Matteusevangeliet 1–16
Kapitel 1
1Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son. 2Abraham blev far till Isak, Isak till Jakob, och Jakob till Juda och hans bröder. 3Juda blev far till Peres och Sera genom Tamar, Peres till Hesron, Hesron till Ram, 4Ram till Amminadab, Amminadab till Nahshon, Nahshon till Salmon. 5Salmon blev far till Boas genom Rahab, Boas till Obed genom Rut, Obed till Ishai, 6och Ishai till kung David. David blev far till Salomo genom Urias hustru. 7Salomo blev far till Rehabeam, Rehabeam till Abia, Abia till Asa, 8Asa till Joshafat, Joshafat till Joram, Joram till Ussia, 9Ussia till Jotam, Jotam till Ahas, Ahas till Hiskia, 10Hiskia till Manasse, Manasse till Amon, Amon till Josia, 11och Josia till Jekonja och hans bröder vid den tid då folket fördes bort till Babylon. 12Efter bortförandet till Babylon blev Jekonja far till Shealtiel, Shealtiel till Serubbabel, 13Serubbabel till Abihud, Abihud till Eljakim, Eljakim till Asur, 14Asur till Sadok, Sadok till Jakim, Jakim till Elihud, 15Elihud till Eleasar, Eleasar till Mattan, Mattan till Jakob, 16och Jakob till Josef, Marias man. Av henne föddes Jesus, som kallas Kristus. 17Alltså blir det tillsammans fjorton släktled från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och fjorton led från fångenskapen i Babylon till Kristus. 18Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19Hennes man Josef var rättfärdig och ville inte dra skam över henne, och därför beslöt han att skilja sig från henne i hemlighet. 20Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder." 22Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss. 24När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. 25Men han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.
Kapitel 2
1När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, då kom vise män från Östern till Jerusalem 2och frågade: "Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom." 3När kung Herodes fick höra det blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. 4Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. 5De svarade: "I Betlehem i Judeen, för så är skrivet genom profeten: 6Du Betlehem i Juda land, du är alls inte minst bland Juda furstar, för från dig ska utgå en furste som ska vara en herde för mitt folk Israel." 7Då kallade Herodes i hemlighet till sig de vise männen och frågade noga ut dem om tiden då stjärnan hade visat sig. 8Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter barnet. När ni har funnit det, meddela då mig så att också jag kan komma och tillbe det." 9De lyssnade till kungen och gav sig i väg. Och stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över platsen där barnet var. 10När de såg stjärnan fylldes de av mycket stor glädje, 11och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad honom, och de öppnade sina skattkistor och bar fram gåvor till honom: guld, rökelse och myrra. 12Och sedan de i en dröm blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land. 13När de vise männen hade rest i väg, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten! Stanna där tills jag säger till dig, för Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det." 14Josef steg då upp och tog samma natt med sig barnet och dess mor och gav sig av till Egypten. 15Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Ut ur Egypten kallade jag min son. 16När Herodes insåg att han hade blivit lurad av de vise männen blev han ursinnig, och han lät döda alla pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år eller yngre, detta enligt tiden som han noga tagit reda på av de vise männen. 17Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: 18Ett skri hörs i Rama, gråt och bitter klagan: Rakel gråter över sina barn, och hon vägrar låta sig tröstas, för de finns inte mer. 19När Herodes var död, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten 20och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, för de som ville ta barnets liv är döda." 21Han steg då upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land. 22Men när han hörde att Arkelaus var kung över Judeen efter sin far Herodes vågade han inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm blivit varnad för detta, drog han bort till Galileens område. 23Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det som var sagt genom profeterna skulle uppfyllas: att Jesus skulle kallas nasaré.
Kapitel 3
1Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och förkunnade i Judeens öken 2och sade: "Omvänd er! Himmelriket är nära." 3Det var om honom det sades genom profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom! 4Johannes hade kläder av kamelhår och ett läderbälte runt midjan, och hans mat var gräshoppor och vildhonung. 5Folket i Jerusalem och hela Judeen och hela Jordanområdet kom ut till honom, 6och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan. 7Men när han såg att många fariseer och saddukeer kom till platsen där han döpte, sade han till dem: "Huggormsyngel! Vem har visat er att ni ska fly den kommande vredesdomen? 8Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. 9Och tro inte att ni kan säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar. 10Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden. 11Jag döper er i vatten till omvändelse. Men den som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att ta av honom sandalerna. Han ska döpa er i den helige Ande och eld. 12Han har sin kastskovel i handen, och han ska rensa sin tröskplats och samla sitt vete i ladan. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar." 13Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. 14Men Johannes försökte hindra honom och sade: "Jag behöver döpas av dig – och du kommer till mig!" 15Jesus svarade honom: "Låt det nu ske. Det är så vi ska uppfylla all rättfärdighet." Då lät han det ske. 16När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnades himlen, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. 17Och en röst från himlen sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje."
Kapitel 4
1Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. 2När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. 3Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." 4Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun." 5Då tog djävulen med honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens krön 6och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar, och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten." 7Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du ska inte fresta Herren din Gud." 8Sedan tog djävulen med honom upp på ett mycket högt berg och visade honom världens alla riken och deras härlighet, 9och han sade till honom: "Allt detta ska jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." 10Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna." 11Då lämnade djävulen honom, och änglar kom fram och betjänade honom. 12När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, drog han sig undan till Galileen. 13Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område, 14för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: 15Sebulons och Naftalis land, havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen – 16det folk som sitter i mörker ska se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga ska ett ljus gå upp. 17Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er! Himmelriket är nära." 18När Jesus vandrade längs Galileiska sjön såg han två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. 19Han sade till dem: "Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare." 20Genast lämnade de näten och följde honom. 21Han gick vidare och såg två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. De satt i båten med sin far Sebedeus och gjorde i ordning sina nät. Han kallade på dem, 22och genast lämnade de båten och sin far och följde honom. 23Jesus vandrade omkring i hela Galileen, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. 24Ryktet om honom spred sig över hela Syrien, och man kom till honom med alla som led av olika sjukdomar och plågor – besatta, månadssjuka och lama – och han botade dem. 25Stora skaror följde honom från Galileen och Dekapolis, från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan. JESU BERGSPREDIKAN (Kap 5-7)
Kapitel 5
1När Jesus såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 2Då började han tala och undervisa dem: 3"Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket. 4Saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade. 5Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden. 6Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade. 7Saliga är de barmhärtiga, för de ska få barmhärtighet. 8Saliga är de renhjärtade, för de ska se Gud. 9Saliga är de som skapar frid, för de ska kallas Guds barn. 10Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, för dem tillhör himmelriket. 11Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. 12Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er. 13Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna. 14Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. 15Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. 16På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen. 17Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett. 19Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. 20För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket. 21Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte mörda, och Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot’ till sin broder är skyldig inför Rådet, och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna. 23Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, 24så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder. Kom sedan och bär fram din gåva. 25Skynda dig att göra upp med din motpart medan du är med honom på vägen. Annars kan han överlämna dig till domaren, och domaren till vakten och du sätts i fängelse. 26Jag säger dig sanningen: Du kommer inte ut därifrån förrän du har betalat till sista öret. 27Ni har hört att det är sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott. 28Jag säger er: Den som ser med begär på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. 29Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna. 30Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp hamnar i Gehenna. 31Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru ska ge henne skilsmässobrev. 32Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än sexuell synd, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott. 33Ni har också hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte svära falskt, och: Du ska hålla din ed inför Herren. 34Jag säger er: Ni ska inte svära alls – varken vid himlen, för den är Guds tron, 35eller vid jorden, för den är pallen för hans fötter, eller vid Jerusalem, för det är den store Kungens stad. 36Du ska inte heller svära vid ditt huvud, för du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. 37Ert ord ska vara ’ja’ eller ’nej’. Allt därutöver kommer från den onde. 38Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. 39Jag säger er: Stå inte emot den som är ond. Om någon slår dig på högra kinden, vänd då också andra kinden mot honom. 40Om någon vill dra dig inför rätta och ta din tunika, så låt honom få manteln också. 41Om någon tvingar dig att gå med en mil, så gå två mil med honom. 42Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig. 43Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende. 44Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. 45Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 46För om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte tullindrivare det också? 47Och om ni bara hälsar på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? 48Var alltså fullkomliga, så som er himmelske Far är fullkomlig.
Kapitel 6
1Akta er för att göra era goda gärningar inför människor, för att bli sedda av dem. Då får ni ingen lön hos er Far i himlen. 2När du ger en gåva ska du inte basunera ut det, så som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att bli ärade av människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. 3Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör. 4Då ges din gåva i det fördolda, och då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig. 5Och när ni ber ska ni inte vara som hycklarna, som älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas inför människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. 6Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig. 7Och när ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tänker att de ska bli bönhörda för sina många ords skull. 8Var inte som de, för er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det. 9Så ska ni be: Vår Far i himlen, låt ditt namn bli helgat. 10Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden som i himlen. 11Ge oss i dag vårt dagliga bröd. 12Och förlåt oss våra skulder, så som vi förlåter dem som står i skuld till oss. 13Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda. 14För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. 15Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser. 16När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. 17Nej, när du fastar, smörj in ditt huvud och tvätta ditt ansikte 18så att inte människor ser att du fastar, utan bara din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig. 19Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. 20Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. 21För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. 22Ögat är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt får hela din kropp ljus. 23Men om ditt öga är sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret! 24Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. 25Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? 26Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de? 27Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 28Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 29Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 30Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har! 31Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? 32Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. 33Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. 34Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
Kapitel 7
1Döm inte, så blir ni inte dömda. 2Med den dom ni dömer med ska ni dömas, och med det mått ni mäter med ska det mätas upp åt er. 3Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? 4Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du har en bjälke i ditt eget öga? 5Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga, så ser du klart nog för att ta ut flisan ur din broders öga. 6Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar dem under sina fötter och vänder sig om och sliter sönder er. 7Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. 8För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas. 9Vem av er ger sin son en sten när han ber om bröd? 10Eller en orm när han ber om fisk? 11Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge det som är gott till dem som ber honom? 12Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen och profeterna. 13Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. 14Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den. 15Akta er för de falska profeterna. De kommer till er i fårakläder, men i sitt inre är de rovlystna vargar. 16På deras frukt ska ni känna igen dem. Man plockar väl inte vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? 17Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. 18Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. 19Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden. 20Alltså ska ni känna igen dem på deras frukt. 21Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja. 22Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn? 23Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni förbrytare. 24Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem liknar alltså en klok man som byggde sitt hus på klippan. 25Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det föll inte, för det var grundat på klippan. 26Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. 27Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman. Och dess fall var stort." 28När Jesus hade avslutat detta tal var människorna överväldigade av hans undervisning, 29för han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda.
Kapitel 8
1När han gick ner från berget följde stora skaror efter honom. 2Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade: "Herre, om du vill, så kan du göra mig ren." 3Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast blev mannen ren från sin spetälska. 4Jesus sade till honom: "Se till att du inte berättar det för någon. Gå i stället och visa dig för prästen och bär fram den offergåva som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem." 5När Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer fram och bad honom: 6"Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma i svåra plågor." 7Jesus sade till honom: "Jag kommer och botar honom." 8Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. 9Jag är själv en man som står under befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det." 10När Jesus hörde detta, blev han förundrad och sade till dem som följde honom: "Jag säger er sanningen: Inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. 11Och jag säger er: Många ska komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. 12Men rikets barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder." 13Till officeren sade Jesus: "Gå. Så som du trott ska det ske för dig." Och i samma stund blev hans tjänare frisk. 14Jesus kom hem till Petrus hus och såg att Petrus svärmor låg sjuk i feber. 15Han rörde vid hennes hand, och då släppte febern. Hon steg upp och betjänade honom. 16När det blev kväll kom man till honom med många besatta. Och han drev ut de onda andarna med sitt ord och botade alla som var sjuka, 17för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Han tog på sig våra svagheter och bar våra sjukdomar. 18När Jesus såg att det samlades mycket folk omkring honom, befallde han att man skulle ta sig över till andra sidan sjön. 19Då kom en skriftlärd fram och sade till honom: "Mästare, jag vill följa dig vart du än går." 20Jesus sade till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud." 21En annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, låt mig först gå bort och begrava min far." 22Jesus svarade: "Följ mig, och låt de döda begrava sina döda." 23Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde med honom. 24Då blåste det upp till full storm på sjön så att vågorna slog upp över båten. Men han sov. 25De kom då fram och väckte honom och sade: "Herre, rädda oss, vi går under!" 26Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles stilla. 27Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder ju honom!" 28När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön, möttes han av två besatta som kom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig förbi den vägen. 29Nu skrek de: "Vad har du med oss att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?" 30En bit därifrån gick en stor svinhjord och betade. 31De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss, skicka då in oss i svinhjorden." 32Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom andarna ut och for in i svinen, och hela hjorden rusade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. 33De som vaktade dem flydde in i staden och berättade allt, också om de besatta. 34Då gick hela staden ut för att möta Jesus, och när de fick se honom bad de att han skulle lämna deras område.
Kapitel 9
1Jesus steg i båten och for över sjön och kom till sin egen stad. 2Där kom några till honom med en förlamad man som låg på en bädd. Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Var lugn, mitt barn. Dina synder är förlåtna." 3Några skriftlärda tänkte inom sig: "Han hädar!" 4Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan? 5Vad är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig och gå? 6Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: "Res dig, ta din bädd och gå hem!" 7Då reste mannen sig upp och gick hem. 8När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud som hade gett sådan makt åt människor. 9Jesus gick vidare därifrån och såg en man som hette Matteus sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då reste sig Matteus och följde honom. 10När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många tullindrivare och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. 11Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med tullindrivare och syndare?" 12Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 13Gå och lär er vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare." 14Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: "Varför fastar inte dina lärjungar, när vi och fariseerna fastar?" 15Jesus svarade dem: "Bröllopsgästerna kan väl inte sörja medan brudgummen är hos dem? Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. 16Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall river lappen bort ännu mer från manteln och revan blir värre. 17Och man häller inte nytt vin i gamla säckar. I så fall sprängs säckarna och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar. Då bevaras både vin och säckar." 18Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." 19Då reste sig Jesus och följde med honom, tillsammans med sina lärjungar. 20Plötsligt kom en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel, 21för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans mantel blir jag frisk." 22Jesus vände sig om och såg henne, och han sade: "Var lugn, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från den stunden var kvinnan frisk. 23När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och den upprörda folkskaran, 24sade han: "Gå härifrån! Flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom. 25Men när folket hade skickats ut gick han in och tog flickans hand, och hon reste sig. 26Och ryktet om detta gick ut i hela det området. 27När Jesus gick vidare därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!" 28Och när han hade kommit hem, gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." 29Då rörde han vid deras ögon och sade: "Så som ni tror ska det ske för er." 30Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta det." 31Men de gick och spred ut ryktet om honom i hela det området. 32Medan de var på väg ut, kom folk till honom med en man som var besatt och stum. 33När den onda anden var utdriven, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel!" 34Men fariseerna sade: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut andarna." 35Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 36När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde. 37Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor men arbetarna är få. 38Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd."
Kapitel 10
1Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. 2Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, sedan Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, 3Filippus och Bartolomeus, Tomas och tullindrivaren Matteus, Jakob, Alfeus son, och Taddeus, 4Simon seloten och Judas Iskariot, han som skulle förråda honom. 5Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: "Gå inte bort till hedningarnas område eller in i någon samarisk stad. 6Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus. 7Där ni går fram ska ni predika: Himmelriket är nära. 8Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva. 9Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten, 10inte väska för resan, inte två tunikor eller sandaler eller stav, för arbetaren är värd sin mat. 11När ni kommer in i en stad eller by, ta då reda på vem som är värdig och stanna där tills ni går vidare. 12Och när ni kommer in i ett hus, så hälsa det. 13Om huset är värdigt ska er frid vila över det, men är det inte värdigt ska er frid återvända till er. 14Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter. 15Jag säger er sanningen: Sodoms och Gomorras land ska få det lindrigare på domens dag än den staden. 16Se, jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. 17Akta er för människorna. De ska utlämna er åt domstolar och piska er i sina synagogor. 18Ni ska föras inför ståthållare och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna. 19Men när de utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni ska tala eller vad ni ska säga. Det kommer att ges åt er i den stunden, 20och då är det inte ni som talar, utan er Fars Ande som talar genom er. 21En bror ska utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn ska göra uppror mot sina föräldrar och döda dem. 22Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. 23Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Jag säger er sanningen: Ni hinner inte igenom Israels städer innan Människosonen kommer. 24En lärjunge står inte över sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre. 25Det räcker för lärjungen att bli som sin lärare, och för tjänaren att bli som sin herre. Om husets Herre blir kallad för Beelsebul, hur mycket mer ska då inte hans tjänare bli det? 26Var alltså inte rädda för dem. Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt. 27Vad jag säger till er i mörkret ska ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra ska ni ropa ut på taken. 28Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. 29Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Far. 30Och på er är till och med alla hårstrån räknade. 31Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar. 32Den som bekänner mig inför människorna ska också jag bekänna inför min Far i himlen. 33Men den som förnekar mig inför människorna ska också jag förneka inför min Far i himlen. 34Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. 35Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, 36och var och en får sin familj till fiender. 37Den som älskar far eller mor mer än mig är inte värdig mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är inte värdig mig. 38Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig mig. 39Den som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det. 40Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. 41Den som tar emot en profet för att det är en profet ska få en profets lön, och den som tar emot en rättfärdig för att det är en rättfärdig ska få en rättfärdigs lön. 42Och den som bara ger till en av dessa små en bägare friskt vatten, därför att det är en lärjunge – jag säger er sanningen: Han ska inte gå miste om sin lön."
Kapitel 11
1När Jesus hade gett sina tolv lärjungar alla dessa instruktioner, gick han därifrån för att undervisa och predika i deras städer. 2Johannes fick i fängelset höra talas om Kristi gärningar. Han sände då bud med sina lärjungar 3och frågade honom: "Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta på någon annan?" 4Jesus svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: 5Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och fattiga får höra glädjens budskap. 6Salig är den som inte tar anstöt av mig." 7När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 8Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, de som har fina kläder finns i kungapalatsen. 9Så vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: en som är mer än profet. 10Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig. 11Jag säger er sanningen: Bland dem som fötts av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den minste i himmelriket är större än han. 12Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det. 13Alla profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes, 14och om ni vill ta emot det – han är den Elia som skulle komma. 15Hör, du som har öron! 16Vad ska jag likna det här släktet vid? De liknar barn som sitter på torgen och ropar till andra barn: 17Vi spelade flöjt för er men ni dansade inte, vi sjöng sorgesång men ni grät inte. 18Johannes kom, och han varken åt eller drack, och då säger man: Han har en ond ande. 19Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare! Men Visheten har fått rätt av sina barn." 20Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade gjort så många av sina kraftgärningar, eftersom de inte hade omvänt sig: 21"Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! För om kraftgärningarna som gjorts hos er hade gjorts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska. 22Jag säger er: Tyrus och Sidon ska få det lindrigare på domens dag än ni. 23Och du, Kapernaum, ska du kanske bli upphöjd till himlen? Nej, du ska ner i helvetet. För om kraftgärningarna som gjorts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått än i dag. 24Men jag säger er: Sodoms land ska få det lindrigare på domens dag än du." 25Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. 26Ja, Far, så var din goda vilja. 27Allt har min Far överlämnat till mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern, inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för. 28Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. 29Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, 30för mitt ok är milt och min börda är lätt."
Kapitel 12
1Vid den tiden gick Jesus genom några sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. 2Men fariseerna såg det och sade till honom: "Se! Dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten." 3Han svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? 4Han gick in i Guds hus och de åt skådebröden, som varken han eller de som var med honom fick äta utan bara prästerna. 5Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är oskyldiga? 6Jag säger er: Här är något som är större än templet. 7Hade ni förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer, då skulle ni inte döma de oskyldiga. 8Människosonen är sabbatens Herre." 9Sedan gick han vidare därifrån och kom in i deras synagoga. 10Där fanns en man som hade en förtvinad hand. De frågade Jesus: "Är det tillåtet att bota på sabbaten?" De ville få något att anklaga honom för. 11Han svarade dem: "Om någon av er har ett får som faller ner i en grop på sabbaten, tar han då inte tag i det och drar upp det? 12Hur mycket mer värd är inte en människa än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten." 13Sedan sade han till mannen: "Räck fram din hand." Han räckte fram den, och den var nu återställd och lika frisk som den andra. 14Då gick fariseerna ut och gjorde upp planer för att döda honom. 15När Jesus fick veta det, drog han sig undan därifrån. Många följde honom, och han botade dem alla. 16Han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, 17för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: 18Se min tjänare som jag utvalt, min älskade som min själ gläder sig över. Jag ska sända min Ande över honom, och han ska förkunna rätten för folken. 19Han ska inte gräla eller ropa, ingen ska höra hans röst på gatorna. 20Ett brutet strå ska han inte krossa, en rykande veke ska han inte släcka, fram till det att han har fört rätten till seger. 21Och till hans namn ska folken sätta sitt hopp. 22Sedan förde man fram en besatt till Jesus, en som var blind och stum, och han botade honom så att den stumme talade och såg. 23Allt folket blev utom sig av förundran och sade: "Kanske är han Davids son?" 24När fariseerna hörde det, sade de: "Det är bara med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna." 25Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller familj som är splittrad kan inte bestå. 26Om Satan skulle driva ut Satan är han splittrad och i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå? 27Och om jag driver ut de onda andarna med Beelsebul, med vem driver då era söner ut dem? De blir därför era domare. 28Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er. 29Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och plundra honom på det som är hans utan att först binda den starke? Sedan kan han plundra hans hus. 30Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar. 31Därför säger jag er: All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden kommer inte att förlåtas. 32Den som säger något mot Människosonen ska bli förlåten. Men den som talar mot den helige Ande kommer inte att bli förlåten, varken i den här tidsåldern eller i den kommande. 33Säg antingen att trädet är gott och frukten god, eller att trädet är dåligt och frukten dålig. För på frukten känner man trädet. 34Huggormsyngel! Hur skulle ni som är onda kunna säga något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. 35En god människa tar fram ur sitt goda förråd det som är gott, och en ond människa tar fram ur sitt onda förråd det som är ont. 36Men jag säger er: Varje onyttigt ord som människor talar ska de få svara för på domens dag. 37Efter dina ord ska du frias, och efter dina ord ska du fällas." 38Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: "Mästare, vi vill se dig göra ett tecken." 39Han svarade dem: "Ett ont och trolöst släkte söker ett tecken, men det ska inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken. 40För liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så ska Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. 41Nineves män ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. De omvände sig vid Jonas predikan, och här är något som är större än Jona. 42Söderns drottning ska vid domen uppstå med det här släktet och bli deras dom. Hon kom från jordens ände för att lyssna till Salomos vishet, och här är något som är större än Salomo. 43När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. 44Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den kommer och finner det ledigt och städat och snyggt, 45går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början. Så kommer det också att bli för det här onda släktet." 46Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom. 47Någon sade till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig." 48Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?" 49Han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: "Här är min mor och mina bröder. 50Den som gör min himmelske Fars vilja är min bror och min syster och min mor."
Kapitel 13
1Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. 2Då samlades så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. 3Och han talade till dem i många liknelser. Han sade: "En såningsman gick ut för att så. 4När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. 5En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. 6Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. 7En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det. 8Men en del föll i god jord och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. 9Hör, du som har öron!" 10Lärjungarna kom fram och frågade Jesus: "Varför talar du till dem i liknelser?" 11Han svarade dem: "Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men de har inte fått det. 12Den som har ska få, och det i överflöd. Men den som inte har ska bli fråntagen också det han har. 13Därför talar jag till dem i liknelser, för de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. 14För dem uppfylls Jesajas profetia: Ni ska höra och höra men inte förstå, och ni ska se och se men ändå inte se, 15för detta folks hjärta är förhärdat. De hör illa med sina öron och de sluter sina ögon, så att de inte ser med sina ögon eller hör med sina öron eller förstår med hjärtat och vänder om så att jag får bota dem. 16Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör. 17Jag säger er sanningen: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det. 18Så hör nu vad som menas med liknelsen om såningsmannen. 19När någon hör ordet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som såddes i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen. 20Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, 21men han har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När han möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer han genast på fall. 22Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet så att det blir utan frukt. 23Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår och bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt." 24Han lade fram en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker. 25Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. 26När säden växte upp och gick i ax, visade sig också ogräset. 27Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset? 28Han svarade: Detta har en fiende gjort. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi ska gå och samla ihop det? 29Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset. 30Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada." 31Han lade fram en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som ett senapskorn som en man tar och sår i sin åker. 32Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna." 33Ännu en liknelse gav han dem: "Himmelriket är som en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl tills alltsammans blir syrat." 34Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade bara i liknelser till dem, 35för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser, förkunna vad som varit dolt sedan världens skapelse. 36Sedan lämnade Jesus folket och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: "Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss." 37Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen. 38Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39Fienden som sådde det är djävulen. Skörden är tidens slut, och skördemännen är änglar. 40Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut. 41Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska samla ihop ur hans rike allt som förleder och alla som gör orätt 42och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. 43Då ska de rättfärdiga lysa som solen i sin Fars rike. Hör, du som har öron! 44Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern. 45Himmelriket är också som en köpman som sökte efter fina pärlor. 46När han fann en mycket dyrbar pärla gick han och sålde allt han ägde och köpte den. 47Himmelriket är också som ett nät som kastas i sjön och fångar fisk av alla de slag. 48När det blir fullt drar man upp det på stranden och sätter sig och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. 49Så ska det bli vid tidens slut. Änglarna ska gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder. 51Har ni förstått allt detta?" De svarade honom: "Ja." 52Då sade han till dem: "Därför är varje skriftlärd som har blivit en himmelrikets lärjunge som en husbonde som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt." 53När Jesus hade avslutat dessa liknelser gick han därifrån. 54Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev häpna och sade: "Var får han den visheten och kraftgärningarna ifrån? 55Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? 56Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Så varifrån får han allt detta?" 57Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas inte utom i sin hemstad och i sin egen familj." 58Och han gjorde inte många kraftgärningar där, eftersom de inte trodde på honom.
Kapitel 14
1Vid den tiden fick landsfursten Herodes höra ryktet om Jesus, 2och han sade till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen. Han har uppstått från de döda, och det är därför dessa krafter verkar i honom." 3Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias, hustru till hans bror Filippus. 4Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet för dig att ha henne." 5Herodes ville döda honom, men han var rädd för folket eftersom de ansåg att Johannes var en profet. 6Så kom Herodes födelsedag. Herodias dotter dansade inför gästerna, och Herodes blev så förtjust 7att han lovade med ed att han skulle ge henne vad hon än bad om. 8Hon uppmanades då av sin mor att säga: "Ge mig Johannes Döparens huvud här på ett fat!" 9Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull befallde han att hon skulle få det. 10Han lät halshugga Johannes i fängelset. 11Johannes huvud bars in på ett fat och gavs åt flickan, och hon bar det till sin mor. 12Johannes lärjungar kom och hämtade den döda kroppen och begravde den. Sedan gick de och berättade det för Jesus. 13När Jesus hörde detta, drog han sig undan därifrån med båt till en öde plats där de kunde vara för sig själva. Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna. 14När han steg ur båten såg han en stor skara människor, och han förbarmade sig över dem och botade de sjuka bland dem. 15På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. Skicka i väg folket så att de kan gå bort till byarna och köpa sig mat." 16Jesus sade till dem: "De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta." 17De svarade: "Vi har inget annat här än fem bröd och två fiskar." 18Han sade: "Hämta dem hit till mig." 19Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud, bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket. 20Alla åt och blev mätta, och man plockade tolv korgar fulla med bitarna som blivit över. 21De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn. 22Strax därefter befallde han lärjungarna att stiga i båten och fara i förväg över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket. 23När han hade skickat i väg dem, gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be. När det blev kväll var han ensam där. 24Båten var redan långt från land och hårt ansatt av vågorna, eftersom de hade motvind. 25Mot slutet av natten kom Jesus till dem, gående på sjön. 26När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla. 27Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna! Det Är Jag. Var inte rädda." 28Petrus svarade: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." 29Han sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. 30Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, rädda mig!" 31Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" 32De steg i båten och vinden lade sig. 33Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son!" 34När de hade kommit över sjön lade de till i trakten av Gennesaret. 35Männen på platsen kände igen honom och sände ut bud i hela området, och man förde till honom alla som var sjuka 36och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev botade.
Kapitel 15
1Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade: 2"Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar? De tvättar inte händerna innan de äter." 3Han svarade dem: "Varför bryter ni själva mot Guds bud för era stadgars skull? 4Gud har sagt: Hedra din far och din mor, och: Den som förbannar sin far eller mor ska straffas med döden. 5Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Det du kunde fått som hjälp av mig låter jag i stället bli en tempelgåva, 6då ska han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. 7Hycklare! Jesaja profeterade rätt om er: 8Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 9Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud." 10Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: "Lyssna och förstå! 11Det som går in i munnen gör inte människan oren. Det är det som kommer ut ur munnen som gör henne oren." 12Lärjungarna gick då fram till honom och sade: "Vet du att fariseerna tog illa upp när de hörde det du sade?" 13Jesus svarade: "Varje planta som min himmelske Far inte har planterat ska ryckas upp med roten. 14Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, så faller båda i gropen." 15Petrus sade då till honom: "Förklara liknelsen för oss." 16Jesus sade: "Förstår ni fortfarande inte? 17Inser ni inte att allt som går in i munnen hamnar i magen och kommer ut på avträdet? 18Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. 19För från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, sexuell omoral, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. 20Sådant gör människan oren. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren." 21Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området runt Tyrus och Sidon. 22Då kom en kanaaneisk kvinna från den trakten och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt." 23Men han svarade henne inte med ett ord. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon går ju bakom oss och ropar." 24Han svarade: "Jag är inte sänd till andra än de förlorade fåren av Israels hus." 25Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!" 26Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." 27Hon sade: "Jo, Herre, för också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord." 28Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det ska ske för dig som du vill." Och från den stunden var hennes dotter botad. 29Jesus gick därifrån och vandrade längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där. 30Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, halta, stumma och många andra som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem. 31Och folket förundrades när de såg stumma tala, halta bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud. 32Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Jag lider med folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar, och de har inget att äta. Jag vill inte skicka hem dem hungriga, för de kan bli utmattade på vägen." 33Lärjungarna frågade honom: "Varifrån ska vi här i ödemarken få så mycket bröd att vi kan mätta så många?" 34Jesus sade till dem: "Hur många bröd har ni?" De svarade: "Sju, och några små fiskar." 35Då sade han åt folket att slå sig ner på marken. 36Han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gav åt folket. 37Alla åt och blev mätta, och man plockade upp bitarna som blivit över, sju korgar fulla. 38De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. 39Sedan sände han i väg folket, steg i båten och for över till Magadans område.
Kapitel 16
1Fariseerna och saddukeerna kom fram och ville pröva Jesus och bad honom visa dem ett tecken från himlen. 2Men han svarade dem: "På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, för himlen är röd. 3Och på morgonen: I dag blir det oväder, för himlen är röd och mulen. Himlens utseende förstår ni att tyda, men tidernas tecken kan ni inte tyda. 4Ett ont och trolöst släkte söker ett tecken, men det ska inte få något annat tecken än Jonas tecken." Och han lämnade dem och gick sin väg. 5När lärjungarna kom över till andra sidan sjön hade de glömt att ta med sig bröd. 6Jesus sade till dem: "Akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg!" 7De sade till varandra: "Vi fick inte med oss något bröd." 8Jesus märkte det och frågade: "Varför säger ni till varandra att ni inte har något bröd? Så lite tro ni har! 9Förstår ni fortfarande inte? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick? 10Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick? 11Varför förstår ni inte att det inte var bröd jag talade om? Akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg." 12Då förstod de att han inte talade om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och saddukeernas lära. 13När Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att Människosonen är?" 14De svarade: "Vissa säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna." 15Han sade till dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" 16Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son." 17Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son, för det är inte kött och blod som har uppenbarat det för dig, utan min Far i himlen. 18Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och helvetets portar ska inte få makt över den. 19Jag ska ge dig himmelrikets nycklar. Allt som du binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt som du löser på jorden ska vara löst i himlen." 20Sedan befallde han lärjungarna att inte berätta för någon att han var Messias. 21Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda, och att han måste bli dödad och på tredje dagen uppväckt. 22Då tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom: "Gud bevare dig, Herre! Det där ska aldrig hända dig." 23Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: "Gå bort från mig, Satan! Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors." 24Jesus sade till sina lärjungar: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. 25Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska vinna det. 26För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ? 27Människosonen ska komma i sin Fars härlighet med sina änglar, och då ska han löna var och en efter hans gärningar. 28Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Människosonen komma i sitt rike."