Romarbrevet 1–4
Kapitel 1
1Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, 2som han har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna. 3Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur är född av Davids ätt 4och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre. 5Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull. 6Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. 7Jag hälsar er alla Guds älskade som bor i Rom, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus. 8Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, eftersom man i hela världen talar om er tro. 9Gud, som jag tjänar i min ande när jag förkunnar evangeliet om hans Son, är vittne till hur jag ständigt nämner er 10i mina böner och alltid ber om att nu äntligen få möjlighet att komma till er, om Gud vill. 11Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av någon andlig gåva åt er så att ni blir styrkta, 12alltså att vi tillsammans ska få hämta uppmuntran ur vår gemensamma tro, er och min. 13Bröder, jag vill att ni ska veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra folk, men hittills har jag varit förhindrad. 14Jag har skyldigheter både mot greker och barbarer, både mot lärda och olärda. 15Därför är det min önskan att få predika evangeliet också för er i Rom. 16Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. 17I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro. 18Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. 20Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt. 21Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22De påstod att de var visa, men de blev dårar 23och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. 25De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen. 26Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. 27På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. 28Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. 29De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, 31vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.
Kapitel 2
1Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv, eftersom du som dömer handlar på samma sätt. 2Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. 3Men menar du att du ska komma undan Guds dom, du människa som dömer dem som handlar så och själv gör samma sak? 4Eller föraktar du hans rika godhet, mildhet och tålamod? Förstår du inte att Guds godhet vill föra dig till omvändelse? 5Med ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras. 6Han ska löna var och en efter hans gärningar : 7evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8men vrede och straff åt dem som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten. 9Nöd och ångest över varje människas själ som gör det onda, juden först men också greken, 10men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också greken, 11för Gud är inte partisk. 12Alla som har syndat utan lag ska också gå under utan lag, och alla som har syndat under lagen ska dömas genom lagen. 13Det är inte lagens hörare som är rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare ska förklaras rättfärdiga. 14För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. 15De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan anklagar eller till och med försvarar dem. 16Det ska visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium jag fått genom Jesus Kristus. 17Du kallar dig jude och har din trygghet i lagen och din stolthet i Gud. 18Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, eftersom du är undervisad av lagen. 19Du ser dig som en vägledare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker, 20en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen formulerad i lagen. 21Du som undervisar andra, du lär inte dig själv. Du som predikar att man inte ska stjäla, du stjäl. 22Du som säger att man inte ska begå äktenskapsbrott, du begår äktenskapsbrott. Du som avskyr avgudarna, du plundrar templen. 23Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att bryta mot lagen. 24Det står ju skrivet: För er skull hånas Guds namn bland hedningarna. 25Omskärelsen är till nytta om du håller lagen. Men är du en lagbrytare har du trots din omskärelse blivit oomskuren. 26Om nu en oomskuren uppfyller lagens krav, ska han då inte räknas som omskuren? 27Den som av naturen är oomskuren men fullgör lagen ska döma dig som har lagens bokstav och omskärelsen men ändå är en lagbrytare. 28Jude är man ju inte till det yttre, inte heller är omskärelsen något yttre på kroppen. 29Jude är man i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. Då får man sitt beröm inte av människor utan av Gud.
Kapitel 3
1Vilken fördel har då juden? Eller vilken nytta ger omskärelsen? 2Stor nytta på alla sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts dem. 3För vad betyder det om några inte trodde? Kan deras otro upphäva Guds trofasthet? 4Verkligen inte! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare, som det står skrivet: För att du ska få rätt i dina ord och vinna när man går till rätta med dig. 5Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad ska vi då säga? Inte kan väl Gud, mänskligt talat, vara orättfärdig när han straffar i sin vrede? 6Verkligen inte! Hur skulle Gud då kunna döma världen? 7Men om Guds sanning genom min falskhet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare? 8Eller varför inte säga, så som vissa hånfullt påstår att vi lär: "Låt oss göra det onda för att framkalla det goda"? De ska få den dom de förtjänar. 9Hur är det då? Har vi någon fördel? Inte alls. Vi har ju redan anklagat alla, både judar och greker, för att stå under syndens välde. 10Som det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda. 11Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. 12Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. 13Deras strupe är en öppen grav, sina tungor använder de till svek. De har huggormsgift bakom sina läppar. 14Deras mun är full av förbannelse och bitterhet. 15Deras fötter är snabba till att spilla blod. 16Förödelse och elände råder på deras vägar, 17och fridens väg känner de inte. 18De har ingen gudsfruktan för ögonen. 19Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud. 20Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd. 21Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, 22en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen skillnad. 23Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. 25Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade. 26I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus. 27Vad kan vi då berömma oss av? Beröm är uteslutet. Genom vilken lag? Gärningarnas? Nej, genom trons lag. 28Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. 29Eller är Gud bara judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, 30lika sant som att Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tron. 31Upphäver vi då lagen genom tron? Verkligen inte! Vi upprätthåller lagen.
Kapitel 4
1Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet? 2Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. 3För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. 4Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. 5Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet. 6Därför uttalar också David sin saligprisning över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: 7Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. 8Salig är den som Herren inte tillräknar synd. 9Gäller den saligprisningen bara de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att Abraham fick tron tillräknad som rättfärdighet. 10När fick han den tillräknad? Som omskuren eller som oomskuren? Inte som omskuren, utan som oomskuren. 11Han fick omskärelsens tecken som bekräftelse på trons rättfärdighet, och den hade han redan som oomskuren. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12Han skulle också bli far till de omskurna, de som inte bara tillhör de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår far Abraham hade redan som oomskuren. 13Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt. 15Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. 16Därför heter det "av tro", för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far, 17som det står skrivet: Jag har gjort dig till far till många folk. Och det är han inför den som han trodde på, Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till. 18Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så far till många folk, som det var sagt: Så ska din avkomma bli. 19Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, 21fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla. 22Därför räknades det honom till rättfärdighet. 23Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, 24utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, 25han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.