Lukasevangeliet 1–4

Kapitel 1

¹Många har sökt sammanställa en skildring av de händelser som har inträffat bland oss, ²så som det har berättats för oss av dem som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare. ³Sedan jag noga efterforskat allt från början har även jag bestämt mig för att skriva ner det i ordning för dig, högt ärade Teofilus, ⁴för att du ska veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått. ⁵På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. ⁶Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter. ⁷Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren. ⁸En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud, ⁹fick han vid prästernas sedvanliga lottning uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret. ¹⁰Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad. ¹¹Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret. ¹²Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan. ¹³Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. ¹⁴Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse, ¹⁵för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka, och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. ¹⁶Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. ¹⁷Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne och skaffa åt Herren ett folk som är berett." ¹⁸Då sade Sakarias till ängeln: "Hur ska jag kunna vara säker på det? Jag är gammal och min hustru är till åren." ¹⁹Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. ²⁰Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne." ²¹Folket stod och väntade på Sakarias, och de undrade varför han dröjde så länge inne i templet. ²²När han sedan kom ut kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem men förblev stum. ²³När dagarna för hans tjänstgöring var över återvände han hem. ²⁴En tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon drog sig undan i fem månader och sade: ²⁵"Detta har Herren gjort med mig. I dessa dagar såg han till mig och tog bort min skam bland människor." ²⁶I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud ²⁷till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. ²⁸Ängeln kom in till henne och sade: "Gläd dig, du som fått nåd! Herren är med dig." ²⁹Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda. ³⁰Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. ³¹Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. ³²Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. ³³Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut." ³⁴Då sade Maria till ängeln: "Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man." ³⁵Ängeln svarade henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son. ³⁶Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden, ³⁷för ingenting är omöjligt för Gud." ³⁸Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne. ³⁹Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd. ⁴⁰Där gick hon in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet. ⁴¹När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande ⁴²och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! ⁴³Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? ⁴⁴När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje. ⁴⁵Och salig är du som trodde, för det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse." ⁴⁶Då sade Maria: "Min själ upphöjer Herren ⁴⁷och min ande jublar över Gud, min Frälsare, ⁴⁸för han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Från denna stund ska alla släkten kalla mig salig, ⁴⁹för den Mäktige har gjort stora ting med mig och hans namn är heligt. ⁵⁰Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som vördar honom. ⁵¹Han har gjort väldiga gärningar med sin arm, han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen. ⁵²Härskare har han störtat från deras troner, och de enkla har han upphöjt. ⁵³Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort. ⁵⁴Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att vara barmhärtig ⁵⁵mot Abraham och hans barn till evig tid, så som han har lovat våra fäder." ⁵⁶Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader och återvände sedan hem. ⁵⁷För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son. ⁵⁸Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne. ⁵⁹På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. ⁶⁰Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." ⁶¹Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet." ⁶²De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta. ⁶³Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade. ⁶⁴Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. ⁶⁵Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. ⁶⁶Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom. ⁶⁷Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade: ⁶⁸"Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk! ⁶⁹Han har rest för oss frälsningens horn i sin tjänare Davids hus, ⁷⁰så som han för länge sedan lovat genom sina heliga profeters mun: ⁷¹frälsning från våra fiender och från alla som hatar oss. ⁷²Han har visat barmhärtighet mot våra fäder och tänkt på sitt heliga förbund, ⁷³den ed han gav vår fader Abraham: ⁷⁴att vi, frälsta från våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan, ⁷⁵i helighet och rättfärdighet inför honom alla våra dagar. ⁷⁶Och du, barn, ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och bana väg för honom. ⁷⁷Du ska ge hans folk kunskap om frälsningen, med förlåtelse för deras synder ⁷⁸genom vår Guds barmhärtiga kärlek. Så ska en soluppgång från höjden besöka oss, ⁷⁹för att lysa över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg." ⁸⁰Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.

Kapitel 2

¹Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. ²Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius styrde i Syrien. ³Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. ⁴Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. ⁵Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande. ⁶Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, ⁷och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet. ⁸I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. ⁹Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. ¹⁰Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: ¹¹I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren. ¹²Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." ¹³Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: ¹⁴"Ära åt Gud i höjden, och frid på jorden bland människor som han älskar." ¹⁵När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: "Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!" ¹⁶De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. ¹⁷När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn. ¹⁸Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. ¹⁹Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. ²⁰Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem. ²¹När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till i sin mors liv. ²²När tiden var inne för deras rening enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, ²³som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren. ²⁴De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor. ²⁵I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. ²⁶Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde. ²⁷Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen, ²⁸tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade: ²⁹"Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid, så som du har lovat, ³⁰för mina ögon har sett din frälsning ³¹som du har berett inför alla folk: ³²ett ljus med uppenbarelse för hedningarna och härlighet för ditt folk Israel." ³³Hans far och mor förundrades över det som sades om honom. ³⁴Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. ³⁵Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras." ³⁶Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru, ³⁷och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. ³⁸Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning. ³⁹När de hade fullgjort allt som var bestämt i Herrens lag, återvände de till Galileen och sin hemstad Nasaret. ⁴⁰Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom. ⁴¹Hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden. ⁴²När Jesus var tolv år gick de upp till högtiden som vanligt, ⁴³men när festdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det. ⁴⁴De antog att han var med i ressällskapet och vandrade en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta. ⁴⁵När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att söka efter honom. ⁴⁶Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. ⁴⁷Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar. ⁴⁸När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig." ⁴⁹Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far?" ⁵⁰Men de förstod inte vad det var han sade till dem. ⁵¹Därefter följde han med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. ⁵²Och Jesus växte i vishet, ålder och välbehag inför Gud och människor.

Kapitel 3

¹I kejsar Tiberius femtonde regeringsår, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes landsfurste i Galileen, hans bror Filippus i Itureen och Trachonitislandet och Lysanias i Abilene, ²och när Hannas och Kaifas var överstepräster, då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. ³Han gick ut i hela området runt Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, ⁴som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom! ⁵Varje dal ska fyllas, alla berg och höjder sänkas. Det krokiga ska rätas, ojämna vägar ska jämnas. ⁶Och alla människor ska se Guds frälsning. ⁷Han sade nu till folket som kom ut för att döpas av honom: "Huggormsyngel! Vem har visat er att ni ska fly den kommande vredesdomen? ⁸Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar. ⁹Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden." ¹⁰Folket frågade honom: "Vad ska vi då göra?" ¹¹Han svarade dem: "Den som har två tunikor ska dela med sig till den som ingen har, och den som har mat ska göra på samma sätt." ¹²Även tullindrivare kom för att bli döpta, och de frågade honom: "Mästare, vad ska vi göra?" ¹³Han svarade dem: "Kräv inte mer än vad som är bestämt." ¹⁴Även soldater frågade honom: "Och vi, vad ska vi göra?" Han svarade dem: "Pressa inte pengar från någon med våld eller lögn, utan nöj er med er lön!" ¹⁵Folket gick där i förväntan, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. ¹⁶Johannes svarade dem allesammans: "Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att lossa remmen på hans sandaler. Han ska döpa er i den helige Ande och eld. ¹⁷Han har sin kastskovel i handen för att rensa sin tröskplats och samla in vetet i sin lada. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar." ¹⁸Med många andra ord förmanade han folket och förkunnade evangeliet för dem. ¹⁹Men landsfursten Herodes blev tillrättavisad av Johannes för sitt förhållande med sin brors hustru Herodias och för allt annat ont som han hade gjort. ²⁰Då lade Herodes till allt det andra att han dessutom satte Johannes i fängelse. ²¹När nu allt folket döptes, blev även Jesus döpt. Medan han bad, öppnades himlen ²²och den helige Ande sänkte sig över honom i fysisk gestalt som en duva. Och från himlen kom en röst: "Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje." ²³Jesus var omkring trettio år när han började sin gärning. Han var, menade man, son till Josef, son till Eli, ²⁴son till Mattat, son till Levi, son till Melki, son till Jannai, son till Josef, ²⁵son till Mattatias, son till Amos, son till Nahum, son till Hesli, son till Naggai, ²⁶son till Mahat, son till Mattatias, son till Shimei, son till Josek, son till Juda, ²⁷son till Johanan, son till Resa, son till Serubbabel, son till Shealtiel, son till Neri, ²⁸son till Melki, son till Addi, son till Kosam, son till Elmadam, son till Er, ²⁹son till Josua, son till Elieser, son till Jorim, son till Mattat, son till Levi, ³⁰son till Simeon, son till Juda, son till Josef, son till Jonam, son till Eljakim, ³¹son till Melea, son till Menna, son till Mattata, son till Natan, son till David, ³²son till Ishai, son till Obed, son till Boas, son till Salma, son till Nahshon, ³³son till Amminadab, son till Admin, son till Arni, son till Hesron, son till Peres, son till Juda, ³⁴son till Jakob, son till Isak, son till Abraham, son till Tera, son till Nahor, ³⁵son till Serug, son till Regu, son till Peleg, son till Eber, son till Shela, son till Kenan, ³⁶son till Arpakshad, son till Sem, son till Noa, son till Lemek, ³⁷son till Metusela, son till Hanok, son till Jared, son till Mahalalel, son till Kenan, ³⁸son till Enos, son till Set, son till Adam, son till Gud.

Kapitel 4

¹Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och leddes av Anden omkring i öknen, ²där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var slut blev han hungrig. ³Då sade djävulen till honom: "Om du är Guds Son, så befall den här stenen att bli bröd." ⁴Jesus svarade honom: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd." ⁵Då tog djävulen med honom högt upp och visade honom för ett ögonblick världens alla riken, ⁶och djävulen sade: "Dig ska jag ge all denna makt och deras härlighet, för den är överlämnad åt mig och jag ger den till vem jag vill. ⁷Så om du tillber mig, blir allt ditt." ⁸Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna." ⁹Sedan tog djävulen med honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens krön och sade till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån! ¹⁰Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar att bevara dig, ¹¹och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten." ¹²Jesus svarade honom: "Det är sagt: Du ska inte fresta Herren din Gud." ¹³När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid. ¹⁴I Andens kraft återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela området. ¹⁵Han undervisade i deras synagogor och fick lovord av alla. ¹⁶Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han som han brukade till synagogan. Han reste sig för att läsa ur Skriften, ¹⁷och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade rullen, fann han stället där det står skrivet: ¹⁸Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet ¹⁹och förkunna ett nådens år från Herren. ²⁰Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. ²¹Då började han tala till dem: "I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." ²²Alla berömde honom och förundrades över de nådens ord som kom från hans mun. De frågade: "Är det inte Josefs son?" ²³Då sade han till dem: "Säkert kommer ni att citera ordspråket för mig: Läkare, bota dig själv! Vi har hört om allt som hände i Kapernaum, gör det här i din hemstad också!" ²⁴Men han fortsatte: "Jag säger er sanningen: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. ²⁵I sanning säger jag er: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen var stängd i tre år och sex månader och svår svält drabbade hela landet. ²⁶Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan bara till en änka i Sarefat i Sidons land. ²⁷Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman." ²⁸Alla i synagogan fylldes av vrede när de fick höra detta. ²⁹De reste sig och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg där deras stad var byggd för att kasta ner honom. ³⁰Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare. ³¹Han kom ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. ³²De var överväldigade av hans undervisning, eftersom hans ord hade makt. ³³I synagogan fanns en man med en oren ande, och han skrek högt: ³⁴"Sluta! Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!" ³⁵Då talade Jesus strängt till anden: "Tig! Far ut ur honom!" Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. ³⁶Alla greps av bävan och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna och de far ut." ³⁷Och ryktet om honom gick ut överallt i området. ³⁸Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne. ³⁹Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den släppte. Genast steg hon upp och betjänade dem. ⁴⁰När solen gick ner kom alla till honom med sina sjuka som led av olika åkommor, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. ⁴¹Även onda andar for ut ur många, och de skrek: "Du är Guds Son!" Men han tillrättavisade dem och lät dem inte tala, eftersom de visste att han var Messias. ⁴²När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom, och när de kom fram till honom ville de hålla kvar honom så att han inte skulle lämna dem. ⁴³Men han sade till dem: "Jag måste förkunna evangeliet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag är utsänd." ⁴⁴Och han predikade i synagogorna i Judeen.

Visa nästa kapitel