Sakarja 1–8
Kapitel 1
1I åttonde månaden av Darejaveshs andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade: 2Herren var vred på era fäder. 3Säg därför till folket: Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig, säger Herren Sebaot, så ska jag vända om till er, säger Herren Sebaot. 4Var inte som era fäder. För dem predikade forna tiders profeter och sade: ”Så säger Herren Sebaot: Vänd nu om från era onda vägar och era onda gärningar.” Men de lyssnade inte och brydde sig inte om mig, säger Herren. 5Era fäder, var är de? Och profeterna, lever de kvar för evigt? 6Nej, men mina ord och mina stadgar som jag gav mina tjänare profeterna, de träffade era fäder. Och de vände om och sade: ” Herren Sebaot har handlat med oss efter våra vägar och våra gärningar, så som han hade bestämt sig för att göra med oss.” 7På tjugofjärde dagen i elfte månaden, som är månaden Shebat, i Darejaveshs andra regeringsår, kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade: 8Jag hade en syn om natten, och se, en man red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i dalsänkan. Bakom honom stod andra hästar, röda, bruna och vita. 9Jag frågade: ”Min herre, vilka är dessa?” Ängeln som talade med mig sade: ”Jag ska visa dig vilka de är.” 10Mannen som stod bland myrtenträden svarade: ”Det är dessa som Herren har sänt ut till att fara omkring på jorden.” 11Och de svarade Herrens ängel som stod bland myrtenträden: ”Vi har farit omkring på jorden, och se, hela jorden är lugn och stilla.” 12Då sade Herrens ängel: ” Herre Sebaot, hur länge ska det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har visat din vrede mot dem nu i sjuttio år.” 13Herren svarade ängeln som talade med mig med goda och tröstande ord. 14Och ängeln som talade med mig sade sedan: ”Ropa ut: Så säger Herren Sebaot: Jag ivrar för Jerusalem och brinner av nit för Sion. 15Jag är mycket vred på hednafolken som sitter så säkra, för när jag bara var lite vred förvärrade de olyckan. 16Därför säger Herren så: Jag har vänt tillbaka till Jerusalem i barmhärtighet. Mitt hus ska byggas där, säger Herren Sebaot, och mätsnöret ska spännas över Jerusalem. 17Ropa ut än en gång: Så säger Herren Sebaot: Än en gång ska mina städer flöda över av det som är gott. Herren ska än en gång trösta Sion, än en gång ska han utvälja Jerusalem.”
Kapitel 2
1Och jag lyfte min blick och fick se fyra horn. 2Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder de?” Han svarade mig: ”Där är hornen som har skingrat Juda, Israel och Jerusalem.” 3Och Herren lät mig se fyra smeder. 4Jag frågade: ”Varför har dessa kommit och vad ska de göra?” Han svarade: ”Där är hornen som skingrade Juda så att ingen kunde lyfta sitt huvud. Men smederna har kommit för att skrämma dem och slå av hornen på de hednafolk som lyfte sitt horn mot Juda land för att skingra dem som bor där.” 5Och jag lyfte min blick och fick se en man med ett mätsnöre i handen. 6Då frågade jag: ”Vart går du?” Han svarade: ”Jag ska mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det ska bli.” 7Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom. 8Han sade till denne: ”Skynda dig och säg till den unge mannen: Jerusalem ska ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne. 9Och jag själv, säger Herren, ska vara en mur av eld omkring staden, och jag ska vara härligheten därinne.” 10Upp, upp! Fly från landet i norr, säger Herren, för jag har skingrat er som himlens fyra vindar, säger Herren. 11Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos dottern Babel. 12För så säger Herren Sebaot, han som för sin härlighets skull har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: ”Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten. 13Se, jag lyfter min hand mot dem, och de ska plundras av sina slavar.” Ni ska då förstå att Herren Sebaot har sänt mig. 14Jubla och gläd dig, dotter Sion, för se, jag kommer och jag ska bo i dig, säger Herren. 15Många hednafolk ska på den dagen ansluta sig till Herren och bli mitt folk, och jag ska bo i dig. Du ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig. 16Herren ska ha Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång ska han utvälja Jerusalem. 17Var stilla inför Herren, allt kött, för han har trätt fram ur sin heliga boning.
Kapitel 3
1Sedan lät han mig se översteprästen Josua stå inför Herrens ängel, och Satan stod vid hans högra sida för att anklaga honom. 2Men Herren sade till Satan: ” Herren ska straffa dig, Satan. Ja, Herren ska straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är inte denne en brand ryckt ur elden?” 3Josua var klädd i orena kläder där han stod inför ängeln. 4Och ängeln sade till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.” Sedan sade han till Josua: ”Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag ska klä dig i högtidskläder.” 5Då sade jag: ”Sätt en ren turban på hans huvud.” Och de satte en ren turban på hans huvud och tog på honom kläderna medan Herrens ängel stod där. 6Och Herrens ängel försäkrade Josua och sade: 7”Så säger Herren Sebaot: Om du vandrar på mina vägar och håller mina befallningar, så ska du få styra över mitt hus och vakta mina förgårdar. Du ska få en plats att vandra på bland dem som står här. 8Hör Josua, du överstepräst, du och dina medbröder som sitter här inför dig, dessa män ska vara ett tecken: Se, jag ska låta min tjänare Telningen komma. 9Se den sten som jag lagt inför Josua! Över denna enda sten vakar sju ögon, och se, jag ska gravera in en inskrift på den, säger Herren Sebaot. Och jag ska utplåna detta lands missgärning på en enda dag. 10På den dagen, säger Herren Sebaot, ska var och en bjuda in sin vän under sin vinstock och sitt fikonträd.”
Kapitel 4
1Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sin sömn. 2Han sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe. 3Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.” 4Och jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?” 5Ängeln som talade med mig svarade: ”Förstår du inte vad de betyder?” ”Nej, min herre”, sade jag. 6Då sade han till mig: ”Här är Herrens ord till Serubbabel: Varken genom styrka eller makt, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot. 7Vem är du, du stora berg? Inför Serubbabel ska du bli jämn mark, och han ska föra fram slutstenen under höga rop: Nåd, nåd över den!” 8Och Herrens ord kom till mig. Han sade: 9”Serubbabels händer har lagt grunden till detta hus, och hans händer ska också göra det färdigt, och du ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er. 10För vem föraktar den ringa begynnelsens dag? De gläds över att se murlodet i Serubbabels hand, dessa Herrens sju ögon som far omkring över hela jorden.” 11Jag frågade honom: ”Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?” 12Och jag frågade honom igen: ”Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor där den gyllene oljan rinner ner?” 13Då sade han till mig: ”Förstår du inte vad de betyder?” Jag svarade: ”Nej, min herre.” 14Då sade han: ”Dessa två är de smorda som står inför hela jordens Herre.”
Kapitel 5
1Jag lyfte åter min blick och såg, och se, en bokrulle flög fram. 2Ängeln sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en bokrulle flyga fram. Den är tjugo alnar lång och tio alnar bred.” 3Då sade han till mig: ”Detta är förbannelsen som går ut över hela landet. Var och en som stjäl ska från och med nu bli utrotad enligt denna skrift, och var och en som svär ska från och med nu bli utrotad enligt denna skrift. 4Jag har sänt ut den, säger Herren Sebaot, och den ska gå in i tjuvens hus och in hos den som svär falskt vid mitt namn. Den ska stanna där i huset och fräta sönder det med trävirke och stenar.” 5Sedan kom ängeln som talade med mig fram och sade till mig: ”Lyft nu din blick och se vad som kommer fram.” 6”Vad är det?” frågade jag. ”Det är en sädeskorg ” svarade han och tillade: ”Så är det med dem i hela landet.” 7Och se, ett lock av bly lyfte sig och det satt en kvinna i korgen. 8Han sade: ”Detta är ondskan.” Och han knuffade ner henne i korgen och slog igen blylocket över öppningen. 9Jag lyfte sedan min blick och såg, och se, två kvinnor kom fram. Och vinden fyllde deras vingar, för de hade vingar som storken. De lyfte upp korgen mellan jorden och himlen. 10Och jag sade till ängeln som talade med mig: ”Vart ska de föra korgen?” 11Han svarade mig: ”Till Shinars land för att bygga ett hus åt henne, och när det är färdigt ska hon sättas ner på sin plats.”
Kapitel 6
1Jag lyfte åter min blick och såg, och se, fyra vagnar kom fram mellan två berg, och bergen var av koppar. 2Framför den första vagnen var röda hästar, framför den andra vagnen svarta, 3framför den tredje vagnen vita och framför den fjärde vagnen fläckiga, starka hästar. 4Då frågade jag ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?” 5Ängeln svarade mig: ”Det är himlens fyra vindar som drar ut inför hela jordens Herre. 6Vagnen med de svarta hästarna drar mot nordlandet, och de vita följer efter dem, medan de fläckiga drar mot sydlandet.” 7När de starka gav sig av, var de ivriga att fara omkring på jorden. Då sade han: ”Ge er av, far ut över jorden!” Och de for ut över jorden. 8Och han ropade på mig och sade: ”Se, de som drar ut mot nordlandet låter min Ande finna ro i nordlandet.” 9Herrens ord kom till mig. Han sade: 10Ta emot gåvorna från de landsflyktiga, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag bort till det hus som tillhör Josia, Sefanjas son, dit de gick efter återkomsten från Babel. 11Du ska ta emot silver och guld och göra kronor som du ska sätta på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud. 12Och du ska säga till honom: ”Så säger Herren Sebaot: Se, en man vars namn är Telningen. Under honom ska det gro, och han ska bygga Herrens tempel. 13Ja, han ska bygga Herrens tempel, han ska vinna härlighet och sitta på sin tron och regera. En präst ska han vara på sin tron, och frid ska råda mellan båda. 14Kronorna ska finnas i Herrens tempel till minne av Helem och Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son. 15Fjärran ifrån ska man komma för att bygga på Herrens tempel, och ni ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er. Så ska ske om ni lyder Herren er Guds röst.”
Kapitel 7
1I kung Darejaveshs fjärde regeringsår kom Herrens ord till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden, som är månaden Kislev. 2Från Betel hade då Sareser och Regem-Melek med sina män blivit sända för att bönfalla inför Herren 3och fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna följande: ”Ska jag gråta och fasta i femte månaden, som jag har gjort i många år?” 4Då kom Herrens ord till mig. Han sade: 5”Säg till allt folket i landet och till prästerna: När ni under sjuttio år har fastat och klagat i femte och sjunde månaden, är det då för mig ni har fastat? 6Och när ni äter och dricker, är det inte då för er själva som ni äter och dricker? 7Är inte detta de ord som Herren predikade genom forna tiders profeter, när Jerusalem ännu levde i lugn och ro med sina städer omkring sig och Sydlandet och Låglandet ännu var bebodda?” 8Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: 9Så säger Herren Sebaot: ”Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet. 10Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige, och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan.” 11Men de ville inte lyssna på detta utan var upproriska och stängde sina öron så att de inte hörde. 12De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom forna tiders profeter. Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. 13Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot. 14”Jag ska skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner.” Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, för de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.
Kapitel 8
1Och Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 2Så säger Herren Sebaot: Jag ivrar för Sion med stor iver, med stor vrede ivrar jag för henne. 3Så säger Herren : Jag ska vända åter till Sion för att bo mitt i Jerusalem, och Jerusalem ska kallas ”sanningens stad” och Herren Sebaots berg ”det heliga berget”. 4Så säger Herren Sebaot: Än en gång ska det finnas gamla män och kvinnor på Jerusalems gator, var och en med sin stav i handen för sin höga ålders skull. 5Och stadens gator ska vara fulla av pojkar och flickor som leker där. 6Så säger Herren Sebaot: Även om det verkar alltför underbart för dem som är kvar av detta folk i de dagarna, skulle det då vara alltför underbart också för mig? säger Herren Sebaot. 7Så säger Herren Sebaot: Se, jag ska frälsa mitt folk från landet i öst och från landet i väst. 8Jag ska låta dem komma och bo i Jerusalem, de ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud i sanning och rättfärdighet. 9Så säger Herren Sebaot: Fatta mod, ni som i dessa dagar hör dessa ord från profeterna som talade när grunden lades till Herren Sebaots hus, templet som skulle byggas. 10Före den tiden fick varken människor eller djur lön för sin strävan. Ingen hade ro för sina fiender, vare sig han gick ut eller in, för jag vände alla människor mot varandra. 11Men nu är jag inte längre som i forna dagar mot dem som är kvar av detta folk, säger Herren Sebaot, 12för nu ska det sås i frid. Vinstocken ska ge sin frukt, jorden sin gröda och himlen sin dagg. Jag ska låta dem som är kvar av detta folk få ärva allt detta. 13Och liksom ni, både Juda hus och Israels hus, har varit en förbannelse bland hednafolken, så ska ni nu när jag frälst er bli en välsignelse. Var inte rädda, fatta mod! 14Så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att sända olycka över er när era fäder väckte min vrede, säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, 15så har jag i denna tid åter beslutat att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Var inte rädda! 16Men detta är vad ni ska göra: Tala sanning med varandra, döm rätta domar i era portar, domar som ger frid. 17Tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan och ha inte kärlek till falska eder, för allt sådant hatar jag, säger Herren. 18Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 19Så säger Herren Sebaot: Fastedagarna i fjärde, femte, sjunde och tionde månaden ska för Juda hus bli till fröjd och glädje, till glada högtider. Och ni ska älska sanning och frid. 20Så säger Herren Sebaot: Än en gång ska folk komma hit, ja, många städers invånare. 21Och de som bor i en stad ska gå till en annan och säga: ”Låt oss gå och bönfalla inför Herren och söka Herren Sebaot. Jag själv ska också gå.” 22Ja, många folk och mäktiga hednafolk ska komma och söka Herren Sebaot i Jerusalem, och de ska åkalla Herren. 23Så säger Herren Sebaot: På den tiden ska tio män av alla språk och folk ta tag i mantelfållen på en judisk man och säga: ”Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er.”