Sakarja 1–5

Kapitel 1

¹I åttonde månaden av Darejaveshs andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade: ²Herren var vred på era fäder. ³Säg därför till folket: Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig, säger Herren Sebaot, så ska jag vända om till er, säger Herren Sebaot. ⁴Var inte som era fäder. För dem predikade forna tiders profeter och sade: ”Så säger Herren Sebaot: Vänd nu om från era onda vägar och era onda gärningar.” Men de lyssnade inte och brydde sig inte om mig, säger Herren. ⁵Era fäder, var är de? Och profeterna, lever de kvar för evigt? ⁶Nej, men mina ord och mina stadgar som jag gav mina tjänare profeterna, de träffade era fäder. Och de vände om och sade: ” Herren Sebaot har handlat med oss efter våra vägar och våra gärningar, så som han hade bestämt sig för att göra med oss.” ⁷På tjugofjärde dagen i elfte månaden, som är månaden Shebat, i Darejaveshs andra regeringsår, kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade: ⁸Jag hade en syn om natten, och se, en man red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i dalsänkan. Bakom honom stod andra hästar, röda, bruna och vita. ⁹Jag frågade: ”Min herre, vilka är dessa?” Ängeln som talade med mig sade: ”Jag ska visa dig vilka de är.” ¹⁰Mannen som stod bland myrtenträden svarade: ”Det är dessa som Herren har sänt ut till att fara omkring på jorden.” ¹¹Och de svarade Herrens ängel som stod bland myrtenträden: ”Vi har farit omkring på jorden, och se, hela jorden är lugn och stilla.” ¹²Då sade Herrens ängel: ” Herre Sebaot, hur länge ska det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har visat din vrede mot dem nu i sjuttio år.” ¹³Herren svarade ängeln som talade med mig med goda och tröstande ord. ¹⁴Och ängeln som talade med mig sade sedan: ”Ropa ut: Så säger Herren Sebaot: Jag ivrar för Jerusalem och brinner av nit för Sion. ¹⁵Jag är mycket vred på hednafolken som sitter så säkra, för när jag bara var lite vred förvärrade de olyckan. ¹⁶Därför säger Herren så: Jag har vänt tillbaka till Jerusalem i barmhärtighet. Mitt hus ska byggas där, säger Herren Sebaot, och mätsnöret ska spännas över Jerusalem. ¹⁷Ropa ut än en gång: Så säger Herren Sebaot: Än en gång ska mina städer flöda över av det som är gott. Herren ska än en gång trösta Sion, än en gång ska han utvälja Jerusalem.”

Kapitel 2

¹Och jag lyfte min blick och fick se fyra horn. ²Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder de?” Han svarade mig: ”Där är hornen som har skingrat Juda, Israel och Jerusalem.” ³Och Herren lät mig se fyra smeder. ⁴Jag frågade: ”Varför har dessa kommit och vad ska de göra?” Han svarade: ”Där är hornen som skingrade Juda så att ingen kunde lyfta sitt huvud. Men smederna har kommit för att skrämma dem och slå av hornen på de hednafolk som lyfte sitt horn mot Juda land för att skingra dem som bor där.” ⁵Och jag lyfte min blick och fick se en man med ett mätsnöre i handen. ⁶Då frågade jag: ”Vart går du?” Han svarade: ”Jag ska mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det ska bli.” ⁷Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom. ⁸Han sade till denne: ”Skynda dig och säg till den unge mannen: Jerusalem ska ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne. ⁹Och jag själv, säger Herren, ska vara en mur av eld omkring staden, och jag ska vara härligheten därinne.” ¹⁰Upp, upp! Fly från landet i norr, säger Herren, för jag har skingrat er som himlens fyra vindar, säger Herren. ¹¹Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos dottern Babel. ¹²För så säger Herren Sebaot, han som för sin härlighets skull har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: ”Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten. ¹³Se, jag lyfter min hand mot dem, och de ska plundras av sina slavar.” Ni ska då förstå att Herren Sebaot har sänt mig. ¹⁴Jubla och gläd dig, dotter Sion, för se, jag kommer och jag ska bo i dig, säger Herren. ¹⁵Många hednafolk ska på den dagen ansluta sig till Herren och bli mitt folk, och jag ska bo i dig. Du ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig. ¹⁶Herren ska ha Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång ska han utvälja Jerusalem. ¹⁷Var stilla inför Herren, allt kött, för han har trätt fram ur sin heliga boning.

Kapitel 3

¹Sedan lät han mig se översteprästen Josua stå inför Herrens ängel, och Satan stod vid hans högra sida för att anklaga honom. ²Men Herren sade till Satan: ” Herren ska straffa dig, Satan. Ja, Herren ska straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är inte denne en brand ryckt ur elden?” ³Josua var klädd i orena kläder där han stod inför ängeln. ⁴Och ängeln sade till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.” Sedan sade han till Josua: ”Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag ska klä dig i högtidskläder.” ⁵Då sade jag: ”Sätt en ren turban på hans huvud.” Och de satte en ren turban på hans huvud och tog på honom kläderna medan Herrens ängel stod där. ⁶Och Herrens ängel försäkrade Josua och sade: ⁷”Så säger Herren Sebaot: Om du vandrar på mina vägar och håller mina befallningar, så ska du få styra över mitt hus och vakta mina förgårdar. Du ska få en plats att vandra på bland dem som står här. ⁸Hör Josua, du överstepräst, du och dina medbröder som sitter här inför dig, dessa män ska vara ett tecken: Se, jag ska låta min tjänare Telningen komma. ⁹Se den sten som jag lagt inför Josua! Över denna enda sten vakar sju ögon, och se, jag ska gravera in en inskrift på den, säger Herren Sebaot. Och jag ska utplåna detta lands missgärning på en enda dag. ¹⁰På den dagen, säger Herren Sebaot, ska var och en bjuda in sin vän under sin vinstock och sitt fikonträd.”

Kapitel 4

¹Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sin sömn. ²Han sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe. ³Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.” ⁴Och jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?” ⁵Ängeln som talade med mig svarade: ”Förstår du inte vad de betyder?” ”Nej, min herre”, sade jag. ⁶Då sade han till mig: ”Här är Herrens ord till Serubbabel: Varken genom styrka eller makt, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot. ⁷Vem är du, du stora berg? Inför Serubbabel ska du bli jämn mark, och han ska föra fram slutstenen under höga rop: Nåd, nåd över den!” ⁸Och Herrens ord kom till mig. Han sade: ⁹”Serubbabels händer har lagt grunden till detta hus, och hans händer ska också göra det färdigt, och du ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er. ¹⁰För vem föraktar den ringa begynnelsens dag? De gläds över att se murlodet i Serubbabels hand, dessa Herrens sju ögon som far omkring över hela jorden.” ¹¹Jag frågade honom: ”Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?” ¹²Och jag frågade honom igen: ”Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor där den gyllene oljan rinner ner?” ¹³Då sade han till mig: ”Förstår du inte vad de betyder?” Jag svarade: ”Nej, min herre.” ¹⁴Då sade han: ”Dessa två är de smorda som står inför hela jordens Herre.”

Kapitel 5

¹Jag lyfte åter min blick och såg, och se, en bokrulle flög fram. ²Ängeln sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en bokrulle flyga fram. Den är tjugo alnar lång och tio alnar bred.” ³Då sade han till mig: ”Detta är förbannelsen som går ut över hela landet. Var och en som stjäl ska från och med nu bli utrotad enligt denna skrift, och var och en som svär ska från och med nu bli utrotad enligt denna skrift. ⁴Jag har sänt ut den, säger Herren Sebaot, och den ska gå in i tjuvens hus och in hos den som svär falskt vid mitt namn. Den ska stanna där i huset och fräta sönder det med trävirke och stenar.” ⁵Sedan kom ängeln som talade med mig fram och sade till mig: ”Lyft nu din blick och se vad som kommer fram.” ⁶”Vad är det?” frågade jag. ”Det är en sädeskorg ” svarade han och tillade: ”Så är det med dem i hela landet.” ⁷Och se, ett lock av bly lyfte sig och det satt en kvinna i korgen. ⁸Han sade: ”Detta är ondskan.” Och han knuffade ner henne i korgen och slog igen blylocket över öppningen. ⁹Jag lyfte sedan min blick och såg, och se, två kvinnor kom fram. Och vinden fyllde deras vingar, för de hade vingar som storken. De lyfte upp korgen mellan jorden och himlen. ¹⁰Och jag sade till ängeln som talade med mig: ”Vart ska de föra korgen?” ¹¹Han svarade mig: ”Till Shinars land för att bygga ett hus åt henne, och när det är färdigt ska hon sättas ner på sin plats.”

Visa nästa kapitel