brunnen är djup. Så varifrån får du det levande vattnet? ¹²Är du större än vår far Jakob? Han gav oss brunnen och drack ur den själv, likaså hans söner och hans boskap." ¹³Jesus svarade henne: "Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. ¹⁴Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv." ¹⁵Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att jag slipper bli törstig och gå hit och hämta vatten." ¹⁶Han sade: "Gå och hämta din man och kom hit." ¹⁷Kvinnan svarade: "Jag har ingen man." Jesus sade: "Det stämmer som du säger att du inte har någon man. ¹⁸Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man. Det du säger är sant." ¹⁹Kvinnan sade: "Herre, jag förstår att du är en profet. ²⁰Våra fäder har tillbett på det här berget, men ni säger att platsen där man ska tillbe finns i Jerusalem." ²¹Jesus svarade: "Tro mig, kvinna, det kommer en tid när det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. ²²Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. ²³Men det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha. ²⁴Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." ²⁵Kvinnan sade till honom: "Jag vet att Messias ska komma, han som kallas Kristus. När han kommer ska han berätta allt för oss." ²⁶Jesus sade till henne: "Det Är Jag, den som talar med dig." ²⁷Just då kom hans lärjungar. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. ²⁸Kvinnan lämnade sin vattenkruka och gick in i staden och sade till folket: ²⁹"Kom så får ni se en man som har sagt mig allt jag har gjort. Han kanske är Messias?" ³⁰Då gick de ut ur staden och kom till honom. ³¹Under tiden bad lärjungarna honom: "Rabbi, ät!" ³²Men han sade till dem: "Jag har mat att äta som ni inte känner till." ³³Lärjungarna sade till varandra: "Det är väl ingen som har kommit med mat till honom?" ³⁴Jesus sade: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. ³⁵Säger ni inte: fyra månader till, sedan kommer skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. ³⁶Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar får glädja sig tillsammans. ³⁷Här stämmer ordet att en sår och en annan skördar. ³⁸Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat, och ni har gått in i deras arbete." ³⁹Många samarier från den staden kom till tro på honom genom kvinnans ord, när hon vittnade: "Han har sagt mig allt jag har gjort." ⁴⁰När samarierna kom till honom bad de att han skulle stanna kvar hos dem, och han stannade där två dagar. ⁴¹Många fler kom till tro på grund av hans ord, ⁴²och de sade till kvinnan: "Nu tror vi inte bara på grund av vad du har sagt. Vi har själva hört, och vi vet att han verkligen är världens Frälsare." ⁴³Efter dessa två dagar gick Jesus därifrån till Galileen. ⁴⁴Han hade själv vittnat om att en profet inte blir erkänd i sin hemtrakt. ⁴⁵När han nu kom till Galileen tog galileerna emot honom, eftersom de hade sett allt som han gjorde i Jerusalem vid högtiden. De hade själva varit där vid högtiden. ⁴⁶Så kom han tillbaka till Kana i Galileen där han hade gjort vattnet till vin. En kunglig ämbetsman hade en son som låg sjuk i Kapernaum. ⁴⁷När han fick höra att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad att han skulle komma ner och bota hans son som var döende. ⁴⁸Jesus sade till honom: "Om ni inte får se tecken och under, tror ni inte." ⁴⁹Ämbetsmannen sade: "Herre, kom innan mitt barn dör!" ⁵⁰Jesus svarade: "Gå, din son lever." Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom och gick. ⁵¹Medan han ännu var på väg, möttes han av sina tjänare som berättade att hans son levde. ⁵²Han frågade vid vilken tid han hade blivit bättre, och de svarade: "I går vid sjunde timmen släppte febern." ⁵³Då förstod fadern att det hade hänt vid just den tid då Jesus sade till honom: "Din son lever." Och han kom till tro med hela sin familj. ⁵⁴Detta var nu det andra tecknet som Jesus gjorde sedan han kommit från Judeen till Galileen.

Visa nästa kapitel