Ordspråksboken 1–6
Kapitel 1
1Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung. 2Med dem lär man känna vishet och förmaning och förstår kloka ord, 3man får förmaning till att handla vist, rättfärdigt, rättvist och rätt. 4De ger de okunniga klokhet, de unga kunskap och omdöme. 5Den vise hör dem och ökar sin lärdom, den förståndige får klok ledning. 6Med dem förstår man ordspråk och liknelser, de visas ord och deras gåtor. 7Att vörda Herren är början till kunskap, men dårar föraktar vishet och förmaning. 8Hör, min son, din fars förmaning och förkasta inte din mors undervisning, 9för de är en skön krans för ditt huvud och en vacker kedja för din hals. 10Min son, om syndare lockar dig, så följ dem inte. 11Om de säger: ”Kom med oss! Vi ska ligga på lur efter blod, i bakhåll för oskyldiga utan orsak. 12Som dödsriket ska vi sluka dem levande, friska och sunda ska de fara ner i graven. 13Allt dyrbart ska vi vinna, vi ska fylla våra hus med byte. 14Dela du vår lott med oss! Vi alla ska ha gemensam kassa.” 15Min son, gå inte samma väg som de, håll din fot borta från deras stig, 16för deras fötter skyndar till det som är ont, de rusar för att spilla blod. 17Det är ingen mening att lägga ut nätet inför ögonen på alla fåglarna. 18De ligger på lur efter sitt eget blod, de gillrar fällor för sina egna liv. 19Så går det dem som söker oärlig vinst, den tar livet av sina ägare. 20Visheten ropar på gatan, hon höjer sin röst på torgen. 21Hon predikar i gathörnens buller, vid ingången till stadens portar talar hon sina ord: 22”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet, ni hånare njuta av att håna och ni dårar hata kunskap? 23Vänd om till mig när jag varnar er. Se, jag ska låta min Ande flöda över er, jag ska låta er lära känna mina ord. 24Men ni vägrade lyssna när jag ropade, ingen brydde sig när jag räckte ut min hand. 25Ni förkastade alla mina råd och ville inte veta av mina varningar. 26Därför ska också jag le åt er olycka och håna när skräcken drabbar er, 27när skräcken kommer som ett oväder och er olycka drar in som en storm, när nöd och ångest drabbar er. 28Då ska de ropa till mig utan att jag svarar, de ska söka mig utan att finna mig. 29De hatade kunskap och valde inte att vörda Herren, 30de ville inte veta av mitt råd utan föraktade alla mina varningar. 31Därför ska de få äta sina gärningars frukt och mättas av sina onda planer, 32för de okunnigas avfällighet ska döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem. 33Men den som lyssnar till mig ska bo i trygghet och inte behöva frukta något ont.”
Kapitel 2
1Min son, om du tar emot mina ord och bevarar mina bud inom dig 2så att ditt öra lyssnar till visheten och du böjer ditt hjärta till klokheten, 3ja, om du ropar efter insikten och höjer din röst efter klokheten, 4om du söker den som silver och letar efter den som efter skatter, 5då ska du förstå vad det är att vörda Herren och finna kunskapen om Gud. 6För det är Herren som ger vishet, från hans mun kommer kunskap och klokhet. 7Han har visa råd i förvar åt de ärliga, han är en sköld för dem som lever hederligt, 8han beskyddar det rättas stigar och bevarar sina frommas väg. 9Då ska du förstå vad som är rättfärdigt, rättvist och rätt, det godas alla vägar. 10För vishet ska komma in i ditt hjärta och kunskap bli ljuvlig för din själ, 11omdöme ska bevara dig och klokhet beskydda dig. 12Visheten ska rädda dig från det ondas väg, från dem som talar det som är förvridet, 13som överger det rättas stigar för att vandra på mörkrets vägar, 14som gläds över att göra det onda och fröjdar sig över ondskans förvrängningar, 15som följer krokiga stigar och går på villovägar. 16Visheten ska rädda dig från den främmande kvinnan, från din nästas hustru som talar hala ord, 17hon som har övergett sin ungdoms vän och glömt sin Guds förbund. 18Hennes hus sjunker ner i döden, hennes vägar går till skuggornas boning. 19De som går in till henne kommer aldrig tillbaka, de når inte livets stigar. 20Därför ska du vandra på de godas väg och hålla dig på de rättfärdigas stigar, 21för de ärliga får bo i landet och de hederliga stanna där. 22Men de gudlösa ska utrotas ur landet, de trolösa ryckas bort därifrån.
Kapitel 3
1Min son, glöm inte min undervisning, bevara mina bud i ditt hjärta, 2för de ska ge dig långt liv och många levnadsår och frid. 3Låt inte godhet och sanning lämna dig. Bind dem runt din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla, 4så finner du nåd och gott förstånd i Guds och människors ögon. 5Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. 6Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar. 7Var inte vis i dina egna ögon, vörda Herren och undvik det onda. 8Det ska ge hälsa åt din kropp, kraft åt alla dess ben. 9Ära Herren med vad du äger och med det första av all din gröda. 10Då ska dina lador fyllas av rika skördar och dina pressar flöda över av vin. 11Min son, förakta inte Herrens fostran och förarga dig inte när han tuktar dig, 12för den Herren älskar tuktar han likt en far den son han har kär. 13Lycklig den människa som funnit visheten, den människa som får förstånd, 14för vishetens värde är bättre än silvrets och vinsten hon ger är bättre än guld. 15Hon är dyrbarare än pärlor, ingen av dina skatter kan jämföras med henne. 16Långt liv har hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära. 17Hennes vägar är ljuvliga vägar, alla hennes stigar är trygga. 18Hon är ett livets träd för dem som får tag i henne, lyckliga är de som håller fast vid henne. 19Genom visheten har Herren lagt jordens grund, med förstånd har han berett himlen. 20Genom hans kunskap bröt djupets vattenmassor fram och molnen droppade av fukt. 21Min son, bevara klokhet och omdöme, låt dem inte vika från din blick. 22De ska ge liv åt din själ och bli ett smycke för din hals. 23Då ska du vandra trygg på din väg, din fot ska inte slinta. 24När du lägger dig ska inget skrämma dig, och när du lagt dig ska du sova gott. 25Du behöver inte vara rädd för plötslig fara eller för stormen som drabbar de gudlösa, 26för Herren ska vara din trygghet och bevara din fot för snaran. 27Neka inte en behövande något gott när det står i din makt att hjälpa. 28Säg inte till din nästa: ”Kom tillbaka senare, i morgon ska jag ge dig”, när du har något nu. 29Tänk inte ut något ont mot din nästa som bor trygg i din närhet. 30Gräla inte med någon utan orsak när han inte har gjort dig något ont. 31Avundas inte en våldsam man och välj inte någon av hans vägar, 32för Herren avskyr den som är falsk men är förtrolig med de ärliga. 33Herrens förbannelse vilar över den gudlöses hus, men han välsignar de rättfärdigas hem. 34Föraktare föraktar han, men ger nåd åt de ödmjuka. 35De visa får ära till arvedel, de dåraktiga får skam.
Kapitel 4
1Lyssna, barn, till er fars förmaning, ta vara på den så att ni får förstånd. 2God lärdom ger jag er, överge inte min undervisning. 3För jag har själv varit barn och haft en far, varit liten och min mors ende son. 4Då undervisade han mig och sade till mig: Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord. Bevara mina bud, så får du leva. 5Vinn vishet, vinn förstånd! Glöm inte vad min mun har sagt och vik inte av från det. 6Överge inte visheten, så ska hon bevara dig. Älska henne, så ska hon skydda dig. 7Visheten är det viktigaste. Vinn vishet, vinn förstånd med allt du äger. 8Håll henne högt, så ska hon upphöja dig. Hon ger dig ära när du omfamnar henne. 9En skön krans ska hon sätta på ditt huvud, en ärekrona ska hon räcka dig. 10Hör, min son, ta emot mina ord, så blir dina levnadsår många. 11Jag lär dig vishetens väg, jag leder dig på rätta stigar. 12När du går ska inget hindra dina steg, när du springer ska du inte snava. 13Håll fast vid min förmaning, släpp den inte. Bevara den, för den är ditt liv. 14Gå inte in på de gudlösas stig, vandra inte på de ondas väg. 15Undvik den, gå inte in på den, vik av från den och gå förbi. 16De kan inte sova om de inte fått göra något ont, de mister sin sömn om de inte fått någon på fall, 17för de äter ondskans bröd och dricker våldets vin. 18De rättfärdigas stig är som gryningens ljus, som växer i klarhet tills dagen når sin höjd. 19Men de gudlösas väg är som djupaste mörker, de märker inte vad som blir deras fall. 20Min son, ta vara på vad jag säger, vänd ditt öra till mina ord. 21Låt dem inte vika från din blick, bevara dem i ditt hjärtas djup, 22för de är liv för den som finner dem och läkedom för hela hans kropp. 23Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet. 24Gör dig fri från munnens falskhet, låt läpparnas svek vara fjärran från dig. 25Låt dina ögon se rakt fram, rikta din blick rakt framför dig. 26Tänk på stigen där din fot går fram, låt alla dina vägar vara rätta. 27Vik inte av åt höger eller vänster, håll din fot borta från det onda.
Kapitel 5
1Min son, lyssna till min vishet, vänd ditt öra till min klokhet, 2så att du tar vara på gott omdöme och dina läppar bevarar kunskapen. 3För en trolös kvinnas läppar dryper av honung, hennes mun är halare än olja, 4men till sist blir hon bitter som malört, vass som ett tveeggat svärd. 5Hennes fötter styr ner mot döden, till dödsriket drar hennes steg. 6På livets väg tänker hon inte, hennes stigar leder vilse utan att hon märker det. 7Lyssna nu på mig, barn, vik inte bort från min muns ord. 8Låt din väg gå långt från henne, kom inte nära dörren till hennes hus. 9Annars får du ge din kraft åt andra, dina år åt en grym herre. 10Främlingar mättar sig av din rikedom och ditt arbetes frukt hamnar i en annans hus. 11Till slut ska du sucka, när din kropp och ditt hull tynar bort, 12och säga: ”Hur kunde jag hata förmaning, hur kunde mitt hjärta förakta tillrättavisning! 13Varför lyssnade jag inte till mina lärares röst? Varför vände jag inte mitt öra till dem som undervisade mig? 14Hur nära var det inte att jag drabbades av allt ont mitt i den samlade församlingen!” 15Drick vatten ur din egen brunn, det som rinner ur din egen källa. 16Ska dina källor rinna ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen? 17Nej, de ska tillhöra dig, bara dig, och inga främlingar jämte dig. 18Må din källa vara välsignad, och gläd dig över din ungdoms hustru, 19den älskliga hinden, den sköna gasellen. Låt hennes bröst alltid tillfredsställa dig, hennes kärlek ständigt berusa dig. 20Min son, varför låta dig berusas av en främmande kvinna och famna en som inte är din? 21Inför Herrens ögon är människans vägar uppenbara, han betraktar alla hennes steg. 22Den gudlöse fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sina synders snaror. 23Han dör av brist på förmaning, i sin stora dårskap går han vilse.
Kapitel 6
1Min son, har du gått i borgen för din nästa och gett ditt handslag åt en främling? 2Har du blivit snärjd av dina ord och fångad av vad din mun har sagt? 3Gör då så här, min son, för att rädda dig när du hamnat i din nästas våld: Gå och ödmjuka dig och ge honom ingen ro, 4unna inte dina ögon någon sömn eller dina ögonlock en blund, 5rädda dig som en gasell ur hans grepp och en fågel ur jägarens våld. 6Gå till myran, du late, se hur hon gör och bli vis. 7Hon har varken furste, förman eller herre, 8men hon skaffar sin föda om sommaren och samlar sin mat under skördetiden. 9Hur länge ska du ligga, du late? När ska du resa dig ur din sömn? 10Sov lite till, slumra lite till, ligg lite till med armarna i kors, 11så kommer fattigdomen över dig som en rövare och nöden som en beväpnad man. 12En fördärvad människa, en ond man är den som går med falskhet i sin mun, 13som blinkar med ögonen, skrapar med foten, gör tecken med fingrarna. 14Han har svek i sitt hjärta, han smider ständigt onda planer och skapar gräl. 15Därför kommer hans olycka med hast, han krossas plötsligt utan räddning. 16Sex saker är det som Herren hatar, sju som han avskyr: 17stolta ögon, en falsk tunga, händer som spiller oskyldigt blod, 18ett hjärta som smider onda planer, fötter som skyndar till det som är ont, 19ett falskt vittne som främjar lögn och den som skapar gräl mellan bröder. 20Min son, håll fast vid din fars bud och förkasta inte din mors undervisning. 21Bär dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem vid din hals. 22Låt dem leda dig när du går, vaka över dig när du ligger och tala till dig när du vaknar. 23Budet är en lykta och undervisningen ett ljus, förmanande tillrättavisning är en väg till livet. 24De ska bevara dig från den onda kvinnan, från den främmandes hala tunga. 25Ha inte begär i ditt hjärta till hennes skönhet och låt henne inte fånga dig med sina blickar, 26för en prostituerad kan ta din sista brödbit, men en gift kvinna jagar din dyrbara själ. 27Kan man bära eld i sin famn utan att kläderna blir brända? 28Eller kan man gå på glödande kol utan att fötterna blir svedda? 29Så går det den som går in till sin nästas hustru, ingen som rör henne blir ostraffad. 30Föraktar man inte tjuven som stjäl för att äta sig mätt när han är hungrig? 31Blir han ertappad får han betala sjufalt och ge ifrån sig allt han har i sitt hus. 32Den som begår äktenskapsbrott saknar vett, den som gör så fördärvar sitt liv. 33Plåga och skam är vad han vinner, hans vanära utplånas aldrig, 34för mannens vrede är svartsjuk, han skonar inte på hämndens dag. 35Han tar inte emot några försoningsgåvor, han bryr sig inte om dina stora mutor.