Ordspråksboken 1–13

Kapitel 1

¹Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung. ²Med dem lär man känna vishet och förmaning och förstår kloka ord, ³man får förmaning till att handla vist, rättfärdigt, rättvist och rätt. ⁴De ger de okunniga klokhet, de unga kunskap och omdöme. ⁵Den vise hör dem och ökar sin lärdom, den förståndige får klok ledning. ⁶Med dem förstår man ordspråk och liknelser, de visas ord och deras gåtor. ⁷Att vörda Herren är början till kunskap, men dårar föraktar vishet och förmaning. ⁸Hör, min son, din fars förmaning och förkasta inte din mors undervisning, ⁹för de är en skön krans för ditt huvud och en vacker kedja för din hals. ¹⁰Min son, om syndare lockar dig, så följ dem inte. ¹¹Om de säger: ”Kom med oss! Vi ska ligga på lur efter blod, i bakhåll för oskyldiga utan orsak. ¹²Som dödsriket ska vi sluka dem levande, friska och sunda ska de fara ner i graven. ¹³Allt dyrbart ska vi vinna, vi ska fylla våra hus med byte. ¹⁴Dela du vår lott med oss! Vi alla ska ha gemensam kassa.” ¹⁵Min son, gå inte samma väg som de, håll din fot borta från deras stig, ¹⁶för deras fötter skyndar till det som är ont, de rusar för att spilla blod. ¹⁷Det är ingen mening att lägga ut nätet inför ögonen på alla fåglarna. ¹⁸De ligger på lur efter sitt eget blod, de gillrar fällor för sina egna liv. ¹⁹Så går det dem som söker oärlig vinst, den tar livet av sina ägare. ²⁰Visheten ropar på gatan, hon höjer sin röst på torgen. ²¹Hon predikar i gathörnens buller, vid ingången till stadens portar talar hon sina ord: ²²”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet, ni hånare njuta av att håna och ni dårar hata kunskap? ²³Vänd om till mig när jag varnar er. Se, jag ska låta min Ande flöda över er, jag ska låta er lära känna mina ord. ²⁴Men ni vägrade lyssna när jag ropade, ingen brydde sig när jag räckte ut min hand. ²⁵Ni förkastade alla mina råd och ville inte veta av mina varningar. ²⁶Därför ska också jag le åt er olycka och håna när skräcken drabbar er, ²⁷när skräcken kommer som ett oväder och er olycka drar in som en storm, när nöd och ångest drabbar er. ²⁸Då ska de ropa till mig utan att jag svarar, de ska söka mig utan att finna mig. ²⁹De hatade kunskap och valde inte att vörda Herren, ³⁰de ville inte veta av mitt råd utan föraktade alla mina varningar. ³¹Därför ska de få äta sina gärningars frukt och mättas av sina onda planer, ³²för de okunnigas avfällighet ska döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem. ³³Men den som lyssnar till mig ska bo i trygghet och inte behöva frukta något ont.”

Kapitel 2

¹Min son, om du tar emot mina ord och bevarar mina bud inom dig ²så att ditt öra lyssnar till visheten och du böjer ditt hjärta till klokheten, ³ja, om du ropar efter insikten och höjer din röst efter klokheten, ⁴om du söker den som silver och letar efter den som efter skatter, ⁵då ska du förstå vad det är att vörda Herren och finna kunskapen om Gud. ⁶För det är Herren som ger vishet, från hans mun kommer kunskap och klokhet. ⁷Han har visa råd i förvar åt de ärliga, han är en sköld för dem som lever hederligt, ⁸han beskyddar det rättas stigar och bevarar sina frommas väg. ⁹Då ska du förstå vad som är rättfärdigt, rättvist och rätt, det godas alla vägar. ¹⁰För vishet ska komma in i ditt hjärta och kunskap bli ljuvlig för din själ, ¹¹omdöme ska bevara dig och klokhet beskydda dig. ¹²Visheten ska rädda dig från det ondas väg, från dem som talar det som är förvridet, ¹³som överger det rättas stigar för att vandra på mörkrets vägar, ¹⁴som gläds över att göra det onda och fröjdar sig över ondskans förvrängningar, ¹⁵som följer krokiga stigar och går på villovägar. ¹⁶Visheten ska rädda dig från den främmande kvinnan, från din nästas hustru som talar hala ord, ¹⁷hon som har övergett sin ungdoms vän och glömt sin Guds förbund. ¹⁸Hennes hus sjunker ner i döden, hennes vägar går till skuggornas boning. ¹⁹De som går in till henne kommer aldrig tillbaka, de når inte livets stigar. ²⁰Därför ska du vandra på de godas väg och hålla dig på de rättfärdigas stigar, ²¹för de ärliga får bo i landet och de hederliga stanna där. ²²Men de gudlösa ska utrotas ur landet, de trolösa ryckas bort därifrån.

Kapitel 3

¹Min son, glöm inte min undervisning, bevara mina bud i ditt hjärta, ²för de ska ge dig långt liv och många levnadsår och frid. ³Låt inte godhet och sanning lämna dig. Bind dem runt din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla, ⁴så finner du nåd och gott förstånd i Guds och människors ögon. ⁵Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. ⁶Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar. ⁷Var inte vis i dina egna ögon, vörda Herren och undvik det onda. ⁸Det ska ge hälsa åt din kropp, kraft åt alla dess ben. ⁹Ära Herren med vad du äger och med det första av all din gröda. ¹⁰Då ska dina lador fyllas av rika skördar och dina pressar flöda över av vin. ¹¹Min son, förakta inte Herrens fostran och förarga dig inte när han tuktar dig, ¹²för den Herren älskar tuktar han likt en far den son han har kär. ¹³Lycklig den människa som funnit visheten, den människa som får förstånd, ¹⁴för vishetens värde är bättre än silvrets och vinsten hon ger är bättre än guld. ¹⁵Hon är dyrbarare än pärlor, ingen av dina skatter kan jämföras med henne. ¹⁶Långt liv har hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära. ¹⁷Hennes vägar är ljuvliga vägar, alla hennes stigar är trygga. ¹⁸Hon är ett livets träd för dem som får tag i henne, lyckliga är de som håller fast vid henne. ¹⁹Genom visheten har Herren lagt jordens grund, med förstånd har han berett himlen. ²⁰Genom hans kunskap bröt djupets vattenmassor fram och molnen droppade av fukt. ²¹Min son, bevara klokhet och omdöme, låt dem inte vika från din blick. ²²De ska ge liv åt din själ och bli ett smycke för din hals. ²³Då ska du vandra trygg på din väg, din fot ska inte slinta. ²⁴När du lägger dig ska inget skrämma dig, och när du lagt dig ska du sova gott. ²⁵Du behöver inte vara rädd för plötslig fara eller för stormen som drabbar de gudlösa, ²⁶för Herren ska vara din trygghet och bevara din fot för snaran. ²⁷Neka inte en behövande något gott när det står i din makt att hjälpa. ²⁸Säg inte till din nästa: ”Kom tillbaka senare, i morgon ska jag ge dig”, när du har något nu. ²⁹Tänk inte ut något ont mot din nästa som bor trygg i din närhet. ³⁰Gräla inte med någon utan orsak när han inte har gjort dig något ont. ³¹Avundas inte en våldsam man och välj inte någon av hans vägar, ³²för Herren avskyr den som är falsk men är förtrolig med de ärliga. ³³Herrens förbannelse vilar över den gudlöses hus, men han välsignar de rättfärdigas hem. ³⁴Föraktare föraktar han, men ger nåd åt de ödmjuka. ³⁵De visa får ära till arvedel, de dåraktiga får skam.

Kapitel 4

¹Lyssna, barn, till er fars förmaning, ta vara på den så att ni får förstånd. ²God lärdom ger jag er, överge inte min undervisning. ³För jag har själv varit barn och haft en far, varit liten och min mors ende son. ⁴Då undervisade han mig och sade till mig: Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord. Bevara mina bud, så får du leva. ⁵Vinn vishet, vinn förstånd! Glöm inte vad min mun har sagt och vik inte av från det. ⁶Överge inte visheten, så ska hon bevara dig. Älska henne, så ska hon skydda dig. ⁷Visheten är det viktigaste. Vinn vishet, vinn förstånd med allt du äger. ⁸Håll henne högt, så ska hon upphöja dig. Hon ger dig ära när du omfamnar henne. ⁹En skön krans ska hon sätta på ditt huvud, en ärekrona ska hon räcka dig. ¹⁰Hör, min son, ta emot mina ord, så blir dina levnadsår många. ¹¹Jag lär dig vishetens väg, jag leder dig på rätta stigar. ¹²När du går ska inget hindra dina steg, när du springer ska du inte snava. ¹³Håll fast vid min förmaning, släpp den inte. Bevara den, för den är ditt liv. ¹⁴Gå inte in på de gudlösas stig, vandra inte på de ondas väg. ¹⁵Undvik den, gå inte in på den, vik av från den och gå förbi. ¹⁶De kan inte sova om de inte fått göra något ont, de mister sin sömn om de inte fått någon på fall, ¹⁷för de äter ondskans bröd och dricker våldets vin. ¹⁸De rättfärdigas stig är som gryningens ljus, som växer i klarhet tills dagen når sin höjd. ¹⁹Men de gudlösas väg är som djupaste mörker, de märker inte vad som blir deras fall. ²⁰Min son, ta vara på vad jag säger, vänd ditt öra till mina ord. ²¹Låt dem inte vika från din blick, bevara dem i ditt hjärtas djup, ²²för de är liv för den som finner dem och läkedom för hela hans kropp. ²³Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet. ²⁴Gör dig fri från munnens falskhet, låt läpparnas svek vara fjärran från dig. ²⁵Låt dina ögon se rakt fram, rikta din blick rakt framför dig. ²⁶Tänk på stigen där din fot går fram, låt alla dina vägar vara rätta. ²⁷Vik inte av åt höger eller vänster, håll din fot borta från det onda.

Kapitel 5

¹Min son, lyssna till min vishet, vänd ditt öra till min klokhet, ²så att du tar vara på gott omdöme och dina läppar bevarar kunskapen. ³För en trolös kvinnas läppar dryper av honung, hennes mun är halare än olja, ⁴men till sist blir hon bitter som malört, vass som ett tveeggat svärd. ⁵Hennes fötter styr ner mot döden, till dödsriket drar hennes steg. ⁶På livets väg tänker hon inte, hennes stigar leder vilse utan att hon märker det. ⁷Lyssna nu på mig, barn, vik inte bort från min muns ord. ⁸Låt din väg gå långt från henne, kom inte nära dörren till hennes hus. ⁹Annars får du ge din kraft åt andra, dina år åt en grym herre. ¹⁰Främlingar mättar sig av din rikedom och ditt arbetes frukt hamnar i en annans hus. ¹¹Till slut ska du sucka, när din kropp och ditt hull tynar bort, ¹²och säga: ”Hur kunde jag hata förmaning, hur kunde mitt hjärta förakta tillrättavisning! ¹³Varför lyssnade jag inte till mina lärares röst? Varför vände jag inte mitt öra till dem som undervisade mig? ¹⁴Hur nära var det inte att jag drabbades av allt ont mitt i den samlade församlingen!” ¹⁵Drick vatten ur din egen brunn, det som rinner ur din egen källa. ¹⁶Ska dina källor rinna ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen? ¹⁷Nej, de ska tillhöra dig, bara dig, och inga främlingar jämte dig. ¹⁸Må din källa vara välsignad, och gläd dig över din ungdoms hustru, ¹⁹den älskliga hinden, den sköna gasellen. Låt hennes bröst alltid tillfredsställa dig, hennes kärlek ständigt berusa dig. ²⁰Min son, varför låta dig berusas av en främmande kvinna och famna en som inte är din? ²¹Inför Herrens ögon är människans vägar uppenbara, han betraktar alla hennes steg. ²²Den gudlöse fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sina synders snaror. ²³Han dör av brist på förmaning, i sin stora dårskap går han vilse.

Kapitel 6

¹Min son, har du gått i borgen för din nästa och gett ditt handslag åt en främling? ²Har du blivit snärjd av dina ord och fångad av vad din mun har sagt? ³Gör då så här, min son, för att rädda dig när du hamnat i din nästas våld: Gå och ödmjuka dig och ge honom ingen ro, ⁴unna inte dina ögon någon sömn eller dina ögonlock en blund, ⁵rädda dig som en gasell ur hans grepp och en fågel ur jägarens våld. ⁶Gå till myran, du late, se hur hon gör och bli vis. ⁷Hon har varken furste, förman eller herre, ⁸men hon skaffar sin föda om sommaren och samlar sin mat under skördetiden. ⁹Hur länge ska du ligga, du late? När ska du resa dig ur din sömn? ¹⁰Sov lite till, slumra lite till, ligg lite till med armarna i kors, ¹¹så kommer fattigdomen över dig som en rövare och nöden som en beväpnad man. ¹²En fördärvad människa, en ond man är den som går med falskhet i sin mun, ¹³som blinkar med ögonen, skrapar med foten, gör tecken med fingrarna. ¹⁴Han har svek i sitt hjärta, han smider ständigt onda planer och skapar gräl. ¹⁵Därför kommer hans olycka med hast, han krossas plötsligt utan räddning. ¹⁶Sex saker är det som Herren hatar, sju som han avskyr: ¹⁷stolta ögon, en falsk tunga, händer som spiller oskyldigt blod, ¹⁸ett hjärta som smider onda planer, fötter som skyndar till det som är ont, ¹⁹ett falskt vittne som främjar lögn och den som skapar gräl mellan bröder. ²⁰Min son, håll fast vid din fars bud och förkasta inte din mors undervisning. ²¹Bär dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem vid din hals. ²²Låt dem leda dig när du går, vaka över dig när du ligger och tala till dig när du vaknar. ²³Budet är en lykta och undervisningen ett ljus, förmanande tillrättavisning är en väg till livet. ²⁴De ska bevara dig från den onda kvinnan, från den främmandes hala tunga. ²⁵Ha inte begär i ditt hjärta till hennes skönhet och låt henne inte fånga dig med sina blickar, ²⁶för en prostituerad kan ta din sista brödbit, men en gift kvinna jagar din dyrbara själ. ²⁷Kan man bära eld i sin famn utan att kläderna blir brända? ²⁸Eller kan man gå på glödande kol utan att fötterna blir svedda? ²⁹Så går det den som går in till sin nästas hustru, ingen som rör henne blir ostraffad. ³⁰Föraktar man inte tjuven som stjäl för att äta sig mätt när han är hungrig? ³¹Blir han ertappad får han betala sjufalt och ge ifrån sig allt han har i sitt hus. ³²Den som begår äktenskapsbrott saknar vett, den som gör så fördärvar sitt liv. ³³Plåga och skam är vad han vinner, hans vanära utplånas aldrig, ³⁴för mannens vrede är svartsjuk, han skonar inte på hämndens dag. ³⁵Han tar inte emot några försoningsgåvor, han bryr sig inte om dina stora mutor.

Kapitel 7

¹Min son, ta vara på mina ord och göm mina bud inom dig. ²Håll mina bud så får du leva, bevara min undervisning som din ögonsten. ³Bind dem runt dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla. ⁴Säg till visheten: ”Du är min syster” och kalla insikten din förtrogna. ⁵De ska bevara dig från den främmande kvinnan, från din nästas hustru som talar hala ord. ⁶När jag spanade ut genom fönstret i mitt hus, genom gallret, ⁷då såg jag bland de okunniga, bland de unga upptäckte jag en yngling utan vett. ⁸Han gick över gatan vid hörnet där hon bodde och styrde sina steg mot hennes hus. ⁹Det var i skymningen, vid dagens slut, när nattens mörker föll på. ¹⁰Då mötte honom en kvinna, klädd som en prostituerad och med dolda avsikter. ¹¹Rastlös och trotsig var hon, hennes fötter hade ingen ro där hemma – ¹²än på gatan, än på torgen, vid varje gathörn stod hon på lur. ¹³Hon grep honom och kysste honom, med fräck uppsyn sade hon till honom: ¹⁴”Jag har kött från gemenskapsoffer, i dag uppfyllde jag mina löften. ¹⁵Därför gick jag ut för att möta dig, jag sökte dig och fann dig. ¹⁶Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med färggrant linne från Egypten. ¹⁷Jag har parfymerat min bädd med myrra, aloe och kanel. ¹⁸Kom, nu ska vi njuta av kärlek ända till morgonen, njuta tillsammans av kärlekens fröjder. ¹⁹För min man är inte hemma, han har rest långt bort. ²⁰Han tog med sig en påse pengar, först vid fullmåne kommer han hem.” ²¹Hon förleder honom med allt sitt prat, förför honom med hala läppar. ²²Han följer genast efter henne som oxen går bort för att slaktas, som fången för att straffas för sin dårskap, ²³tills pilen genomborrar hans lever. Han liknar fågeln som skyndar in i snaran utan att förstå att det gäller livet. ²⁴Så hör mig nu, ni barn, lyssna på mina ord. ²⁵Låt inte ditt hjärta vika av till hennes vägar, förirra dig inte in på hennes stigar, ²⁶för hon har fällt många som ligger slagna, otaliga är hennes offer. ²⁷Hennes hus är vägen till dödsriket, det leder ner till dödens kammare.

Kapitel 8

¹Hör, visheten ropar och förståndet höjer sin röst! ²Hon står uppe på höjderna, vid vägen där stigarna möts. ³Vid portarna in till staden, vid ingångarna höjer hon sitt rop: ⁴Till er, ni män, ropar jag, min röst går ut till människors barn. ⁵Ni som är okunniga, lär er klokhet! Ni dårar, lär er förstånd! ⁶Lyssna, för jag talar om ädla ting, från mina läppar kommer det som är rätt. ⁷Ja, min mun talar sanning, mina läppar avskyr gudlöshet. ⁸Min muns alla ord är rättfärdiga, i dem finns inget falskt eller förvridet. ⁹Allihop är rätta för den förståndige och raka för dem som har funnit kunskap. ¹⁰Ta emot min förmaning hellre än silver och kunskap hellre än rent guld, ¹¹för visheten är bättre än pärlor, inga skatter kan jämföras med henne. ¹²Jag, visheten, bor hos klokheten, jag har kunskap och gott omdöme. ¹³Att vörda Herren är att hata det onda. Högfärd, högmod, ond väg och falsk mun, det hatar jag. ¹⁴Hos mig finns råd och insikt. Jag är förstånd, hos mig finns makt. ¹⁵Genom mig regerar kungar och stiftar furstar rätta lagar. ¹⁶Genom mig styr härskare och hövdingar, alla domare på jorden. ¹⁷Jag älskar dem som älskar mig, och de som söker mig ska finna mig. ¹⁸Rikedom och ära finns hos mig, bestående skatter och rättfärdighet. ¹⁹Min frukt är bättre än guld, än finaste guld, min skörd är bättre än utvalt silver. ²⁰Jag vandrar på rättfärdighetens väg, mitt på det rättas stigar, ²¹för att ge rikedom i arv åt dem som älskar mig och fylla deras förråd. ²²Herren hade mig vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden. ²³Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns. ²⁴Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten. ²⁵Innan bergen grundades, innan höjderna fanns föddes jag, ²⁶innan han gjort land och fält och jordens första stoft. ²⁷När han beredde himlen var jag där, när han välvde ett valv över djupen, ²⁸när han fäste skyarna där uppe och djupets källor bröt fram med kraft, ²⁹när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grund, ³⁰då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag, ständigt jublande inför honom. ³¹Jag jublade över hela hans värld och hade min glädje hos människors barn. ³²Så lyssna nu till mig, mina barn. Saliga är de som följer mina vägar. ³³Lyssna till förmaning och bli visa, förkasta den inte. ³⁴Salig är den människa som lyssnar till mig, som vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid mina dörrposter, ³⁵för den som finner mig finner livet och får nåd från Herren. ³⁶Men den som syndar mot mig skadar sin själ, alla som hatar mig älskar döden.

Kapitel 9

¹Visheten har byggt sitt hus, hon har huggit ut sina sju pelare. ²Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin och dukat sitt bord. ³Hon har sänt ut sina tjänarinnor, hon ropar från stadens översta höjder: ⁴”Du som är okunnig, kom hit!” Till den som saknar vett säger hon: ⁵”Kom, ät av mitt bröd och drick av det vin som jag blandat! ⁶Lämna okunnigheten så får ni leva, och gå fram på förståndets väg. ⁷Den som tillrättavisar en hånare får ta emot hån, den som förmanar en gudlös får förakt. ⁸Förmana inte en hånare, han kommer bara att hata dig. Förmana den som är vis, han kommer att älska dig. ⁹Ge åt den vise och han blir ännu visare, undervisa den rättfärdige och han lär sig mer. ¹⁰Att vörda Herren är början till vishet, att känna den Helige är förstånd, ¹¹för genom mig blir dina dagar många och dina levnadsår förökas. ¹²Är du vis hjälper din vishet dig, hånar du får du bära det själv. ¹³Dårskapen är en rastlös kvinna, okunnig och utan vett. ¹⁴Hon sitter vid dörren till sitt hus, på en tron högt uppe i staden. ¹⁵Hon ropar till dem som går vägen förbi, till dem som går sina stigar rakt fram: ¹⁶”Du som är okunnig, kom hit!” Till den som saknar vett säger hon: ¹⁷”Stulet vatten är sött, hemligt bröd är ljuvligt!” ¹⁸Men han vet inte att de döda är där, att hennes gäster hamnar i dödsrikets djup.

Kapitel 10

¹Detta är Salomos ordspråk: En vis son gläder sin far, en dåraktig son är en sorg för sin mor. ²Oärlig vinst är till ingen nytta, men rättfärdighet räddar från döden. ³Herren låter inte en rättfärdig själ hungra, men han avvisar de ondas begär. ⁴Lat hand gör fattig man, flitig hand ger rikedom. ⁵En klok son samlar om sommaren, en odåga till son sover i skördetid. ⁶Välsignelser vilar på den rättfärdiges huvud, de gudlösas mun gömmer på våld. ⁷Den rättfärdiges minne blir till välsignelse, de gudlösas namn multnar bort. ⁸Ett vist hjärta tar emot tillsägelser, dårens läppar leder till fall. ⁹Den som lever hederligt lever trygg, den som går krokiga vägar blir avslöjad. ¹⁰Den som blinkar med ögonen vållar smärta, dårens läppar leder till fall. ¹¹Den rättfärdiges mun är en källa till liv, de gudlösas mun gömmer på våld. ¹²Hat skapar gräl, kärlek skyler alla synder. ¹³Vishet finner man på den klokes läppar, riset är till för den vettlöses rygg. ¹⁴De visa sparar på kunskap, dårens mun bjuder in olycka. ¹⁵Den rikes välstånd är hans fasta borg, de armas fattigdom deras fördärv. ¹⁶Den rättfärdiges arbete leder till liv, den gudlöses vinst leder till synd. ¹⁷Att ta vara på förmaning är vägen till livet, den som föraktar tillrättavisning leder andra vilse. ¹⁸Den som döljer hat har falska läppar, den som sprider förtal är en dåre. ¹⁹Där orden är många uteblir inte synd, klok är den som styr sina läppar. ²⁰Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, de gudlösas hjärtan har ringa värde. ²¹Den rättfärdiges läppar ger näring åt många, dårar dör av brist på förstånd. ²²Herrens välsignelse ger rikedom, egen möda tillför inget. ²³Dårens glädje är att göra det skamliga, den förståndiges glädje är visheten. ²⁴Den gudlöse drabbas av det han fruktar, de rättfärdiga får vad de önskar. ²⁵När stormen kommer är det slut med den gudlöse, men den rättfärdige har en evig grund. ²⁶Som syra för tänderna och rök för ögonen är den late för den som skickar honom. ²⁷Att vörda Herren förlänger livet, men de gudlösas år förkortas. ²⁸De rättfärdigas väntan leder till glädje, de gudlösas hopp blir till intet. ²⁹Herrens väg är den ärliges värn men förbrytares fördärv. ³⁰Den rättfärdige ska aldrig vackla, men de gudlösa får inte bo i landet. ³¹Den rättfärdiges mun flödar av vishet, men en falsk tunga skärs av. ³²Den rättfärdiges läppar vet vad som är välbehagligt, de gudlösas mun förvränger allt.

Kapitel 11

¹Herren avskyr falsk våg, full vikt behagar honom. ²När högfärd kommer följer förakt, men vishet finns hos de ödmjuka. ³De ärligas hederlighet leder dem, de trolösas falskhet blir deras fördärv. ⁴Rikedom hjälper inte på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden. ⁵Den hederliges rättfärdighet jämnar hans väg, den gudlöse faller genom sin gudlöshet. ⁶De ärligas rättfärdighet räddar dem, de trolösa fångas av sina begär. ⁷När en gudlös dör försvinner hans hopp, vad de onda väntar på går förlorat. ⁸Den rättfärdige räddas ur nöden, den gudlöse drabbas i hans ställe. ⁹Med sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, genom kunskap räddas de rättfärdiga. ¹⁰De rättfärdigas framgång ger glädje i staden, när de gudlösa förgås blir det jubel. ¹¹Genom de ärligas välsignelse upphöjs en stad, genom de gudlösas mun rivs den ner. ¹²Den som föraktar sin nästa är utan vett, den som har förstånd tiger. ¹³Skvallraren förråder hemligheter, ett trofast hjärta döljer vad det vet. ¹⁴Utan ledning faller ett folk, när många ger råd går det väl. ¹⁵Den som går i borgen för en främling råkar illa ut, den som avskyr handslag är trygg. ¹⁶En älsklig kvinna vinner ära, våldsverkare vinner rikedom. ¹⁷Den barmhärtige gör väl mot sin själ, den grymme skadar sitt eget kött. ¹⁸Den gudlöse gör en bedräglig vinst, den som sår rättfärdighet får en säker lön. ¹⁹Den som står fast i rättfärdighet vinner liv, den som jagar efter ont går mot sin död. ²⁰Herren avskyr förvridna hjärtan, de som lever hederligt behagar honom. ²¹De onda blir förvisso inte ostraffade, men de rättfärdigas efterkommande går fria. ²²Som en guldring i grisens tryne är skönhet hos en kvinna utan vett. ²³Vad de rättfärdiga önskar är enbart det goda, vad de gudlösa kan hoppas på är vrede. ²⁴Den ene strör ut och får ändå mer, den andre snålar och blir bara fattigare. ²⁵En generös själ blir rikt mättad, den som vederkvicker andra blir själv vederkvickt. ²⁶Den som undanhåller sin säd förbannas av folket, välsignelse kommer över den som vill sälja. ²⁷Den som söker det goda strävar efter nåd, den som jagar efter det onda drabbas av det själv. ²⁸Den som litar till sin rikedom kommer på fall, men de rättfärdiga ska grönska som löven. ²⁹Den som drar olycka över sitt hus får ärva vind, dåren blir slav åt den som har ett vist hjärta. ³⁰Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, den som vinner själar är vis. ³¹Om den rättfärdige får sin lön på jorden, hur mycket mer då den gudlöse och syndaren!

Kapitel 12

¹Den som älskar fostran älskar kunskap, den som hatar tillrättavisning är dum. ²Den som är god får nåd från Herren, den som gör onda planer blir fördömd. ³Ingen människa kan bestå genom ondska, men de rättfärdigas rot kan inte rubbas. ⁴En driftig hustru är sin mans krona, en skamlös är som röta i hans ben. ⁵De rättfärdigas tankar är rätta, de gudlösas råd bedrar. ⁶De gudlösas ord lurar efter blod, de ärligas tal räddar dem. ⁷De gudlösa störtas och finns inte mer, men de rättfärdigas hus består. ⁸Efter sitt förstånd blir man prisad, men ett förvridet hjärta blir föraktat. ⁹Bättre vara ringa och ha en tjänare än spela förnäm och sakna bröd. ¹⁰Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det, men de gudlösas omsorg är grym. ¹¹Den som brukar sin åker får bröd så det räcker, den som jagar tomhet saknar vett. ¹²Den gudlöse har begär till de ondas fångst, men de rättfärdigas rot ger frukt. ¹³Den onde snärjs i sina läppars synd, men den rättfärdige slipper ut ur nöden. ¹⁴Av munnens frukt blir man mättad med gott, vad människans händer har gjort får hon tillbaka. ¹⁵Dåren tycker själv hans väg är rätt, vis är den som lyssnar till råd. ¹⁶Dåren visar genast sin vrede, klok är den som döljer en skymf. ¹⁷Den ärlige talar sanning, ett falskt vittne bedrar. ¹⁸Tanklösa ord kan hugga som svärd, men de visas tunga ger läkedom. ¹⁹Sanna ord består för evigt, en lögnaktig tunga bara ett ögonblick. ²⁰De som smider onda planer har svek i hjärtat, de som främjar frid får glädje. ²¹Inget ont drabbar den rättfärdige, men de gudlösa får olycka i fullt mått. ²²Herren avskyr falska läppar, de som handlar i sanning behagar honom. ²³En klok man döljer sin kunskap, dårars hjärtan ropar ut sitt oförnuft. ²⁴Flitig hand får härska, den late tvingas till trältjänst. ²⁵Bekymmer tynger en mans hjärta, ett vänligt ord ger det glädje. ²⁶Den rättfärdige väljer sitt sällskap, de gudlösas väg leder andra vilse. ²⁷Den late får inte tag i sitt villebråd, flit är för människan en dyrbar skatt. ²⁸På rättfärdighetens väg är liv, på den vägen finns ingen död.

Kapitel 13

¹En vis son hör sin fars förmaning, en hånare lyder ingen tillsägelse. ²Av munnens frukt får man njuta gott, men de trolösa hungrar efter våld. ³Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den pratsamme råkar i olycka. ⁴Den late är full av begär men får inget, de flitigas hunger blir rikt mättad. ⁵Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal, den gudlöse beter sig avskyvärt och skamligt. ⁶Rättfärdighet bevarar den hederlige, ondska fäller syndaren. ⁷Den ene vill verka rik men har ingenting, den andre vill verka fattig men äger mycket. ⁸Den rike måste ge sin rikedom som lösen för sitt liv, men den fattige hör inte av något hot. ⁹De rättfärdigas ljus lyser klart, men de gudlösas lampa slocknar. ¹⁰Övermod skapar bara gräl, vishet finns hos dem som tar emot råd. ¹¹Lätt fånget är lätt förgånget, men den som samlar efter hand får mycket. ¹²Utdragen väntan tär på hjärtat, uppfylld önskan är ett livets träd. ¹³Den som föraktar ordet fördärvar sig själv, den som respekterar budet blir belönad. ¹⁴Den vises undervisning är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror. ¹⁵Gott förstånd för med sig välvilja, de trolösas väg är alltid sig lik. ¹⁶Den kloke handlar med förstånd, dåren blottar sin dumhet. ¹⁷En gudlös budbärare faller i olycka, ett pålitligt sändebud ger läkedom. ¹⁸Fattigdom och skam får den som föraktar förmaning, men den som tar vara på tillrättavisning blir ärad. ¹⁹Uppfylld önskan är ljuv för själen, men dårar avskyr att överge sin ondska. ²⁰Den som vandrar med de visa blir vis, den som umgås med dårar går det illa. ²¹Syndare förföljs av olycka, de rättfärdigas lön blir lycka. ²²Den gode lämnar arv åt barnbarnen, men syndarens egendom förvaras åt den rättfärdige. ²³De fattigas nyodling ger riklig föda, men den sopas bort när orätt råder. ²⁴Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar honom i tid. ²⁵Den rättfärdige äter och blir mätt, de gudlösa får gå med tom mage.

Visa nästa kapitel