Matteusevangeliet 1–10

Kapitel 1

¹Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son. ²Abraham blev far till Isak, Isak till Jakob, och Jakob till Juda och hans bröder. ³Juda blev far till Peres och Sera genom Tamar, Peres till Hesron, Hesron till Ram, ⁴Ram till Amminadab, Amminadab till Nahshon, Nahshon till Salmon. ⁵Salmon blev far till Boas genom Rahab, Boas till Obed genom Rut, Obed till Ishai, ⁶och Ishai till kung David. David blev far till Salomo genom Urias hustru. ⁷Salomo blev far till Rehabeam, Rehabeam till Abia, Abia till Asa, ⁸Asa till Joshafat, Joshafat till Joram, Joram till Ussia, ⁹Ussia till Jotam, Jotam till Ahas, Ahas till Hiskia, ¹⁰Hiskia till Manasse, Manasse till Amon, Amon till Josia, ¹¹och Josia till Jekonja och hans bröder vid den tid då folket fördes bort till Babylon. ¹²Efter bortförandet till Babylon blev Jekonja far till Shealtiel, Shealtiel till Serubbabel, ¹³Serubbabel till Abihud, Abihud till Eljakim, Eljakim till Asur, ¹⁴Asur till Sadok, Sadok till Jakim, Jakim till Elihud, ¹⁵Elihud till Eleasar, Eleasar till Mattan, Mattan till Jakob, ¹⁶och Jakob till Josef, Marias man. Av henne föddes Jesus, som kallas Kristus. ¹⁷Alltså blir det tillsammans fjorton släktled från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och fjorton led från fångenskapen i Babylon till Kristus. ¹⁸Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. ¹⁹Hennes man Josef var rättfärdig och ville inte dra skam över henne, och därför beslöt han att skilja sig från henne i hemlighet. ²⁰Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. ²¹Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder." ²²Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: ²³Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss. ²⁴När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. ²⁵Men han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.

Kapitel 2

¹När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, då kom vise män från Östern till Jerusalem ²och frågade: "Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom." ³När kung Herodes fick höra det blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. ⁴Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. ⁵De svarade: "I Betlehem i Judeen, för så är skrivet genom profeten: ⁶Du Betlehem i Juda land, du är alls inte minst bland Juda furstar, för från dig ska utgå en furste som ska vara en herde för mitt folk Israel." ⁷Då kallade Herodes i hemlighet till sig de vise männen och frågade noga ut dem om tiden då stjärnan hade visat sig. ⁸Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter barnet. När ni har funnit det, meddela då mig så att också jag kan komma och tillbe det." ⁹De lyssnade till kungen och gav sig i väg. Och stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över platsen där barnet var. ¹⁰När de såg stjärnan fylldes de av mycket stor glädje, ¹¹och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad honom, och de öppnade sina skattkistor och bar fram gåvor till honom: guld, rökelse och myrra. ¹²Och sedan de i en dröm blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land. ¹³När de vise männen hade rest i väg, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten! Stanna där tills jag säger till dig, för Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det." ¹⁴Josef steg då upp och tog samma natt med sig barnet och dess mor och gav sig av till Egypten. ¹⁵Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Ut ur Egypten kallade jag min son. ¹⁶När Herodes insåg att han hade blivit lurad av de vise männen blev han ursinnig, och han lät döda alla pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år eller yngre, detta enligt tiden som han noga tagit reda på av de vise männen. ¹⁷Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: ¹⁸Ett skri hörs i Rama, gråt och bitter klagan: Rakel gråter över sina barn, och hon vägrar låta sig tröstas, för de finns inte mer. ¹⁹När Herodes var död, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten ²⁰och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, för de som ville ta barnets liv är döda." ²¹Han steg då upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land. ²²Men när han hörde att Arkelaus var kung över Judeen efter sin far Herodes vågade han inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm blivit varnad för detta, drog han bort till Galileens område. ²³Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det som var sagt genom profeterna skulle uppfyllas: att Jesus skulle kallas nasaré.

Kapitel 3

¹Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och förkunnade i Judeens öken ²och sade: "Omvänd er! Himmelriket är nära." ³Det var om honom det sades genom profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom! ⁴Johannes hade kläder av kamelhår och ett läderbälte runt midjan, och hans mat var gräshoppor och vildhonung. ⁵Folket i Jerusalem och hela Judeen och hela Jordanområdet kom ut till honom, ⁶och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan. ⁷Men när han såg att många fariseer och saddukeer kom till platsen där han döpte, sade han till dem: "Huggormsyngel! Vem har visat er att ni ska fly den kommande vredesdomen? ⁸Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. ⁹Och tro inte att ni kan säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar. ¹⁰Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden. ¹¹Jag döper er i vatten till omvändelse. Men den som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att ta av honom sandalerna. Han ska döpa er i den helige Ande och eld. ¹²Han har sin kastskovel i handen, och han ska rensa sin tröskplats och samla sitt vete i ladan. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar." ¹³Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. ¹⁴Men Johannes försökte hindra honom och sade: "Jag behöver döpas av dig – och du kommer till mig!" ¹⁵Jesus svarade honom: "Låt det nu ske. Det är så vi ska uppfylla all rättfärdighet." Då lät han det ske. ¹⁶När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnades himlen, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. ¹⁷Och en röst från himlen sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje."

Kapitel 4

¹Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. ²När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. ³Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." ⁴Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun." ⁵Då tog djävulen med honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens krön ⁶och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar, och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten." ⁷Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du ska inte fresta Herren din Gud." ⁸Sedan tog djävulen med honom upp på ett mycket högt berg och visade honom världens alla riken och deras härlighet, ⁹och han sade till honom: "Allt detta ska jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." ¹⁰Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna." ¹¹Då lämnade djävulen honom, och änglar kom fram och betjänade honom. ¹²När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, drog han sig undan till Galileen. ¹³Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område, ¹⁴för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: ¹⁵Sebulons och Naftalis land, havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen – ¹⁶det folk som sitter i mörker ska se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga ska ett ljus gå upp. ¹⁷Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er! Himmelriket är nära." ¹⁸När Jesus vandrade längs Galileiska sjön såg han två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. ¹⁹Han sade till dem: "Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare." ²⁰Genast lämnade de näten och följde honom. ²¹Han gick vidare och såg två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. De satt i båten med sin far Sebedeus och gjorde i ordning sina nät. Han kallade på dem, ²²och genast lämnade de båten och sin far och följde honom. ²³Jesus vandrade omkring i hela Galileen, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. ²⁴Ryktet om honom spred sig över hela Syrien, och man kom till honom med alla som led av olika sjukdomar och plågor – besatta, månadssjuka och lama – och han botade dem. ²⁵Stora skaror följde honom från Galileen och Dekapolis, från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan. JESU BERGSPREDIKAN (Kap 5-7)

Kapitel 5

¹När Jesus såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. ²Då började han tala och undervisa dem: ³"Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket. ⁴Saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade. ⁵Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden. ⁶Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade. ⁷Saliga är de barmhärtiga, för de ska få barmhärtighet. ⁸Saliga är de renhjärtade, för de ska se Gud. ⁹Saliga är de som skapar frid, för de ska kallas Guds barn. ¹⁰Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, för dem tillhör himmelriket. ¹¹Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. ¹²Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er. ¹³Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna. ¹⁴Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. ¹⁵Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. ¹⁶På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen. ¹⁷Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. ¹⁸Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett. ¹⁹Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. ²⁰För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket. ²¹Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte mörda, och Den som mördar är skyldig inför domstolen. ²²Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot’ till sin broder är skyldig inför Rådet, och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna. ²³Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, ²⁴så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder. Kom sedan och bär fram din gåva. ²⁵Skynda dig att göra upp med din motpart medan du är med honom på vägen. Annars kan han överlämna dig till domaren, och domaren till vakten och du sätts i fängelse. ²⁶Jag säger dig sanningen: Du kommer inte ut därifrån förrän du har betalat till sista öret. ²⁷Ni har hört att det är sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott. ²⁸Jag säger er: Den som ser med begär på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. ²⁹Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna. ³⁰Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp hamnar i Gehenna. ³¹Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru ska ge henne skilsmässobrev. ³²Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än sexuell synd, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott. ³³Ni har också hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte svära falskt, och: Du ska hålla din ed inför Herren. ³⁴Jag säger er: Ni ska inte svära alls – varken vid himlen, för den är Guds tron, ³⁵eller vid jorden, för den är pallen för hans fötter, eller vid Jerusalem, för det är den store Kungens stad. ³⁶Du ska inte heller svära vid ditt huvud, för du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. ³⁷Ert ord ska vara ’ja’ eller ’nej’. Allt därutöver kommer från den onde. ³⁸Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. ³⁹Jag säger er: Stå inte emot den som är ond. Om någon slår dig på högra kinden, vänd då också andra kinden mot honom. ⁴⁰Om någon vill dra dig inför rätta och ta din tunika, så låt honom få manteln också. ⁴¹Om någon tvingar dig att gå med en mil, så gå två mil med honom. ⁴²Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig. ⁴³Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende. ⁴⁴Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. ⁴⁵Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. ⁴⁶För om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte tullindrivare det också? ⁴⁷Och om ni bara hälsar på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? ⁴⁸Var alltså fullkomliga, så som er himmelske Far är fullkomlig.

Kapitel 6

¹Akta er för att göra era goda gärningar inför människor, för att bli sedda av dem. Då får ni ingen lön hos er Far i himlen. ²När du ger en gåva ska du inte basunera ut det, så som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att bli ärade av människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. ³Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör. ⁴Då ges din gåva i det fördolda, och då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig. ⁵Och när ni ber ska ni inte vara som hycklarna, som älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas inför människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. ⁶Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig. ⁷Och när ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tänker att de ska bli bönhörda för sina många ords skull. ⁸Var inte som de, för er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det. ⁹Så ska ni be: Vår Far i himlen, låt ditt namn bli helgat. ¹⁰Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden som i himlen. ¹¹Ge oss i dag vårt dagliga bröd. ¹²Och förlåt oss våra skulder, så som vi förlåter dem som står i skuld till oss. ¹³Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda. ¹⁴För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. ¹⁵Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser. ¹⁶När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. ¹⁷Nej, när du fastar, smörj in ditt huvud och tvätta ditt ansikte ¹⁸så att inte människor ser att du fastar, utan bara din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig. ¹⁹Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. ²⁰Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. ²¹För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. ²²Ögat är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt får hela din kropp ljus. ²³Men om ditt öga är sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret! ²⁴Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. ²⁵Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? ²⁶Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de? ²⁷Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? ²⁸Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. ²⁹Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. ³⁰Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har! ³¹Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? ³²Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. ³³Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. ³⁴Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Kapitel 7

¹Döm inte, så blir ni inte dömda. ²Med den dom ni dömer med ska ni dömas, och med det mått ni mäter med ska det mätas upp åt er. ³Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? ⁴Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du har en bjälke i ditt eget öga? ⁵Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga, så ser du klart nog för att ta ut flisan ur din broders öga. ⁶Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar dem under sina fötter och vänder sig om och sliter sönder er. ⁷Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. ⁸För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas. ⁹Vem av er ger sin son en sten när han ber om bröd? ¹⁰Eller en orm när han ber om fisk? ¹¹Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge det som är gott till dem som ber honom? ¹²Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen och profeterna. ¹³Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. ¹⁴Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den. ¹⁵Akta er för de falska profeterna. De kommer till er i fårakläder, men i sitt inre är de rovlystna vargar. ¹⁶På deras frukt ska ni känna igen dem. Man plockar väl inte vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? ¹⁷Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. ¹⁸Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. ¹⁹Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden. ²⁰Alltså ska ni känna igen dem på deras frukt. ²¹Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja. ²²Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn? ²³Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni förbrytare. ²⁴Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem liknar alltså en klok man som byggde sitt hus på klippan. ²⁵Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det föll inte, för det var grundat på klippan. ²⁶Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. ²⁷Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman. Och dess fall var stort." ²⁸När Jesus hade avslutat detta tal var människorna överväldigade av hans undervisning, ²⁹för han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda.

Kapitel 8

¹När han gick ner från berget följde stora skaror efter honom. ²Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade: "Herre, om du vill, så kan du göra mig ren." ³Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast blev mannen ren från sin spetälska. ⁴Jesus sade till honom: "Se till att du inte berättar det för någon. Gå i stället och visa dig för prästen och bär fram den offergåva som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem." ⁵När Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer fram och bad honom: ⁶"Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma i svåra plågor." ⁷Jesus sade till honom: "Jag kommer och botar honom." ⁸Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. ⁹Jag är själv en man som står under befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det." ¹⁰När Jesus hörde detta, blev han förundrad och sade till dem som följde honom: "Jag säger er sanningen: Inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. ¹¹Och jag säger er: Många ska komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. ¹²Men rikets barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder." ¹³Till officeren sade Jesus: "Gå. Så som du trott ska det ske för dig." Och i samma stund blev hans tjänare frisk. ¹⁴Jesus kom hem till Petrus hus och såg att Petrus svärmor låg sjuk i feber. ¹⁵Han rörde vid hennes hand, och då släppte febern. Hon steg upp och betjänade honom. ¹⁶När det blev kväll kom man till honom med många besatta. Och han drev ut de onda andarna med sitt ord och botade alla som var sjuka, ¹⁷för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Han tog på sig våra svagheter och bar våra sjukdomar. ¹⁸När Jesus såg att det samlades mycket folk omkring honom, befallde han att man skulle ta sig över till andra sidan sjön. ¹⁹Då kom en skriftlärd fram och sade till honom: "Mästare, jag vill följa dig vart du än går." ²⁰Jesus sade till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud." ²¹En annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, låt mig först gå bort och begrava min far." ²²Jesus svarade: "Följ mig, och låt de döda begrava sina döda." ²³Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde med honom. ²⁴Då blåste det upp till full storm på sjön så att vågorna slog upp över båten. Men han sov. ²⁵De kom då fram och väckte honom och sade: "Herre, rädda oss, vi går under!" ²⁶Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles stilla. ²⁷Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder ju honom!" ²⁸När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön, möttes han av två besatta som kom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig förbi den vägen. ²⁹Nu skrek de: "Vad har du med oss att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?" ³⁰En bit därifrån gick en stor svinhjord och betade. ³¹De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss, skicka då in oss i svinhjorden." ³²Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom andarna ut och for in i svinen, och hela hjorden rusade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. ³³De som vaktade dem flydde in i staden och berättade allt, också om de besatta. ³⁴Då gick hela staden ut för att möta Jesus, och när de fick se honom bad de att han skulle lämna deras område.

Kapitel 9

¹Jesus steg i båten och for över sjön och kom till sin egen stad. ²Där kom några till honom med en förlamad man som låg på en bädd. Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Var lugn, mitt barn. Dina synder är förlåtna." ³Några skriftlärda tänkte inom sig: "Han hädar!" ⁴Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan? ⁵Vad är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig och gå? ⁶Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: "Res dig, ta din bädd och gå hem!" ⁷Då reste mannen sig upp och gick hem. ⁸När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud som hade gett sådan makt åt människor. ⁹Jesus gick vidare därifrån och såg en man som hette Matteus sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då reste sig Matteus och följde honom. ¹⁰När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många tullindrivare och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. ¹¹Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med tullindrivare och syndare?" ¹²Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. ¹³Gå och lär er vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare." ¹⁴Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: "Varför fastar inte dina lärjungar, när vi och fariseerna fastar?" ¹⁵Jesus svarade dem: "Bröllopsgästerna kan väl inte sörja medan brudgummen är hos dem? Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. ¹⁶Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall river lappen bort ännu mer från manteln och revan blir värre. ¹⁷Och man häller inte nytt vin i gamla säckar. I så fall sprängs säckarna och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar. Då bevaras både vin och säckar." ¹⁸Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." ¹⁹Då reste sig Jesus och följde med honom, tillsammans med sina lärjungar. ²⁰Plötsligt kom en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel, ²¹för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans mantel blir jag frisk." ²²Jesus vände sig om och såg henne, och han sade: "Var lugn, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från den stunden var kvinnan frisk. ²³När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och den upprörda folkskaran, ²⁴sade han: "Gå härifrån! Flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom. ²⁵Men när folket hade skickats ut gick han in och tog flickans hand, och hon reste sig. ²⁶Och ryktet om detta gick ut i hela det området. ²⁷När Jesus gick vidare därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!" ²⁸Och när han hade kommit hem, gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." ²⁹Då rörde han vid deras ögon och sade: "Så som ni tror ska det ske för er." ³⁰Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta det." ³¹Men de gick och spred ut ryktet om honom i hela det området. ³²Medan de var på väg ut, kom folk till honom med en man som var besatt och stum. ³³När den onda anden var utdriven, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel!" ³⁴Men fariseerna sade: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut andarna." ³⁵Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. ³⁶När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde. ³⁷Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor men arbetarna är få. ³⁸Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd."

Kapitel 10

¹Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. ²Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, sedan Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, ³Filippus och Bartolomeus, Tomas och tullindrivaren Matteus, Jakob, Alfeus son, och Taddeus, ⁴Simon seloten och Judas Iskariot, han som skulle förråda honom. ⁵Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: "Gå inte bort till hedningarnas område eller in i någon samarisk stad. ⁶Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus. ⁷Där ni går fram ska ni predika: Himmelriket är nära. ⁸Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva. ⁹Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten, ¹⁰inte väska för resan, inte två tunikor eller sandaler eller stav, för arbetaren är värd sin mat. ¹¹När ni kommer in i en stad eller by, ta då reda på vem som är värdig och stanna där tills ni går vidare. ¹²Och när ni kommer in i ett hus, så hälsa det. ¹³Om huset är värdigt ska er frid vila över det, men är det inte värdigt ska er frid återvända till er. ¹⁴Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter. ¹⁵Jag säger er sanningen: Sodoms och Gomorras land ska få det lindrigare på domens dag än den staden. ¹⁶Se, jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. ¹⁷Akta er för människorna. De ska utlämna er åt domstolar och piska er i sina synagogor. ¹⁸Ni ska föras inför ståthållare och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna. ¹⁹Men när de utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni ska tala eller vad ni ska säga. Det kommer att ges åt er i den stunden, ²⁰och då är det inte ni som talar, utan er Fars Ande som talar genom er. ²¹En bror ska utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn ska göra uppror mot sina föräldrar och döda dem. ²²Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. ²³Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Jag säger er sanningen: Ni hinner inte igenom Israels städer innan Människosonen kommer. ²⁴En lärjunge står inte över sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre. ²⁵Det räcker för lärjungen att bli som sin lärare, och för tjänaren att bli som sin herre. Om husets Herre blir kallad för Beelsebul, hur mycket mer ska då inte hans tjänare bli det? ²⁶Var alltså inte rädda för dem. Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. ²⁷Vad jag säger till er i mörkret ska ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra ska ni ropa ut på taken. ²⁸Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. ²⁹Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Far. ³⁰Och på er är till och med alla hårstrån räknade. ³¹Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar. ³²Den som bekänner mig inför människorna ska också jag bekänna inför min Far i himlen. ³³Men den som förnekar mig inför människorna ska också jag förneka inför min Far i himlen. ³⁴Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. ³⁵Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, ³⁶och var och en får sin familj till fiender. ³⁷Den som älskar far eller mor mer än mig är inte värdig mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är inte värdig mig. ³⁸Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig mig. ³⁹Den som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det. ⁴⁰Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. ⁴¹Den som tar emot en profet för att det är en profet ska få en profets lön, och den som tar emot en rättfärdig för att det är en rättfärdig ska få en rättfärdigs lön. ⁴²Och den som bara ger till en av dessa små en bägare friskt vatten, därför att det är en lärjunge – jag säger er sanningen: Han ska inte gå miste om sin lön."

Visa nästa kapitel