Malaki 1–2
Kapitel 1
1Denna profetia är Herrens ord till Israel genom Malaki. 2Jag har älskat er, säger Herren. Och ni frågar: ”Hur har du älskat oss?” Var inte Esau bror till Jakob? säger Herren. Jakob älskade jag, 3men Esau hatade jag. Jag gjorde hans berg till en ödemark och gav hans arvedel åt öknens schakaler. 4Om Edom säger: ”Vi är krossade, men vi ska bygga upp ruinerna igen”, så säger Herren Sebaot: De bygger upp, men jag ska riva ner. De ska kallas ”gudlöshetens land” och ”folket som Herren är vred på för evigt”. 5Era ögon ska se det, och ni ska säga: ” Herren är upphöjd utanför Israels gränser.” 6En son hedrar sin far och en tjänare sin herre. Men om jag är en far, var är då hedern jag borde få? Och om jag är en herre, var är då vördnaden för mig? Detta säger Herren Sebaot till er präster som föraktar mitt namn. Och ni frågar: ”Hur har vi föraktat ditt namn?” 7Genom att ni offrar oren mat på mitt altare. Och ni frågar: ”Hur har vi kränkt din renhet?” Genom att ni säger: ” Herrens bord betyder ingenting.” 8Om ni bär fram ett blint djur som offer, är inte det något ont? Om ni bär fram det som är lamt och sjukt, är inte det något ont? Kom med sådant till din ståthållare! Tror du han blir glad och tar emot dig? säger Herren Sebaot. 9Men bönfall nu inför Gud att han förbarmar sig över oss. När det kommer sådant från era händer, ska han då ta emot er? säger Herren Sebaot. 10Kan inte någon av er stänga tempeldörrarna, så att ni inte tänder min altareld förgäves! Jag har inte behag till er, säger Herren Sebaot, jag har ingen glädje i offergåvorna från er hand. 11Från solens uppgång till dess nedgång ska mitt namn vara stort bland hednafolken. På varje plats ska man bära fram rökoffer och rena offergåvor åt mitt namn. Ja, mitt namn ska vara stort bland hednafolken, säger Herren Sebaot. 12Men ni vanhelgar det när ni säger: ” Herrens bord är orent och maten där är värdelös.” 13Ni säger: ”Det är inte mödan värt!” och fnyser åt det, säger Herren Sebaot. Ni kommer med stulna, halta och sjuka djur och bär fram det som offer. Ska jag ta emot det från er med glädje? säger Herren. 14Förbannad är den bedragare som har ett djur av hankön i sin hjord och lovar att ge det, men sedan offrar ett skadat djur till Herren. För jag är en stor Kung, säger Herren Sebaot, och mitt namn är fruktat bland hednafolken.
Kapitel 2
1Och nu kommer denna befallning till er, ni präster: 2Om ni inte vill höra, om ni inte tar det till hjärtat att ge ära åt mitt namn, säger Herren Sebaot, då ska jag sända förbannelse över er. Jag ska förbanna era välsignelser, och jag har redan förbannat dem eftersom ni inte tar det till hjärtat. 3Se, jag ska tillrättavisa era ättlingar och kasta dynga i ansiktet på er, dynga från era högtidsoffer, och ni ska bäras bort tillsammans med den. 4Och ni ska förstå att jag har gett er denna befallning för att mitt förbund med Levi ska bestå, säger Herren Sebaot. 5Mitt förbund med honom var liv och frid, och jag gav honom det för att han skulle vörda mig. Och han vördade mig och bävade för mitt namn. 6Sann undervisning var i hans mun, ingen orätt fanns på hans läppar. I frid och uppriktighet vandrade han med mig, och han omvände många från deras missgärningar. 7För prästens läppar ska bevara kunskap, och man ska hämta undervisning från hans mun, eftersom han är en budbärare från Herren Sebaot. 8Men ni har vikit av från vägen, ni har fått många på fall genom er undervisning. Ni har fördärvat förbundet med Levi, säger Herren Sebaot. 9Därför har jag också gjort er föraktade och förnedrade inför hela folket, för ni har inte hållit er till mina vägar utan varit partiska när ni undervisar. 10Har vi inte alla samme Far? Har inte samme Gud skapat oss? Varför begår vi då svek mot varandra och kränker våra fäders förbund? 11Juda har begått svek, och avskyvärda ting har gjorts i Israel och i Jerusalem. Juda har kränkt det som Herren håller heligt, det som han älskar, och de har gift sig med kvinnor som dyrkar främmande gudar. 12Herren ska utrota ur Jakobs tält var och en som gör så, både hög och låg och den som bär fram gåvor till Herren Sebaot. 13Och dessutom gör ni detta: Ni översköljer Herrens altare med tårar, gråt och klagan, eftersom han inte vill se till offergåvan längre eller ta emot något från er hand med glädje. 14Och ni frågar: ”Varför?” Därför att Herren var vittne mellan dig och din ungdoms hustru. Du har varit trolös mot henne, trots att hon är din maka, din hustru som du ingått förbund med. 15Har inte han gjort dem till ett? Det som är kvar av ande tillhör honom. Och varför till ett? Han söker ättlingar som hör Gud till. Så ta hand om er ande och var inte trolös mot din ungdoms hustru. 16Jag hatar skilsmässa, säger Herren, Israels Gud, och att man höljer sig i våld som i en klädnad, säger Herren Sebaot. Så var på er vakt i er ande och var inte trolösa. 17Ni tröttar ut Herren med era ord. Ni frågar: ”Hur har vi tröttat ut honom?” När ni säger: ”Den som gör det onda är god i Herrens ögon, och han gläder sig över dem”, eller: ”Var är rättvisans Gud?”