Sefanja

Kapitel 1

¹Detta är Herrens ord som kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, när Josia, Amons son, var kung i Juda. ²Jag ska sopa bort allt från jordens yta, säger Herren. ³Jag ska sopa bort människor och djur, jag ska sopa bort himlens fåglar och havets fiskar, och dem som förleder tillsammans med de ogudaktiga. Jag ska utrota människorna från jordens yta, säger Herren. ⁴Jag ska sträcka ut handen mot Juda och mot alla som bor i Jerusalem. Jag ska utrota från denna plats vad som finns kvar av Baal, avgudaprästernas namn tillsammans med prästerna, ⁵dem som tillber himlens här på taken och dem som tillber och svär vid Herren men också svär vid Malkam, ⁶dem som vikit bort från Herren och varken har sökt Herren eller frågat efter honom. ⁷Var stilla inför Herren Gud, för Herrens dag är nära. Herren har förberett ett slaktoffer, han har helgat dem han har inbjudit. ⁸Och det ska ske på dagen för Herrens slaktoffer att jag ska straffa furstarna och kungasönerna och alla som klär sig i utländska kläder. ⁹På den dagen ska jag straffa alla som hoppar över tröskeln, dem som fyller sin herres hus med våld och svek. ¹⁰Och det ska ske på den dagen, säger Herren, att sorgerop hörs från Fiskporten och jämmer från Nya staden och ett mäktigt dån från höjderna. ¹¹Jämra er, ni som bor i Mortelkvarteret, för det är slut med hela skaran av köpmän, alla som handlar med silver utrotas. ¹²Och det ska ske på den tiden att jag söker igenom Jerusalem med lyktor och straffar dem som sitter där i lugn och ro och säger i sina hjärtan: ”Inte gör Herren något gott och inte gör han något ont.” ¹³Och det ska ske att deras ägodelar lämnas till plundring och deras hus läggs öde. De ska bygga hus men inte få bo i dem, de ska plantera vingårdar men inte få dricka vinet från dem. ¹⁴Herrens stora dag är nära, nära och kommer med hast. Hör, det är Herrens dag! Då ropar hjältarna i ångest. ¹⁵Den dagen är en vredens dag, en dag av ångest och nöd, en dag av ödeläggelse och förödelse, en dag av mörker och dimma, en dag av moln och dis, ¹⁶en dag då hornstöt och härskri höjs mot de befästa städerna och de höga murtornen. ¹⁷Då ska jag ge människorna sådan ångest att de går omkring som blinda, därför att de har syndat mot Herren. Deras blod ska spridas som stoft och deras inälvor som gödsel. ¹⁸Varken deras silver eller deras guld ska kunna rädda dem på Herrens vredes dag. Av hans lidelses eld ska hela jorden förtäras, för fullständigt och med hast ska han göra slut på alla som bor på jorden.

Kapitel 2

¹Samla er och kom samman, du folk som inte skäms, ²innan beslutet genomförs – den dagen far fram som agnar – innan Herrens vredesglöd drabbar er, innan Herrens vredes dag drabbar er. ³Sök Herren, alla ni ödmjuka i landet, ni som gör vad han befaller. Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet! Kanske blir ni beskyddade på Herrens vredes dag. ⁴Gaza ska bli övergivet och Ashkelon förvandlas till en ödemark. Ashdod ska drivas ut mitt på ljusa dagen och Ekron ryckas upp med rötterna. ⁵Ve er som bor på kustremsan, ni av kereteernas folk! Herrens ord är emot dig, Kanaan, du filisteernas land. Jag ska fördärva dig så att ingen mer ska bo där. ⁶Kustremsan ska bli betesmarker där herdarna har sina brunnar och fåren sina fållor. ⁷Den ska tillfalla dem som är kvar av Juda hus. Där ska de föra sin boskap i bet. I Ashkelons hus ska de lägga sig om kvällen, för Herren deras Gud ska se till dem och göra slut på deras fångenskap. ⁸Jag har hört Moabs hån och ammoniternas förolämpningar, hur de hånat mitt folk och förhävt sig mot deras land. ⁹Därför, så sant jag lever, säger Herren Sebaot, Israels Gud: Moab ska bli som Sodom och ammoniterna som Gomorra, ett tillhåll för nässlor och en saltgrop, en ödemark till evig tid. De som är kvar av mitt folk ska plundra dem, resten av mitt folk ska få dem till arvedel. ¹⁰Så ska det gå dem för deras högmod, för de har hånat Herren Sebaots folk och förhävt sig mot dem. ¹¹Herren ska vara fruktansvärd mot dem. Han ska förgöra alla jordens gudar, och folkens alla kustländer ska tillbe honom, varje folk på sin ort. ¹²Också ni nubier ska genomborras av mitt svärd. ¹³Han ska sträcka ut handen mot norr och fördärva Assur och göra Nineve till en ödemark, torr som öknen. ¹⁴Där ska hjordar lägra sig, alla slags vilda djur. Både pelikaner och hägrar ska övernatta på dess pelarhuvuden. Fågelsång ska eka genom fönstren och bråte finnas på trösklarna, för cederpanelen är bortriven. ¹⁵Detta är den glada staden som satt så trygg och tänkte för sig själv: ”Jag och ingen annan!” Vilken ödemark den har blivit, ett tillhåll för vilda djur! Alla som går förbi ska vissla åt den och slå ihop händerna.

Kapitel 3

¹Ve över den upproriska och orena staden, förtryckets stad! ²Hon lyssnar inte till någon, hon tar inte emot tillrättavisning, litar inte på Herren och närmar sig inte sin Gud. ³Hennes styresmän därinne är rytande lejon, hennes domare är stäppvargar som inget spar till morgonen. ⁴Hennes profeter är skrävlare, trolösa män. Hennes präster vanhelgar det som är heligt och gör våld på lagen. ⁵Herren är rättfärdig därinne, han gör inget orätt. Morgon efter morgon uppenbarar han sin dom, den uteblir aldrig. Men den orättfärdige vet inte av någon skam. ⁶Jag utrotade hednafolk, deras murtorn förstördes. Jag lade deras gator öde, ingen gick där längre. Deras städer skövlades, tömda på folk och invånare. ⁷Jag sade: ”Du ska frukta mig och ta emot tuktan.” Då skulle hennes boning inte utplånas eller drabbas av allt som jag bestämt som straff. Men i stället var de ivriga att göra sina fördärvliga gärningar. ⁸Vänta därför på mig, säger Herren, på dagen då jag reser mig för att ta byte, för detta är mitt domslut: Jag ska samla folk och hämta riken för att ösa min vrede över dem, hela min glödande harm, för hela jorden ska förtäras av min lidelses eld. ⁹Då ska jag ge folken renade läppar, och de ska alla åkalla Herrens namn och tjäna honom tillsammans. ¹⁰Från landet bortom Nubiens floder ska mina tillbedjare, mitt förskingrade folk, frambära offer åt mig. ¹¹På den dagen ska du inte behöva skämmas för alla överträdelser du begått mot mig, för då ska jag rensa bort ur dig dem som stoltserar i högmod hos dig, och du ska inte längre förhäva dig på mitt heliga berg. ¹²Men jag ska lämna kvar i dig ett folk som är ödmjukt och svagt och har sin tillflykt i Herrens namn. ¹³De som är kvar av Israel ska inte göra orätt eller tala lögn, och ingen falsk tunga ska finnas i deras mun. De ska få beta och lägga sig ner utan att någon skrämmer dem. ¹⁴Jubla, dotter Sion, ropa av glädje, Israel! Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta, dotter Jerusalem! ¹⁵Herren har tagit bort straffdomarna från dig och röjt bort din fiende. Herren, Israels Kung, bor i dig. Du ska aldrig mer frukta något ont. ¹⁶På den dagen ska det sägas till Jerusalem: ”Var inte rädd, Sion, låt inte dina händer sjunka! ¹⁷Herren din Gud bor i dig, en hjälte som frälser. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel.” ¹⁸Jag ska samla dem som sörjer över högtiderna, dem som varit skilda från dig och nu bär föraktets börda. ¹⁹Se, på den tiden ska jag ta itu med alla som plågat dig. Jag ska frälsa de haltande och samla de fördrivna. Jag ska göra dem till lovsång och berömmelse över hela jorden där de varit så hånade. ²⁰På den tiden ska jag föra er hem, då ska jag samla er, för jag ska göra er till berömmelse och lovsång bland jordens alla folk när jag gör slut på er fångenskap inför era ögon, säger Herren.