Lukasevangeliet 1–19
Kapitel 1
1Många har sökt sammanställa en skildring av de händelser som har inträffat bland oss, 2så som det har berättats för oss av dem som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare. 3Sedan jag noga efterforskat allt från början har även jag bestämt mig för att skriva ner det i ordning för dig, högt ärade Teofilus, 4för att du ska veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått. 5På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter. 7Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren. 8En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud, 9fick han vid prästernas sedvanliga lottning uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret. 10Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad. 11Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret. 12Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan. 13Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. 14Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse, 15för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka, och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. 16Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. 17Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne och skaffa åt Herren ett folk som är berett." 18Då sade Sakarias till ängeln: "Hur ska jag kunna vara säker på det? Jag är gammal och min hustru är till åren." 19Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. 20Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne." 21Folket stod och väntade på Sakarias, och de undrade varför han dröjde så länge inne i templet. 22När han sedan kom ut kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem men förblev stum. 23När dagarna för hans tjänstgöring var över återvände han hem. 24En tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon drog sig undan i fem månader och sade: 25"Detta har Herren gjort med mig. I dessa dagar såg han till mig och tog bort min skam bland människor." 26I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud 27till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. 28Ängeln kom in till henne och sade: "Gläd dig, du som fått nåd! Herren är med dig." 29Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda. 30Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. 31Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. 32Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. 33Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut." 34Då sade Maria till ängeln: "Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man." 35Ängeln svarade henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son. 36Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden, 37för ingenting är omöjligt för Gud." 38Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne. 39Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd. 40Där gick hon in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet. 41När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande 42och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! 43Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? 44När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje. 45Och salig är du som trodde, för det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse." 46Då sade Maria: "Min själ upphöjer Herren 47och min ande jublar över Gud, min Frälsare, 48för han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Från denna stund ska alla släkten kalla mig salig, 49för den Mäktige har gjort stora ting med mig och hans namn är heligt. 50Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som vördar honom. 51Han har gjort väldiga gärningar med sin arm, han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen. 52Härskare har han störtat från deras troner, och de enkla har han upphöjt. 53Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort. 54Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att vara barmhärtig 55mot Abraham och hans barn till evig tid, så som han har lovat våra fäder." 56Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader och återvände sedan hem. 57För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son. 58Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne. 59På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." 61Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet." 62De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta. 63Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade. 64Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. 65Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. 66Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom. 67Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade: 68"Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk! 69Han har rest för oss frälsningens horn i sin tjänare Davids hus, 70så som han för länge sedan lovat genom sina heliga profeters mun: 71frälsning från våra fiender och från alla som hatar oss. 72Han har visat barmhärtighet mot våra fäder och tänkt på sitt heliga förbund, 73den ed han gav vår fader Abraham: 74att vi, frälsta från våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan, 75i helighet och rättfärdighet inför honom alla våra dagar. 76Och du, barn, ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och bana väg för honom. 77Du ska ge hans folk kunskap om frälsningen, med förlåtelse för deras synder 78genom vår Guds barmhärtiga kärlek. Så ska en soluppgång från höjden besöka oss, 79för att lysa över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg." 80Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.
Kapitel 2
1Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 2Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius styrde i Syrien. 3Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. 5Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande. 6Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet. 8I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. 10Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: 11I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren. 12Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." 13Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: 14"Ära åt Gud i höjden, och frid på jorden bland människor som han älskar." 15När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: "Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!" 16De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn. 18Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. 19Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. 20Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem. 21När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till i sin mors liv. 22När tiden var inne för deras rening enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, 23som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren. 24De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor. 25I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 26Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde. 27Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen, 28tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade: 29"Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid, så som du har lovat, 30för mina ögon har sett din frälsning 31som du har berett inför alla folk: 32ett ljus med uppenbarelse för hedningarna och härlighet för ditt folk Israel." 33Hans far och mor förundrades över det som sades om honom. 34Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. 35Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras." 36Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru, 37och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning. 39När de hade fullgjort allt som var bestämt i Herrens lag, återvände de till Galileen och sin hemstad Nasaret. 40Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom. 41Hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden. 42När Jesus var tolv år gick de upp till högtiden som vanligt, 43men när festdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det. 44De antog att han var med i ressällskapet och vandrade en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta. 45När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att söka efter honom. 46Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. 47Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar. 48När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig." 49Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far?" 50Men de förstod inte vad det var han sade till dem. 51Därefter följde han med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52Och Jesus växte i vishet, ålder och välbehag inför Gud och människor.
Kapitel 3
1I kejsar Tiberius femtonde regeringsår, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes landsfurste i Galileen, hans bror Filippus i Itureen och Trachonitislandet och Lysanias i Abilene, 2och när Hannas och Kaifas var överstepräster, då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. 3Han gick ut i hela området runt Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, 4som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom! 5Varje dal ska fyllas, alla berg och höjder sänkas. Det krokiga ska rätas, ojämna vägar ska jämnas. 6Och alla människor ska se Guds frälsning. 7Han sade nu till folket som kom ut för att döpas av honom: "Huggormsyngel! Vem har visat er att ni ska fly den kommande vredesdomen? 8Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar. 9Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden." 10Folket frågade honom: "Vad ska vi då göra?" 11Han svarade dem: "Den som har två tunikor ska dela med sig till den som ingen har, och den som har mat ska göra på samma sätt." 12Även tullindrivare kom för att bli döpta, och de frågade honom: "Mästare, vad ska vi göra?" 13Han svarade dem: "Kräv inte mer än vad som är bestämt." 14Även soldater frågade honom: "Och vi, vad ska vi göra?" Han svarade dem: "Pressa inte pengar från någon med våld eller lögn, utan nöj er med er lön!" 15Folket gick där i förväntan, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. 16Johannes svarade dem allesammans: "Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att lossa remmen på hans sandaler. Han ska döpa er i den helige Ande och eld. 17Han har sin kastskovel i handen för att rensa sin tröskplats och samla in vetet i sin lada. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar." 18Med många andra ord förmanade han folket och förkunnade evangeliet för dem. 19Men landsfursten Herodes blev tillrättavisad av Johannes för sitt förhållande med sin brors hustru Herodias och för allt annat ont som han hade gjort. 20Då lade Herodes till allt det andra att han dessutom satte Johannes i fängelse. 21När nu allt folket döptes, blev även Jesus döpt. Medan han bad, öppnades himlen 22och den helige Ande sänkte sig över honom i fysisk gestalt som en duva. Och från himlen kom en röst: "Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje." 23Jesus var omkring trettio år när han började sin gärning. Han var, menade man, son till Josef, son till Eli, 24son till Mattat, son till Levi, son till Melki, son till Jannai, son till Josef, 25son till Mattatias, son till Amos, son till Nahum, son till Hesli, son till Naggai, 26son till Mahat, son till Mattatias, son till Shimei, son till Josek, son till Juda, 27son till Johanan, son till Resa, son till Serubbabel, son till Shealtiel, son till Neri, 28son till Melki, son till Addi, son till Kosam, son till Elmadam, son till Er, 29son till Josua, son till Elieser, son till Jorim, son till Mattat, son till Levi, 30son till Simeon, son till Juda, son till Josef, son till Jonam, son till Eljakim, 31son till Melea, son till Menna, son till Mattata, son till Natan, son till David, 32son till Ishai, son till Obed, son till Boas, son till Salma, son till Nahshon, 33son till Amminadab, son till Admin, son till Arni, son till Hesron, son till Peres, son till Juda, 34son till Jakob, son till Isak, son till Abraham, son till Tera, son till Nahor, 35son till Serug, son till Regu, son till Peleg, son till Eber, son till Shela, son till Kenan, 36son till Arpakshad, son till Sem, son till Noa, son till Lemek, 37son till Metusela, son till Hanok, son till Jared, son till Mahalalel, son till Kenan, 38son till Enos, son till Set, son till Adam, son till Gud.
Kapitel 4
1Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och leddes av Anden omkring i öknen, 2där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var slut blev han hungrig. 3Då sade djävulen till honom: "Om du är Guds Son, så befall den här stenen att bli bröd." 4Jesus svarade honom: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd." 5Då tog djävulen med honom högt upp och visade honom för ett ögonblick världens alla riken, 6och djävulen sade: "Dig ska jag ge all denna makt och deras härlighet, för den är överlämnad åt mig och jag ger den till vem jag vill. 7Så om du tillber mig, blir allt ditt." 8Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna." 9Sedan tog djävulen med honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens krön och sade till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån! 10Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar att bevara dig, 11och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten." 12Jesus svarade honom: "Det är sagt: Du ska inte fresta Herren din Gud." 13När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid. 14I Andens kraft återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela området. 15Han undervisade i deras synagogor och fick lovord av alla. 16Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han som han brukade till synagogan. Han reste sig för att läsa ur Skriften, 17och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade rullen, fann han stället där det står skrivet: 18Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet 19och förkunna ett nådens år från Herren. 20Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 21Då började han tala till dem: "I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." 22Alla berömde honom och förundrades över de nådens ord som kom från hans mun. De frågade: "Är det inte Josefs son?" 23Då sade han till dem: "Säkert kommer ni att citera ordspråket för mig: Läkare, bota dig själv! Vi har hört om allt som hände i Kapernaum, gör det här i din hemstad också!" 24Men han fortsatte: "Jag säger er sanningen: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. 25I sanning säger jag er: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen var stängd i tre år och sex månader och svår svält drabbade hela landet. 26Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan bara till en änka i Sarefat i Sidons land. 27Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman." 28Alla i synagogan fylldes av vrede när de fick höra detta. 29De reste sig och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg där deras stad var byggd för att kasta ner honom. 30Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare. 31Han kom ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. 32De var överväldigade av hans undervisning, eftersom hans ord hade makt. 33I synagogan fanns en man med en oren ande, och han skrek högt: 34"Sluta! Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!" 35Då talade Jesus strängt till anden: "Tig! Far ut ur honom!" Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. 36Alla greps av bävan och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna och de far ut." 37Och ryktet om honom gick ut överallt i området. 38Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne. 39Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den släppte. Genast steg hon upp och betjänade dem. 40När solen gick ner kom alla till honom med sina sjuka som led av olika åkommor, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. 41Även onda andar for ut ur många, och de skrek: "Du är Guds Son!" Men han tillrättavisade dem och lät dem inte tala, eftersom de visste att han var Messias. 42När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom, och när de kom fram till honom ville de hålla kvar honom så att han inte skulle lämna dem. 43Men han sade till dem: "Jag måste förkunna evangeliet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag är utsänd." 44Och han predikade i synagogorna i Judeen.
Kapitel 5
1En gång stod Jesus vid Gennesarets sjö, och folket trängde sig inpå honom för att få höra Guds ord. 2Då såg han två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. 3Jesus steg i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig och undervisade folket från båten. 4När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Gå ut på djupet och lägg ut era nät till fångst." 5Simon svarade: "Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på ditt ord ska jag lägga ut näten." 6De gjorde så, och de fick så mycket fisk att näten höll på att brista. 7Då vinkade de åt sina vänner i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna så att de var nära att sjunka. 8När Simon Petrus såg detta, föll han ner vid Jesu knän och sade: "Gå bort från mig, Herre! Jag är en syndig människa." 9Han och alla som var med honom hade gripits av bävan inför fångsten de hade fått, 10även Jakob och Johannes, Sebedeus söner som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: "Var inte rädd. Från och med nu ska du fånga människor." 11Då drog de upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom. 12När Jesus var i en av städerna fanns där en man som var full av spetälska. Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och vädjade: "Herre, om du vill, så kan du göra mig ren." 13Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast försvann spetälskan från honom. 14Jesus befallde honom att inte berätta det för någon: "Gå i stället och visa dig för prästen och bär fram det offer för din rening som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem." 15Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna till honom och bli botade från sina sjukdomar. 16Men han drog sig ofta undan ut i ödemarken och bad. 17En dag när Jesus undervisade satt där fariseer och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota. 18Då kom några män som bar en förlamad man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus. 19Men när de för folkmassans skull inte fann något sätt att komma in med honom, gick de upp på taket och firade ner honom på båren mellan takteglen, mitt framför Jesus. 20Jesus såg deras tro och sade: "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder." 21De skriftlärda och fariseerna tänkte: "Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder utom Gud?" 22Men Jesus förstod deras tankar och svarade dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan? 23Vad är lättast, att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder, eller att säga: Res dig och gå? 24Men för att ni ska veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: "Res dig, ta din bår och gå hem!" 25Genast ställde han sig upp i allas åsyn, tog det som han legat på och gick hem medan han prisade Gud. 26Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sade: "Det vi har sett i dag är ofattbart!" 27Sedan gick Jesus ut, och han såg en tullindrivare som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" 28Då lämnade Levi allt och reste sig och följde honom. 29Levi ordnade en stor fest för Jesus i sitt hem, och en stor mängd tullindrivare och andra låg till bords med dem. 30Fariseerna och deras skriftlärda kritiserade hans lärjungar och frågade: "Varför äter och dricker ni med tullindrivare och syndare?" 31Jesus svarade dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 32Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare." 33De sade till honom: "Johannes lärjungar fastar ofta och ber böner, likaså fariseernas, men dina äter och dricker." 34Jesus sade till dem: "Ni kan väl inte få bröllopsgästerna att fasta medan brudgummen är hos dem? 35Men det ska komma dagar då brudgummen tas ifrån dem, och då under de dagarna kommer de att fasta." 36Han berättade också en liknelse för dem: "Ingen skär en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal. I så fall skulle han förstöra den nya manteln, och lappen från den nya skulle inte passa på den gamla. 37Och ingen häller nytt vin i gamla säckar. I så fall skulle det nya vinet spränga säckarna, och vinet skulle rinna ut och säckarna bli förstörda. 38Nej, nytt vin ska hällas i nya säckar. 39Och ingen som har druckit gammalt vin vill ha nytt, för han säger: Det gamla är bäst."
Kapitel 6
1En sabbat hände det att Jesus gick genom några sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax som de gnuggade i händerna och åt. 2Men några av fariseerna sade: "Varför gör ni sådant som inte är tillåtet på sabbaten?" 3Jesus svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män var hungriga? 4Han gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt och gav till dem som var med honom. De bröden fick bara prästerna äta." 5Sedan sade han: "Människosonen är sabbatens Herre." 6En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där fanns en man vars högra hand var förtvinad. 7De skriftlärda och fariseerna vaktade noga på Jesus för att se om han skulle bota på sabbaten, för de ville få något att anklaga honom för. 8Men han visste vad de tänkte och sade till mannen med den förtvinade handen: "Stå upp och ställ dig i mitten." Då reste han sig och gick fram. 9Jesus sade till dem: "Jag frågar er: Är det tillåtet att göra gott på sabbaten eller att göra ont? Att rädda liv eller att döda?" 10Han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: "Räck fram din hand." Mannen gjorde så, och hans hand var nu återställd. 11Men de fylldes av vrede och började diskutera med varandra vad de skulle göra med Jesus. 12Vid den tiden gick Jesus upp på berget för att be, och han var hela natten i bön till Gud. 13När det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde ut tolv av dem, som han kallade apostlar: 14Simon, som han också gav namnet Petrus, hans bror Andreas, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus, 15Matteus och Tomas, Jakob, Alfeus son, och Simon som kallades seloten, 16Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, han som blev förrädare. JESU SLÄTTPREDIKAN (Kap 6:17-49) 17Jesus gick ner tillsammans med dem och stannade på en slätt. Där var en stor skara av hans lärjungar och mycket folk från hela Judeen och Jerusalem och från kusten vid Tyrus och Sidon. 18De hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. Även de som plågades av orena andar blev botade. 19Och allt folket försökte röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och botade alla. 20Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: "Saliga är ni som är fattiga, för Guds rike tillhör er. 21Saliga är ni som hungrar nu, för ni ska bli mättade. Saliga är ni som gråter nu, för ni ska få skratta. 22Saliga är ni när människorna hatar er och när de utesluter er och hånar och smutskastar ert namn för Människosonens skull. 23Gläd er på den dagen och hoppa av glädje, för er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna. 24Men ve er som är rika! Ni har fått ut er tröst. 25Ve er som är mätta nu! Ni kommer att hungra. Ve er som skrattar nu! Ni kommer att sörja och gråta. 26Ve er när alla människor talar väl om er! För på samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna. 27Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. 28Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förolämpar er. 29Om någon slår dig på ena kinden, vänd då också andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom ta tunikan också. 30Ge åt alla som ber dig, och om någon tar det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. 31Så som ni vill att människorna ska göra mot er, så ska ni göra mot dem. 32Om ni älskar dem som älskar er, ska ni ha tack för det? Även syndare älskar dem som visar dem kärlek. 33Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, ska ni ha tack för det? Även syndare gör samma sak. 34Och om ni lånar ut till dem som ni hoppas ska ge tillbaka, ska ni ha tack för det? Även syndare lånar ut till syndare för att få lika tillbaka. 35Nej, älska era fiender och gör gott och låna ut utan att hoppas få något igen. Då ska er lön bli stor, och ni ska bli den Högstes barn, för han är god mot de otacksamma och onda. 36Var barmhärtiga, så som er Far är barmhärtig. 37Döm inte, så blir ni inte dömda. Fördöm inte, så blir ni inte fördömda. Förlåt, så blir ni förlåtna. 38Ge, så ska ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat, ska ni få i er famn. Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er." 39Han gav dem också en liknelse: "En blind kan väl inte leda en blind? Faller inte båda i gropen? 40En lärjunge står inte över sin lärare. Men när han är fullärd blir han som sin lärare. 41Varför ser du flisan i din broders öga, men märker inte bjälken i ditt eget öga? 42Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga. Då ser du klart nog att ta bort flisan ur din broders öga. 43Inget gott träd ger dålig frukt, och inget dåligt träd ger god frukt. 44Varje träd känns igen på sin frukt. Man plockar väl inte fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar? 45En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. 46Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’ när ni inte gör vad jag säger? 47Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem – jag ska visa er vem han liknar. 48Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När översvämningen kom vräkte sig floden mot huset, men den kunde inte rubba det eftersom det var välbyggt. 49Men den som hör och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken, utan grund. Floden vräkte sig mot huset och det rasade genast, och förödelsen blev stor för det huset."
Kapitel 7
1När Jesus hade hållit hela sitt tal till folket som lyssnade, gick han in i Kapernaum. 2En officer där hade en tjänare som var sjuk och döende. Han uppskattade tjänaren mycket, 3och när han fick höra om Jesus sände han några av judarnas äldste till honom och bad honom komma och rädda hans tjänare. 4De kom till Jesus och bad honom ivrigt: "Han är värd att du gör det för honom. 5Han älskar vårt folk, och det är han som har byggt synagogan åt oss." 6Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset när officeren skickade några vänner och lät hälsa honom: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak. 7Därför tyckte jag mig inte heller värdig att komma till dig. Men säg ett ord, så blir min tjänare frisk. 8Jag är själv en man som står under befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det." 9När Jesus hörde detta blev han förundrad över honom. Han vände sig till folket som följde honom och sade: "Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro." 10Och de som skickats ut återvände hem och fann tjänaren frisk. 11Därefter gick Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. 12Just som han närmade sig stadsporten bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. En stor skara från staden gick med henne. 13När Herren såg henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: "Gråt inte." 14Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp!" 15Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor. 16Alla greps av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har uppstått bland oss", och: "Gud har besökt sitt folk." 17Och detta ord om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet däromkring. 18Allt detta fick även Johannes höra genom sina lärjungar. Då kallade Johannes till sig två av sina lärjungar 19och sände dem till Herren för att fråga: "Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta på någon annan?" 20Männen kom till Jesus och sade: "Johannes Döparen har sänt oss till dig för att fråga: Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta på någon annan?" 21Just då botade Jesus många från sjukdomar, plågor och onda andar och gav många blinda synen tillbaka. 22Han svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och fattiga får höra glädjens budskap. 23Salig är den som inte tar anstöt av mig." 24När sändebuden från Johannes hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 25Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, de som har fina kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen. 26Så vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: en som är mer än profet. 27Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig. 28Jag säger er: Bland dem som fötts av kvinnor finns ingen större än Johannes. Men den minste i Guds rike är större än han." 29Och allt folket som lyssnade, även tullindrivarna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop. 30Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät sig inte döpas av honom. 31"Vad ska jag då likna människorna i det här släktet vid? Vad liknar de? 32De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: Vi spelade flöjt för er men ni dansade inte, vi sjöng sorgesång men ni grät inte. 33Johannes Döparen kom, och han varken åt bröd eller drack vin, och då säger ni: Han har en ond ande. 34Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger ni: Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare! 35Men Visheten har fått rätt av alla sina barn." 36En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick hem till farisén och lade sig till bords. 37Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med balsam 38och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med sina tårar och torkade dem sedan med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. 39Farisén som hade bjudit in honom såg det och sade för sig själv: "Hade han där varit en profet, så hade han vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska." 40Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Han svarade: "Mästare, säg det." – 41"Två personer stod i skuld till en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42När de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer nu att älska honom mest?" 43Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, antar jag." Jesus sade: "Du har rätt." 44Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter. 46Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. 47Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som fått lite förlåtet älskar lite." 48Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna." 49Då började de andra bordsgästerna fråga sig: "Vem är han som till och med förlåter synder?" 50Men Jesus sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid."
Kapitel 8
1Därefter vandrade Jesus genom städer och byar och förkunnade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom, 2och även några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och sjukdomar: Maria som kallades Magdalena – från henne hade sju onda andar farit ut – 3och Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, samt Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde. 4När mycket folk samlades och man kom ut till honom från stad efter stad, talade han till dem med en liknelse: 5"En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det. 6En del föll på stenig mark, och när det växte upp vissnade det bort, för det fick ingen fukt. 7En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. 8Men en del föll i god jord, och det växte upp och gav hundrafaldig skörd." När han hade sagt detta, ropade han: "Hör, du som har öron att höra med!" 9Hans lärjungar frågade honom sedan vad liknelsen betydde. 10Han svarade: "Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter. Men de andra får dem i liknelser, för att de ska se och ändå inte se, höra och ändå inte förstå. 11Här är liknelsens mening: Säden är Guds ord. 12De vid vägen är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan så att de inte kan tro och bli frälsta. 13De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de hör det, men de saknar rot. De tror bara för en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. 14Det som föll bland tistlar är de som hör ordet men som allt mer kvävs av livets bekymmer, rikedom och njutningar och aldrig bär mogen frukt. 15Men det som föll i god jord är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och uppriktigt hjärta och uthålligt bär frukt. 16Ingen tänder ett ljus och täcker det med ett kärl eller sätter det under en bänk. Man sätter det på hållaren, så att de som kommer in får se ljuset. 17Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt och komma i dagen. 18Var därför noga med hur ni lyssnar. Den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han tror sig ha." 19Då kom Jesu mor och hans bröder till honom, men de kunde inte komma fram till honom för folkmassans skull. 20Man hälsade honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig." 21Han svarade dem: "Min mor och mina bröder, det är de som hör Guds ord och handlar efter det." 22En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: "Vi far över till andra sidan sjön." De lade ut, 23och medan de seglade somnade han. Då kom en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de var i fara. 24De kom fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev stilla. 25Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" Förskräckta och förundrade sade de till varandra: "Vem är han? Till och med vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom!" 26De seglade in till gerasenernas område, som ligger mitt emot Galileen. 27När Jesus steg i land, möttes han av en man från staden. Han var besatt av onda andar och hade inte haft kläder på sig på länge, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna. 28När han fick se Jesus, ropade han och föll ner inför honom och skrek: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!" 29Jesus hade nämligen befallt den orena anden att fara ut ur mannen. Länge hade den hållit honom i sitt grepp. Han hade varit bunden med kedjor och fotbojor och blivit bevakad, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onda anden. 30Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion ", för det var många onda andar som hade kommit in i honom. 31Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. 32Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen. Det tillät han. 33Andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön och drunknade. 34När herdarna såg vad som hade hänt, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet. 35Folk gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen som andarna hade lämnat sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då blev de rädda. 36De som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit frisk. 37Allt folket från gerasenernas område bad då att Jesus skulle lämna dem, för de hade gripits av stark fruktan. Han steg i båten och vände tillbaka. 38Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: 39"Gå hem igen och berätta om allt som Gud har gjort med dig." Då gick han och ropade ut över hela staden allt som Jesus hade gjort med honom. 40När Jesus kom tillbaka välkomnade folket honom, eftersom alla väntade på honom. 41Då kom det fram en man som hette Jairus och var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad honom komma hem till honom, 42för han hade en enda dotter, i tolvårsåldern, och hon var döende. På vägen dit trängde sig folkmassan nära Jesus. 43Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år och inte kunnat bli botad av någon. 44Hon kom bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel, och genast stannade hennes blödning. 45Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Alla nekade, och Petrus sade: "Mästare, hela folkmassan trycker och tränger sig inpå dig." 46Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig." 47När kvinnan insåg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Hon förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. 48Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid." 49Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren mer." 50Jesus hörde det och svarade honom: "Var inte rädd. Bara tro, så blir hon räddad." 51När han kom fram till huset lät han ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. 52Alla grät och sörjde henne. Men Jesus sade: "Gråt inte. Hon är inte död, hon sover." 53Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död. 54Men han tog flickans hand och ropade: "Flicka, stå upp!" 55Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast. Sedan sade han till dem att ge henne något att äta. 56Hennes föräldrar var helt utom sig av häpnad. Men Jesus befallde dem att inte tala om för någon vad som hade hänt.
Kapitel 9
1Jesus kallade samman de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. 2Han sände ut dem för att förkunna Guds rike och bota sjuka 3och sade till dem: "Ta inte med er något på vägen, varken stav eller väska, bröd eller pengar eller två tunikor. 4När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. 5Och tar man inte emot er, lämna då den staden och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem." 6De gick ut och vandrade från by till by, och överallt förkunnade de evangeliet och botade sjuka. 7När landsfursten Herodes fick höra om allt som hände, visste han inte vad han skulle tro. Några sade att Johannes hade uppstått från de döda, 8andra att Elia hade visat sig och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått. 9Herodes sade: "Johannes halshögg jag. Vem är då han som jag hör sådant om?" Och han försökte få träffa Jesus. 10Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus om allt de hade gjort. Då tog han med dem och drog sig undan mot en stad som heter Betsaida. 11Men folket fick veta det och följde efter honom. Han tog emot dem och talade till dem om Guds rike, och han botade dem som behövde hjälp. 12När dagen började gå mot sitt slut kom de tolv fram och sade till honom: "Skicka iväg folket så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och få mat och husrum. Vi är ju på en ödslig plats här." 13Han sade till dem: "Ge ni dem att äta." Men de svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte ska gå och köpa mat åt allt det här folket?" 14Det var omkring fem tusen män. Då sade han till sina lärjungar: "Låt dem slå sig ner i matlag, ungefär femtio i varje." 15De gjorde så och lät alla slå sig ner. 16Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud för dem, bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle dela ut åt folket. 17Alla åt och blev mätta, och bitarna som blev över plockades upp, tolv korgar fulla. 18En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var med honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?" 19De svarade: "Johannes Döparen. Men en del säger Elia, och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått." 20Han sade till dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Guds Messias." 21Då befallde han dem strängt att inte tala om det för någon. 22Och han sade: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste bli dödad, och på tredje dagen uppväckt igen." 23Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. 24Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det. 25För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister sig själv eller går förlorad? 26Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet. 27Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Guds rike." 28Ungefär åtta dagar efter de orden tog Jesus med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. 29Medan han bad, förvandlades hans ansikte och hans kläder blev strålande vita. 30Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia, 31som visade sig i härlighet och talade om hans bortgång som han skulle fullborda i Jerusalem. 32Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de hans härlighet och de båda männen som stod där med honom. 33När männen skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är gott för oss att vara här. Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sade. 34Medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem, och lärjungarna blev förskräckta när de kom in i molnet. 35Ur molnet hördes en röst: "Han är min Son, den Utvalde. Lyssna till honom!" 36Och när rösten hördes, fann de att Jesus var ensam. Lärjungarna höll tyst och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett. 37När de dagen därpå kom ner från berget möttes han av en stor skara människor. 38Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag ber dig, hjälp min son! Han är mitt enda barn. 39En ande tar tag i honom så att han plötsligt skriker, den sliter i honom tills han tuggar fradga, och det är knappt att den släpper honom och slutar plåga honom. 40Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut den, men de kunde inte." 41Jesus svarade: "Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er och stå ut med er? Hämta hit din son." 42Medan pojken ännu var på väg, kastade anden honom till marken och ryckte och slet i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far. 43Och alla var överväldigade av Guds stora makt. Medan alla var förundrade över allt han gjorde, sade han till sina lärjungar: 44"Öppna era öron för det jag nu säger: Människosonen kommer att utlämnas i människors händer." 45Men de förstod inte vad han sade. Det var fördolt för dem så att de inte kunde fatta det, och de vågade inte fråga honom om det han hade sagt. 46Bland lärjungarna kom frågan upp om vem som var störst bland dem. 47Men Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan. Han tog ett barn och ställde det bredvid sig 48och sade till dem: "Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Den som är minst bland er alla, han är störst." 49Johannes svarade: "Mästare, vi såg en som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte var i följe med oss." 50Men Jesus sade till honom: "Hindra honom inte. Den som inte är mot er är för er." 51När tiden för hans upptagande var inne vände han sitt ansikte mot Jerusalem, fast besluten att gå dit. 52Han sände budbärare framför sig, och de gick i väg och kom in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. 53Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg mot Jerusalem. 54När lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sade de: "Herre, vill du att vi ska kalla ner eld från himlen som förtär dem?" 55Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem. 56Och de gick vidare till en annan by. 57Medan de vandrade vägen fram sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går." 58Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud." 59Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." 60Jesus sade till honom: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och förkunna Guds rike!" 61En annan sade: "Jag ska följa dig, Herre. Men låt mig först ta farväl av min familj." 62Jesus svarade: "Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rike."
Kapitel 10
1Därefter utsåg Herren sjuttio andra och sände dem framför sig två och två till varje stad och plats dit han själv skulle komma. 2Han sade till dem: "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd. 3Gå! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar. 4Ta inte med er någon börs eller väska eller några sandaler, och hälsa inte på någon längs vägen. 5När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. 6Om där bor en fridens man ska er frid vila över honom. Annars ska den återvända till er. 7Stanna i det huset och ät och drick vad ni får, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. 8Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er. 9Bota de sjuka i staden och säg till folket: Guds rike är nära er. 10Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: 11Till och med dammet som har fastnat på våra fötter i er stad torkar vi av för att vittna mot er. Men ni ska veta att Guds rike är nära. 12Jag säger er: Sodom ska på den dagen få det lindrigare än den staden. 13Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! För om kraftgärningarna som gjorts i er hade gjorts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig och suttit i säck och aska. 14Men Tyrus och Sidon ska få det lindrigare vid domen än ni. 15Och du, Kapernaum, ska du bli upphöjd till himlen? Nej, du ska ner i helvetet. 16Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig." 17De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn." 18Han sade till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. 19Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och över fiendens hela välde. Ingenting ska någonsin skada er. 20Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är skrivna i himlen." 21I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för små barn. Ja, Far, så var din goda vilja. 22Allt har min Far överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, eller vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för." 23När de var ensamma vände sig Jesus till lärjungarna och sade: "Saliga är de ögon som ser vad ni ser. 24Jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser men fick inte se det, och höra vad ni hör men fick inte höra det." 25Sedan kom en laglärd fram för att pröva honom och frågade: "Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?" 26Jesus sade till honom: "Vad står det skrivet i lagen? Hur läser du där?" 27Han svarade: " Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." 28Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva." 29Då ville mannen rättfärdiga sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?" 30Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd. 31En präst råkade komma ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. 33Men en samarier som var på resa kom också dit, och när han såg mannen förbarmade han sig över honom. 34Han gick fram och hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, tog honom till ett värdshus och skötte om honom. 35Nästa dag tog han fram två denarer och gav till värdshusvärden och sade: Sköt om honom. Och kostar det mer ska jag betala när jag kommer tillbaka. 36Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som råkade ut för rövare?" 37Han svarade: "Den som visade barmhärtighet mot honom." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han." 38Medan de var på väg kom Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem. 39Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 40Marta däremot var upptagen med alla förberedelser, och hon kom fram och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig att sköta allting själv? Säg nu till henne att hon hjälper mig." 41Herren svarade henne: "Marta, Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. 42Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne."
Kapitel 11
1En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat, sade en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar." 2Då sade han till dem: "När ni ber, ska ni säga: Far, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. 3Ge oss var dag vårt dagliga bröd. 4Och förlåt oss våra synder, för också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse." 5Han sade till dem: "Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd, 6för en vän som är på resa har kommit till mig och jag har inget att sätta fram åt honom – 7vem av er skulle då få till svar där inifrån: Stör mig inte! Dörren är redan låst och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte gå upp och ge dig något. 8Jag säger er: Även om han inte skulle gå upp och ge honom något för att det är hans vän, så kommer han att gå upp och ge honom allt han behöver för att han är så oförskämt djärv. 9Och jag säger er: Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. 10För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas. 11Finns det någon far bland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk? 12Eller en skorpion när han ber om ett ägg? 13Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?" 14En gång drev Jesus ut en ond ande som var stum. När den onda anden hade farit ut, talade den stumme och folk var förundrade. 15Men några av dem sade: "Det är med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut andarna." 16Andra ville pröva honom och begärde ett tecken från himlen av honom. 17Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och hus faller på hus. 18Om nu Satan skulle vara splittrad och i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul jag driver ut de onda andarna. 19Men om jag driver ut andarna med Beelsebul, med vem driver då era söner ut dem? De blir alltså era domare. 20Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er. 21När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. 22Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar han ifrån honom alla de vapen som han litade till och fördelar bytet. 23Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar. 24När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. 25När den kommer och finner det städat och snyggt, 26går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början." 27När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: "Saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat!" 28Han sade: "Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det." 29När folk strömmade till, började Jesus tala: "Det här släktet är ett ont släkte. Det söker ett tecken, men det ska inte få något annat än Jonas tecken. 30Så som Jona var ett tecken för folket i Nineve, så ska Människosonen vara det för det här släktet. 31Söderns drottning ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. Hon kom från jordens ände för att lyssna till Salomos vishet, och här är något som är större än Salomo. 32Nineves män ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. De omvände sig vid Jonas predikan, och här är något som är större än Jona. 33Ingen tänder ett ljus och sätter det i skymundan eller under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att de som kommer in får se ljuset. 34Ditt öga är kroppens lampa. När ditt öga är friskt får hela din kropp ljus, men när det är sjukt är din kropp i mörker. 35Se därför till att ljuset inom dig inte är mörker. 36Om hela din kropp har ljus och ingen del är i mörker, då blir den upplyst helt och fullt, som när lampan lyser över dig med sitt klara sken." 37När Jesus hade talat bjöd en farisé hem honom till måltid, och han gick in och lade sig till bords. 38Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden. 39Men Herren sade till honom: "Ni fariseer, ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men ert inre är fullt av rofferi och ondska. 40Dårar, har inte han som gjort utsidan också gjort insidan? 41Men ge det som finns där inne till de fattiga, så blir allt rent för er. 42Ve er, fariseer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och alla grönsaker men missar rättvisan och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra. 43Ve er, fariseer! Ni älskar de främsta platserna i synagogorna och att bli hälsade på torgen. 44Ve er! Ni liknar omärkta gravar som folk trampar på utan att veta om det." 45En av de laglärda sade då till honom: "Mästare, när du säger så förolämpar du oss också." 46Han svarade: "Ja, ve även över er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte ett finger för att lätta på bördorna. 47Ve er! Ni bygger gravmonument över profeterna som era fäder mördade. 48Ni är alltså vittnen till vad era fäder gjorde och samtycker till det: de mördade dem och ni bygger monument. 49Därför har också Guds vishet sagt: Jag ska sända dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de mörda och förfölja. 50Så ska av det här släktet utkrävas alla profeters blod som är spillt sedan världens skapelse, 51från Abels blod ända till Sakarjas blod, han som blev dödad mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det ska utkrävas av det här släktet. 52Ve er, laglärda! Ni har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som ville komma in har ni hindrat." 53När han gick därifrån började de skriftlärda och fariseerna angripa honom häftigt och ställa många frågor till honom, 54och de vaktade på honom för att få fast honom för något av det han sade.
Kapitel 12
1Under tiden hade människor samlats i tiotusental så att de höll på att trampa ner varandra. Då började Jesus tala, först och främst till sina lärjungar: "Akta er för fariseernas surdeg, hyckleriet! 2Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. 3Därför ska allt som ni sagt i mörkret höras i ljuset, och det som ni viskat i örat i enrum ska ropas ut på taken. 4Till er, mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som dödar kroppen och sedan inte kan göra mer. 5Jag ska visa er vem ni ska frukta: Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta. 6Säljs inte fem sparvar för två kopparmynt? Och inte en enda av dem är glömd inför Gud. 7Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Var inte rädda! Ni är mer värda än många sparvar. 8Jag säger er: Den som bekänner mig inför människorna ska också Människosonen bekänna inför Guds änglar. 9Men den som förnekar mig inför människorna ska bli förnekad inför Guds änglar. 10Var och en som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse. Men den som hädar den helige Ande kommer inte att få förlåtelse. 11När man ställer er till svars inför synagogor och myndigheter och makthavare, var då inte oroliga för hur ni ska försvara er eller vad ni ska säga. 12Den helige Ande kommer i den stunden att lära er vad ni ska säga." 13Någon i folkmassan sade till honom: "Mästare! Säg till min bror att han ska dela arvet med mig." 14Jesus sade till honom: "Människa, vem har satt mig till skiljedomare mellan er?" 15Sedan sade han till dem: "Se till att ni aktar er för all slags girighet, för livet handlar inte om att ha överflöd på ägodelar." 16Och han berättade en liknelse för dem: "En rik mans åkrar hade gett god skörd. 17Han frågade sig själv: Vad ska jag göra? Jag har ingen plats för mina skördar. 18Så här ska jag göra, tänkte han: Jag river mina lador och bygger större, och där samlar jag all min säd och allt mitt goda. 19Sedan ska jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt. Ät, drick och var glad. 20Men Gud sade till honom: Din dåre! I natt ska din själ avkrävas dig. Vem ska då få det du har samlat? 21Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud." 22Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. 23Livet är mer än maten, och kroppen är mer än kläderna. 24Se på korparna. De varken sår eller skördar, de har varken förråd eller lada, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna? 25Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en aln till sin livslängd? 26Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra? 27Se på liljorna, hur de växer. De varken arbetar eller spinner. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 28Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har! 29Fråga inte vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte. 30Allt detta söker hedningarna i världen efter, men er Far vet att ni behöver det. 31Nej, sök hans rike, så ska ni få detta också. 32Var inte rädd, du lilla hjord, för er Far har beslutat att ge er riket. 33Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör. 34För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara. 35Spänn bältet om livet och håll lamporna brinnande. 36Var som tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom när han kommer och knackar på. 37Saliga är de tjänare som Herren finner vakna när han kommer. Jag säger er sanningen: Han ska fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem. 38Saliga är de han finner vakna, även om han skulle komma mitt i natten eller på småtimmarna. 39Men det förstår ni att om husägaren hade vetat när tjuven kom, då hade han inte låtit någon bryta sig in i hans hus. 40Var beredda också ni, för Människosonen kommer när ni inte väntar det." 41Petrus frågade: "Herre, talar du om oss i den här liknelsen, eller om alla?" 42Herren sade: "Vem är den trogne och kloke förvaltaren som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras mat i rätt tid? 43Salig är den tjänaren när hans herre kommer och finner att han gör så. 44Jag säger er sanningen: Han ska sätta honom över allt han äger. 45Men om den tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre dröjer med att komma, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka och berusa sig, 46då ska den tjänarens herre komma en dag när han inte väntar det och en stund när han inte anar det, och han ska hugga honom i stycken och ge honom hans plats bland de trolösa. 47Den tjänare som vet sin herres vilja men inget förbereder och inte handlar efter hans vilja, han ska få många rapp. 48Men den som inte vet och som gör något som förtjänar rapp, han ska få färre. Av den som fått mycket ska det krävas mycket, och av den som blivit betrodd med mycket ska det begäras desto mer. 49Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och vad jag önskar att den redan var tänd. 50Men jag har ett dop att genomgå, och hur våndas jag inte tills det är fullbordat! 51Tror ni att jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring. 52Från och med nu ska fem i samma familj vara splittrade: tre mot två och två mot tre, 53far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor." 54Till folket sade han också: "När ni ser ett moln stiga i väster säger ni genast att det blir regn, och det blir så. 55Och när det blåser sydlig vind säger ni att det blir hett, och det blir det. 56Era hycklare, jordens och himlens utseende kan ni tyda. Varför kan ni då inte tyda den här tiden? 57Varför bedömer ni inte själva vad som är rätt? 58När du är på väg till domaren med din motpart, så gör vad du kan för att förlikas med honom medan ni är på väg. Annars drar han dig inför domaren, och domaren överlämnar dig till rättstjänaren och rättstjänaren sätter dig i fängelse. 59Jag säger dig: Du kommer inte ut förrän du har betalat till sista öret."
Kapitel 13
1Vid samma tid kom några och berättade för Jesus om galileerna vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. 2Han svarade: "Tror ni att de galileerna var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick lida så? 3Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under som de. 4Eller de arton som dog när tornet i Siloam föll över dem, tror ni att de var mer skyldiga än alla andra som bor i Jerusalem? 5Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under på samma sätt." 6Sedan berättade han denna liknelse: "En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård. Han kom och letade efter frukt på det, men han fann ingen. 7Då sade han till trädgårdsmästaren: I tre år har jag nu kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet, men jag hittar ingen. Hugg bort det! Varför ska det få suga ut jorden? 8Men trädgårdsmästaren svarade: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt runt det och gödslat. 9Kanske bär det frukt nästa år? Om inte, kan du hugga bort det." 10En sabbat undervisade Jesus i en av synagogorna. 11Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig. 12När Jesus såg henne, kallade han fram henne och sade till henne: "Kvinna, du är fri från din sjukdom", 13och så lade han händerna på henne. Genast rätade hon på sig och prisade Gud. 14Men synagogföreståndaren blev upprörd över att Jesus botade på sabbaten, och han sade till folket: "Det finns sex dagar då man ska arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte på sabbatsdagen." 15Då svarade Herren honom: "Era hycklare! Lossar inte varenda en av er sin oxe eller åsna från krubban på sabbaten och tar ut den och vattnar den? 16Men den här kvinnan, en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år, skulle hon inte få bli fri från sin boja på sabbatsdagen?" 17Vid de orden skämdes alla hans motståndare, men allt folket jublade över allt det underbara som han gjorde. 18Därefter sade han: "Vad liknar Guds rike? Vad ska jag jämföra det med? 19Det liknar ett senapskorn som en man tar och sår i sin trädgård. Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna." 20Vidare sade han: "Vad ska jag likna Guds rike vid? 21Det liknar en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl tills allt blir syrat." 22På sin väg mot Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade. 23Någon frågade honom: "Herre, är det bara några få som blir frälsta?" Han sade till dem: 24"Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas. 25När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte, varifrån är ni? 26Då kommer ni att säga: Vi åt och drack med dig, och du undervisade på våra gator. 27Men han ska svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som gör orätt. 28Där ska ni gråta och gnissla tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna i Guds rike medan ni själva hamnar utanför. 29Och människor ska komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike. 30Och det finns de som är sist som ska bli först, och de som är först som ska bli sist." 31I samma stund kom några fariseer fram och sade till honom: "Gå bort och ge dig av härifrån, för Herodes vill döda dig." 32Jesus svarade dem: "Gå och säg till den räven: Nu driver jag ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och på tredje dagen når jag mitt mål. 33Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare, för det passar sig inte att en profet dödas någon annanstans än i Jerusalem. 34Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta ville jag inte samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna! Men ni ville inte. 35Nu ska ert hus lämnas åt er själva. Jag säger er: Ni kommer inte att se mig förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."
Kapitel 14
1När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariseerna, vaktade de noga på honom. 2Då stod en man som led av vatten i kroppen framför honom. 3Jesus frågade de laglärda och fariseerna: "Får man bota på sabbaten eller inte?" 4Men de teg. Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå. 5Sedan sade han till dem: "Om någon av er har en son eller oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte genast upp honom även om det är sabbat?" 6Det kunde de inte svara på. 7När han märkte hur gästerna valde ut de finaste platserna, berättade han en liknelse för dem: 8"När någon bjuder dig till bröllop, ta då inte den finaste platsen vid bordet. Kanske någon annan av gästerna är mer ansedd än du? 9I så fall kommer den som bjudit både dig och honom och säger till dig: Ge honom din plats, och då får du skamsen ta den nedersta platsen. 10Nej, när du är bjuden, gå och sätt dig på den nedersta platsen. När värden kommer ska han då säga till dig: Min vän, sätt dig högre upp. Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna. 11Var och en som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd." 12Han sade också till den som bjudit honom: "När du bjuder på lunch eller middag, bjud då inte dina vänner eller syskon eller släktingar eller rika grannar, så att de bjuder tillbaka och det blir din belöning. 13Nej, när du bjuder till fest, bjud fattiga, handikappade, lama och blinda. 14Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning. Du ska få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse." 15En av gästerna som hörde detta sade till honom: "Salig är den som får äta vid måltiden i Guds rike!" 16Jesus sade till honom: "En man ordnade en stor festmåltid och bjöd många. 17När tiden för festen var inne, sände han sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt. 18Men alla började ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se den. Jag hoppas du ursäktar. 19En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och ska ut och pröva dem. Jag hoppas du ursäktar. 20Ännu en annan sade: Jag har gift mig, så därför kan jag inte komma. 21Tjänaren kom tillbaka och berättade detta för sin herre. Då blev husets herre vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit fattiga, handikappade, blinda och lama. 22Och tjänaren sade: Herre, vad du befallde är gjort, och det finns fortfarande plats. 23Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och se till att människor kommer in, så att mitt hus blir fullt. 24Jag säger er: Ingen av dem som var bjudna ska smaka min måltid." 25Stora skaror vandrade med honom, och han vände sig om och sade till dem: 26"Om någon kommer till mig och inte sätter mig högre än sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar och även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. 27Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge. 28Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden och ser om han kan fullfölja bygget? 29Annars, om han har lagt grunden men inte lyckas bygga färdigt, kan alla som ser det börja håna honom 30och säga: Den mannen började bygga men lyckades inte bli färdig. 31Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och tänka efter om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen? 32Kan han inte det, skickar han sändebud och ber om fred medan den andre ännu är långt borta. 33På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger. 34Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? 35Det duger varken för jorden eller gödselhögen. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med!"
Kapitel 15
1Alla tullindrivare och syndare höll sig nära Jesus för att höra honom. 2Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den där mannen tar emot syndare och äter med dem." 3Då berättade han denna liknelse för dem: 4"Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? 5Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. 6När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. 7Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse. 8Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och söker noga tills hon hittar det? 9Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag fann myntet som jag förlorade. 10På samma sätt, säger jag er, blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig." 11Vidare sade han: "En man hade två söner. 12Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem. 13Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet. 14När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. 15Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. 16Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något. 17Då kom han till besinning och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! 18Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. 20Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. 21Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. 23Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira, 24för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. 25Men hans äldre son var ute på fälten. När han nu kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat gödkalven eftersom han fått honom välbehållen tillbaka. 28Då blev han arg och ville inte gå in. Hans far kom ut och försökte övertala honom, 29men han svarade sin far: Här har jag slavat för dig alla dessa år och aldrig gått emot ditt ord, och mig har du aldrig gett ens en killing så att jag kunde fira med mina vänner. 30Men när han där kommer hem, din son som har festat upp din förmögenhet tillsammans med horor, då har du slaktat gödkalven för honom! 31Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32Men nu måste vi fira och glädja oss, för din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."
Kapitel 16
1Jesus sade också till sina lärjungar: "En rik man hade en förvaltare som blev beskylld för att förskingra hans egendom. 2Då kallade han in honom och sade: Vad är det jag hör om dig? Lämna in redovisningen för din förvaltning. Du kan inte vara kvar som förvaltare. 3Då tänkte förvaltaren: Vad ska jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. 4Jo, nu vet jag vad jag ska göra så att folk tar emot mig i sina hem när jag får avsked från förvaltningen. 5Han kallade till sig dem som hade skulder till hans herre, en efter en, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre? 6Han svarade: Hundra krus olja. Förvaltaren sade till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig ner fort och skriv femtio. 7Sedan frågade han en annan: Och du, hur mycket är du skyldig? Han svarade: Hundra tunnor vete. Då sade han till honom: Ta ditt skuldebrev och skriv åttio. 8Och hans herre berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt, för den här världens barn är klokare än ljusets barn mot sitt eget släkte. 9Och jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den ohederlige mammon, så att de tar emot er i de eviga boningarna när mammon har tagit slut. 10Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort. 11Om ni inte har varit trogna med den ohederlige mammon, vem vill då anförtro er den sanna rikedomen? 12Och har ni inte varit trogna med det som tillhör en annan, vem vill då ge er det som ska bli ert? 13Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller också hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon." 14Allt detta hörde fariseerna som älskade pengar, och de hånade honom. 15Då sade han till dem: "Ni är sådana som rättfärdigar sig själva inför människor, men Gud känner era hjärtan. Det som står högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud. 16Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess förkunnas evangeliet om Guds rike, och alla uppmanas enträget att komma in. 17Men förr ska himmel och jord förgå än att en enda prick av lagen faller bort. 18Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott. 19Det var en rik man som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag. 20Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. 21Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rikes bord. Hundarna kom till och med och slickade hans sår. 22Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och blev begravd. 23I helvetet, där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. 24Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. 25Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga. 26Och dessutom är det satt en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, och inte heller kommer någon därifrån över till oss. 27Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. 28Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till plågans plats. 29Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem. 30Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. 31Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda."
Kapitel 17
1Jesus sade till sina lärjungar: "Förförelserna måste komma, men ve den genom vilken de kommer! 2Det hade varit bättre för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet än att han förleder en av dessa små. 3Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. 4Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så ska du förlåta honom." 5Då sade apostlarna till Herren: "Ge oss mer tro!" 6Herren svarade: "Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni kunna säga till det här mullbärsträdet: Ryck upp dig med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er. 7Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger han då när tjänaren kommer hem från marken: Kom nu och sätt dig till bords? 8Säger han inte snarare: Laga något till kvällsmat åt mig, och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan kan du själv äta och dricka. 9Inte tackar han tjänaren för att han gjorde det han fick i uppdrag? 10På samma sätt ska också ni säga, när ni har gjort allt som ni fått i uppdrag: Vi är odugliga tjänare. Vi har bara gjort vår plikt." 11På sin vandring mot Jerusalem tog Jesus vägen mellan Samarien och Galileen. 12När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd 13och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!" 14Han såg dem och sade till dem: "Gå och visa er för prästerna." Och medan de var på väg dit, blev de rena. 15När en av dem såg att han var botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst 16och föll ner på sitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. 17Jesus frågade honom: "Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? 18Fanns det ingen som vände tillbaka för att ge Gud äran utom den här främlingen?" 19Och han sade till honom: "Res dig och gå. Din tro har frälst dig." 20Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma, svarade han: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. 21Ingen ska kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är mitt ibland er." 22Till lärjungarna sade han: "Det ska komma en tid då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det. 23Man ska säga till er: Se, där är han! eller: Här är han. Men gå inte dit och följ inte med. 24För liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ände till den andra, så ska Människosonen vara på sin dag. 25Men först måste han lida mycket och bli förkastad av det här släktet. 26Så som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar. 27Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Då kom floden och gjorde slut på dem alla. 28På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 29men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. 30På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig. 31Den dagen ska den som är uppe på taket och har sina saker i huset inte gå ner och hämta dem. På samma sätt ska den som är ute på åkern inte återvända hem. 32Tänk på Lots hustru! 33Den som försöker bevara sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv, han ska rädda det. 34Jag säger er: Den natten ska två ligga i samma säng. Den ene ska tas med och den andre lämnas kvar. 35Två kvinnor ska mala tillsammans. Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar." 36Två män ska vara ute på fältet. Den ene ska tas med och den andre lämnas kvar. 37De frågade honom: "Var då, Herre?" Han svarade dem: "Där kroppen ligger, där samlas gamarna."
Kapitel 18
1Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid ska be utan att tröttna: 2"I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3I samma stad fanns en änka som kom till honom gång på gång och sade: Ge mig rätt mot min motpart! 4En tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor 5ska jag ändå ge den här änkan rätt, eftersom hon är så besvärlig. Annars pinar hon till slut livet ur mig med sitt springande." 6Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Han lyssnar tålmodigt till dem. 8Jag säger er: Han ska snart skaffa dem rätt. Men ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer?" 9För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra berättade Jesus också denna liknelse: 10"Två personer gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre tullindrivare. 11Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor: roffare, brottslingar, äktenskapsbrytare eller som den där tullindrivaren. 12Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag får in. 13Men tullindrivaren stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet och bad: Gud, förlåt en syndare som mig. 14Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd." 15Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem. 16Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. 17Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." 18En högt uppsatt man frågade Jesus: "Gode Mästare! Vad ska jag göra för att få evigt liv?" 19Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 20Buden kan du: Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte mörda. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Hedra din far och din mor. " 21Mannen sade: "Allt det har jag hållit sedan jag var ung." 22När Jesus hörde det, sade han till honom: "Ett fattas fortfarande för dig. Sälj allt du äger och dela ut till de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." 23När mannen hörde detta blev han djupt bedrövad, för han var mycket rik. 24Jesus såg att han var bedrövad och sade: "Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! 25Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 26De som hörde det sade: "Vem kan då bli frälst?" 27Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud." 28Då sade Petrus: "Vi har lämnat det vi hade och följt dig." 29Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Var och en som har lämnat hus eller hustru eller syskon eller föräldrar eller barn för Guds rike 30ska få mångdubbelt igen redan i den här världen, och sedan evigt liv i den kommande världen." 31Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som är skrivet om Människosonen genom profeterna ska gå i uppfyllelse. 32Han ska utlämnas åt hedningarna, och de ska håna och skymfa honom, spotta på honom, 33gissla honom och döda honom. Och på tredje dagen ska han uppstå." 34Men lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för dem, och de fattade inte vad han menade. 35När Jesus närmade sig Jeriko satt en blind man vid vägen och tiggde. 36Han hörde folk gå förbi och frågade vad som hände. 37Man berättade för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, 38och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" 39De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade bara ännu mer: "Davids son, förbarma dig över mig!" 40Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom närmare frågade Jesus: 41"Vad vill du att jag ska göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se igen!" 42Jesus sade till honom: "Du får din syn. Din tro har frälst dig." 43Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud.
Kapitel 19
1Jesus kom in i Jeriko och vandrade genom staden. 2Där fanns en man som hette Sackeus. Han var förman vid tullen, och han var rik. 3Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkets skull, eftersom han var liten till växten. 4Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen. 5När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem." 6Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. 7Alla som såg det mumlade förargat: "Han tog in hos en syndare." 8Men Sackeus stod där och sade till Herren: "Hälften av det jag har, Herre, ger jag till de fattiga. Och har jag lurat någon på något, betalar jag fyrdubbelt igen." 9Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till det här huset, för också han är en Abrahams son. 10Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat." 11När de lyssnade till detta berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike nu genast skulle komma på ett synligt sätt. 12Han sade: "En man av ädel börd reste till ett land långt bort för att bli kung och sedan komma tillbaka. 13Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med det här tills jag kommer tillbaka. 14Men hans landsmän hatade honom och skickade sändebud efter honom för att säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss. 15När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung, lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna. Han ville veta vad de hade tjänat. 16Den förste kom fram och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. 17Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du var trogen i det minsta ska du ha ansvar för tio städer. 18Den andre kom fram och sade: Ditt pund, herre, har gett fem pund. 19Kungen sade till honom: Och du ska styra över fem städer. 20Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, här är ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk. 21Jag var nämligen rädd för dig, för du är en sträng man. Du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. 22Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord ska jag döma dig, du usle tjänare! Så du visste att jag är en sträng man som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått? 23Varför satte du då inte in mina pengar på banken, så att jag kunde få igen dem med ränta när jag kom? 24Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom pundet och ge det till honom som har tio pund. 25De sade: Herre, han har ju redan tio pund? – 26Ja, jag säger er: Var och en som har ska få, men den som inget har ska bli fråntagen även det han har. 27Men mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, hämta hit dem och hugg ner dem här inför mig." 28När Jesus hade sagt detta gick han framför dem upp till Jerusalem. 29Då han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, sände han i väg två av lärjungarna 30och sade: "Gå in i byn där framme. När ni kommer in ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på. Ta loss det och led hit det. 31Och om någon frågar er varför ni lossar det, ska ni svara: Herren behöver det." 32De som var utsända gav sig i väg och fann att det var som han hade sagt dem. 33De lossade fölet, och de som ägde det sade: "Varför tar ni loss fölet?" 34De svarade: "Herren behöver det." 35De ledde det till Jesus och lade sina mantlar på fölet och lät Jesus sitta upp. 36Och där han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen. 37När han närmade sig sluttningen av Olivberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla kraftgärningar de hade fått se: 38"Välsignad är han som kommer, kungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" 39Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar!" 40Han svarade: "Jag säger er: Om de tiger, kommer stenarna att ropa." 41När Jesus kom närmare och såg staden, grät han över den 42och sade: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig frid! Men nu är det dolt för dina ögon. 43Dagar ska drabba dig då dina fiender bygger en belägringsvall runt dig och omringar och pressar dig från alla håll. 44De ska slå dig och dina barn i dig till marken och inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig." 45Sedan gick Jesus in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där. 46Han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus ska vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste!" 47Och han undervisade i templet varje dag. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att röja honom ur vägen, 48men de kunde inte komma på hur de skulle göra det, eftersom allt folket höll sig nära honom och lyssnade ivrigt.