Markusevangeliet 1–5
Kapitel 1
1Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son. 2Så står det skrivet hos profeten Jesaja: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig. 3En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom! 4Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. 5Hela Judeens land och Jerusalems alla invånare kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan. 6Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och han levde av gräshoppor och vildhonung. 7Han förkunnade: "Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att böja mig och lossa remmen på hans sandaler. 8Jag har döpt er med vatten, men han ska döpa er i den helige Ande." 9Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt av Johannes i Jordan. 10Genast, när han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. 11Och en röst kom från himlen: "Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje." 12Genast förde Anden honom ut i öknen, 13och han var i öknen under fyrtio dagar och frestades av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom. 14Efter att Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds evangelium. 15Han sade: "Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!" 16När han gick längs Galileiska sjön såg han Simon och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. 17Jesus sade till dem: "Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare." 18Genast lämnade de näten och följde honom. 19När han kom lite längre fram såg han Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. De satt i båten och gjorde i ordning sina nät. 20Genast kallade han på dem, och de lämnade sin far Sebedeus i båten med arbetarna och följde Jesus. 21De kom till Kapernaum, och på sabbaten gick han genast till synagogan och undervisade. 22Folk blev överväldigade av hans lära, för han undervisade dem med auktoritet och inte som de skriftlärda. 23Nu fanns i deras synagoga en man med en oren ande, och han skrek: 24"Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!" 25Men Jesus talade strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!" 26Den orena anden ryckte i mannen och skrek högt och for ut ur honom. 27Alla blev förskräckta och frågade varandra: "Vad är detta? En ny lära, med sådan makt! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom." 28Och ryktet om honom spred sig genast överallt i hela Galileen. 29Så snart de kom ut ur synagogan gick de till Simons och Andreas hus tillsammans med Jakob och Johannes. 30Simons svärmor låg sjuk i feber, och de talade genast med Jesus om henne. 31Då gick han fram, tog hennes hand och reste henne upp. Febern släppte, och hon betjänade dem. 32På kvällen, när solen hade gått ner, kom man till honom med alla som var sjuka och besatta. 33Hela staden var samlad utanför dörren. 34Han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många onda andar. Men han tillät dem inte att tala, eftersom de visste vem han var. 35Tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt, steg Jesus upp och gick ut till en enslig plats och bad där. 36Simon och de som var med honom skyndade efter, 37och när de fann Jesus sade de till honom: "Alla söker efter dig." 38Han sade: "Vi går någon annanstans, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har kommit." 39Och han gick och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut de onda andarna. 40En spetälsk kom fram till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren." 41Jesus förbarmade sig, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" 42Genast försvann spetälskan från honom och han blev ren. 43Sedan skickade Jesus iväg honom och sade strängt: 44"Se till att du inte berättar det för någon. Gå i stället och visa dig för prästen och bär fram det offer för din rening som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem." 45Men mannen gick ut och började ivrigt berätta och spred ryktet vida omkring. Därför kunde Jesus inte längre gå in i städerna öppet, utan han stannade ute i ödemarken. Och folk kom till honom från alla håll.
Kapitel 2
1Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma 2samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren. Och han förkunnade ordet för dem. 3Då kom man till honom med en förlamad som bars av fyra män. 4När de för folkmassans skull inte kunde komma fram med honom till Jesus, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på. 5Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna." 6Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: 7"Varför talar han så? Han hädar! Vem kan förlåta synder utom Gud?" 8Jesus förstod genast i sin ande att de tänkte så inom sig, och han sade till dem: "Varför tänker ni så i era hjärtan? 9Vad är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig, ta din bädd och gå? 10Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: 11"Res dig, ta din bädd och gå hem!" 12Då reste mannen sig upp, och genast tog han sin bädd och gick ut inför ögonen på dem alla. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: "Vi har aldrig sett något liknande!" 13Än en gång gick Jesus längs sjön. Allt folket kom till honom, och han undervisade dem. 14När han gick vidare såg han Levi, Alfeus son, sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då reste sig Levi och följde honom. 15När Jesus sedan låg till bords i hans hus, var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Det var många som följde honom. 16De skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare, och de frågade hans lärjungar: "Varför äter han med tullindrivare och syndare?" 17Jesus hörde det och sade till dem: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare." 18Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom några och frågade Jesus: "Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas lärjungar, men inte dina lärjungar?" 19Jesus svarade: "Bröllopsgästerna kan väl inte fasta medan brudgummen är hos dem? Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. 20Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta. 21Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall river det nya tyget bort ännu mer från den gamla manteln och revan blir värre. 22Och ingen häller nytt vin i gamla säckar. I så fall spränger vinet säckarna och både vinet och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar." 23En sabbat gick Jesus genom några sädesfält, och hans lärjungar började rycka av axen där de gick. 24Då sade fariseerna till honom: "Se! Varför gör de sådant som inte är tillåtet på sabbaten?" 25Han svarade: "Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män var i nöd och blev hungriga? 26Han gick in i Guds hus på översteprästen Ebjatars tid och åt skådebröden, som bara prästerna får äta, och gav dessutom till dem som var med honom." 27Sedan sade han till dem: "Sabbaten skapades för människan och inte människan för sabbaten. 28Alltså är Människosonen Herre också över sabbaten."
Kapitel 3
1En annan gång gick Jesus till synagogan, och där fanns en man som hade en förtvinad hand. 2De vaktade noga på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten, för de ville få något att anklaga honom för. 3Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Ställ dig här i mitten." 4Sedan frågade han dem: "Är det tillåtet att göra gott på sabbaten eller att göra ont? Att rädda liv eller att döda?" Men de teg. 5Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över deras hårda hjärtan, och sade till mannen: "Räck fram din hand." Han räckte fram sin hand, och den var nu återställd. 6Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer med herodianerna för att döda honom. 7Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön, och en stor skara från Galileen följde efter. Också från Judeen, 8Jerusalem, Idumeen och från andra sidan Jordan och området runt Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror när de hörde talas om allt han gjorde. 9Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt redo för honom så att han inte skulle bli trängd av folkmassan, 10för han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom. 11När de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son!" 12Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var. 13Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom. 14Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara med honom, och han skulle sända ut dem att predika 15och ha makt att driva ut onda andar. 16Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus, 17Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror – dem kallade han Boanerges, det betyder Åskans söner – 18dessutom Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Tomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon seloten 19och Judas Iskariot, han som förrådde honom. 20Sedan kom Jesus hem. På nytt samlades så mycket folk att de inte ens fick tid att äta. 21När hans anhöriga fick höra om det gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han var från sina sinnen. 22De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul. Det är med de onda andarnas furste som han driver ut andarna." 23Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur skulle Satan kunna driva ut Satan? 24Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, 25och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. 26Om nu Satan skulle gå i strid med sig själv och bli splittrad kan han inte bestå, det är slut med honom. 27Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det som är hans utan att först binda den starke. Sedan kan han plundra hans hus. 28Jag säger er sanningen: Alla synder och hädelser ska människorna få förlåtelse för, hur de än hädar. 29Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." 30De hade ju sagt att han hade en oren ande. 31Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och sände bud till honom och kallade på honom. 32Folket som satt omkring honom sade: "Se! Din mor och dina bröder är här utanför och frågar efter dig." 33Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?" 34Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Här är min mor och mina bröder. 35Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."
Kapitel 4
1Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk runt honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön medan allt folket stod på stranden. 2Han lärde dem mycket i liknelser, och i sin undervisning sade han till dem: 3"Lyssna! En såningsman gick ut för att så. 4När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. 5En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. 6Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. 7En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det så att det inte gav någon skörd. 8Men en del föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt." 9Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!" 10När han blev ensam, frågade de tolv och de andra som var med honom om liknelserna. 11Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, 12för att de ska se och se och ändå inte se, och höra och höra och ändå inte förstå, så att de inte vänder om och får förlåtelse." 13Han sade sedan till dem: "Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls? 14Såningsmannen sår ordet. 15De vid vägen är de hos vilka ordet sås, men när de hör det kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. 16De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje när de hör det, 17men de har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När de sedan möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer de genast på fall. 18Hos andra sås säden bland tistlar. Det är de som hör ordet, 19men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter annat kommer in och kväver ordet så att det blir utan frukt. 20Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt." 21Han sade också till dem: "Ett ljus bärs väl inte in för att sättas under skäppan eller under bänken? Sätter man det inte på hållaren? 22Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli synligt. 23Hör, du som har öron att höra med!" 24Och han sade: "Var noga med vad ni hör! Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er. Och ännu mer ska ni få, 25för den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han har." 26Jesus sade: "Guds rike är som när en man sår säd i jorden. 27Han sover och stiger upp, natt blir dag och säden växer och skjuter i höjden, han vet inte hur. 28Av sig själv ger jorden gröda: först strå, sedan ax och sedan moget vete i axet. 29Och när grödan är mogen låter han genast skäran gå, för skördetiden är inne." 30Han sade också: "Vad ska vi likna Guds rike vid? Vilken liknelse ska vi använda? 31Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden. 32Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än alla andra köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga." 33Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de kunde förstå. 34Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt. 35På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Vi far över till andra sidan." 36De lämnade folket och tog med honom i båten som han var. Även andra båtar följde med. 37Då kom en stark stormvind, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas. 38Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare! Bryr du dig inte om att vi går under?" 39Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. 40Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?" 41Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!"
Kapitel 5
1Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön. 2När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande 3och bodde bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. 4Flera gånger hade han blivit bunden med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. 5Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och sargade sig själv med stenar. 6När han nu fick se Jesus på långt håll, kom han springande och föll ner för honom 7och skrek högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Lova mig inför Gud att du inte plågar mig!" 8Jesus hade nämligen just sagt till honom: "Du orena ande, far ut ur mannen!" 9Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många." 10Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området. 11Där gick en stor svinhjord och betade vid berget. 12Andarna bad honom: "Skicka oss till svinen, så att vi kan fara in i dem!" 13Det tillät han. De orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Det var ungefär två tusen svin som drunknade i sjön. 14De som vaktade dem flydde och berättade om det i staden och ute på landet, och man gick för att se vad som hade hänt. 15När de kom till Jesus och såg den besatte som hade haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda. 16De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och med svinen. 17Då bad de att Jesus skulle lämna deras område. 18När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt om att få följa med honom. 19Men Jesus lät honom inte göra det utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig och hur han förbarmat sig över dig." 20Då gick mannen och började ropa ut över hela Dekapolis allt som Jesus hade gjort med honom. Och alla var förundrade. 21När Jesus var tillbaka med båten på andra sidan samlades en stor folkskara hos honom där han var vid sjön. 22En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och när han fick se Jesus föll han ner för hans fötter 23och bad honom enträget: "Min dotter är döende. Kom och lägg händerna på henne så att hon blir frisk och får leva." 24Då gick Jesus med honom. Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. 25Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. 26Hon hade fått lida mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, men inget hade hjälpt, hon blev bara sämre. 27Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel, 28för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans kläder blir jag frisk." 29Genast stannade hennes blödning, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga. 30Jesus märkte genast inom sig att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om i folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" 31Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och så frågar du: Vem rörde vid mig?" 32Men han fortsatte att se sig omkring efter henne som hade gjort det. 33Kvinnan visste vad som hade hänt med henne, och hon kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och berättade hela sanningen för honom. 34Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga." 35Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvära Mästaren mer?" 36Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Bara tro." 37Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, 38och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 39Han gick in och sade till dem: "Varför är ni upprörda och gråter? Flickan är inte död. Hon sover." 40Då hånskrattade de åt honom. Men han skickade ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg. 41Och han tog barnets hand och sade till henne: " Talitha koum! " Det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp!" 42Genast reste sig flickan och började gå omkring – hon var tolv år – och de blev helt utom sig av häpnad. 43Men han befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.