Nahum 1–2
Kapitel 1
1Profetia om Nineve, boken med Nahum från Elkoshs syn. 2Herren är en nitisk Gud och en hämnare. Herren tar hämnd och vredgas, Herren tar hämnd på sina ovänner och har vrede i förvar åt sina fiender. 3Herren är sen till vrede men stor i kraft, han låter ingen gå ostraffad. Herren har sin väg i storm och oväder, och molnen är dammet under hans fötter. 4Han straffar havet och låter det torka ut, han låter alla floder sina. Då tynar Bashan och Karmel bort och Libanons grönska vissnar. 5Bergen darrar för honom och höjderna smälter. Jorden bävar för hans ansikte, världen och alla som bor där. 6Vem kan bestå inför hans harm, vem kan uthärda hans vredes glöd? Hans vrede brinner som eld och klipporna spricker inför honom. 7Herren är god, en tillflykt på nödens dag, han känner dem som flyr till honom. 8Men med en störtflod förintar han platsen där Nineve står, och mörker förföljer hans fiender. 9Vad ni än planerar mot Herren ska han komma med fullständig ödeläggelse. Nöden ska inte komma två gånger. 10Om de än är hopslingrade som törnsnår och druckna av sitt drickande, ska de alla förtäras som torrt gräs. 11Från dig har en man gått ut, en som tänker ut ont mot Herren, en rådgivare i ondska. 12Så säger Herren : ”Hur starka och många de än är, ska de ändå mejas ner och försvinna. Jag har plågat dig, men ska inte plåga dig mer. 13Nu ska jag bryta hans ok över dig, jag ska slita av dina band.” 14Men om dig, Nineve, har Herren befallt: ”Inga efterkommande ska bära vidare ditt namn. Ur dina gudars hus ska jag utrota alla bilder, både snidade och gjutna. Jag ska göra i ordning en grav åt dig, för du är ingenting värd.”
Kapitel 2
1Se, över bergen kommer glädjebudbäraren som förkunnar frid. Fira dina högtider, Juda, uppfyll dina löften, för den onde ska inte mer dra fram genom dig, han är helt tillintetgjord. 2En folkförskingrare drar upp mot dig. Bevaka dina fästen! Spana mot vägen, rusta dig, samla all din kraft. 3Herren ska återställa Jakobs storhet liksom Israels storhet, för plundrare har plundrat dem och fördärvat deras vinstockar. 4Hans hjältars sköldar har färgats röda, kämparna går klädda i scharlakan. Vagnarna gnistrar av stålglans den dag han gör sig redo, det svingas med spjut av cypress. 5På gatorna stormar vagnarna fram, de kör om varandra på torgen. De ser ut som bloss, de far i väg som blixtar. 6Han kommer ihåg sina väldiga kämpar. De snubblar där de rusar fram, de skyndar mot stadens murar och skyddstaken görs redo. 7Flodernas portar öppnas, och palatset faller ihop. 8Det är bestämt: Hon ska kläs av och föras bort. Hennes slavflickor ska sucka som duvor och slå sig över hjärtat. 9Nineve var sedan gammalt som en vattenrik damm, men nu flyr vattnet bort. ”Stanna! Stanna!” Men ingen vänder sig om. 10Röva silver, röva guld! Här finns skatter utan slut, överflöd av dyrbarheter. 11Tom, tömd, förödd! Modlösa hjärtan, vacklande knän! Darrande höfter överallt! Alla ansikten är blossande röda. 12Var är nu lejonens kula, platsen där de unga lejonen åt sitt byte, där lejonet och lejonhonan och lejonungen gick omkring utan att någon skrämde dem? 13Lejonet rev i stycken tills ungarna fick nog, dödade för sina lejonhonor och fyllde sina hålor med byte, sina kulor med rivna djur. 14Se, jag är emot dig, säger Herren Sebaot. Jag ska låta dina vagnar gå upp i rök, och dina unga lejon ska förtäras av svärd. Jag ska utplåna ditt rövade gods från jorden, och röster av dina sändebud ska inte mer höras.