Predikaren 1–10

Kapitel 1

¹Ord av Predikaren, son till David, kung i Jerusalem. ²Förgängligt, förgängligt! säger Predikaren. Förgängligt, förgängligt! Allt är förgängligt. ³Vad vinner människan med all sin möda där hon strävar under solen? ⁴Släkten kommer, släkten går, men jorden står evigt kvar. ⁵Solen går upp och solen går ner, och skyndar tillbaka till sin plats där den går upp. ⁶Vinden blåser mot söder och vänder mot norr, den vänder och vänder och börjar sitt kretslopp på nytt. ⁷Alla floder rinner ut i havet, men havet blir aldrig fullt. Dit floderna runnit förut, rinner de igen. ⁸Allt är fullt av möda, människan kan inte beskriva det. Ögat blir inte mätt av att se, örat blir inte fullt av att höra. ⁹Det som har hänt kommer att hända igen, det som är gjort kommer att göras igen. Det finns inget nytt under solen. ¹⁰Säger man om något: ”Det här är nytt!”, så har det redan funnits i forna tider, före oss. ¹¹Ingen minns dem som fanns före oss. Och de som kommer efter oss blir inte ihågkomna av dem som kommer efter dem. ¹²Jag, Predikaren, var kung över Israel i Jerusalem. ¹³Jag inriktade mitt hjärta på att med vishet undersöka och utforska allt som sker under himlen. Det är en bedrövlig möda som Gud har gett människors barn att plåga sig med. ¹⁴Jag såg allt som görs under solen, och se, allt är förgängligt och ett jagande efter vind. ¹⁵Det som är krokigt kan inte bli rakt, och det som saknas kan inte räknas. ¹⁶Jag sade i mitt hjärta: Se, jag har samlat större vishet än alla som varit i Jerusalem före mig. Mitt hjärta har sett mycket vishet och kunskap. ¹⁷Men när jag inriktade mitt hjärta på att lära känna visheten och förstå dumhet och dårskap, då insåg jag att också det var ett jagande efter vind. ¹⁸Stor vishet ger stor sorg, ökad kunskap ger ökad smärta.

Kapitel 2

¹Jag sade i mitt hjärta: Kom, jag låter dig pröva glädjen. Njut av det goda! Men också det var förgängligt. ²Jag sade om skrattet: ”Det är dårskap”, och om glädjen: ”Vad tjänar den till?” ³Jag tänkte i mitt hjärta att jag skulle liva upp min kropp med vin, medan hjärtat fick leda mig med vishet, och få grepp om dårskapen tills jag såg vad som är bäst för människors barn att göra under himlen de dagar de lever. ⁴Jag tog mig an stora projekt: Jag byggde hus åt mig, jag planterade vingårdar åt mig. ⁵Jag anlade trädgårdar och parker åt mig och planterade där alla slags fruktträd. ⁶Jag gjorde vattendammar åt mig för att vattna en växande skog av träd. ⁷Jag köpte slavar och slavinnor och fick tjänare som fötts i mitt hus. Dessutom hade jag mer boskap av oxar och får än någon före mig i Jerusalem. ⁸Jag samlade också silver och guld och skatter från kungar och länder. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och det som är mannens lust: en kvinna, ja, kvinnor. ⁹Jag blev stor och överträffade alla som varit i Jerusalem före mig. Samtidigt behöll jag min vishet. ¹⁰Allt mina ögon begärde gav jag dem. Jag nekade inte mitt hjärta någon glädje, för mitt hjärta hade glädje av all min möda, och det var lönen för all min möda. ¹¹Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag lagt ner, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns inget att vinna under solen. ¹²Sedan vände jag mig för att betrakta vishet och dumhet och dårskap – för vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som redan är gjort! ¹³Då insåg jag att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. ¹⁴Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker. Men jag märkte att samma öde drabbar dem båda. ¹⁵Då sade jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sade i mitt hjärta: Också det är förgängligt. ¹⁶För varken den vise eller dåren minns man för evigt. I kommande dagar är båda snart glömda. Och hur dör den vise? Som dåren! ¹⁷Då hatade jag livet, för det som görs under solen var en plåga för mig. Allt är förgängligt och ett jagande efter vind. ¹⁸Jag hatade all min möda som jag haft under solen, för jag måste ju lämna det till den som kommer efter mig. ¹⁹Och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Ändå ska han få råda över allt som jag med möda och vishet har samlat under solen. Också det är förgängligt. ²⁰Då blev jag förtvivlad i mitt hjärta över all den möda som jag gjort mig under solen. ²¹För om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte lagt ner någon möda på det. Också det är förgängligt och ett stort elände. ²²Vad får då människan för all sin möda och sitt hjärtas strävan som hon har under solen? ²³Alla hennes dagar är ju ett lidande, hennes arbete är bara bekymmer. Inte ens om natten får hennes hjärta ro. Också det är förgängligt. ²⁴Det finns inget bättre för människan än att få äta och dricka och se det goda i sin möda. Jag förstod att också det kommer från Guds hand. ²⁵För vem kan äta och vem kan njuta utom genom honom? ²⁶Åt den människa som är god i hans ögon ger han vishet och kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han besväret att samla och lägga på hög för att det ska ges åt den som är god i Guds ögon. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

Kapitel 3

¹Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: ²en tid att födas och en tid att dö, en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade, ³en tid att dräpa och en tid att hela, en tid att riva ner och en tid att bygga upp, ⁴en tid att gråta och en tid att skratta, en tid att sörja och en tid att dansa, ⁵en tid att kasta bort stenar och en tid att samla stenar, en tid att ta i famn och en tid att avstå från famntag, ⁶en tid att söka upp och en tid att tappa bort, en tid att förvara och en tid att kasta bort, ⁷en tid att riva sönder och en tid att sy ihop, en tid att tiga och en tid att tala, ⁸en tid att älska och en tid att hata en tid för krig och en tid för fred. ⁹Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? ¹⁰Jag såg den möda som Gud har gett människors barn att sträva med. ¹¹Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut. ¹²Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra det goda så länge de lever. ¹³Och när en människa äter och dricker och ser det goda i sin möda, då är det en Guds gåva. ¹⁴Jag insåg att allt som Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom. ¹⁵Det som är har redan varit. Det som kommer att hända har också hänt förut. Gud kallar fram det förflutna. ¹⁶Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige. ¹⁷Då tänkte jag: Både den rättfärdige och den ogudaktige ska Gud döma. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs. ¹⁸Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud ska pröva dem och för att de ska se att de i sig själva är som djuren. ¹⁹Det går ju människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har samma livsande. Människan har inte mer att komma med än djuren. Allt är förgängligt. ²⁰Alla går till en och samma plats. Alla har kommit av jord, alla vänder åter till jord. ²¹Vem vet om människans ande stiger uppåt eller om djurens ande går ner till jorden? ²²Jag såg att inget är bättre för människan än att hon har glädje i sin gärning, för det är hennes del. För vem kan låta henne se det som ska ske efter henne?

Kapitel 4

¹Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg de förtrycktas tårar, och ingen tröstade dem. Våld kom från förtryckarnas hand, och ingen tröstade dem. ²Då prisade jag de döda som redan hade dött, de var lyckligare än de levande som ännu levde. ³Men lyckligare än båda är den som ännu inte blivit till, den som inte har sett det onda som görs under solen. ⁴Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind. ⁵Dåren lägger händerna i kors och förtär sig själv. ⁶Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och jagande efter vind. ⁷Och jag såg något mer som var förgängligt under solen: ⁸En som är ensam och ingen har vid sin sida, varken son eller bror. Ändå är det ingen ände på allt hans slit, och hans ögon blir inte mätta på rikedom. För vem sliter jag då och nekar mig själv det goda? Också det är förgängligt och en bedrövlig möda. ⁹Bättre två än en, för de får god lön för sin möda. ¹⁰Om de faller, kan den ene resa upp den andre. Men ve den som är ensam! Faller han, finns det ingen som kan resa upp honom. ¹¹Likaså: om två ligger tillsammans har de det varmt. Men hur ska den ensamme hålla sig varm? ¹²Där en blir övermannad kan två stå emot. Och en tretvinnad tråd brister inte så lätt. ¹³Bättre en ung som är fattig och vis än en kung som är gammal och dåraktig och inte längre förstår att ta varning. ¹⁴Ja, han kom ut från fångarnas hus för att bli kung, fastän han föddes fattig i sitt rike. ¹⁵Jag såg alla som levde och rörde sig under solen tillsammans med den unge som skulle ta den andres plats. ¹⁶Det var ingen ände på allt folket, på alla som han gick i spetsen för. Men ändå har de som kommer efter ingen glädje av honom. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind. ¹⁷Vakta din fot när du går till Guds hus. Att komma för att lyssna är bättre än offret som dårarna ger, för de förstår inte att de gör det som är ont.

Kapitel 5

¹Var inte för snabb med din mun och förhasta dig inte i ditt hjärta med att uttala ett ord inför Gud, för Gud är i himlen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få. ²Drömmar kommer av mycket arbete, dåraktigt tal av många ord. ³När du ger ett löfte till Gud, dröj inte med att uppfylla det, för han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar! ⁴Det är bättre att inte lova något än att lova och inte hålla det. ⁵Låt inte din mun förleda dig till synd och säg inte inför sändebudet att det var ett misstag. Vill du att Gud ska bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk? ⁶För där drömmarna är många blir det mycket tomhet och många ord. Men frukta du Gud! ⁷Om du ser att den fattige förtrycks och att rätt och rättfärdighet kränks i landet, så bli inte förvånad över det, för hög vakar över hög och andra höga över dem båda. ⁸Och det är en förmån för ett land att ha en kung som ser till att marken brukas. ⁹Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också det är förgängligt. ¹⁰När ägodelarna förökas är det fler som förbrukar dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att få se dem med ögonen? ¹¹Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova. ¹²Ett svårt elände har jag sett under solen: rikedom som sparats till skada för sin ägare, ¹³och sedan förloras förmögenheten i en olycka. Har ägaren en son, får han ingenting. ¹⁴Lika naken som han kom ur moderlivet måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. ¹⁵Också det är ett svårt elände. Han ska gå bort som han kom. Vad vinner den som mödar sig för vinden? ¹⁶I alla sina dagar äter han i mörker med mycket oro, sjukdom och besvikelse. ¹⁷Detta är vad jag insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och ser det goda i sin möda när hon strävar under solen de levnadsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del. ¹⁸Om Gud ger en människa rikedom och skatter och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. ¹⁹För han tänker knappt på sina levnadsdagar, eftersom Gud håller honom upptagen med glädje i hjärtat.

Kapitel 6

¹Det finns ett elände som jag sett under solen, och det vilar tungt på människorna: ²Det är när Gud ger rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, men sedan ger Gud honom inte möjlighet att njuta av det utan låter en främling göra det. Det är förgänglighet och en svår plåga. ³Om en man får hundra barn och lever i många år och hans dagar blir många, men han inte får njuta av det goda och dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han. ⁴Det kom till förgänglighet, det gick bort i mörker och mörkret döljer dess namn. ⁵Det fick inte se eller känna solen, men det har mer ro än han, ⁶även om han fick leva i tusen år två gånger om utan att se det goda. Går inte alla ändå till en och samma plats? ⁷All människans möda är för hennes mun. Ändå blir själen inte mättad. ⁸Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige om han förstår att uppföra sig inför de levande? ⁹Bättre njuta det man har för ögonen än tråna efter annat. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind. ¹⁰Det som finns har redan fått sitt namn, och vad människan är, är redan känt. Hon kan inte gå till rätta med den som är mäktigare än hon själv. ¹¹För ju fler ord, desto större tomhet. Vad vinner man på det? ¹²För vem vet vad som är gott för människan i livet under hennes förgängliga livsdagar där hon lever som en skugga? Och vem kan säga en människa vad som kommer att ske efter henne under solen?

Kapitel 7

¹Bättre gott namn än god salva, och bättre dödens dag än födelsens dag. ²Bättre gå till sorgehus än till gästabud, för det är slutet för alla människor, och den som lever bör ta det till hjärtat. ³Bättre sorg än skratt, av plågat ansikte mår hjärtat bra. ⁴De visas hjärtan är i sorgens hus, dårarnas hjärtan i glädjens hus. ⁵Bättre höra den vises tillrättavisning än höra dårars sång, ⁶för dårens skratt är som sprakandet av törne under grytan. Också det är förgängligt. ⁷Oärlig vinst gör den vise till en dåre, mutor fördärvar hjärtat. ⁸Bättre slutet på en sak än dess början, bättre tålmodig än högmodig. ⁹Var inte snar till vrede, för vrede bor i dårars bröst. ¹⁰Fråga inte: Varför var det bättre förr? Det är inte av vishet du frågar så. ¹¹Vishet är lika gott som ett arv, en förmån för dem som ser solen. ¹²Vishetens beskydd är som pengars beskydd. Men kunskapens fördel är att visheten ger liv åt sin ägare. ¹³Se på Guds verk: Vem kan göra rakt det han har gjort krokigt? ¹⁴På glädjens dag ska du vara glad, på olyckans dag ska du tänka på att Gud har gjort både den ena och den andra, för att människan inte ska förstå vad som kommer efter henne. ¹⁵Allt har jag sett under mina förgängliga dagar: Den rättfärdige går under i sin rättfärdighet, den ogudaktige lever länge i sin ondska. ¹⁶Var inte alltför rättfärdig och inte alltför vis. Varför förstöra dig själv? ¹⁷Var inte alltför ogudaktig och inte dåraktig. Varför dö före din tid? ¹⁸Det är bäst att hålla fast vid det ena utan att släppa det andra, för den som fruktar Gud finner en väg ut ur allt detta. ¹⁹Visheten gör den vise starkare än tio mäktiga i staden. ²⁰För det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör det goda och aldrig syndar. ²¹Fäst dig inte vid allt som människor säger, så hör du inte att din tjänare förbannar dig. ²²Ditt hjärta vet ju att du själv många gånger har förbannat andra. ²³Allt detta har jag prövat genom vishet. Jag sade: ”Jag vill bli vis.” Men visheten var fjärran från mig. ²⁴Det som är långt borta och mycket djupt, vem finner det? ²⁵Och jag vände mitt hjärta till att förstå, utforska, söka vishet och sammanhang. Jag ville förstå att ondska är dårskap och dåraktighet galenskap. ²⁶Och jag fann: Bittrare än döden är den kvinna vars hjärta är snaror och nät, vars händer är bojor. Den som är god inför Gud kommer undan henne, men syndaren fångas av henne. ²⁷Se, detta fann jag, säger Predikaren, när jag lade det ena till det andra för att få sammanhang, ²⁸något som min själ ännu söker men inte har funnit. En man bland tusen har jag funnit, men någon kvinna bland alla dessa har jag inte funnit. ²⁹Se, bara detta har jag funnit: Gud skapade människan rak, men de har tänkt ut många påhitt.

Kapitel 8

¹Vem är som den vise? Vem kan förklara saker och ting? Visheten lyser upp människans ansikte, det hårda i hennes uppsyn förvandlas. ²Jag säger: Följ kungens ord på grund av den ed som du gett inför Gud. ³Var inte snabb att överge honom, stå inte upp för en ond sak. Han gör vad han vill, ⁴för kungens ord har makt. Vem kan säga till honom: ”Vad gör du?” ⁵Den som håller budet vill inte veta av något ont. Den vises hjärta känner tid och sätt. ⁶För allt finns en tid och ett sätt, och en människas ondska vilar tungt på henne. ⁷Hon vet ju inte vad som kommer, vem kan säga henne hur det blir? ⁸Ingen människa har makt över anden så att hon kan hålla kvar anden, och ingen har makt över dödens dag. I krig kommer ingen undan, och ondska kan inte rädda den ogudaktige. ⁹Allt detta såg jag, när jag betraktade allt som sker under solen, i en tid när människa har makt över människa till hennes olycka. ¹⁰Jag såg också de ogudaktiga bli begravda och gå till vila, medan de som gjort det rätta måste dra bort från den heliga platsen och blev bortglömda i staden. Också det är förgängligt. ¹¹Därför att domen inte genast fälls över det onda, styrks människors barn i sina hjärtan att göra det onda. ¹²Men även om syndaren gör det onda hundra gånger om och får leva länge, så vet jag ändå: Det går väl för de gudfruktiga eftersom de fruktar Gud, ¹³men illa för den orättfärdige. Hans liv förlängs inte som skuggan, eftersom han inte fruktar Gud. ¹⁴Förgängligt är det som sker på jorden, att det kan gå de rättfärdiga som om de gjort ogudaktiga gärningar, och att det kan gå de ogudaktiga som om de gjort rättfärdiga gärningar. Jag sade: Också det är förgängligt. ¹⁵Jag prisar glädjen, för det finns inget bättre för människan under solen än att hon äter och dricker och är glad. Det är vad som följer henne i hennes möda de livsdagar Gud ger henne under solen. ¹⁶När jag inriktade mitt hjärta på att förstå visheten och såg den verksamhet som pågår på jorden – varken dag eller natt unnar man sig sömn – ¹⁷då insåg jag att hela Guds verk är sådant att människan inte kan fatta det som sker under solen. För hur mycket människan än strävar och utforskar det, förstår hon det ändå inte. Även om den vise säger sig förstå det, kan han ändå inte fatta det.

Kapitel 9

¹Allt detta har jag grubblat på, allt detta har jag prövat: att de rättfärdiga och de visa och deras gärningar är i Guds hand. Kärlek eller hat, ingen människa vet vad som ligger framför henne. ²Allt händer lika för alla: för den rättfärdige och den ogudaktige, för den gode, den rene och den orene, för den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode som det går syndaren, den som svär en ed liksom den som skyr eden. ³Detta är något ont i allt som händer under solen, att det går alla lika. Och människornas hjärtan är fulla av ondska, av dårskap i deras hjärtan så länge de lever, och sedan går de ner bland de döda. ⁴Den som är med i de levandes skara har ett hopp, för en levande hund har det bättre än ett dött lejon. ⁵De som lever vet att de ska dö, men de döda vet ingenting och får ingen mer lön, för minnet av dem är glömt. ⁶Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig mer har de del i vad som sker under solen. ⁷Så ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta, för Gud är redan nöjd med det du gör. ⁸Låt dina kläder alltid vara vita och låt oljan aldrig fattas på ditt huvud. ⁹Njut livet med en kvinna som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv som Gud ger dig under solen, alla dina förgängliga dagar. För det är din lott i livet och mödan som du har under solen. ¹⁰Allt som din hand kan göra ska du göra med kraft, för i graven dit du går finns varken gärning eller planer eller kunskap eller vishet. ¹¹Vidare såg jag under solen: Det är inte de snabba som vinner loppet eller hjältarna som vinner striden. Det är inte de visa som får bröd, de kloka som får rikedom eller de kunniga som får uppskattning. Allt beror på tid och tillfälle. ¹²Människan känner inte heller sin tid. Som fiskarna fångas i olycksnätet eller fåglarna fastnar i snaran, så snärjs också människors barn i olyckans tid när den plötsligt drabbar dem. ¹³Också detta såg jag under solen, en visdom som syntes mig stor: ¹⁴Det fanns en liten stad med få invånare. Mot den kom en stor kung som belägrade den och byggde stora befästningsverk mot den. ¹⁵Därinne fanns en fattig men vis man som räddade staden genom sin vishet. Men ingen kom ihåg den fattige mannen. ¹⁶Då sade jag: Vishet är bättre än styrka. Men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen lyssnar till det han säger. ¹⁷De visas ord som hörs i stillhet är bättre än rop från en härskare bland dårar. ¹⁸Vishet är bättre än vapen. Men en enda syndare fördärvar mycket gott.

Kapitel 10

¹Döda flugor får parfymerarens olja att stinka och jäsa. Så uppväger liten dårskap både vishet och ära. ²Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster. ³På alla sina vägar är dåren utan vett, och han säger till alla att han är en dåre. ⁴Om en furste blir vred på dig, så lämna inte din plats, för saktmod förhindrar stora synder. ⁵Det finns ett ont som jag har sett under solen, ett misstag som kommer från den som har makten: ⁶Att dårskap sätts på höga poster och framstående män på obetydlig plats. ⁷Jag har sett slavar till häst och furstar till fots som slavar. ⁸Den som gräver en grop faller själv däri, och den som river en mur blir biten av en orm. ⁹Den som flyttar på sten blir skadad av sten, och den som klyver ved blir skadad av trä. ¹⁰Den som inte slipar eggen när järnet blir slött måste använda mer kraft. Men vishet leder till framgång. ¹¹Om ormen hugger innan den blivit tjusad har ormtjusaren ingen nytta av sin konst. ¹²Ord från den vises mun är välgörande, men dåren förtärs av sina egna läppar. ¹³Början på hans tal är dårskap och slutet svår galenskap. ¹⁴Dåren är rik på ord, men ingen människa vet vad som ska ske. Vem kan säga en människa vad som kommer efter henne? ¹⁵Dårarnas möda tröttar ut dem. Inte ens till staden hittar de vägen. ¹⁶Ve dig, du land vars kung är ett barn och där furstarna festar redan på morgonen! ¹⁷Lyckliga land vars kung är son till ädla män och där furstarna har fest vid rätt tid, för att få styrka och inte för att dricka. ¹⁸Av lättja förfaller husets bjälkar, och av försumlighet regnar det in genom taket. ¹⁹Fest ordnar man för att roa sig och vin ger glädje åt livet, och pengar kan ge allt detta. ²⁰Inte ens i din tanke ska du förbanna en kung, och inte ens i ditt sovrum ska du förbanna den rike, för himlens fåglar bär ditt tal och de bevingade för vidare vad du har sagt.

Visa nästa kapitel