Johannesevangeliet 1–3
Kapitel 1
1I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2Han var i begynnelsen hos Gud. 3Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. 4I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. 6Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset. 9Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen. 10Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. 12Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud. 14Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. 15Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig." 16Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd. 19Detta är Johannes vittnesbörd när judarna sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. 20Han bekände och förnekade inte, han bekände: "Jag är inte Messias." 21De frågade honom: "Vem är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." – "Är du Profeten?" Han svarade: "Nej." 22Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" 23Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren! " 24De som var utsända kom från fariseerna, 25och de frågade honom: "Varför döper du då, om du varken är Messias eller Elia eller Profeten?" 26Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27Han kommer efter mig, och jag är inte värdig ens att lossa remmen på hans sandal." 28Detta hände i Betania på andra sidan Jordan där Johannes döpte. 29Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds Lamm som tar bort världens synd! 30Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, för han var till före mig. 31Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten." 32Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. 33Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i den helige Ande. 34Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son." 35Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36När han såg Jesus komma gående, sade han: "Se Guds Lamm!" 37De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. 38Jesus vände sig om och såg att de följde honom, och han frågade dem: "Vad söker ni?" De svarade: "Rabbi" – det betyder lärare – "var bor du?" 39Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde, och de stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen. 40Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och följt Jesus. 41Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias!" – det betyder Kristus, den Smorde. 42Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: "Du är Simon, Johannes son. Du ska heta Kefas" – det betyder Petrus. 43Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Då fann han Filippus och sade till honom: "Följ mig!" 44Filippus var från Betsaida, samma stad som Andreas och Petrus. 45Filippus fann Natanael och sade till honom: "Vi har funnit honom som Mose skrev om i lagen och som profeterna skrev om – Jesus, Josefs son från Nasaret." 46Natanael sade till honom: "Från Nasaret? Kan det komma något gott därifrån?" Filippus svarade: "Kom och se!" 47Jesus såg Natanael komma och sade om honom: "Här är en sann israelit som är utan svek." 48Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig såg jag dig under fikonträdet." 49Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels kung!" 50Jesus svarade honom: "Du tror för att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större saker än så ska du få se." 51Sedan sade han till honom: "Jag säger er sanningen: Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."
Kapitel 2
1På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. 2Även Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet. 3Men vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: "De har inget vin." 4Jesus svarade henne: "Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har inte kommit än." 5Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han säger till er." 6Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var. 7Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten", och de fyllde dem till brädden. 8Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde så. 9Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Han visste inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen 10och sade: "Alla sätter fram det goda vinet först, och sedan det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu." 11Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. 12Sedan gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där några dagar. 13Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. 14På tempelplatsen såg han dem som sålde oxar, får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. 15Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans från tempelgården med både får och oxar. Han slog ut växlarnas mynt och välte deras bord, 16och till duvförsäljarna sade han: "Ta bort det härifrån! Gör inte min Fars hus till en marknadsplats!" 17Hans lärjungar kom då ihåg att det står skrivet: Brinnande iver för ditt hus ska förtära mig. 18Då reagerade judarna och frågade honom: "Vad kan du visa oss för tecken eftersom du gör så här?" 19Jesus svarade: "Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det på tre dagar." 20Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du ska resa upp det på tre dagar!" 21Men templet han talade om var hans kropp. 22När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på ordet som Jesus hade sagt. 23Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. 24Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla 25och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste själv vad som fanns i människan.
Kapitel 3
1Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. 2Han kom till Jesus en natt och sade: "Rabbi, vi vet att du är en lärare som kommer från Gud. Ingen kan göra de tecken som du gör om inte Gud är med honom." 3Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." 4Nikodemus sade: "Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?" 5Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. 6Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. 7Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. 8Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden." 9Nikodemus frågade: "Hur kan det gå till?" 10Jesus svarade: "Du är Israels lärare. Förstår du inte det här? 11Jag säger dig sanningen: Vi talar om det vi vet och vittnar om det vi har sett, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. 12Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska? 13Ingen har stigit upp till himlen utom den som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen. 14Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, 15för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. 16Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 17Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. 18Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 19Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda. 20Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas. 21Men den som lever i sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud." 22Sedan gick Jesus med sina lärjungar till Judeen, och han var med dem där en tid och döpte. 23Även Johannes döpte, i Ainon nära Salim där det fanns gott om vatten, och folk kom dit och blev döpta. 24Johannes hade ännu inte blivit satt i fängelse. 25Då uppstod en diskussion om reningen mellan några av Johannes lärjungar och en jude. 26De gick till Johannes och sade: "Rabbi, han som var med dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om – nu döper han, och alla går till honom!" 27Johannes svarade: "En människa kan inte ta sig något utan att det ges henne från himlen. 28Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias, jag är sänd framför honom. 29Brudgum är den som har bruden. Men brudgummens vän står där och lyssnar till honom, och han gläder sig över brudgummens röst. Den glädjen är nu min helt och fullt. 30Han måste bli större och jag mindre. 31Den som kommer från ovan är över alla. Den som kommer från jorden är av jorden och talar utifrån jorden. Den som kommer från himlen är över alla. 32Han vittnar om det han har sett och hört, men ingen tar emot hans vittnesbörd. 33Den som tar emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann. 34Den som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden utan begränsning. 35Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. 36Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."