Matteusevangeliet 1–6
Kapitel 1
1Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son. 2Abraham blev far till Isak, Isak till Jakob, och Jakob till Juda och hans bröder. 3Juda blev far till Peres och Sera genom Tamar, Peres till Hesron, Hesron till Ram, 4Ram till Amminadab, Amminadab till Nahshon, Nahshon till Salmon. 5Salmon blev far till Boas genom Rahab, Boas till Obed genom Rut, Obed till Ishai, 6och Ishai till kung David. David blev far till Salomo genom Urias hustru. 7Salomo blev far till Rehabeam, Rehabeam till Abia, Abia till Asa, 8Asa till Joshafat, Joshafat till Joram, Joram till Ussia, 9Ussia till Jotam, Jotam till Ahas, Ahas till Hiskia, 10Hiskia till Manasse, Manasse till Amon, Amon till Josia, 11och Josia till Jekonja och hans bröder vid den tid då folket fördes bort till Babylon. 12Efter bortförandet till Babylon blev Jekonja far till Shealtiel, Shealtiel till Serubbabel, 13Serubbabel till Abihud, Abihud till Eljakim, Eljakim till Asur, 14Asur till Sadok, Sadok till Jakim, Jakim till Elihud, 15Elihud till Eleasar, Eleasar till Mattan, Mattan till Jakob, 16och Jakob till Josef, Marias man. Av henne föddes Jesus, som kallas Kristus. 17Alltså blir det tillsammans fjorton släktled från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och fjorton led från fångenskapen i Babylon till Kristus. 18Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19Hennes man Josef var rättfärdig och ville inte dra skam över henne, och därför beslöt han att skilja sig från henne i hemlighet. 20Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder." 22Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss. 24När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. 25Men han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.
Kapitel 2
1När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, då kom vise män från Östern till Jerusalem 2och frågade: "Var är judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom." 3När kung Herodes fick höra det blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. 4Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. 5De svarade: "I Betlehem i Judeen, för så är skrivet genom profeten: 6Du Betlehem i Juda land, du är alls inte minst bland Juda furstar, för från dig ska utgå en furste som ska vara en herde för mitt folk Israel." 7Då kallade Herodes i hemlighet till sig de vise männen och frågade noga ut dem om tiden då stjärnan hade visat sig. 8Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter barnet. När ni har funnit det, meddela då mig så att också jag kan komma och tillbe det." 9De lyssnade till kungen och gav sig i väg. Och stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över platsen där barnet var. 10När de såg stjärnan fylldes de av mycket stor glädje, 11och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad honom, och de öppnade sina skattkistor och bar fram gåvor till honom: guld, rökelse och myrra. 12Och sedan de i en dröm blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land. 13När de vise männen hade rest i väg, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten! Stanna där tills jag säger till dig, för Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det." 14Josef steg då upp och tog samma natt med sig barnet och dess mor och gav sig av till Egypten. 15Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Ut ur Egypten kallade jag min son. 16När Herodes insåg att han hade blivit lurad av de vise männen blev han ursinnig, och han lät döda alla pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år eller yngre, detta enligt tiden som han noga tagit reda på av de vise männen. 17Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: 18Ett skri hörs i Rama, gråt och bitter klagan: Rakel gråter över sina barn, och hon vägrar låta sig tröstas, för de finns inte mer. 19När Herodes var död, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten 20och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, för de som ville ta barnets liv är döda." 21Han steg då upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land. 22Men när han hörde att Arkelaus var kung över Judeen efter sin far Herodes vågade han inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm blivit varnad för detta, drog han bort till Galileens område. 23Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det som var sagt genom profeterna skulle uppfyllas: att Jesus skulle kallas nasaré.
Kapitel 3
1Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och förkunnade i Judeens öken 2och sade: "Omvänd er! Himmelriket är nära." 3Det var om honom det sades genom profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom! 4Johannes hade kläder av kamelhår och ett läderbälte runt midjan, och hans mat var gräshoppor och vildhonung. 5Folket i Jerusalem och hela Judeen och hela Jordanområdet kom ut till honom, 6och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan. 7Men när han såg att många fariseer och saddukeer kom till platsen där han döpte, sade han till dem: "Huggormsyngel! Vem har visat er att ni ska fly den kommande vredesdomen? 8Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. 9Och tro inte att ni kan säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar. 10Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden. 11Jag döper er i vatten till omvändelse. Men den som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att ta av honom sandalerna. Han ska döpa er i den helige Ande och eld. 12Han har sin kastskovel i handen, och han ska rensa sin tröskplats och samla sitt vete i ladan. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar." 13Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. 14Men Johannes försökte hindra honom och sade: "Jag behöver döpas av dig – och du kommer till mig!" 15Jesus svarade honom: "Låt det nu ske. Det är så vi ska uppfylla all rättfärdighet." Då lät han det ske. 16När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnades himlen, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. 17Och en röst från himlen sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje."
Kapitel 4
1Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. 2När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. 3Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." 4Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun." 5Då tog djävulen med honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens krön 6och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar, och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten." 7Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du ska inte fresta Herren din Gud." 8Sedan tog djävulen med honom upp på ett mycket högt berg och visade honom världens alla riken och deras härlighet, 9och han sade till honom: "Allt detta ska jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." 10Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna." 11Då lämnade djävulen honom, och änglar kom fram och betjänade honom. 12När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, drog han sig undan till Galileen. 13Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område, 14för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: 15Sebulons och Naftalis land, havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen – 16det folk som sitter i mörker ska se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga ska ett ljus gå upp. 17Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er! Himmelriket är nära." 18När Jesus vandrade längs Galileiska sjön såg han två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. 19Han sade till dem: "Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare." 20Genast lämnade de näten och följde honom. 21Han gick vidare och såg två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. De satt i båten med sin far Sebedeus och gjorde i ordning sina nät. Han kallade på dem, 22och genast lämnade de båten och sin far och följde honom. 23Jesus vandrade omkring i hela Galileen, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. 24Ryktet om honom spred sig över hela Syrien, och man kom till honom med alla som led av olika sjukdomar och plågor – besatta, månadssjuka och lama – och han botade dem. 25Stora skaror följde honom från Galileen och Dekapolis, från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan. JESU BERGSPREDIKAN (Kap 5-7)
Kapitel 5
1När Jesus såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 2Då började han tala och undervisa dem: 3"Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket. 4Saliga är de som sörjer, för de ska bli tröstade. 5Saliga är de ödmjuka, för de ska ärva jorden. 6Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade. 7Saliga är de barmhärtiga, för de ska få barmhärtighet. 8Saliga är de renhjärtade, för de ska se Gud. 9Saliga är de som skapar frid, för de ska kallas Guds barn. 10Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, för dem tillhör himmelriket. 11Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. 12Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er. 13Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna. 14Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. 15Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. 16På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen. 17Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett. 19Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. 20För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket. 21Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte mörda, och Den som mördar är skyldig inför domstolen. 22Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot’ till sin broder är skyldig inför Rådet, och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna. 23Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, 24så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder. Kom sedan och bär fram din gåva. 25Skynda dig att göra upp med din motpart medan du är med honom på vägen. Annars kan han överlämna dig till domaren, och domaren till vakten och du sätts i fängelse. 26Jag säger dig sanningen: Du kommer inte ut därifrån förrän du har betalat till sista öret. 27Ni har hört att det är sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott. 28Jag säger er: Den som ser med begär på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. 29Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna. 30Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp hamnar i Gehenna. 31Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru ska ge henne skilsmässobrev. 32Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än sexuell synd, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott. 33Ni har också hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte svära falskt, och: Du ska hålla din ed inför Herren. 34Jag säger er: Ni ska inte svära alls – varken vid himlen, för den är Guds tron, 35eller vid jorden, för den är pallen för hans fötter, eller vid Jerusalem, för det är den store Kungens stad. 36Du ska inte heller svära vid ditt huvud, för du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. 37Ert ord ska vara ’ja’ eller ’nej’. Allt därutöver kommer från den onde. 38Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. 39Jag säger er: Stå inte emot den som är ond. Om någon slår dig på högra kinden, vänd då också andra kinden mot honom. 40Om någon vill dra dig inför rätta och ta din tunika, så låt honom få manteln också. 41Om någon tvingar dig att gå med en mil, så gå två mil med honom. 42Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig. 43Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende. 44Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. 45Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 46För om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte tullindrivare det också? 47Och om ni bara hälsar på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? 48Var alltså fullkomliga, så som er himmelske Far är fullkomlig.
Kapitel 6
1Akta er för att göra era goda gärningar inför människor, för att bli sedda av dem. Då får ni ingen lön hos er Far i himlen. 2När du ger en gåva ska du inte basunera ut det, så som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att bli ärade av människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. 3Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör. 4Då ges din gåva i det fördolda, och då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig. 5Och när ni ber ska ni inte vara som hycklarna, som älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas inför människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. 6Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig. 7Och när ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tänker att de ska bli bönhörda för sina många ords skull. 8Var inte som de, för er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det. 9Så ska ni be: Vår Far i himlen, låt ditt namn bli helgat. 10Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden som i himlen. 11Ge oss i dag vårt dagliga bröd. 12Och förlåt oss våra skulder, så som vi förlåter dem som står i skuld till oss. 13Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda. 14För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. 15Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser. 16När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. 17Nej, när du fastar, smörj in ditt huvud och tvätta ditt ansikte 18så att inte människor ser att du fastar, utan bara din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig. 19Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. 20Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. 21För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. 22Ögat är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt får hela din kropp ljus. 23Men om ditt öga är sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret! 24Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. 25Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? 26Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de? 27Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 28Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 29Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 30Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har! 31Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? 32Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. 33Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. 34Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.