Mika 1–2
Kapitel 1
1Herrens ord till Mika från Moreshet, när Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda. Detta är vad han såg om Samaria och Jerusalem. 2Hör alla folk, lyssna du jord med allt som är på den! Herren Gud ska vara ett vittne mot er, Herren från sitt heliga tempel, 3för Herren träder fram ur sin boning, han stiger ner och går fram över jordens höjder. 4Bergen smälter under honom och dalarna bryter fram som vaxet för elden, som vatten som störtar utför branten. 5Allt detta sker för Jakobs brott, för synden hos Israels hus. Vem är skyldig till Jakobs brott? Är det inte Samaria? Och vem till Juda offerhöjder? Är det inte Jerusalem? 6Därför ska jag göra Samaria till en stenhög på marken, till en plats för vinodling. Jag ska vräka hennes stenar ner i dalen och blotta hennes grundvalar. 7Alla hennes avgudabilder ska krossas, alla hennes otuktsgåvor ska brännas upp i eld, alla hennes avgudar ska jag förstöra. För hon har skaffat dem genom otuktslön, och otuktslön ska de bli igen. 8Därför ska jag klaga och jämra mig, jag ska gå barfota och naken. Jag ska yla som en schakal och klaga som en struts, 9för hennes sår kan inte läkas, det har kommit ända till Juda, det har nått ända till mitt folks port, ända till Jerusalem. 10Förkunna det inte i Gat, gråt inte så bittert! I Bet-Leafra vältrar jag mig i stoftet. 11Dra ut i nakenhet och skam, ni som bor i Shafir! De som bor i Saanan vågar sig inte ut. Sorgeropen i Bet-Haesel gör att ni inte kan stanna där. 12De som bor i Marot våndas efter det goda, för en olycka har kommit från Herren till Jerusalems port. 13Spänn travare för vagnen, ni som bor i Lakish, ni som var orsaken till synd hos dottern Sion, för det var hos er man fann Israels överträdelser. 14Därför ska du ge skiljebrev åt Moreshet-Gat. Husen i Aksib har blivit som en lögn för Israels kungar. 15Än en gång ska jag låta erövraren drabba er, ni som bor i Maresha. Israels härlighet ska komma till Adullam. 16Raka dig skallig och skär av ditt hår för barnen som var din glädje. Gör ditt huvud kalt som gamens, för de ska föras bort från dig.
Kapitel 2
1Ve dem som tänker ut fördärv och planerar ondska på sin bädd. När morgonen gryr sätter de planerna i verket, för det står i deras makt. 2De har begär till åkrar och roffar åt sig dem, till hus och lägger beslag på dem. De brukar våld mot människor och hus, mot en man och hans egendom. 3Därför säger Herren så: Se, jag planerar olycka mot det här släktet. Ni ska inte kunna rädda era halsar från det, och ni ska inte gå så stolta, för det blir en ond tid. 4På den dagen ska man ta upp nidvisor över er och klaga i en klagosång. Man ska säga: ”Vi är helt förstörda, han ändrar mitt folks arvslott. Ack, att han rycker den ifrån mig! Han ger våra åkrar åt förrädare.” 5Därför ska det inte finnas någon hos dig som får spänna mätsnöre över en jordlott i Herrens församling. 6”Sluta predika”, så predikar de. ”Om sådant får man inte predika, ska aldrig smädelserna ta slut!” 7Är det så du talar, du Jakobs hus? Har Herrens Ande varit otålig? Är hans gärningar sådana? Är inte mina ord goda mot den som lever rättfärdigt? 8Men sedan en tid har mitt folk rest sig som en fiende. Ni sliter manteln av dem som går trygga på vägen och inte vill veta av någon strid. 9Ni driver ut mitt folks kvinnor från hemmen som var deras glädje. Ni tar min härlighet från deras barn för alltid. 10Res er och gå er väg, här har ni ingen viloplats. Orenheten drar er i fördärvet, i fruktansvärt fördärv. 11Om någon skulle komma med tomt prat, svek och lögn och säga: ”Jag kan profetera för dig om vin och starka drycker” – då skulle han passa som profet för detta folk! 12Jag ska församla dig, Jakob, hela ditt folk. Jag ska samla dem som är kvar av Israel, jag ska föra dem tillsammans som fåren till fållan, som en hjord till dess betesmark, det ska bli ett sorl av människor. 13En som banar väg drar ut framför dem, de bryter fram och tågar i väg och vandrar ut genom porten. Deras kung tågar framför dem, Herren går i spetsen för dem.