Uppenbarelseboken 1–10

Kapitel 1

¹Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han sände sin ängel och gjorde det känt för sin tjänare Johannes, ²som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt vad han själv har sett. ³Salig är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära. ⁴Från Johannes till de sju församlingarna i Asien. Nåd vare med er och frid från honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron ⁵och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod ⁶och gjort oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Far, hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen. ⁷Se, han kommer med molnen, och varje öga ska se honom, även de som genomborrat honom. Och jordens alla stammar ska jämra sig för hans skull. Ja, amen. ⁸Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige. ⁹Jag, er broder Johannes som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, hade kommit till ön som kallas Patmos för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. ¹⁰På Herrens dag kom jag i Anden och hörde en stark röst bakom mig, som en basun: ¹¹"Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea." ¹²Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld ¹³och mitt bland ljusstakarna en som liknade en människoson, klädd i en hellång dräkt och med ett bälte av guld runt bröstet. ¹⁴Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. ¹⁵Hans fötter liknade skinande brons som glöder i smältugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. ¹⁶I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den skiner i all sin kraft. ¹⁷När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste ¹⁸och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet. ¹⁹Skriv nu ner vad du har sett och vad som är och vad som ska ske efter detta. ²⁰Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du såg i min högra hand och de sju ljusstakarna av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.

Kapitel 2

¹Skriv till ängeln för församlingen i Efesos: Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som vandrar bland de sju ljusstakarna av guld: ²Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet. Jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. ³Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull utan att tröttna. ⁴Men jag har en sak emot dig: att du har övergett din första kärlek. ⁵Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och vänd om och gör dina första gärningar. Annars, om du inte vänder om, kommer jag till dig och flyttar din ljusstake från dess plats. ⁶Men den fördelen har du: att du hatar nikolaiternas gärningar som också jag hatar. ⁷Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis. ⁸Och skriv till ängeln för församlingen i Smyrna: Så säger den förste och den siste, han som var död och som lever igen: ⁹Jag känner ditt lidande och din fattigdom – men du är rik! – och hur du hånas av dem som kallar sig judar men inte är annat än en Satans synagoga. ¹⁰Var inte rädd för vad du ska få utstå. Se, djävulen kommer att sätta några av er i fängelse för att ni ska prövas, och ni kommer att lida i tio dagar. Var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets krona. ¹¹Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar ska inte skadas av den andra döden. ¹²Och skriv till ängeln för församlingen i Pergamon: Så säger han som har det skarpa tveeggade svärdet: ¹³Jag vet var du bor, där Satan har sin tron. Och du håller fast vid mitt namn och har inte förnekat tron på mig, inte ens under dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor. ¹⁴Men jag har en sak emot dig: att du har några där som håller fast vid Bileams lära, han som lärde Balak att gillra en fälla för Israels barn så att de åt kött från avgudaoffer och var otrogna. ¹⁵På samma sätt har också du några som håller fast vid nikolaiternas lära. ¹⁶Vänd därför om! Annars kommer jag snart till dig och strider mot dem med min muns svärd. ¹⁷Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar ska jag ge av det dolda mannat. Och jag ska ge honom en vit sten, och på stenen är skrivet ett nytt namn som ingen känner utom den som får det. ¹⁸Och skriv till ängeln för församlingen i Tyatira: Så säger Guds Son, han som har ögon som eldslågor och fötter som skinande brons: ¹⁹Jag känner dina gärningar, din kärlek och din tro, ditt tjänande och din uthållighet, och jag vet att dina sista gärningar är fler än de första. ²⁰Men jag har en sak emot dig: att du tolererar kvinnan Isebel, hon som kallar sig profetissa och undervisar och förleder mina tjänare till att vara otrogna och äta kött från avgudaoffer. ²¹Jag har gett henne tid att omvända sig, men hon vill inte omvända sig från sin otrohet. ²²Nu lägger jag henne på sjukbädden, och de som är otrogna med henne ska få svåra plågor om de inte omvänder sig från hennes gärningar. ²³Jag ska döda hennes barn, och alla församlingarna ska inse att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar. Och jag ska ge åt var och en av er efter hans gärningar. ²⁴Men till er andra i Tyatira, ni som inte har den läran och inte har lärt känna Satans djupheter, som man kallar det, till er säger jag: Jag lägger inte på er någon annan börda. ²⁵Men håll fast vid det ni har tills jag kommer. ²⁶Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom ska jag ge makt över folken. ²⁷Han ska styra dem med järnspira som man krossar lerkärl, ²⁸liksom jag har fått den makten av min Far. Och jag ska ge honom morgonstjärnan. ²⁹Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!

Kapitel 3

¹Och skriv till ängeln för församlingen i Sardes: Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: Jag känner dina gärningar. Du har namn om dig att du lever, men du är död. ²Vakna upp och stärk det som är kvar och som var nära att dö, för jag har inte funnit dina gärningar fullkomliga inför min Gud. ³Kom därför ihåg vad du har tagit emot och hört, håll fast vid det och vänd om. Om du inte håller dig vaken ska jag komma som en tjuv, och du ska inte veta vilken stund jag kommer över dig. ⁴Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de ska vandra med mig i vita kläder, för de är värdiga. ⁵Den som segrar ska alltså bli klädd i vita kläder, och jag ska aldrig stryka hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Far och hans änglar. ⁶Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! ⁷Och skriv till ängeln för församlingen i Filadelfia: Så säger han som är helig och sann, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna: ⁸Jag känner dina gärningar. Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga, för din kraft är liten och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. ⁹Se, jag överlämnar åt dig några från Satans synagoga, några som kallar sig judar men inte är det utan ljuger. Jag ska få dem att komma och falla ner inför dina fötter, och de ska förstå att jag älskar dig. ¹⁰Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare. ¹¹Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona. ¹²Den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han ska aldrig mer lämna det. På honom ska jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. ¹³Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! ¹⁴Och skriv till ängeln för församlingen i Laodicea: Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, upphovet till Guds skapelse: ¹⁵Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm! ¹⁶Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall ska jag spy ut dig ur min mun. ¹⁷Du säger: Jag är rik, jag har fått rikedom och behöver ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig, ynklig, fattig, blind och naken. ¹⁸Jag råder dig att köpa guld av mig som är renat i eld så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se. ¹⁹Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Visa därför iver och vänd om! ²⁰Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. ²¹Den som segrar ska jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Far på hans tron. ²²Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!

Kapitel 4

¹Därefter såg jag, och se: en dörr stod öppen i himlen. Och rösten som jag först hade hört tala till mig som en basun sade: "Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste ske efter detta." ²Genast var jag i Anden. Och se, en tron stod i himlen, och någon satt på tronen. ³Och han som satt där liknade en ädelsten, som jaspis och karneol, och runt omkring tronen fanns en regnbåge som liknade smaragd. ⁴Runt omkring tronen stod tjugofyra troner, och på tronerna satt tjugofyra äldste klädda i vita kläder och med kronor av guld på huvudet. ⁵Och från tronen kom blixtar och dån och åska, och framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar. ⁶Framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall. Mitt för tronen och runt omkring den stod fyra varelser som hade fullt med ögon framtill och baktill. ⁷Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ung tjur, den tredje hade ett ansikte som en människa och den fjärde liknade en flygande örn. ⁸Var och en av de fyra varelserna hade sex vingar och fullt med ögon runt om och på insidan. Dag och natt säger de utan uppehåll: "Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer." ⁹Och när varelserna prisar och ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheters evighet, ¹⁰då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheters evighet. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger: ¹¹"Värdig är du, vår Herre och Gud, att ta emot lov och ära och makt, för du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat."

Kapitel 5

¹Och jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på både insidan och utsidan, förseglad med sju sigill. ²Och jag såg en väldig ängel som ropade med stark röst: "Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?" ³Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den. ⁴Och jag grät bittert över att det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen eller se in i den. ⁵Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat. Han kan öppna bokrullen och dess sju sigill." ⁶Och jag såg: i mitten mellan tronen och de fyra varelserna och de äldste stod ett Lamm, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar utsända över hela jorden. ⁷Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. ⁸Och när det tog bokrullen, föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Var och en hade en harpa och skålar av guld fulla med rökelse, som är de heligas böner. ⁹Och de sjöng en ny sång: "Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, för du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud av alla stammar och språk och länder och folk. ¹⁰Du har gjort dem till ett kungarike och till präster åt vår Gud, och de ska regera på jorden." ¹¹Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar runt tronen och varelserna och de äldste. Deras antal var tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen, ¹²och de sade med stark röst: "Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot makten, rikedomen, visheten, kraften, äran, härligheten och lovsången!" ¹³Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns i dem hörde jag säga: "Honom som sitter på tronen, honom och Lammet tillhör lovsången och äran och härligheten och makten i evigheters evighet!" ¹⁴Och de fyra varelserna sade: "Amen." Och de äldste föll ner och tillbad.

Kapitel 6

¹Och jag såg när Lammet bröt ett av de sju sigillen. Då hörde jag en av de fyra varelserna säga med en röst som åskan: "Kom!" ²Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Han fick en segerkrans, och han drog ut som segerherre för att segra. ³Och när Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag den andra varelsen säga: "Kom!" ⁴En annan häst kom ut, en eldröd, och han som satt på den fick makt att ta bort freden från jorden så att människor skulle slakta varandra. Och han fick ett stort svärd. ⁵När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen säga: "Kom!" Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand. ⁶Och jag hörde liksom en röst mitt bland de fyra varelserna: "Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar, men oljan och vinet får du inte skada." ⁷När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde varelsens röst säga: "Kom!" ⁸Och jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och helvetet följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur. ⁹När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade. ¹⁰De ropade med stark röst: "Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?" ¹¹Och var och en av dem fick en vit dräkt, och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fulltaliga. ¹²Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt, och hela månen blev som blod. ¹³Himlens stjärnor föll ner på jorden, som när fikonträdet fäller sina omogna frukter när det skakas av en kraftig vind. ¹⁴Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser. ¹⁵Och jordens kungar, stormännen och befälhavarna, de rika och mäktiga och alla slavar och fria gömde sig i hålor och bland bergens klippor, ¹⁶och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede! ¹⁷Deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"

Kapitel 7

¹Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller något träd. ²Och jag såg en annan ängel som kom upp från öster med den levande Gudens sigill. Han ropade med stark röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet: ³"Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänares pannor!" ⁴Och jag hörde antalet av dem som hade fått sigillet, etthundrafyrtiofyra tusen från Israels alla stammar: ⁵av Juda stam tolv tusen som fått sigillet, av Rubens stam tolv tusen, av Gads stam tolv tusen, ⁶av Ashers stam tolv tusen, av Naftalis stam tolv tusen, av Manasses stam tolv tusen, ⁷av Simeons stam tolv tusen, av Levis stam tolv tusen, av Isaskars stam tolv tusen, ⁸av Sebulons stam tolv tusen, av Josefs stam tolv tusen och av Benjamins stam tolv tusen som fått sigillet. ⁹Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer, ¹⁰och de ropade med stark röst: "Frälsningen tillhör vår Gud, som sitter på tronen, och Lammet!" ¹¹Och alla änglarna stod runt tronen och de äldste och de fyra varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud ¹²och sade: "Amen! Lovsången, härligheten, visheten, tacksägelsen, äran, makten och kraften tillhör vår Gud i evigheters evighet. Amen." ¹³En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?" ¹⁴Jag svarade: "Min herre, du vet det." Då sade han till mig: "Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. ¹⁵Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält över dem. ¹⁶De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, ¹⁷för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon."

Kapitel 8

¹När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen i omkring en halvtimme. ²Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och de fick sju basuner. ³Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld. Han fick mycket rökelse att lägga tillsammans med alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. ⁴Och röken från rökelsen steg från ängelns hand tillsammans med de heligas böner upp inför Gud. ⁵Och ängeln tog rökelsekaret, fyllde det med elden från altaret och kastade ner det på jorden, och det blev åska, dån och blixtar och jorden skakade. ⁶Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem. ⁷Den första ängeln blåste i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och kastades ner på jorden. En tredjedel av jorden brann upp, och en tredjedel av träden brann upp, och allt grönt gräs brann upp. ⁸Den andra ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg kastades i havet. En tredjedel av havet förvandlades till blod, ⁹och en tredjedel av allt liv i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under. ¹⁰Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll över en tredjedel av floderna och vattenkällorna. ¹¹Stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattnen förvandlades till malört, och många människor dog av vattnet som hade blivit bittert. ¹²Den fjärde ängeln blåste i sin basun. Då träffades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att en tredjedel av dem förmörkades och dagen förlorade en tredjedel av sitt ljus, och natten likaså. ¹³Och jag såg, och jag hörde en örn som flög uppe på himlen och ropade med stark röst: "Ve, ve, ve över jordens invånare för de basunstötar som är kvar, när de tre andra änglarna blåser i sina basuner!"

Kapitel 9

¹Den femte ängeln blåste i sin basun. Och jag såg en stjärna som hade fallit från himlen ner på jorden, och den fick nyckeln till avgrund-ens brunn. ²Den öppnade avgrundens brunn, och rök steg upp ur brunnen som röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen. ³Ur röken kom gräshoppor ut över jorden, och de fick samma makt som skorpionerna på jorden. ⁴De blev tillsagda att inte skada markens gräs eller någon grönska eller något träd, utan bara de människor som inte hade Guds sigill på pannan. ⁵De fick inte rätt att döda dem, men de fick plåga dem i fem månader, och smärtan från dem var som smärtan när en skorpion sticker en människa. ⁶I de dagarna ska människorna söka döden men inte finna den, de ska längta efter att dö men döden ska fly ifrån dem. ⁷Gräshopporna såg ut som hästar rustade till strid. På sina huvuden hade de något som liknade kronor av guld, och deras ansikten var som människors ansikten. ⁸De hade hår som kvinnor, tänder som lejon ⁹och bröstpansar som av järn. Och dånet från deras vingar var som dånet från stridsvagnar med många hästar som stormar fram till strid. ¹⁰De hade stjärtar och gaddar som skorpioner, och i stjärten låg deras makt att skada människorna i fem månader. ¹¹Som kung över sig har de avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon. ¹²Det första veropet är över. Se, efter det kommer två till. ¹³Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Och jag hörde en röst från de fyra hornen på guldaltaret inför Gud, ¹⁴och den sade till den sjätte ängeln som hade basunen: "Släpp lös de fyra änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat." ¹⁵Och de fyra änglarna som hade hållits redo för den timmen och den dagen och den månaden och det året släpptes lösa för att döda en tredjedel av människorna. ¹⁶Antalet ryttare i dessa ryttarhärar var tjugo tusen gånger tio tusen. Jag hörde deras antal. ¹⁷Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: ryttarna hade eldröda, mörkblå och svavelgula bröstpansar, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras munnar kom eld och rök och svavel. ¹⁸Av dessa tre plågor dödades en tredjedel av människorna, av elden och röken och svavlet som kom ur deras munnar. ¹⁹Hästarnas makt ligger i deras mun och deras svansar, för deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dessa gör de skada. ²⁰Resten av människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk. De slutade inte att tillbe onda andar och avgudabilder av guld, silver, brons, sten och trä som varken kan se eller höra eller gå, ²¹och de ångrade inte sina mord och sin ockultism, sin sexuella omoral och sina stölder.

Kapitel 10

¹Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen, klädd i ett moln och med regnbågen över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som eldpelare, ²och i handen hade han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden ³och ropade med stark röst som ett rytande lejon. Och när han hade ropat, talade de sju åskorna med sina röster. ⁴När de sju åskorna hade talat skulle jag just skriva, men jag hörde en röst från himlen: "Försegla det som de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det." ⁵Och ängeln som jag såg stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen ⁶och svor vid honom som lever i evigheters evighet och som har skapat himlen och det som finns i den och jorden och det som finns på den och havet och det som finns i det: "Tiden är ute. ⁷Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det evangelium han gett sina tjänare profeterna." ⁸Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden." ⁹Jag gick då bort till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Ta den och ät upp den! Den ska svida i din mage men vara söt som honung i din mun." ¹⁰Jag tog bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit den sved det i min mage. ¹¹Och man sade till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och länder och språk och kungar."

Visa nästa kapitel