Psaltaren 1–39

Kapitel 1

¹Salig är den som inte följer de gudlösas råd, som inte går in på syndares väg och sitter bland föraktare, ²utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt. ³Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl. ⁴Sådana är inte de gudlösa, de är som agnar som skingras för vinden. ⁵Därför ska inte de gudlösa bestå vid domen, inte syndarna i de rättfärdigas församling. ⁶Herren känner de rättfärdigas väg, men de gudlösas väg leder till fördärvet.

Kapitel 2

¹Varför är hednafolken i uppror? Varför tänker folken tomma tankar? ²Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar ihop sig mot Herren och hans Smorde: ³"Vi sliter sönder deras band och kastar av oss deras rep!" ⁴Han som tronar i himlen ler, Herren gör narr av dem. ⁵Så talar han till dem i sin vrede, slår dem med skräck i sin glödande harm: ⁶"Det är jag som har insatt min kung på Sion, mitt heliga berg." ⁷Jag vill förkunna Herrens beslut, han sade till mig: "Du är min Son, jag har fött dig i dag. ⁸Be mig, så ger jag dig hednafolken till arvedel och hela jorden till egendom. ⁹Du ska krossa dem med järnspira, slå sönder dem som lerkärl." ¹⁰Var nu kloka, ni kungar, ta varning, ni domare på jorden! ¹¹Tjäna Herren med fruktan och gläd er med bävan! ¹²Ge Sonen hyllningskyss, så att han inte vredgas och ni går under på er väg, för hans vrede kan snabbt blossa upp. Saliga är alla som flyr till honom.

Kapitel 3

¹En psalm av David när han flydde för sin son Absalom. ²Herre, hur många är inte mina fiender! Många reser sig mot mig, ³många säger om min själ: "Han får ingen frälsning hos Gud." Sela ⁴Men du, Herre, är en sköld runt omkring mig. Du är min ära, du lyfter mitt huvud. ⁵Jag ropar högt till Herren, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela ⁶Jag lade mig ner och somnade, jag vaknade igen, för Herren stöder mig. ⁷Jag fruktar inte tiotusen man som omringar mig från alla håll. ⁸Res dig, Herre! Fräls mig, min Gud! Du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de gudlösas tänder. ⁹Frälsningen finns hos Herren. Låt din välsignelse vila över ditt folk! Sela

Kapitel 4

¹För körledaren, till stränginstrument. En psalm av David. ²Svara mig när jag ropar, min rättfärdighets Gud! När jag är trängd ger du mig rum. Förbarma dig över mig och hör min bön! ³Höga herrar, hur länge ska ni kränka min heder? Hur länge ska ni älska tomhet och jaga efter lögn? Sela ⁴Ni ska veta hur underbart Herren tar till sig sin trogne, Herren hör när jag ropar till honom. ⁵Grips ni av vrede, synda inte! Tänk efter i era hjärtan på er bädd och var stilla. Sela ⁶Bär fram rätta offer och lita på Herren. ⁷Många säger: "Vem kan visa oss det goda?" Låt ditt ansiktes ljus lysa över oss, Herre! ⁸Du har gett mig glädje i hjärtat, mer än när andra får säd och vin i mängd. ⁹I frid kan jag lägga mig ner och sova, för bara du, Herre, låter mig bo i trygghet.

Kapitel 5

¹För körledaren, till flöjt. En psalm av David. ²Hör mina ord, Herre, tänk på mina suckar! ³Lyssna när jag ropar, min kung och min Gud! Till dig går min bön. ⁴Herre, om morgonen hör du min röst, om morgonen vänder jag mig till dig och väntar. ⁵Du är inte en Gud som älskar ondska, den som är ond får inte bo hos dig. ⁶De övermodiga består inte inför dina ögon, du hatar alla förbrytare. ⁷Du förgör dem som ljuger, Herren avskyr den som är blodtörstig och falsk. ⁸Men genom din stora nåd får jag gå in i ditt hus, jag får tillbe i vördnad för dig, vänd mot ditt heliga tempel. ⁹Herre, led mig i din rättfärdighet för mina förföljares skull, jämna din väg för mig. ¹⁰Det finns ingen sanning i deras mun. Deras inre är fördärv, deras strupe är en öppen grav och sin tunga gör de hal. ¹¹Döm dem skyldiga, Gud, låt deras planer bli deras fall! Driv bort dem för deras många brott, eftersom de gör uppror mot dig. ¹²Men alla som flyr till dig ska få glädjas, de ska jubla i evighet. Du beskyddar dem, de som älskar ditt namn ska få fröjdas i dig, ¹³för du, Herre, välsignar den rättfärdige. Du täcker honom med nåd som en sköld.

Kapitel 6

¹För körledaren, med stränginstrument till sheminít. En psalm av David. ²Herre, straffa mig inte i din vrede, tukta mig inte i din glöd! ³Förbarma dig över mig, Herre, för jag är kraftlös. Hela mig, Herre, för jag är förskräckt i mitt innersta, ⁴min själ är skräckslagen. Herre, hur länge? ⁵Kom tillbaka, Herre, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull! ⁶I döden tänker ingen på dig. Vem tackar dig i dödsriket? ⁷Jag är så trött av mitt suckande. Varje natt fuktar jag min bädd, jag dränker min säng med mina tårar. ⁸Mina ögon är mörka av sorg, de har åldrats av alla mina fiender. ⁹Bort från mig, alla förbrytare, för Herren har hört min högljudda gråt. ¹⁰Herren har hört mitt rop om nåd, Herren har tagit emot min bön. ¹¹Alla mina fiender ska skämmas och bli skräckslagna, plötsligt ska de vika tillbaka med skam.

Kapitel 7

¹En klagopsalm av David, som sjöng den till Herren på grund av benjaminiten Kushs ord. ²Herre min Gud, jag flyr till dig. Fräls mig från alla som jagar mig, rädda mig! ³Annars river de min själ som lejon, rycker bort mig utan räddning. ⁴Herre min Gud, om jag har gjort detta, om jag har orätt på mina händer, ⁵om jag lönat min vän med ont eller plundrat min ovän utan orsak – ⁶låt då fienden jaga min själ och hinna upp mig, låt honom trampa mitt liv till marken och lägga min ära i stoftet. Sela ⁷Res dig, Herre, i din vrede, stå upp mot mina fienders raseri! Vakna till min hjälp, du som har kallat till dom. ⁸Låt skaran av folkslag samlas omkring dig, trona åter över dem i höjden. ⁹Herren håller dom över folken. Döm mig, Herre, efter min rättfärdighet, efter den fullkomlighet som täcker mig. ¹⁰Gör slut på de gudlösas ondska, låt den rättfärdige stå fast! Du som prövar hjärtan och njurar är en rättfärdig Gud. ¹¹Min sköld är hos Gud, han frälser dem som har ärliga hjärtan. ¹²Gud är en rättfärdig domare, en Gud som visar sin vrede varje dag. ¹³Om någon inte omvänder sig slipar han sitt svärd, han spänner sin båge och laddar den, ¹⁴han förbereder sina dödliga vapen och gör sina pilar brinnande. ¹⁵Se, han är dräktig med ondska, han går havande med olycka och föder lögn. ¹⁶Han gräver en grop och gör den djup, men faller själv i graven han grävde. ¹⁷Hans ondska slår tillbaka mot hans eget huvud, hans våld drabbar hans egen hjässa. ¹⁸Jag vill tacka Herren för hans rättfärdighet och lovsjunga Herren den Högstes namn.

Kapitel 8

¹För körledaren, till gittít. En psalm av David. ²Herre, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden, du som satt ditt majestät på himlen! ³Av barns och spädbarns mun har du berett en makt för dina fienders skull, för att förgöra fiende och hämnare. ⁴När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat – ⁵vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson att du tar hand om honom? ⁶En liten tid lät du honom vara lägre än Gud, med ära och härlighet krönte du honom. ⁷Du satte honom att härska över dina händers verk, allt lade du under hans fötter: ⁸alla får och oxar liksom vildmarkens djur, ⁹himlens fåglar och havets fiskar, de som vandrar havens vägar. ¹⁰Herre, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden!

Kapitel 9

¹För körledaren, till "Sonens död". En psalm av David. ²Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta, jag vill förkunna alla dina under. ³Jag vill glädja mig och jubla i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste. ⁴Mina fiender viker tillbaka, de faller och förgås inför ditt ansikte, ⁵för du har hävdat min rätt och fört min talan. Du sitter på din tron som en rättfärdig domare. ⁶Du har straffat hedningarna och förgjort de gudlösa, utplånat deras namn för alltid och för evigt. ⁷Fienden är borta, utrotad för alltid. Du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat. ⁸Herren regerar för evigt, han har rest sin tron till dom. ⁹Han ska döma världen med rättfärdighet, hålla dom bland folken med rättvisa. ¹⁰Herren är en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider. ¹¹De som känner ditt namn litar på dig, för du överger inte dem som söker dig, Herre. ¹²Lovsjung Herren som bor i Sion, förkunna hans gärningar bland folken, ¹³för han som straffar blodsdåd kommer ihåg dem, han glömmer inte de svagas rop. ¹⁴Förbarma dig över mig, Herre! Se hur jag plågas av dem som hatar mig, du som lyfter mig från dödens portar ¹⁵för att förkunna allt ditt lov och jubla över din frälsning i dottern Sions portar. ¹⁶Hedningarna sjönk i den grav som de grävde, deras fot fastnade i nätet de lade ut. ¹⁷Herren har gjort sig känd, han har skipat rätt. Den gudlöse snärjs av sin egen gärning. Higgajón, Sela ¹⁸De gudlösa ska vika tillbaka ner i dödsriket, alla hedningar som glömmer Gud. ¹⁹Men den fattige ska inte vara glömd för alltid, de svagas hopp ska inte försvinna för evigt. ²⁰Res dig, Herre! Låt inte människor få makten, låt hedningarna bli dömda inför ditt ansikte. ²¹Slå dem med skräck, Herre. Låt hedningarna förstå att de bara är människor. Sela

Kapitel 10

¹Herre, varför stannar du på avstånd och döljer dig i nödens tider? ²De gudlösas högmod plågar den förtryckte. Låt dem fångas i de onda planer de har smitt, ³för den gudlöse skryter över sina själviska begär, han välsignar den girige och föraktar Herren. ⁴I sitt högmod söker han inte Gud, i alla hans tankar finns ingen plats för Gud. ⁵Han har ständig framgång på sina vägar, dina domar går högt över hans blick, han fnyser åt alla sina fiender. ⁶Han säger i sitt hjärta: "Jag vacklar inte, mig drabbar aldrig någon olycka." ⁷Hans mun är full av förbannelse, svek och förtryck, under hans tunga finns ondska och olycka. ⁸Han ligger på lur vid gårdarna, han vill döda den oskyldige i smyg, hans ögon spanar efter den olycklige. ⁹Han lurar dold som ett lejon i sitt snår, han lurar för att gripa den svage, han griper den svage och drar in honom i sitt nät. ¹⁰Han hukar sig ner, han ligger på lur, och de olyckliga faller i hans klor. ¹¹Han säger i sitt hjärta: "Gud glömmer, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig." ¹²Res dig, Herre! Gud, lyft din hand, glöm inte de svaga! ¹³Varför får den gudlöse förakta Gud och säga i sitt hjärta att du inte ställer till svars? ¹⁴Du ser det, du ser olycka och sorg för att ta det i din hand. Den olycklige lämnar sig åt dig, du är den faderlöses hjälpare. ¹⁵Bryt den ondes och gudlöses arm, gör upp med hans gudlöshet tills du inte ser den mer! ¹⁶Herren är kung i evigheters evighet, hedningar försvinner ur hans land. ¹⁷Du hör de förtrycktas längtan, Herre, du styrker deras hjärtan, du vänder ditt öra till dem ¹⁸för att ge den faderlöse och förtryckte rätt. Människor komna av jord ska aldrig mer sprida skräck.

Kapitel 11

¹För körledaren. Av David. Till Herren tar jag min tillflykt. Hur kan ni då säga till mig: "Fly som en fågel till bergen! ²Se, de gudlösa spänner bågen, de lägger sin pil på strängen för att skjuta i mörkret mot dem som har ärliga hjärtan. ³När grundvalarna raseras, vad kan då den rättfärdige göra?" ⁴Herren är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himlen. Hans ögon ser, hans blickar prövar människors barn. ⁵Herren prövar den rättfärdige, men hans själ hatar den gudlöse och den som älskar våld. ⁶Han ska låta glödande kol och svavel regna över de gudlösa, en glödhet vind är bägaren de får dricka, ⁷för Herren är rättfärdig, han älskar rättfärdighet. De ärliga ska se hans ansikte.

Kapitel 12

¹För körledaren, till sheminít. En psalm av David. ²Fräls, Herre! De fromma är borta, de trofasta är försvunna bland människors barn. ³De ljuger för varandra, de talar med hala läppar och dubbelt hjärta. ⁴Herre, utrota alla hala läppar och tungan som talar stora ord, ⁵dem som säger: "Med vår tunga har vi makt, våra läppar är med oss. Vem är herre över oss?" ⁶"De svaga förtrycks och de fattiga klagar – nu griper jag in", säger Herren, "jag ska ge frälsning åt den som längtar efter det." ⁷Herrens ord är rena ord, silver luttrat i degel av jord, renat sju gånger. ⁸Du, Herre, ska bevara dem, du ska för evigt beskydda dem från detta släkte. ⁹Runt omkring går gudlösa fram, när det usla hålls högt bland människors barn.

Kapitel 13

¹För körledaren. En psalm av David. ²Hur länge, Herre? Ska du glömma mig för evigt? Hur länge ska du dölja ditt ansikte för mig? ³Hur länge ska jag ha oro i min själ och ångest i mitt hjärta dag efter dag? Hur länge ska min fiende triumfera över mig? ⁴Se mig, svara mig, Herre min Gud! Ge mina ögon ljus så att jag inte somnar in i döden. ⁵Låt inte min fiende säga: "Jag besegrade honom!" eller mina ovänner jubla när jag vacklar. ⁶Men jag litar på din nåd, mitt hjärta jublar över din frälsning. Jag vill sjunga till Herren, för han är god mot mig.

Kapitel 14

¹För körledaren. Av David. Dåren säger i sitt hjärta: "Det finns ingen Gud." Onda och vidriga är deras gärningar, ingen finns som gör det goda. ²Herren blickar ner från himlen över människors barn för att se om det finns någon som förstår, någon som söker Gud. ³Men alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. ⁴Förstår de ingenting, alla dessa förbrytare som äter mitt folk som bröd och inte åkallar Herren? ⁵Där grips de av skräck, för Gud är med de rättfärdigas släkte. ⁶Ni hånar den svages råd, men Herren är hans tillflykt. ⁷O att det från Sion kom frälsning för Israel! När Herren gör slut på sitt folks fångenskap, då ska Jakob jubla och Israel glädjas.

Kapitel 15

¹En psalm av David. Herre, vem får vara i ditt tält? Vem får bo på ditt heliga berg? ²Den som lever rent och handlar rätt och talar sanning av hjärtat – ³den som inte förtalar med sin tunga, som inte gör sin nästa illa och inte drar skam över sin granne, ⁴den som föraktar den förkastlige men ärar dem som vördar Herren, som inte bryter sin ed även om det smärtar, ⁵som inte ockrar med sina pengar eller tar mutor mot den oskyldige. Den som handlar så ska aldrig någonsin vackla.

Kapitel 16

¹En sång av David. Bevara mig, Gud, för jag flyr till dig. ²Jag säger till Herren : "Du är min Herre, jag har inget gott utom dig. ³De heliga i landet, de härliga, hos dem har jag all min glädje." ⁴De som jagar efter andra gudar får många sorger. Jag offrar inte deras dryckesoffer av blod, jag tar inte deras namn på mina läppar. ⁵Herren är min lott och min bägare, du tryggar min arvedel. ⁶En ljuvlig lott har tillfallit mig, ett underbart arv har jag fått. ⁷Jag prisar Herren som ger mig råd. Även mitt inre förmanar mig om natten. ⁸Jag har alltid Herren för ögonen. Han är vid min högra sida, jag vacklar inte. ⁹Därför gläds mitt hjärta och jublar min ära. Även min kropp får vila trygg, ¹⁰för du lämnar inte min själ åt dödsriket, du låter inte din Helige se förgängelsen. ¹¹Du visar mig livets väg. Jag mättas av glädje inför ditt ansikte, av ljuvlighet på din högra sida för evigt.

Kapitel 17

¹En bön av David. Herre, hör en rättfärdig sak! Lyssna till mitt rop, vänd ditt öra till min bön. Den kommer inte från falska läppar. ²Från dig kommer min dom, dina ögon ser vad som är rätt. ³Du prövar mitt hjärta, du utforskar det om natten, du rannsakar mig men finner inget. Ingen ond tanke går ut ur min mun. ⁴Vad människor än gör aktar jag mig för de våldsammas vägar genom dina läppars ord. ⁵Mina steg går stadigt på dina stigar, mina fötter stapplar inte. ⁶Jag ropar till dig, för du, Gud, kommer att svara mig. Vänd ditt öra till mig och hör mina ord! ⁷Visa din underbara nåd, du som med din högra hand frälser dem som flyr till dig från sina förföljare. ⁸Bevara mig som din ögonsten, beskydda mig i dina vingars skugga ⁹från de gudlösa som vill förgöra mig, från mina dödsfiender som omringar mig. ¹⁰De stänger sitt förhärdade hjärta, de tar stora ord i sin mun. ¹¹Nu är de runt mig var vi än går, de siktar med sina ögon för att slå mig till marken. ¹²De liknar ett rovlystet lejon, ett ungt lejon som ligger på lur. ¹³Res dig, Herre! Gå emot honom, slå ner honom! Rädda min själ med ditt svärd från den gudlöse, ¹⁴med din hand från människorna, Herre, från denna världens människor som har sin del i detta livet. Du fyller deras buk med dina gåvor, de har söner i mängd och lämnar sitt överflöd till sina barn. ¹⁵Men jag ska få se ditt ansikte i rättfärdighet, jag ska mättas av din åsyn när jag vaknar.

Kapitel 18

¹För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld. ²Han sade: Hjärtligt kär har jag dig, Herre min styrka, ³Herre mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa och min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn! ⁴Jag ropar till Herren, den högt lovade, och jag blir frälst från mina fiender. ⁵Dödens band omgav mig, fördärvets strömmar skrämde mig, ⁶dödsrikets band omslöt mig, dödens snaror mötte mig. ⁷I min nöd åkallade jag Herren, jag ropade till min Gud. Från sitt tempel hörde han min röst, mitt rop till honom nådde hans öron. ⁸Då skakade jorden och bävade, bergens grundvalar darrade, de skakade av hans brinnande vrede. ⁹Rök steg ur hans näsa och förtärande eld ur hans mun, det gnistrade av glöd från honom. ¹⁰Han sänkte himlen och steg ner med mörka moln under sina fötter, ¹¹han red på keruben och flög, han svävade fram på vindens vingar. ¹²Han gjorde mörker till sitt skydd, till sin hydda runt omkring honom: mörka vatten, tjocka moln. ¹³Ur glansen framför honom bröt molnen fram med hagel och glödande kol. ¹⁴Herren dundrade i himlen, den Högste höjde sin röst med hagel och glödande kol. ¹⁵Han sköt sina pilar och skingrade dem, blixtar i mängd och förvirrade dem. ¹⁶Flodbäddar blev synliga, jordens grundvalar blottades för din tillrättavisning, Herre, för din vredes stormvind. ¹⁷Han räckte sin hand från höjden och grep tag i mig, han drog mig upp ur de väldiga vattnen. ¹⁸Han räddade mig från min mäktige fiende, från dem som hatade mig och var starkare än jag. ¹⁹De anföll mig på min olyckas dag, men Herren var mitt stöd. ²⁰Han förde mig ut på rymlig plats, han räddade mig eftersom han älskar mig. ²¹Herren var god mot mig efter min rättfärdighet, han lönade mig efter mina händers renhet, ²²för jag har hållit mig på Herrens vägar och inte avfallit från min Gud. ²³Jag har haft alla hans domar för ögonen och inte avvisat hans stadgar. ²⁴Jag har varit fullkomlig inför honom och aktat mig för synd. ²⁵Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon. ²⁶Mot den trogne är du trofast, mot den fullkomlige är du fullkomlig. ²⁷Mot den rene är du ren, men mot den falske är du vrång. ²⁸Ja, du frälser ett förtryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du. ²⁹Du låter min lampa brinna klart, Herren min Gud lyser upp mitt mörker. ³⁰Med dig slår jag ner en armé, med min Gud stormar jag murar. ³¹Guds väg är fullkomlig, Herrens ord är rent. Han är en sköld för alla som flyr till honom. ³²Vem är Gud förutom Herren, vem är en klippa utom vår Gud? ³³Gud, du rustar mig med kraft och gör min väg fullkomlig, ³⁴du gör mina fötter som hindens och ställer mig på mina höjder. ³⁵Du lär mina händer att strida, mina armar att spänna kopparbågen. ³⁶Du ger mig din frälsnings sköld, din högra hand stöder mig. Din ödmjukhet gör mig stor. ³⁷Du gör plats för mina steg där jag går, mina fötter vacklar inte. ³⁸Jag förföljde mina fiender och hann upp dem, jag vände inte förrän jag gjort slut på dem. ³⁹Jag krossade dem så att de inte kunde resa sig, de föll under mina fötter. ⁴⁰Du rustade mig med kraft för striden, du böjde mina motståndare under mig. ⁴¹Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förintade jag. ⁴²De ropade, men ingen räddare fanns, till Herren, men han svarade dem inte. ⁴³Jag malde dem till stoft för vinden, jag slängde ut dem som smuts på gatan. ⁴⁴Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till huvud över hednafolk, folk som jag inte kände blev mina tjänare. ⁴⁵Så snart de hörde om mig lydde de mig, främlingar kröp för mig. ⁴⁶Främlingarnas mod vissnade bort, bävande lämnade de sina fästen. ⁴⁷Herren lever! Lovad är min klippa, upphöjd är min frälsnings Gud! ⁴⁸Gud, du har gett mig hämnd och lagt folken under mig. ⁴⁹Du har befriat mig från mina fiender, du har upphöjt mig över mina motståndare och räddat mig från våldsmän. ⁵⁰Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, Herre, och lovsjunga ditt namn, ⁵¹för du ger stora segrar till din kung och visar nåd mot din smorde, mot David och hans ätt till evig tid.

Kapitel 19

¹För körledaren. En psalm av David. ²Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. ³Dag berättar för dag, natt ger kunskap till natt, ⁴utan tal och utan ord, utan att man hör deras röst. ⁵Deras röst når ut över hela jorden, deras ord till världens ände. I himlen har han gjort en hydda åt solen. ⁶Den liknar en brudgum som kommer ut ur sin kammare, den jublar som en hjälte över att löpa sin bana. ⁷Vid himlens ena ände går den upp och följer sitt kretslopp till den andra. Ingenting är dolt för dess hetta. ⁸Herrens undervisning är fullkomlig, den ger nytt liv åt själen. Herrens vittnesbörd är sant, det ger vishet åt enkla människor. ⁹Herrens befallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat. Herrens bud är klart, det ger ljus åt ögonen. ¹⁰Herrens vördnad är ren, den består för evigt. Herrens domar är sanna, de är alla rättfärdiga. ¹¹De är mer värda än guld, än mängder av fint guld. De är sötare än honung, än renaste honung. ¹²Genom dem blir din tjänare varnad. Den som följer dem får stor lön. ¹³Vem märker hur ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister. ¹⁴Bevara också din tjänare från de fräcka, låt dem inte få makt över mig, så blir jag fullkomlig och fri från svår synd. ¹⁵Låt min muns ord och mitt hjärtas tankar behaga dig, Herre, min klippa och återlösare.

Kapitel 20

¹För körledaren. En psalm av David. ²Må Herren svara dig på nödens dag, må Jakobs Guds namn bevara dig. ³Må han sända dig hjälp från helgedomen och stödja dig från Sion. ⁴Må han minnas alla dina offer och ta emot dina brännoffer med välbehag. Sela ⁵Må han ge dig vad ditt hjärta önskar och fullborda alla dina planer. ⁶Vi ska jubla över din frälsning och lyfta baneret i vår Guds namn. Må Herren uppfylla alla dina böner! ⁷Nu vet jag att Herren frälser sin smorde. Han svarar honom från sin heliga himmel med sin högra hands frälsande storverk. ⁸Vissa prisar vagnar och andra hästar, men vi prisar Herren vår Guds namn. ⁹De sjunker ner och faller, men vi reser oss och står raka. ¹⁰Herre, fräls! Må kungen svara oss när vi ropar.

Kapitel 21

¹För körledaren. En psalm av David. ²Herre, kungen gläds över din makt, hur högt jublar han inte över din frälsning! ³Du ger honom vad hans hjärta begär, du nekar honom inte vad hans läppar ber om. Sela ⁴Du möter honom med rika välsignelser, du sätter en krona av rent guld på hans huvud. ⁵Han bad dig om liv och du gav honom det, långt liv i evigheters evighet. ⁶Stor blir hans ära genom din frälsning, majestät och härlighet skänker du honom. ⁷Du gör honom till välsignelse för evigt, du fyller honom med glädje inför ditt ansikte, ⁸för kungen litar på Herren. Genom den Högstes nåd ska han inte vackla. ⁹Din hand ska nå alla dina fiender, din högra hand ska nå dem som hatar dig. ¹⁰Du ska sätta dem som i en glödande ugn när du visar ditt ansikte. Herren ska sluka dem i sin vrede, eld ska förtära dem. ¹¹Du ska utrota deras livsfrukt från jorden, deras avkomma från människors barn, ¹²för de ville dra ondska över dig, de smidde listiga planer men förmår ingenting. ¹³Du ska driva dem tillbaka, du ska sikta med din båge mot deras ansikten. ¹⁴Res dig, Herre, i din makt! Vi vill spela och sjunga om din väldiga kraft.

Kapitel 22

¹För körledaren, till "Morgonrodnadens hind". En psalm av David. ²Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Jag ropar och klagar, men min frälsning är fjärran. ³Min Gud, jag ropar om dagen men du svarar inte, och om natten men får ingen ro. ⁴Ändå är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger. ⁵På dig förtröstade våra fäder, de förtröstade och du befriade dem. ⁶Till dig ropade de och fick hjälp, de förtröstade på dig och behövde inte skämmas. ⁷Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor och föraktad av folket. ⁸Alla som ser mig hånar mig, de grimaserar och skakar på huvudet: ⁹"Anförtro dig åt Herren! Han får befria och rädda honom, han älskar ju honom." ¹⁰Det var du som drog mig ut ur moderlivet, du gjorde mig trygg vid min mors bröst. ¹¹På dig är jag kastad ända från modersskötet, från moderlivet är du min Gud. ¹²Var inte långt ifrån mig, för nöden är nära och ingen hjälpare finns. ¹³Tjurar i mängd omger mig, Bashans oxar omringar mig. ¹⁴Som rovlystna, rytande lejon spärrar de upp sitt gap mot mig. ¹⁵Jag rinner bort som vatten, alla mina leder har skilts åt. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre. ¹⁶Min kraft är uttorkad som en krukskärva, min tunga fastnar i gommen. Du lägger mig i dödens stoft. ¹⁷Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, de har genomborrat mina händer och fötter. ¹⁸Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar. ¹⁹De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad. ²⁰Men du, Herre, var inte långt borta! Du min styrka, skynda till min hjälp! ²¹Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld! ²²Fräls mig från lejonets gap och vildoxarnas horn! Du bönhör mig. ²³Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig. ²⁴Ni som vördar Herren, lova honom! Ära honom, alla Jakobs barn, och bäva för honom, alla Israels barn, ²⁵för han föraktade inte den förtrycktes lidande och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom utan lyssnade när han ropade till honom. ²⁶Från dig kommer mitt lov i den stora församlingen. Jag ska uppfylla mina löften inför dem som vördar honom. ²⁷De ödmjuka ska äta och bli mätta, de som söker Herren ska lova honom. Era hjärtan ska leva för evigt. ²⁸Alla jordens ändar ska minnas det och omvända sig till Herren, folkens alla släkter ska tillbe inför dig, ²⁹för riket är Herrens och han råder över folken. ³⁰Alla mäktiga på jorden ska äta och tillbe, inför honom ska de böja knä, alla som går ner i stoftet och inte kan hålla sin själ vid liv. ³¹Ättlingar ska tjäna honom, kommande släkten ska få höra om Herren. ³²De ska träda fram och förkunna hans rättfärdighet för det folk som ska födas: att han har gjort det.

Kapitel 23

¹En psalm av David. Herren är min herde, mig ska inget fattas. ²Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. ³Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. ⁴Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. ⁵Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. ⁶Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid.

Kapitel 24

¹Av David. En psalm. Jorden är Herrens med allt vad den rymmer, världen med dem som bor i den, ²för han har grundat den på haven och fäst den på de strömmande vattnen. ³Vem får gå upp på Herrens berg? Vem får komma in i hans helgedom? ⁴Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt. ⁵Han får välsignelse från Herren och rättfärdighet från sin frälsnings Gud. ⁶Sådant är släktet som frågar efter honom, de som söker ditt ansikte är Jakobs barn. Sela ⁷Höj era huvuden, ni portar, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans kung kan tåga in! ⁸Vem är han, ärans kung? Det är Herren, stark och väldig, Herren, väldig i strid. ⁹Höj era huvuden, ni portar, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans kung kan tåga in! ¹⁰Vem är han, ärans kung? Det är Herren Sebaot, han är ärans kung. Sela

Kapitel 25

¹Av David. Herre, jag lyfter min själ till dig. ²Min Gud, jag litar på dig. Låt mig inte behöva skämmas, låt inte mina fiender triumfera över mig! ³Nej, ingen som hoppas på dig ska skämmas. Skämmas ska de som sviker utan orsak. ⁴Herre, visa mig dina vägar, lär mig dina stigar. ⁵Led mig i din sanning och lär mig, för du är min frälsnings Gud, på dig hoppas jag alltid. ⁶Tänk på din barmhärtighet och din nåd, Herre, för de är av evighet. ⁷Tänk inte på min ungdoms synder och brott, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, Herre. ⁸Herren är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen. ⁹Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg. ¹⁰Alla Herrens vägar är nåd och sanning för dem som håller hans förbund och vittnesbörd. ¹¹För ditt namns skull, Herre, förlåt min synd, för den är stor. ¹²Den som vördar Herren undervisar han om vägen han ska välja. ¹³Hans själ ska vila i det goda, och hans ättlingar ska ärva landet. ¹⁴Herren är förtrolig med dem som vördar honom, sitt förbund gör han känt för dem. ¹⁵Mina ögon ser alltid upp till Herren, för han drar mina fötter ur nätet. ¹⁶Vänd dig till mig och förbarma dig över mig, för jag är ensam och betryckt. ¹⁷Mitt hjärtas ångest är stor. För mig ut ur min nöd! ¹⁸Se hur plågad och trött jag är, förlåt mig alla mina synder. ¹⁹Se mina fiender, de är många och hatar mig med våldsamt hat. ²⁰Bevara min själ och rädda mig, låt mig inte behöva skämmas, för jag flyr till dig. ²¹Låt oskuld och ärlighet bevara mig, för jag hoppas på dig. ²²Gud, befria Israel ur all dess nöd.

Kapitel 26

¹Av David. Döm mig rättvist, Herre, jag är oskyldig! Jag litar på Herren utan att vackla. ²Granska mig, Herre, och pröva mig, rannsaka mina njurar och mitt hjärta. ³Jag har din nåd för ögonen och vandrar i din sanning. ⁴Jag sitter inte hos lögnare och umgås inte med hycklare, ⁵jag hatar de ondas församling och sitter inte hos de gudlösa. ⁶Jag tvår mina händer i oskuld och vandrar runt ditt altare, Herre, ⁷för att höja min röst i tacksamhet och förkunna alla dina under. ⁸Herre, jag älskar din boning, den plats där din härlighet bor. ⁹Ryck inte bort min själ med syndare eller mitt liv med de blodtörstiga, ¹⁰de som har ondska i sina händer och högra handen full av mutor. ¹¹Jag är oskyldig, befria mig och förbarma dig över mig! ¹²Min fot står på säker mark. I församlingarna ska jag prisa Herren.

Kapitel 27

¹Av David. Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem skulle jag frukta? Herren försvarar mitt liv. Vem skulle jag vara rädd för? ²När de onda kommer emot mig för att sluka mig, mina motståndare och fiender, då ska de själva snava och falla. ³Om en här belägrar mig räds inte mitt hjärta, om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg. ⁴Ett har jag begärt av Herren, detta söker jag: att få bo i Herrens hus i alla mina livsdagar, för att se Herrens ljuvlighet och söka honom i hans tempel. ⁵Han gömmer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskyddar mig i sitt tält, han för mig upp på klippan. ⁶Nu är mitt huvud högt över mina fiender omkring mig. Jag vill offra jublets offer i hans tält, jag vill sjunga och spela till Herren. ⁷Herre, hör min röst när jag ropar, förbarma dig över mig och svara mig! ⁸Mitt hjärta tänker på ditt ord: "Sök mitt ansikte!" Ditt ansikte, Herre, söker jag. ⁹Dölj inte ditt ansikte för mig, avvisa inte din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du min frälsnings Gud. ¹⁰Om min far och min mor överger mig, tar Herren emot mig. ¹¹Visa mig, Herre, din väg, led mig på en jämn stig för mina förföljares skull. ¹²Utlämna mig inte åt mina fienders vilja, för falska vittnen stiger fram mot mig och andas våld. ¹³Jag är viss om att få se Herrens godhet i de levandes land. ¹⁴Hoppas på Herren, var stark och modig i ditt hjärta och hoppas på Herren!

Kapitel 28

¹Av David. Till dig, Herre, ropar jag. Min klippa, var inte stum mot mig! Om du är tyst mot mig, blir jag som de som går ner i graven. ²Hör min bön om nåd när jag ropar till dig, när jag lyfter mina händer mot det allra heligaste i din helgedom. ³Släpa inte bort mig med gudlösa och förbrytare, med dem som talar vänligt med sin nästa men har ondska i sitt hjärta. ⁴Löna dem för deras handlingar, för deras onda gärningar. Löna dem för deras händers verk, ge dem för det de har gjort, ⁵för de bryr sig inte om Herrens gärningar, hans händers verk. Därför ska han riva ner dem och inte bygga upp dem. ⁶Lovad är Herren, för han har hört mina böner om nåd! ⁷Herren är min styrka och min sköld. På honom litar mitt hjärta, jag får hjälp och mitt hjärta jublar. Honom vill jag tacka med min sång. ⁸Herren är sitt folks styrka, han är ett frälsningens värn för sin smorde. ⁹Fräls ditt folk och välsigna din arvedel! Var deras herde och bär dem för evigt.

Kapitel 29

¹En psalm av David. Ge åt Herren, ni Guds söner, ge åt Herren ära och makt! ²Ge åt Herren hans namns ära, tillbe Herren i helig skrud! ³Herrens röst hörs över vattnen, ärans Gud dundrar, Herren över väldiga vatten. ⁴Herrens röst är mäktig, Herrens röst är majestätisk. ⁵Herrens röst knäcker cedrar, Herren knäcker Libanons cedrar. ⁶Han får dem att hoppa som kalvar, Libanon och Sirjon som unga vildoxar. ⁷Herrens röst klyver luften med flammande eld, ⁸Herrens röst får öknen att bäva, Herren får Kadesh öken att bäva. ⁹Herrens röst får hindar att föda och rycker bort skogarnas kläder. Allt i hans tempel förkunnar hans ära. ¹⁰Herren tronade när syndafloden kom, Herren tronar som kung för evigt. ¹¹Herren ger styrka åt sitt folk, Herren välsignar sitt folk med frid.

Kapitel 30

¹En psalm, en sång för tempelinvigningen. Av David. ²Jag vill upphöja dig, Herre, för du drog mig upp ur djupet och lät inte mina fiender triumfera över mig. ³Herre min Gud, jag ropade till dig och du helade mig. ⁴Herre, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande bort från dem som går ner i graven. ⁵Lovsjung Herren, ni hans trogna, prisa hans heliga namn! ⁶Hans vrede varar ett ögonblick, hans nåd hela livet. På kvällen gästar gråt, på morgonen kommer jubel. ⁷Jag sade i min trygghet: "Jag ska aldrig vackla." ⁸Herre, i din nåd gav du styrka åt mitt berg, men du dolde ditt ansikte och jag blev förskräckt. ⁹Till dig, Herre, ropade jag, till Herren bad jag om nåd: ¹⁰Vad vinner du på mitt blod, på att jag går ner i graven? Kan stoftet tacka dig? Kan det förkunna din trofasthet? ¹¹Hör, Herre, och förbarma dig över mig! Herre, var min hjälpare! ¹²Du förvandlade min klagan till dans, du lossade min sorgdräkt och klädde mig i glädje. ¹³Därför ska min ära sjunga till dig utan att tystna. Herre min Gud, jag vill tacka dig för evigt.

Kapitel 31

¹För körledaren. En psalm av David. ²Till dig, Herre, tar jag min tillflykt. Låt mig aldrig behöva skämmas, rädda mig i din rättfärdighet. ³Vänd ditt öra till mig, skynda till min räddning! Var min fasta klippa, en borg till min frälsning, ⁴för du är min klippa och min borg. Du ska leda och föra mig för ditt namns skull, ⁵du ska lossa mig ur nätet de lagt ut för mig, för du är mitt beskydd. ⁶I din hand överlämnar jag min ande. Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud. ⁷Jag hatar dem som håller fast vid tomma avgudar, jag litar på Herren. ⁸Jag vill jubla och glädjas över din nåd, att du ser mitt lidande och känner min själ i nöden. ⁹Du utlämnar mig inte i fiendens hand, du ställer mina fötter på rymlig plats. ¹⁰Förbarma dig över mig, Herre, jag är i nöd! Grämelse förtär mitt öga, min själ och min kropp. ¹¹Mitt liv försvinner i sorg, mina år i suckan. Min kraft är bruten genom min synd, mina ben förtärs ¹²för alla mina fienders skull. Jag har blivit en skam för mina grannar och en skräck för dem som känner mig. De som ser mig på gatan flyr för mig. ¹³Jag är glömd och borta ur deras hjärtan, som död, jag har blivit som ett krossat kärl. ¹⁴Jag hör vad många viskar, skräck från alla håll! De gaddar ihop sig mot mig, smider planer för att ta mitt liv. ¹⁵Men jag litar på dig, Herre, jag säger: "Du är min Gud." ¹⁶Min tid är i dina händer. Rädda mig från mina fienders hand, från dem som förföljer mig. ¹⁷Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, fräls mig genom din nåd. ¹⁸Herre, låt mig inte behöva skämmas, jag ropar till dig! Låt de gudlösa få skämmas, låt dem tystna i dödsriket. ¹⁹Låt lögnarnas läppar förstummas, de som talar fräckhet i högmod och förakt mot den rättfärdige. ²⁰Hur stor är inte din godhet, som du sparar åt dem som vördar dig och visar i människors åsyn mot dem som flyr till dig! ²¹Du tar dem i ditt ansiktes beskydd mot människors intriger, du gömmer dem i din hydda undan elaka tungor. ²²Lovad är Herren! Han har visat mig sin underbara nåd i en belägrad stad. ²³Jag sade i min ångest: "Jag är avskuren från dina ögon!" Men du hörde min bön om nåd när jag ropade till dig. ²⁴Älska Herren, alla ni hans trogna! Herren bevarar de trofasta, men den som handlar i högmod straffar han strängt. ²⁵Var starka och modiga i era hjärtan, alla ni som hoppas på Herren!

Kapitel 32

¹En vishetspsalm av David. Salig är den som fått sitt brott förlåtet, sin synd övertäckt! ²Salig är den som Herren inte tillräknar synd och som i sin ande är utan svek. ³Så länge jag teg förtvinade mina ben och jag stönade dagen lång. ⁴Dag och natt var din hand tung över mig, min kraft rann bort som i sommarens torka. Sela ⁵Då erkände jag min synd för dig och dolde inte min skuld. Jag sade: "Jag vill bekänna mina brott för Herren " – då förlät du mig min syndaskuld. Sela ⁶Därför ska alla trogna be till dig medan du går att finna. Om väldiga vattenfloder kommer ska de inte nå dem. ⁷Du är mitt beskydd, du bevarar mig från nöd, du omger mig med frälsningens jubel. Sela ⁸Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig. ⁹Var inte som en häst eller mula som saknar förstånd, som måste tämjas med töm och betsel om de ska komma till dig. ¹⁰Den gudlöse har många plågor, men den som litar på Herren omger han med nåd. ¹¹Gläd er i Herren och fröjda er, ni rättfärdiga, jubla, alla ni som har ärliga hjärtan!

Kapitel 33

¹Jubla i Herren, ni rättfärdiga! De ärligas lovsång är skön. ²Tacka Herren med harpa, sjung hans lov med tiosträngad lyra. ³Sjung till honom en ny sång, spela vackert med jubelrop, ⁴för Herrens ord är rätt och han är trofast i allt han gör. ⁵Han älskar rättfärdighet och rätt, jorden är full av Herrens nåd. ⁶Himlen är skapad genom Herrens ord, hela dess här genom hans muns ande. ⁷Han samlar havets vatten som i en hög, han lägger djupen i förvaringsrum. ⁸Hela jorden ska frukta Herren, alla som bor i världen ska bäva för honom, ⁹för han sade och det blev till, han befallde och det stod där. ¹⁰Herren gör hednafolkens planer om intet, han gäckar folkens tankar. ¹¹Men Herrens plan består för evigt, hans hjärtas tankar från släkte till släkte. ¹²Saligt är det folk som har Herren till sin Gud, det folk han har utvalt till sin arvedel. ¹³Från himlen blickar Herren ner, han ser alla människors barn, ¹⁴från sin boning betraktar han alla som bor på jorden. ¹⁵Han formar alla deras hjärtan, han förstår alla deras verk. ¹⁶En kung segrar inte genom stor armé, en hjälte räddar sig inte genom stor styrka. ¹⁷En häst ger inget hopp om seger, med all sin kraft räddar den inte. ¹⁸Men Herrens ögon ser till dem som vördar honom, till dem som hoppas på hans nåd, ¹⁹för att rädda deras själ från döden och hålla dem vid liv i hungerns tid. ²⁰Vår själ väntar på Herren, han är vår hjälp och vår sköld. ²¹I honom gläder sig vårt hjärta, vi förtröstar på hans heliga namn. ²²Låt din nåd vila över oss, Herre! Vi sätter vårt hopp till dig.

Kapitel 34

¹Av David, när han spelade galen inför Abimelek, som drev bort honom så att han kom undan. ²Jag vill alltid prisa Herren, hans lov ska ständigt vara i min mun. ³Min själ ska vara stolt i Herren, de ödmjuka ska höra det och glädjas. ⁴Lova Herren med mig, låt oss upphöja hans namn tillsammans! ⁵Jag sökte Herren och han svarade mig, han räddade mig från allt som skrämde mig. ⁶De som ser upp till honom strålar av fröjd, deras ansikten behöver inte rodna av skam. ⁷Här är en plågad som ropade, och Herren hörde honom och frälste honom ur all hans nöd. ⁸Herrens ängel vakar runt dem som vördar honom, och han befriar dem. ⁹Smaka och se att Herren är god! Salig är den som flyr till honom. ¹⁰Vörda Herren, ni hans heliga, för de som vördar honom saknar ingenting. ¹¹Unga lejon lider nöd och hungrar, men de som söker Herren saknar inget gott. ¹²Kom, barn, lyssna till mig! Jag ska lära er att vörda Herren. ¹³Är du en människa som älskar livet och vill se goda dagar? ¹⁴Vakta då din tunga från det som är ont, dina läppar från att tala svek. ¹⁵Undvik det onda och gör det goda, sök friden och följ den. ¹⁶Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop. ¹⁷Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda, för att utplåna minnet av dem från jorden. ¹⁸De rättfärdiga ropar och Herren hör, han räddar dem ur all deras nöd. ¹⁹Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälser dem som har en bedrövad ande. ²⁰Mycket får den rättfärdige lida, men Herren räddar honom ur allt. ²¹Han bevarar alla hans ben, inte ett enda av dem ska krossas. ²²Ondskan blir den gudlöses död, och de som hatar den rättfärdige ska stå med skuld. ²³Men Herren friköper sina tjänares själar, och ingen som flyr till honom ska stå med skuld.

Kapitel 35

¹Av David. Herre, kämpa mot dem som kämpar mot mig, strid mot dem som strider mot mig! ²Grip sköld och skydd och kom till min hjälp, ³dra fram spjutet och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: "Jag är din frälsning!" ⁴Låt dem som vill ta mitt liv få skam och vanära, låt dem som planerar min olycka tvingas tillbaka med skam. ⁵Låt dem bli som agnar för vinden, låt Herrens ängel driva bort dem. ⁶Låt deras väg bli mörk och hal, låt Herrens ängel förfölja dem. ⁷Utan orsak dolde de sin nätgrop för att fånga mig, utan orsak grävde de den för att ta mitt liv. ⁸Låt fördärvet drabba dem oväntat, låt dem fastna i nätet de lagt ut och falla i gropen till sitt eget fördärv. ⁹Min själ ska jubla i Herren och glädjas över hans frälsning. ¹⁰Varje ben i min kropp ska säga: " Herre, vem är som du? Du räddar den svage från hans överman, den svage och fattige från den som plundrar honom." ¹¹Falska vittnen träder fram, de frågar mig om saker jag inte vet. ¹²De lönar mig med ont mot gott, min själ är övergiven. ¹³Men jag gick i sorgdräkt när de var sjuka, jag späkte min själ med fasta och bad med böjt huvud. ¹⁴Jag gjorde som för min vän, som för min bror, jag gick sorgklädd och böjd som när man sörjer sin mor. ¹⁵Men när jag faller gläder de sig och gaddar ihop sig, uslingar jag inte känner gaddar ihop sig mot mig. De river i mig utan uppehåll. ¹⁶Bland gudlösa som hånar för en kaka bröd gnisslar de tänder mot mig. ¹⁷Herre, hur länge ska du se på? Befria min själ från deras härjningar, mitt dyrbara liv från lejonen. ¹⁸Jag ska tacka dig i den stora församlingen, prisa dig bland mycket folk. ¹⁹Låt inte mina svekfulla fiender få triumfera över mig, låt inte dem som hatar mig utan orsak få blinka med ögonen. ²⁰Det är inte frid de talar, de tänker ut svekfulla ord mot de stilla i landet. ²¹De spärrar upp sina gap mot mig, de säger: "Haha, haha! Vi har sett det med egna ögon!" ²²Du ser det, Herre. Var inte tyst, Herre, var inte långt från mig. ²³Vakna, res dig till mitt försvar, ta dig an min sak, min Gud och Herre! ²⁴Döm mig efter din rättfärdighet, Herre min Gud! Låt dem inte triumfera över mig, ²⁵låt dem inte få säga i sina hjärtan: "Haha! Precis som vi ville!" Låt dem inte få säga: "Vi slukade honom!" ²⁶Låt alla som gläds åt min olycka få skämmas och blygas, låt dem som förhäver sig över mig kläs i skam och vanära. ²⁷Men låt dem som unnar mig min rätt få jubla och glädjas, låt dem alltid få säga: " Herren är stor, han unnar sin tjänare frid!" ²⁸Då ska min tunga förkunna din rättfärdighet, ditt lov dagen lång.

Kapitel 36

¹För körledaren. Av Herrens tjänare David. ²I mitt hjärta hör jag vad synden viskar till den gudlöse. Han har ingen gudsfruktan för ögonen, ³han intalar sig att ingen ska upptäcka och hata hans brott. ⁴Hans muns ord är ondska och svek, han vill inte vara förståndig och god. ⁵Han tänker ut ondska på sin bädd, han går en väg som inte är god. Han skyr inte något ont. ⁶Herre, till himlen räcker din nåd, din trofasthet ända till skyarna. ⁷Din rättfärdighet är som väldiga berg, dina domar som det stora havsdjupet. Både människor och djur räddar du, Herre. ⁸Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud! Människors barn har sin tillflykt i dina vingars skugga. ⁹De mättas av rika gåvor i ditt hus, av din ljuvlighets ström ger du dem att dricka. ¹⁰Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus. ¹¹Låt din nåd bli kvar över dem som känner dig, din rättfärdighet över dem som har ärliga hjärtan. ¹²Låt inte de stoltas fot trampa på mig eller de gudlösas hand driva bort mig. ¹³Där ligger förbrytarna fallna, nerslagna så att de inte kan resa sig.

Kapitel 37

¹Av David. א Alef Gräm dig inte över de onda, avundas inte dem som gör orätt. ²Snart torkar de bort som gräs, vissnar som gröna växter. ב Beth ³Lita på Herren och gör det goda, bo i landet och lev i trofasthet, ⁴och ha din glädje i Herren. Då ska han ge dig vad ditt hjärta begär. ג Gimel ⁵Anförtro din väg åt Herren och lita på honom. Han ska göra det. ⁶Han ska låta din rättfärdighet gå fram som ljuset, din rätt som middagssolen. ד Daleth ⁷Var stilla inför Herren och vänta på honom. Gräm dig inte över den som har framgång, som gör upp onda planer. ה He ⁸Släpp vreden och lämna ilskan. Gräm dig inte, det för bara ont med sig. ⁹De onda ska utrotas, men de som hoppas på Herren ska ärva landet. ו Waw ¹⁰Ännu en liten tid, så finns där ingen gudlös. När du ser på hans plats är han borta. ¹¹Men de ödmjuka ska ärva landet och njuta stor frid. ז Zajin ¹²Den gudlöse smider planer mot den rättfärdige, han gnisslar tänder mot honom. ¹³Men Herren ler åt honom, för han ser att hans stund kommer. ח Heth ¹⁴De gudlösa drar svärdet och spänner sin båge för att fälla den svage och fattige, för att slakta dem som går på rätta vägar. ¹⁵Men deras svärd ska gå in i deras eget hjärta, och deras bågar ska brista. ט Teth ¹⁶Bättre det lilla som en rättfärdig har än många gudlösas rikedom. ¹⁷De gudlösas armar ska brytas, men Herren stöder de rättfärdiga. י Jod ¹⁸Herren känner de oskyldigas dagar, deras arvslott består för evigt. ¹⁹De behöver inte skämmas i onda tider, i hungerns dagar blir de mättade. כ Kaf ²⁰Men de gudlösa ska gå under. Herrens fiender försvinner som ängarnas prakt, de försvinner som rök. ל Lamed ²¹Den gudlöse lånar och betalar inte tillbaka, men den rättfärdige är barmhärtig och generös. ²²De Herren välsignar ska ärva landet, men de han förbannar ska utrotas. מ Mem ²³Med Herren blir en mans steg fasta och han gläds över hans väg. ²⁴Om han faller ramlar han inte, för Herren håller hans hand. נ Nun ²⁵Ung har jag varit och nu är jag gammal, men aldrig har jag sett en rättfärdig övergiven eller hans barn tigga om bröd. ²⁶Han är alltid barmhärtig och lånar ut, och hans barn är till välsignelse. ס Samek ²⁷Undvik det onda och gör det goda, så får du bo kvar för evigt. ²⁸Herren älskar det rätta, han överger inte sina trogna. ע Ajin De blir bevarade för evigt, men de gudlösas ättlingar blir utrotade. ²⁹De rättfärdiga ska ärva landet och bo där för evigt. פ Pe ³⁰Den rättfärdiges mun talar vishet, hans tunga säger det som är rätt. ³¹Han har sin Guds undervisning i hjärtat, hans steg vacklar inte. צ Tsade ³²Den gudlöse spejar på den rättfärdige och söker tillfälle att döda honom. ³³Men Herren utlämnar honom inte i hans hand och låter honom inte bli fälld i rätten. ק Qof ³⁴Hoppas på Herren och håll dig på hans väg, så upphöjer han dig och du får ärva landet. Du ska se hur de gudlösa utrotas. ר Resh ³⁵Jag såg en gudlös tyrann, han bredde ut sig som ett frodigt rotat träd. ³⁶Men han försvann och nu är han borta, jag sökte honom men fann honom inte. ש Shin ³⁷Betrakta den oskyldige, se på den ärlige, det finns en framtid för fridens man. ³⁸Men syndarna går alla under, de gudlösas framtid blir avskuren. ת Taw ³⁹De rättfärdigas frälsning kommer från Herren, han är deras borg i nödens tid. ⁴⁰Herren hjälper dem och befriar dem, han befriar dem från de gudlösa och frälser dem, för de tar sin tillflykt till honom.

Kapitel 38

¹En psalm av David. En bön. ²Herre, straffa mig inte i din vrede, tukta mig inte i din glöd! ³Dina pilar har träffat mig, din hand har drabbat mig. ⁴Jag har inget helt i min kropp på grund av din vrede, ingen frid i mina ben på grund av min synd. ⁵Min syndaskuld går mig över huvudet, den tynger mig som en alltför tung börda. ⁶Mina sår stinker och rinner på grund av min dårskap. ⁷Jag går krokig och djupt böjd, hela dagen går jag sörjande. ⁸Mina höfter är fulla av brand, jag har inget helt i min kropp. ⁹Jag är maktlös och helt krossad, jag ropar i mitt hjärtas ångest. ¹⁰Herre, du känner all min längtan, mina suckar är inte dolda för dig. ¹¹Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har lämnat mig. Mina ögons ljus är också borta. ¹²Mina nära och kära håller sig borta från min plåga, mina närmaste stannar på avstånd. ¹³De som vill ta mitt liv lägger snaror, de som söker min olycka talar om min undergång. Ständigt tänker de på svek. ¹⁴Men jag liknar en döv som inte hör, en stum som inte öppnar sin mun. ¹⁵Jag liknar en man som inte hör, en vars mun saknar svar, ¹⁶för jag hoppas på dig, Herre. Du ska svara, Herre min Gud. ¹⁷Jag tänker: Låt dem inte triumfera över mig eller förhäva sig över mig när min fot vacklar, ¹⁸för jag är nära att falla, jag känner ständigt min smärta. ¹⁹Jag bekänner min skuld, jag sörjer över min synd. ²⁰Mina fiender lever och är mäktiga, många hatar mig utan orsak. ²¹De lönar gott med ont, de är emot mig för att jag strävar efter det goda. ²²Överge mig inte, Herre! Min Gud, var inte långt ifrån mig. ²³Skynda till min hjälp, Herre, min frälsning!

Kapitel 39

¹För körledaren, till Jedutun. En psalm av David. ²Jag sade: "Jag ska akta mig för att synda med min tunga, jag ska sätta lås för min mun så länge den gudlöse är framför mig." ³Jag blev stum och tyst, jag höll inne även med det goda, och min plåga blev allt värre. ⁴Mitt hjärta brann inom mig, medan jag grubblade brann det som en eld. Då talade jag med min tunga: ⁵Herre, lär mig förstå mitt slut, att mina dagar har en gräns, så att jag inser hur förgänglig jag är. ⁶Som en handsbredd har du gjort mina dagar, min livslängd är som ingenting inför dig. Alla människor är bara en vindpust, hur säkra de än står. Sela ⁷Som en skuggbild vandrar människan omkring, oroar sig till ingen nytta, samlar på hög och vet inte vem som får det. ⁸Men vad hoppas jag nu på, Herre? Till dig står mitt hopp. ⁹Rädda mig från alla mina synder, låt mig inte bli hånad av dårar. ¹⁰Jag tiger och öppnar inte min mun, för det är du som har gjort det. ¹¹Vänd bort din plåga ifrån mig, jag går under av din hands aga. ¹²När du tuktar någon för hans skuld, förtär du som mal det han har kärt. Alla människor är bara en vindpust. Sela ¹³Hör min bön, Herre, lyssna till mitt rop! Var inte tyst inför mina tårar, för jag är en främling hos dig, en gäst som alla mina fäder. ¹⁴Vänd bort din blick från mig, så att jag kan le igen innan jag går bort och inte finns här mer.

Visa nästa kapitel