Nahum

Kapitel 1

¹Profetia om Nineve, boken med Nahum från Elkoshs syn. ²Herren är en nitisk Gud och en hämnare. Herren tar hämnd och vredgas, Herren tar hämnd på sina ovänner och har vrede i förvar åt sina fiender. ³Herren är sen till vrede men stor i kraft, han låter ingen gå ostraffad. Herren har sin väg i storm och oväder, och molnen är dammet under hans fötter. ⁴Han straffar havet och låter det torka ut, han låter alla floder sina. Då tynar Bashan och Karmel bort och Libanons grönska vissnar. ⁵Bergen darrar för honom och höjderna smälter. Jorden bävar för hans ansikte, världen och alla som bor där. ⁶Vem kan bestå inför hans harm, vem kan uthärda hans vredes glöd? Hans vrede brinner som eld och klipporna spricker inför honom. ⁷Herren är god, en tillflykt på nödens dag, han känner dem som flyr till honom. ⁸Men med en störtflod förintar han platsen där Nineve står, och mörker förföljer hans fiender. ⁹Vad ni än planerar mot Herren ska han komma med fullständig ödeläggelse. Nöden ska inte komma två gånger. ¹⁰Om de än är hopslingrade som törnsnår och druckna av sitt drickande, ska de alla förtäras som torrt gräs. ¹¹Från dig har en man gått ut, en som tänker ut ont mot Herren, en rådgivare i ondska. ¹²Så säger Herren : ”Hur starka och många de än är, ska de ändå mejas ner och försvinna. Jag har plågat dig, men ska inte plåga dig mer. ¹³Nu ska jag bryta hans ok över dig, jag ska slita av dina band.” ¹⁴Men om dig, Nineve, har Herren befallt: ”Inga efterkommande ska bära vidare ditt namn. Ur dina gudars hus ska jag utrota alla bilder, både snidade och gjutna. Jag ska göra i ordning en grav åt dig, för du är ingenting värd.”

Kapitel 2

¹Se, över bergen kommer glädjebudbäraren som förkunnar frid. Fira dina högtider, Juda, uppfyll dina löften, för den onde ska inte mer dra fram genom dig, han är helt tillintetgjord. ²En folkförskingrare drar upp mot dig. Bevaka dina fästen! Spana mot vägen, rusta dig, samla all din kraft. ³Herren ska återställa Jakobs storhet liksom Israels storhet, för plundrare har plundrat dem och fördärvat deras vinstockar. ⁴Hans hjältars sköldar har färgats röda, kämparna går klädda i scharlakan. Vagnarna gnistrar av stålglans den dag han gör sig redo, det svingas med spjut av cypress. ⁵På gatorna stormar vagnarna fram, de kör om varandra på torgen. De ser ut som bloss, de far i väg som blixtar. ⁶Han kommer ihåg sina väldiga kämpar. De snubblar där de rusar fram, de skyndar mot stadens murar och skyddstaken görs redo. ⁷Flodernas portar öppnas, och palatset faller ihop. ⁸Det är bestämt: Hon ska kläs av och föras bort. Hennes slavflickor ska sucka som duvor och slå sig över hjärtat. ⁹Nineve var sedan gammalt som en vattenrik damm, men nu flyr vattnet bort. ”Stanna! Stanna!” Men ingen vänder sig om. ¹⁰Röva silver, röva guld! Här finns skatter utan slut, överflöd av dyrbarheter. ¹¹Tom, tömd, förödd! Modlösa hjärtan, vacklande knän! Darrande höfter överallt! Alla ansikten är blossande röda. ¹²Var är nu lejonens kula, platsen där de unga lejonen åt sitt byte, där lejonet och lejonhonan och lejonungen gick omkring utan att någon skrämde dem? ¹³Lejonet rev i stycken tills ungarna fick nog, dödade för sina lejonhonor och fyllde sina hålor med byte, sina kulor med rivna djur. ¹⁴Se, jag är emot dig, säger Herren Sebaot. Jag ska låta dina vagnar gå upp i rök, och dina unga lejon ska förtäras av svärd. Jag ska utplåna ditt rövade gods från jorden, och röster av dina sändebud ska inte mer höras.

Kapitel 3

¹Ve dig, du blodstad, full av lögn, fylld av våld, du som aldrig slutar plundra! ²Hör, piskor smäller! Hör, vagnshjul dånar! Hästar jagar fram, vagnar rullar i väg. ³Ryttare stormar fram, svärden ljungar och spjuten blixtrar. Slagna i mängd och högar av lik, det är ingen ände på döda, man stupar över döda kroppar. ⁴Allt sker för hennes stora otukt, den vackra horan, häxkonsternas mästarinna, hon som sålde folken genom sin otukt och folkstammar genom sina häxkonster. ⁵Se, jag ska vända mig mot dig, säger Herren Sebaot. Jag ska lyfta upp ditt mantelsläp över ditt ansikte och låta folken se din nakenhet och kungariken din skam. ⁶Jag ska kasta vidriga ting över dig, låta dig bli föraktad och göra dig till åtlöje. ⁷Och det ska ske att var och en som ser dig ska fly från dig och säga: ”Nineve är ödelagt, vem har medlidande med henne?” Var kan jag finna tröstare åt dig? ⁸Är du bättre än No-Amon som tronade vid Nilens strömmar? Vatten omgav henne, hon hade havet till vall och vatten till mur. ⁹Nubien och Egypten var hennes oändliga styrka, Put och Libyen var hennes hjälp. ¹⁰Också hon fördes bort i landsflykt och fångenskap, även hennes barn blev krossade i alla gathörn. Man kastade lott om hennes ärade män, och alla hennes stormän fängslades med kedjor. ¹¹Också du ska bli drucken och gömma dig, också du ska söka skydd mot fienden. ¹²Alla dina fästen liknar fikonträd med mogen frukt. När man skakar dem faller fikonen i munnen på den som vill äta. ¹³Se, ditt krigsfolk är som kvinnor. Ditt lands portar står vidöppna för dina fiender. Eld förtär dina bommar. ¹⁴Ös upp vatten åt dig för belägringen och förstärk dina fästen. Stig ner i leran och trampa i murbruket. Gör tegelformen stark. ¹⁵Där ska elden förtära dig och svärdet utrota dig, det ska sluka dig som gräsmaskar, även om du är talrik som gräsmaskar och förökar dig som gräshoppor. ¹⁶Du har fler köpmän än himlens stjärnor, men som gräsmaskar plundrar de och flyger sedan bort. ¹⁷Dina furstar är som gräshoppor, dina befälhavare som gräshoppssvärmar. De stannar inom murarna när dagen är kall, men när solen kommer fram flyr de bort, och sedan vet ingen var de är. ¹⁸Dina herdar har somnat, du Assurs kung, dina förnäma män ligger i ro. Ditt folk är skingrat uppe på bergen, och ingen samlar ihop det. ¹⁹Det finns ingen läkedom för din skada, ditt sår är obotligt. Alla som hör vad som hänt dig klappar i händerna över dig, för vem har inte drabbats av din ständiga ondska?