Romarbrevet 1–9

Kapitel 1

¹Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, ²som han har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna. ³Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur är född av Davids ätt ⁴och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre. ⁵Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull. ⁶Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. ⁷Jag hälsar er alla Guds älskade som bor i Rom, hans kallade och heliga. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus. ⁸Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, eftersom man i hela världen talar om er tro. ⁹Gud, som jag tjänar i min ande när jag förkunnar evangeliet om hans Son, är vittne till hur jag ständigt nämner er ¹⁰i mina böner och alltid ber om att nu äntligen få möjlighet att komma till er, om Gud vill. ¹¹Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av någon andlig gåva åt er så att ni blir styrkta, ¹²alltså att vi tillsammans ska få hämta uppmuntran ur vår gemensamma tro, er och min. ¹³Bröder, jag vill att ni ska veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra folk, men hittills har jag varit förhindrad. ¹⁴Jag har skyldigheter både mot greker och barbarer, både mot lärda och olärda. ¹⁵Därför är det min önskan att få predika evangeliet också för er i Rom. ¹⁶Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. ¹⁷I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro. ¹⁸Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. ¹⁹Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. ²⁰Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt. ²¹Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. ²²De påstod att de var visa, men de blev dårar ²³och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. ²⁴Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. ²⁵De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen. ²⁶Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. ²⁷På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. ²⁸Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. ²⁹De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. ³⁰De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, ³¹vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. ³²De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.

Kapitel 2

¹Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv, eftersom du som dömer handlar på samma sätt. ²Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. ³Men menar du att du ska komma undan Guds dom, du människa som dömer dem som handlar så och själv gör samma sak? ⁴Eller föraktar du hans rika godhet, mildhet och tålamod? Förstår du inte att Guds godhet vill föra dig till omvändelse? ⁵Med ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras. ⁶Han ska löna var och en efter hans gärningar : ⁷evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, ⁸men vrede och straff åt dem som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten. ⁹Nöd och ångest över varje människas själ som gör det onda, juden först men också greken, ¹⁰men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också greken, ¹¹för Gud är inte partisk. ¹²Alla som har syndat utan lag ska också gå under utan lag, och alla som har syndat under lagen ska dömas genom lagen. ¹³Det är inte lagens hörare som är rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare ska förklaras rättfärdiga. ¹⁴För när hedningar som inte har lagen av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag trots att de saknar lagen. ¹⁵De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om detta vittnar också deras samveten och tankar som sinsemellan anklagar eller till och med försvarar dem. ¹⁶Det ska visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium jag fått genom Jesus Kristus. ¹⁷Du kallar dig jude och har din trygghet i lagen och din stolthet i Gud. ¹⁸Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, eftersom du är undervisad av lagen. ¹⁹Du ser dig som en vägledare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker, ²⁰en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen formulerad i lagen. ²¹Du som undervisar andra, du lär inte dig själv. Du som predikar att man inte ska stjäla, du stjäl. ²²Du som säger att man inte ska begå äktenskapsbrott, du begår äktenskapsbrott. Du som avskyr avgudarna, du plundrar templen. ²³Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att bryta mot lagen. ²⁴Det står ju skrivet: För er skull hånas Guds namn bland hedningarna. ²⁵Omskärelsen är till nytta om du håller lagen. Men är du en lagbrytare har du trots din omskärelse blivit oomskuren. ²⁶Om nu en oomskuren uppfyller lagens krav, ska han då inte räknas som omskuren? ²⁷Den som av naturen är oomskuren men fullgör lagen ska döma dig som har lagens bokstav och omskärelsen men ändå är en lagbrytare. ²⁸Jude är man ju inte till det yttre, inte heller är omskärelsen något yttre på kroppen. ²⁹Jude är man i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. Då får man sitt beröm inte av människor utan av Gud.

Kapitel 3

¹Vilken fördel har då juden? Eller vilken nytta ger omskärelsen? ²Stor nytta på alla sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts dem. ³För vad betyder det om några inte trodde? Kan deras otro upphäva Guds trofasthet? ⁴Verkligen inte! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare, som det står skrivet: För att du ska få rätt i dina ord och vinna när man går till rätta med dig. ⁵Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad ska vi då säga? Inte kan väl Gud, mänskligt talat, vara orättfärdig när han straffar i sin vrede? ⁶Verkligen inte! Hur skulle Gud då kunna döma världen? ⁷Men om Guds sanning genom min falskhet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare? ⁸Eller varför inte säga, så som vissa hånfullt påstår att vi lär: "Låt oss göra det onda för att framkalla det goda"? De ska få den dom de förtjänar. ⁹Hur är det då? Har vi någon fördel? Inte alls. Vi har ju redan anklagat alla, både judar och greker, för att stå under syndens välde. ¹⁰Som det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda. ¹¹Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. ¹²Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. ¹³Deras strupe är en öppen grav, sina tungor använder de till svek. De har huggormsgift bakom sina läppar. ¹⁴Deras mun är full av förbannelse och bitterhet. ¹⁵Deras fötter är snabba till att spilla blod. ¹⁶Förödelse och elände råder på deras vägar, ¹⁷och fridens väg känner de inte. ¹⁸De har ingen gudsfruktan för ögonen. ¹⁹Men vi vet att allt som lagen säger är riktat till dem som står under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen stå skyldig inför Gud. ²⁰Ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Vad som ges genom lagen är insikt om synd. ²¹Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, ²²en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus för alla som tror. Här finns ingen skillnad. ²³Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, ²⁴och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. ²⁵Honom har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade. ²⁶I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus. ²⁷Vad kan vi då berömma oss av? Beröm är uteslutet. Genom vilken lag? Gärningarnas? Nej, genom trons lag. ²⁸Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. ²⁹Eller är Gud bara judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, ³⁰lika sant som att Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tron. ³¹Upphäver vi då lagen genom tron? Verkligen inte! Vi upprätthåller lagen.

Kapitel 4

¹Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet? ²Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. ³För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet. ⁴Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. ⁵Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet. ⁶Därför uttalar också David sin saligprisning över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: ⁷Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. ⁸Salig är den som Herren inte tillräknar synd. ⁹Gäller den saligprisningen bara de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att Abraham fick tron tillräknad som rättfärdighet. ¹⁰När fick han den tillräknad? Som omskuren eller som oomskuren? Inte som omskuren, utan som oomskuren. ¹¹Han fick omskärelsens tecken som bekräftelse på trons rättfärdighet, och den hade han redan som oomskuren. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. ¹²Han skulle också bli far till de omskurna, de som inte bara tillhör de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår far Abraham hade redan som oomskuren. ¹³Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. ¹⁴Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt. ¹⁵Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. ¹⁶Därför heter det "av tro", för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far, ¹⁷som det står skrivet: Jag har gjort dig till far till många folk. Och det är han inför den som han trodde på, Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till. ¹⁸Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så far till många folk, som det var sagt: Så ska din avkomma bli. ¹⁹Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. ²⁰Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, ²¹fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla. ²²Därför räknades det honom till rättfärdighet. ²³Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, ²⁴utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, ²⁵han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Kapitel 5

¹När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. ²Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi gläder oss i hoppet om Guds härlighet. ³Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod, ⁴tålamodet fasthet och fastheten hopp. ⁵Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss. ⁶För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe. ⁷Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. ⁸Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. ⁹När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen? ¹⁰För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv? ¹¹Men inte bara det, vi gläder oss också i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen. ¹²Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat. ¹³Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. ¹⁴Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Och Adam är en förebild till den som skulle komma. ¹⁵Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. ¹⁶Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. ¹⁷För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus? ¹⁸Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. ¹⁹Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad. ²⁰Dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer. ²¹Liksom synden regerade genom döden, så skulle också nåden regera genom rättfärdigheten och ge evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Kapitel 6

¹Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? ²Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den? ³Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? ⁴Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. ⁵För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans. ⁶Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. ⁷Den som är död är förklarad fri från synden. ⁸Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också ska leva med honom. ⁹Vi vet att Kristus är uppväckt från de döda och aldrig mer dör. Döden har ingen makt över honom längre. ¹⁰Hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. ¹¹Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus. ¹²Synden ska därför inte regera i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. ¹³Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten. ¹⁴Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden. ¹⁵Hur är det då? Ska vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Verkligen inte! ¹⁶Vet ni inte att om ni ställer er som slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder: antingen synden, vilket leder till död, eller lydnaden vilket leder till rättfärdighet? ¹⁷Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt. ¹⁸Nu är ni befriade från synden och slavar hos rättfärdigheten – ¹⁹jag använder en enkel bild för er mänskliga svaghets skull. Så som ni förr ställde era kroppar i orenhetens och laglöshetens tjänst till laglöshet, så ska ni nu ställa era kroppar i rättfärdighetens tjänst till helgelse. ²⁰När ni var slavar under synden var ni fria från rättfärdigheten. ²¹Men vad fick ni då för frukt? Sådant som ni nu skäms över, eftersom det slutar i döden. ²²Men nu när ni är befriade från synden och slavar hos Gud, får ni helgelse som frukt och till slut evigt liv. ²³Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Kapitel 7

¹Eller vet ni inte, bröder – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder över människan så länge hon lever? ²En gift kvinna är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. ³Om hon ger sig åt en annan man medan hennes man lever, kallas alltså hon äktenskapsbryterska. Men om mannen dör är hon fri från lagen, och då är hon ingen äktenskapsbryterska om hon ger sig åt en annan man. ⁴Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp dödats från lagen så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud. ⁵Så länge vi levde i köttet var de syndiga begären som väcktes genom lagen verksamma i våra kroppar så att vi bar frukt åt döden. ⁶Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Nu står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst. ⁷Vad ska vi då säga? Att lagen är synd? Verkligen inte! Men det var först genom lagen som jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär. ⁸Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Utan lag är synden död. ⁹En gång levde jag utan lag, men när budordet kom fick synden liv ¹⁰och jag dog. Det visade sig att budordet som skulle föra till liv ledde till död. ¹¹Synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. ¹²Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott. ¹³Har då det som är gott blivit min död? Verkligen inte! Det var synden, för att den skulle avslöjas som synd. Den vållade min död genom det som är gott, för att synden genom budordet skulle avslöjas som synnerligen syndig. ¹⁴Vi vet att lagen är andlig. Men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. ¹⁵Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. ¹⁶Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god. ¹⁷Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. ¹⁸Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. ¹⁹Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. ²⁰Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig. ²¹Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. ²²I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, ²³men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp. ²⁴Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? ²⁵Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.

Kapitel 8

¹Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. ²Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. ³Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. ⁴Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. ⁵De som lever efter köttet tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. ⁶Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. ⁷Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. ⁸De som lever i köttet kan inte behaga Gud. ⁹Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. ¹⁰Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten. ¹¹Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er. ¹²Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet. ¹³Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva. ¹⁴Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn. ¹⁵Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, och i honom ropar vi: "Abba! Far!" ¹⁶Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. ¹⁷Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom. ¹⁸Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. ¹⁹Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. ²⁰Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om ²¹att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. ²²Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. ²³Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. ²⁴I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? ²⁵Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt. ²⁶Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. ²⁷Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill. ²⁸Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. ²⁹Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder. ³⁰Och dem som han har förutbestämt har han också kallat, och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga, och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. ³¹Vad ska vi nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? ³²Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom? ³³Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. ³⁴Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. ³⁵Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? ³⁶Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår. ³⁷Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. ³⁸För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, ³⁹höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Kapitel 9

¹Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar i den helige Ande ²att jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. ³Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus i stället för mina bröder, mina landsmän efter köttet. ⁴De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. ⁵De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, välsignad i evighet. Amen. ⁶Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Alla som härstammar från Israel är nämligen inte Israel, ⁷och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas. ⁸Det vill säga: det är inte de köttsliga barnen som är Guds barn, utan löftets barn räknas som hans avkomlingar. ⁹Detta ord var nämligen ett löftesord: Vid denna tid ska jag komma tillbaka, och då ska Sara ha en son. ¹⁰Men inte bara det, även Rebecka fick två söner med en och samme man, vår far Isak. ¹¹Innan barnen var födda och varken hade gjort gott eller ont, ¹²sades det till henne: Den äldre ska tjäna den yngre. Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. ¹³Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag. ¹⁴Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Verkligen inte! ¹⁵Han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över. ¹⁶Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. ¹⁷Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig uppstå, för att visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. ¹⁸Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill. ¹⁹Nu säger du kanske till mig: Varför klandrar han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? ²⁰Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? ²¹Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande? ²²Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit vredens kärl som var färdiga att förstöras? ²³Och om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? ²⁴Till att vara sådana har han kallat oss, inte bara från judarna utan också från hednafolken. ²⁵Så säger han genom Hosea: De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk, och den oälskade ska jag kalla min älskade. ²⁶Och på platsen där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, ska de kallas den levande Gudens barn. ²⁷Men Jesaja utropar om Israel: Även om Israels barn vore talrika som havets sand, ska bara en rest bli frälst. ²⁸Snabbt och slutgiltigt ska Herren hålla räkenskap på jorden. ²⁹Jesaja har också förutsagt: Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar några ättlingar åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra. ³⁰Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro. ³¹Israel däremot, som strävade efter en lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. ³²Varför? För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar. De snubblade på stötestenen, ³³så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom ska inte stå där med skam.

Visa nästa kapitel