Psaltaren 1–21
Kapitel 1
1Salig är den som inte följer de gudlösas råd, som inte går in på syndares väg och sitter bland föraktare, 2utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt. 3Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl. 4Sådana är inte de gudlösa, de är som agnar som skingras för vinden. 5Därför ska inte de gudlösa bestå vid domen, inte syndarna i de rättfärdigas församling. 6Herren känner de rättfärdigas väg, men de gudlösas väg leder till fördärvet.
Kapitel 2
1Varför är hednafolken i uppror? Varför tänker folken tomma tankar? 2Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar ihop sig mot Herren och hans Smorde: 3"Vi sliter sönder deras band och kastar av oss deras rep!" 4Han som tronar i himlen ler, Herren gör narr av dem. 5Så talar han till dem i sin vrede, slår dem med skräck i sin glödande harm: 6"Det är jag som har insatt min kung på Sion, mitt heliga berg." 7Jag vill förkunna Herrens beslut, han sade till mig: "Du är min Son, jag har fött dig i dag. 8Be mig, så ger jag dig hednafolken till arvedel och hela jorden till egendom. 9Du ska krossa dem med järnspira, slå sönder dem som lerkärl." 10Var nu kloka, ni kungar, ta varning, ni domare på jorden! 11Tjäna Herren med fruktan och gläd er med bävan! 12Ge Sonen hyllningskyss, så att han inte vredgas och ni går under på er väg, för hans vrede kan snabbt blossa upp. Saliga är alla som flyr till honom.
Kapitel 3
1En psalm av David när han flydde för sin son Absalom. 2Herre, hur många är inte mina fiender! Många reser sig mot mig, 3många säger om min själ: "Han får ingen frälsning hos Gud." Sela 4Men du, Herre, är en sköld runt omkring mig. Du är min ära, du lyfter mitt huvud. 5Jag ropar högt till Herren, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela 6Jag lade mig ner och somnade, jag vaknade igen, för Herren stöder mig. 7Jag fruktar inte tiotusen man som omringar mig från alla håll. 8Res dig, Herre! Fräls mig, min Gud! Du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de gudlösas tänder. 9Frälsningen finns hos Herren. Låt din välsignelse vila över ditt folk! Sela
Kapitel 4
1För körledaren, till stränginstrument. En psalm av David. 2Svara mig när jag ropar, min rättfärdighets Gud! När jag är trängd ger du mig rum. Förbarma dig över mig och hör min bön! 3Höga herrar, hur länge ska ni kränka min heder? Hur länge ska ni älska tomhet och jaga efter lögn? Sela 4Ni ska veta hur underbart Herren tar till sig sin trogne, Herren hör när jag ropar till honom. 5Grips ni av vrede, synda inte! Tänk efter i era hjärtan på er bädd och var stilla. Sela 6Bär fram rätta offer och lita på Herren. 7Många säger: "Vem kan visa oss det goda?" Låt ditt ansiktes ljus lysa över oss, Herre! 8Du har gett mig glädje i hjärtat, mer än när andra får säd och vin i mängd. 9I frid kan jag lägga mig ner och sova, för bara du, Herre, låter mig bo i trygghet.
Kapitel 5
1För körledaren, till flöjt. En psalm av David. 2Hör mina ord, Herre, tänk på mina suckar! 3Lyssna när jag ropar, min kung och min Gud! Till dig går min bön. 4Herre, om morgonen hör du min röst, om morgonen vänder jag mig till dig och väntar. 5Du är inte en Gud som älskar ondska, den som är ond får inte bo hos dig. 6De övermodiga består inte inför dina ögon, du hatar alla förbrytare. 7Du förgör dem som ljuger, Herren avskyr den som är blodtörstig och falsk. 8Men genom din stora nåd får jag gå in i ditt hus, jag får tillbe i vördnad för dig, vänd mot ditt heliga tempel. 9Herre, led mig i din rättfärdighet för mina förföljares skull, jämna din väg för mig. 10Det finns ingen sanning i deras mun. Deras inre är fördärv, deras strupe är en öppen grav och sin tunga gör de hal. 11Döm dem skyldiga, Gud, låt deras planer bli deras fall! Driv bort dem för deras många brott, eftersom de gör uppror mot dig. 12Men alla som flyr till dig ska få glädjas, de ska jubla i evighet. Du beskyddar dem, de som älskar ditt namn ska få fröjdas i dig, 13för du, Herre, välsignar den rättfärdige. Du täcker honom med nåd som en sköld.
Kapitel 6
1För körledaren, med stränginstrument till sheminít. En psalm av David. 2Herre, straffa mig inte i din vrede, tukta mig inte i din glöd! 3Förbarma dig över mig, Herre, för jag är kraftlös. Hela mig, Herre, för jag är förskräckt i mitt innersta, 4min själ är skräckslagen. Herre, hur länge? 5Kom tillbaka, Herre, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull! 6I döden tänker ingen på dig. Vem tackar dig i dödsriket? 7Jag är så trött av mitt suckande. Varje natt fuktar jag min bädd, jag dränker min säng med mina tårar. 8Mina ögon är mörka av sorg, de har åldrats av alla mina fiender. 9Bort från mig, alla förbrytare, för Herren har hört min högljudda gråt. 10Herren har hört mitt rop om nåd, Herren har tagit emot min bön. 11Alla mina fiender ska skämmas och bli skräckslagna, plötsligt ska de vika tillbaka med skam.
Kapitel 7
1En klagopsalm av David, som sjöng den till Herren på grund av benjaminiten Kushs ord. 2Herre min Gud, jag flyr till dig. Fräls mig från alla som jagar mig, rädda mig! 3Annars river de min själ som lejon, rycker bort mig utan räddning. 4Herre min Gud, om jag har gjort detta, om jag har orätt på mina händer, 5om jag lönat min vän med ont eller plundrat min ovän utan orsak – 6låt då fienden jaga min själ och hinna upp mig, låt honom trampa mitt liv till marken och lägga min ära i stoftet. Sela 7Res dig, Herre, i din vrede, stå upp mot mina fienders raseri! Vakna till min hjälp, du som har kallat till dom. 8Låt skaran av folkslag samlas omkring dig, trona åter över dem i höjden. 9Herren håller dom över folken. Döm mig, Herre, efter min rättfärdighet, efter den fullkomlighet som täcker mig. 10Gör slut på de gudlösas ondska, låt den rättfärdige stå fast! Du som prövar hjärtan och njurar är en rättfärdig Gud. 11Min sköld är hos Gud, han frälser dem som har ärliga hjärtan. 12Gud är en rättfärdig domare, en Gud som visar sin vrede varje dag. 13Om någon inte omvänder sig slipar han sitt svärd, han spänner sin båge och laddar den, 14han förbereder sina dödliga vapen och gör sina pilar brinnande. 15Se, han är dräktig med ondska, han går havande med olycka och föder lögn. 16Han gräver en grop och gör den djup, men faller själv i graven han grävde. 17Hans ondska slår tillbaka mot hans eget huvud, hans våld drabbar hans egen hjässa. 18Jag vill tacka Herren för hans rättfärdighet och lovsjunga Herren den Högstes namn.
Kapitel 8
1För körledaren, till gittít. En psalm av David. 2Herre, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden, du som satt ditt majestät på himlen! 3Av barns och spädbarns mun har du berett en makt för dina fienders skull, för att förgöra fiende och hämnare. 4När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat – 5vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson att du tar hand om honom? 6En liten tid lät du honom vara lägre än Gud, med ära och härlighet krönte du honom. 7Du satte honom att härska över dina händers verk, allt lade du under hans fötter: 8alla får och oxar liksom vildmarkens djur, 9himlens fåglar och havets fiskar, de som vandrar havens vägar. 10Herre, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden!
Kapitel 9
1För körledaren, till "Sonens död". En psalm av David. 2Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta, jag vill förkunna alla dina under. 3Jag vill glädja mig och jubla i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste. 4Mina fiender viker tillbaka, de faller och förgås inför ditt ansikte, 5för du har hävdat min rätt och fört min talan. Du sitter på din tron som en rättfärdig domare. 6Du har straffat hedningarna och förgjort de gudlösa, utplånat deras namn för alltid och för evigt. 7Fienden är borta, utrotad för alltid. Du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat. 8Herren regerar för evigt, han har rest sin tron till dom. 9Han ska döma världen med rättfärdighet, hålla dom bland folken med rättvisa. 10Herren är en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider. 11De som känner ditt namn litar på dig, för du överger inte dem som söker dig, Herre. 12Lovsjung Herren som bor i Sion, förkunna hans gärningar bland folken, 13för han som straffar blodsdåd kommer ihåg dem, han glömmer inte de svagas rop. 14Förbarma dig över mig, Herre! Se hur jag plågas av dem som hatar mig, du som lyfter mig från dödens portar 15för att förkunna allt ditt lov och jubla över din frälsning i dottern Sions portar. 16Hedningarna sjönk i den grav som de grävde, deras fot fastnade i nätet de lade ut. 17Herren har gjort sig känd, han har skipat rätt. Den gudlöse snärjs av sin egen gärning. Higgajón, Sela 18De gudlösa ska vika tillbaka ner i dödsriket, alla hedningar som glömmer Gud. 19Men den fattige ska inte vara glömd för alltid, de svagas hopp ska inte försvinna för evigt. 20Res dig, Herre! Låt inte människor få makten, låt hedningarna bli dömda inför ditt ansikte. 21Slå dem med skräck, Herre. Låt hedningarna förstå att de bara är människor. Sela
Kapitel 10
1Herre, varför stannar du på avstånd och döljer dig i nödens tider? 2De gudlösas högmod plågar den förtryckte. Låt dem fångas i de onda planer de har smitt, 3för den gudlöse skryter över sina själviska begär, han välsignar den girige och föraktar Herren. 4I sitt högmod söker han inte Gud, i alla hans tankar finns ingen plats för Gud. 5Han har ständig framgång på sina vägar, dina domar går högt över hans blick, han fnyser åt alla sina fiender. 6Han säger i sitt hjärta: "Jag vacklar inte, mig drabbar aldrig någon olycka." 7Hans mun är full av förbannelse, svek och förtryck, under hans tunga finns ondska och olycka. 8Han ligger på lur vid gårdarna, han vill döda den oskyldige i smyg, hans ögon spanar efter den olycklige. 9Han lurar dold som ett lejon i sitt snår, han lurar för att gripa den svage, han griper den svage och drar in honom i sitt nät. 10Han hukar sig ner, han ligger på lur, och de olyckliga faller i hans klor. 11Han säger i sitt hjärta: "Gud glömmer, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig." 12Res dig, Herre! Gud, lyft din hand, glöm inte de svaga! 13Varför får den gudlöse förakta Gud och säga i sitt hjärta att du inte ställer till svars? 14Du ser det, du ser olycka och sorg för att ta det i din hand. Den olycklige lämnar sig åt dig, du är den faderlöses hjälpare. 15Bryt den ondes och gudlöses arm, gör upp med hans gudlöshet tills du inte ser den mer! 16Herren är kung i evigheters evighet, hedningar försvinner ur hans land. 17Du hör de förtrycktas längtan, Herre, du styrker deras hjärtan, du vänder ditt öra till dem 18för att ge den faderlöse och förtryckte rätt. Människor komna av jord ska aldrig mer sprida skräck.
Kapitel 11
1För körledaren. Av David. Till Herren tar jag min tillflykt. Hur kan ni då säga till mig: "Fly som en fågel till bergen! 2Se, de gudlösa spänner bågen, de lägger sin pil på strängen för att skjuta i mörkret mot dem som har ärliga hjärtan. 3När grundvalarna raseras, vad kan då den rättfärdige göra?" 4Herren är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himlen. Hans ögon ser, hans blickar prövar människors barn. 5Herren prövar den rättfärdige, men hans själ hatar den gudlöse och den som älskar våld. 6Han ska låta glödande kol och svavel regna över de gudlösa, en glödhet vind är bägaren de får dricka, 7för Herren är rättfärdig, han älskar rättfärdighet. De ärliga ska se hans ansikte.
Kapitel 12
1För körledaren, till sheminít. En psalm av David. 2Fräls, Herre! De fromma är borta, de trofasta är försvunna bland människors barn. 3De ljuger för varandra, de talar med hala läppar och dubbelt hjärta. 4Herre, utrota alla hala läppar och tungan som talar stora ord, 5dem som säger: "Med vår tunga har vi makt, våra läppar är med oss. Vem är herre över oss?" 6"De svaga förtrycks och de fattiga klagar – nu griper jag in", säger Herren, "jag ska ge frälsning åt den som längtar efter det." 7Herrens ord är rena ord, silver luttrat i degel av jord, renat sju gånger. 8Du, Herre, ska bevara dem, du ska för evigt beskydda dem från detta släkte. 9Runt omkring går gudlösa fram, när det usla hålls högt bland människors barn.
Kapitel 13
1För körledaren. En psalm av David. 2Hur länge, Herre? Ska du glömma mig för evigt? Hur länge ska du dölja ditt ansikte för mig? 3Hur länge ska jag ha oro i min själ och ångest i mitt hjärta dag efter dag? Hur länge ska min fiende triumfera över mig? 4Se mig, svara mig, Herre min Gud! Ge mina ögon ljus så att jag inte somnar in i döden. 5Låt inte min fiende säga: "Jag besegrade honom!" eller mina ovänner jubla när jag vacklar. 6Men jag litar på din nåd, mitt hjärta jublar över din frälsning. Jag vill sjunga till Herren, för han är god mot mig.
Kapitel 14
1För körledaren. Av David. Dåren säger i sitt hjärta: "Det finns ingen Gud." Onda och vidriga är deras gärningar, ingen finns som gör det goda. 2Herren blickar ner från himlen över människors barn för att se om det finns någon som förstår, någon som söker Gud. 3Men alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. 4Förstår de ingenting, alla dessa förbrytare som äter mitt folk som bröd och inte åkallar Herren? 5Där grips de av skräck, för Gud är med de rättfärdigas släkte. 6Ni hånar den svages råd, men Herren är hans tillflykt. 7O att det från Sion kom frälsning för Israel! När Herren gör slut på sitt folks fångenskap, då ska Jakob jubla och Israel glädjas.
Kapitel 15
1En psalm av David. Herre, vem får vara i ditt tält? Vem får bo på ditt heliga berg? 2Den som lever rent och handlar rätt och talar sanning av hjärtat – 3den som inte förtalar med sin tunga, som inte gör sin nästa illa och inte drar skam över sin granne, 4den som föraktar den förkastlige men ärar dem som vördar Herren, som inte bryter sin ed även om det smärtar, 5som inte ockrar med sina pengar eller tar mutor mot den oskyldige. Den som handlar så ska aldrig någonsin vackla.
Kapitel 16
1En sång av David. Bevara mig, Gud, för jag flyr till dig. 2Jag säger till Herren : "Du är min Herre, jag har inget gott utom dig. 3De heliga i landet, de härliga, hos dem har jag all min glädje." 4De som jagar efter andra gudar får många sorger. Jag offrar inte deras dryckesoffer av blod, jag tar inte deras namn på mina läppar. 5Herren är min lott och min bägare, du tryggar min arvedel. 6En ljuvlig lott har tillfallit mig, ett underbart arv har jag fått. 7Jag prisar Herren som ger mig råd. Även mitt inre förmanar mig om natten. 8Jag har alltid Herren för ögonen. Han är vid min högra sida, jag vacklar inte. 9Därför gläds mitt hjärta och jublar min ära. Även min kropp får vila trygg, 10för du lämnar inte min själ åt dödsriket, du låter inte din Helige se förgängelsen. 11Du visar mig livets väg. Jag mättas av glädje inför ditt ansikte, av ljuvlighet på din högra sida för evigt.
Kapitel 17
1En bön av David. Herre, hör en rättfärdig sak! Lyssna till mitt rop, vänd ditt öra till min bön. Den kommer inte från falska läppar. 2Från dig kommer min dom, dina ögon ser vad som är rätt. 3Du prövar mitt hjärta, du utforskar det om natten, du rannsakar mig men finner inget. Ingen ond tanke går ut ur min mun. 4Vad människor än gör aktar jag mig för de våldsammas vägar genom dina läppars ord. 5Mina steg går stadigt på dina stigar, mina fötter stapplar inte. 6Jag ropar till dig, för du, Gud, kommer att svara mig. Vänd ditt öra till mig och hör mina ord! 7Visa din underbara nåd, du som med din högra hand frälser dem som flyr till dig från sina förföljare. 8Bevara mig som din ögonsten, beskydda mig i dina vingars skugga 9från de gudlösa som vill förgöra mig, från mina dödsfiender som omringar mig. 10De stänger sitt förhärdade hjärta, de tar stora ord i sin mun. 11Nu är de runt mig var vi än går, de siktar med sina ögon för att slå mig till marken. 12De liknar ett rovlystet lejon, ett ungt lejon som ligger på lur. 13Res dig, Herre! Gå emot honom, slå ner honom! Rädda min själ med ditt svärd från den gudlöse, 14med din hand från människorna, Herre, från denna världens människor som har sin del i detta livet. Du fyller deras buk med dina gåvor, de har söner i mängd och lämnar sitt överflöd till sina barn. 15Men jag ska få se ditt ansikte i rättfärdighet, jag ska mättas av din åsyn när jag vaknar.
Kapitel 18
1För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld. 2Han sade: Hjärtligt kär har jag dig, Herre min styrka, 3Herre mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa och min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn! 4Jag ropar till Herren, den högt lovade, och jag blir frälst från mina fiender. 5Dödens band omgav mig, fördärvets strömmar skrämde mig, 6dödsrikets band omslöt mig, dödens snaror mötte mig. 7I min nöd åkallade jag Herren, jag ropade till min Gud. Från sitt tempel hörde han min röst, mitt rop till honom nådde hans öron. 8Då skakade jorden och bävade, bergens grundvalar darrade, de skakade av hans brinnande vrede. 9Rök steg ur hans näsa och förtärande eld ur hans mun, det gnistrade av glöd från honom. 10Han sänkte himlen och steg ner med mörka moln under sina fötter, 11han red på keruben och flög, han svävade fram på vindens vingar. 12Han gjorde mörker till sitt skydd, till sin hydda runt omkring honom: mörka vatten, tjocka moln. 13Ur glansen framför honom bröt molnen fram med hagel och glödande kol. 14Herren dundrade i himlen, den Högste höjde sin röst med hagel och glödande kol. 15Han sköt sina pilar och skingrade dem, blixtar i mängd och förvirrade dem. 16Flodbäddar blev synliga, jordens grundvalar blottades för din tillrättavisning, Herre, för din vredes stormvind. 17Han räckte sin hand från höjden och grep tag i mig, han drog mig upp ur de väldiga vattnen. 18Han räddade mig från min mäktige fiende, från dem som hatade mig och var starkare än jag. 19De anföll mig på min olyckas dag, men Herren var mitt stöd. 20Han förde mig ut på rymlig plats, han räddade mig eftersom han älskar mig. 21Herren var god mot mig efter min rättfärdighet, han lönade mig efter mina händers renhet, 22för jag har hållit mig på Herrens vägar och inte avfallit från min Gud. 23Jag har haft alla hans domar för ögonen och inte avvisat hans stadgar. 24Jag har varit fullkomlig inför honom och aktat mig för synd. 25Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon. 26Mot den trogne är du trofast, mot den fullkomlige är du fullkomlig. 27Mot den rene är du ren, men mot den falske är du vrång. 28Ja, du frälser ett förtryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du. 29Du låter min lampa brinna klart, Herren min Gud lyser upp mitt mörker. 30Med dig slår jag ner en armé, med min Gud stormar jag murar. 31Guds väg är fullkomlig, Herrens ord är rent. Han är en sköld för alla som flyr till honom. 32Vem är Gud förutom Herren, vem är en klippa utom vår Gud? 33Gud, du rustar mig med kraft och gör min väg fullkomlig, 34du gör mina fötter som hindens och ställer mig på mina höjder. 35Du lär mina händer att strida, mina armar att spänna kopparbågen. 36Du ger mig din frälsnings sköld, din högra hand stöder mig. Din ödmjukhet gör mig stor. 37Du gör plats för mina steg där jag går, mina fötter vacklar inte. 38Jag förföljde mina fiender och hann upp dem, jag vände inte förrän jag gjort slut på dem. 39Jag krossade dem så att de inte kunde resa sig, de föll under mina fötter. 40Du rustade mig med kraft för striden, du böjde mina motståndare under mig. 41Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förintade jag. 42De ropade, men ingen räddare fanns, till Herren, men han svarade dem inte. 43Jag malde dem till stoft för vinden, jag slängde ut dem som smuts på gatan. 44Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till huvud över hednafolk, folk som jag inte kände blev mina tjänare. 45Så snart de hörde om mig lydde de mig, främlingar kröp för mig. 46Främlingarnas mod vissnade bort, bävande lämnade de sina fästen. 47Herren lever! Lovad är min klippa, upphöjd är min frälsnings Gud! 48Gud, du har gett mig hämnd och lagt folken under mig. 49Du har befriat mig från mina fiender, du har upphöjt mig över mina motståndare och räddat mig från våldsmän. 50Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, Herre, och lovsjunga ditt namn, 51för du ger stora segrar till din kung och visar nåd mot din smorde, mot David och hans ätt till evig tid.
Kapitel 19
1För körledaren. En psalm av David. 2Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. 3Dag berättar för dag, natt ger kunskap till natt, 4utan tal och utan ord, utan att man hör deras röst. 5Deras röst når ut över hela jorden, deras ord till världens ände. I himlen har han gjort en hydda åt solen. 6Den liknar en brudgum som kommer ut ur sin kammare, den jublar som en hjälte över att löpa sin bana. 7Vid himlens ena ände går den upp och följer sitt kretslopp till den andra. Ingenting är dolt för dess hetta. 8Herrens undervisning är fullkomlig, den ger nytt liv åt själen. Herrens vittnesbörd är sant, det ger vishet åt enkla människor. 9Herrens befallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat. Herrens bud är klart, det ger ljus åt ögonen. 10Herrens vördnad är ren, den består för evigt. Herrens domar är sanna, de är alla rättfärdiga. 11De är mer värda än guld, än mängder av fint guld. De är sötare än honung, än renaste honung. 12Genom dem blir din tjänare varnad. Den som följer dem får stor lön. 13Vem märker hur ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister. 14Bevara också din tjänare från de fräcka, låt dem inte få makt över mig, så blir jag fullkomlig och fri från svår synd. 15Låt min muns ord och mitt hjärtas tankar behaga dig, Herre, min klippa och återlösare.
Kapitel 20
1För körledaren. En psalm av David. 2Må Herren svara dig på nödens dag, må Jakobs Guds namn bevara dig. 3Må han sända dig hjälp från helgedomen och stödja dig från Sion. 4Må han minnas alla dina offer och ta emot dina brännoffer med välbehag. Sela 5Må han ge dig vad ditt hjärta önskar och fullborda alla dina planer. 6Vi ska jubla över din frälsning och lyfta baneret i vår Guds namn. Må Herren uppfylla alla dina böner! 7Nu vet jag att Herren frälser sin smorde. Han svarar honom från sin heliga himmel med sin högra hands frälsande storverk. 8Vissa prisar vagnar och andra hästar, men vi prisar Herren vår Guds namn. 9De sjunker ner och faller, men vi reser oss och står raka. 10Herre, fräls! Må kungen svara oss när vi ropar.
Kapitel 21
1För körledaren. En psalm av David. 2Herre, kungen gläds över din makt, hur högt jublar han inte över din frälsning! 3Du ger honom vad hans hjärta begär, du nekar honom inte vad hans läppar ber om. Sela 4Du möter honom med rika välsignelser, du sätter en krona av rent guld på hans huvud. 5Han bad dig om liv och du gav honom det, långt liv i evigheters evighet. 6Stor blir hans ära genom din frälsning, majestät och härlighet skänker du honom. 7Du gör honom till välsignelse för evigt, du fyller honom med glädje inför ditt ansikte, 8för kungen litar på Herren. Genom den Högstes nåd ska han inte vackla. 9Din hand ska nå alla dina fiender, din högra hand ska nå dem som hatar dig. 10Du ska sätta dem som i en glödande ugn när du visar ditt ansikte. Herren ska sluka dem i sin vrede, eld ska förtära dem. 11Du ska utrota deras livsfrukt från jorden, deras avkomma från människors barn, 12för de ville dra ondska över dig, de smidde listiga planer men förmår ingenting. 13Du ska driva dem tillbaka, du ska sikta med din båge mot deras ansikten. 14Res dig, Herre, i din makt! Vi vill spela och sjunga om din väldiga kraft.