Ordspråksboken 1–5

Kapitel 1

¹Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung. ²Med dem lär man känna vishet och förmaning och förstår kloka ord, ³man får förmaning till att handla vist, rättfärdigt, rättvist och rätt. ⁴De ger de okunniga klokhet, de unga kunskap och omdöme. ⁵Den vise hör dem och ökar sin lärdom, den förståndige får klok ledning. ⁶Med dem förstår man ordspråk och liknelser, de visas ord och deras gåtor. ⁷Att vörda Herren är början till kunskap, men dårar föraktar vishet och förmaning. ⁸Hör, min son, din fars förmaning och förkasta inte din mors undervisning, ⁹för de är en skön krans för ditt huvud och en vacker kedja för din hals. ¹⁰Min son, om syndare lockar dig, så följ dem inte. ¹¹Om de säger: ”Kom med oss! Vi ska ligga på lur efter blod, i bakhåll för oskyldiga utan orsak. ¹²Som dödsriket ska vi sluka dem levande, friska och sunda ska de fara ner i graven. ¹³Allt dyrbart ska vi vinna, vi ska fylla våra hus med byte. ¹⁴Dela du vår lott med oss! Vi alla ska ha gemensam kassa.” ¹⁵Min son, gå inte samma väg som de, håll din fot borta från deras stig, ¹⁶för deras fötter skyndar till det som är ont, de rusar för att spilla blod. ¹⁷Det är ingen mening att lägga ut nätet inför ögonen på alla fåglarna. ¹⁸De ligger på lur efter sitt eget blod, de gillrar fällor för sina egna liv. ¹⁹Så går det dem som söker oärlig vinst, den tar livet av sina ägare. ²⁰Visheten ropar på gatan, hon höjer sin röst på torgen. ²¹Hon predikar i gathörnens buller, vid ingången till stadens portar talar hon sina ord: ²²”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet, ni hånare njuta av att håna och ni dårar hata kunskap? ²³Vänd om till mig när jag varnar er. Se, jag ska låta min Ande flöda över er, jag ska låta er lära känna mina ord. ²⁴Men ni vägrade lyssna när jag ropade, ingen brydde sig när jag räckte ut min hand. ²⁵Ni förkastade alla mina råd och ville inte veta av mina varningar. ²⁶Därför ska också jag le åt er olycka och håna när skräcken drabbar er, ²⁷när skräcken kommer som ett oväder och er olycka drar in som en storm, när nöd och ångest drabbar er. ²⁸Då ska de ropa till mig utan att jag svarar, de ska söka mig utan att finna mig. ²⁹De hatade kunskap och valde inte att vörda Herren, ³⁰de ville inte veta av mitt råd utan föraktade alla mina varningar. ³¹Därför ska de få äta sina gärningars frukt och mättas av sina onda planer, ³²för de okunnigas avfällighet ska döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem. ³³Men den som lyssnar till mig ska bo i trygghet och inte behöva frukta något ont.”

Kapitel 2

¹Min son, om du tar emot mina ord och bevarar mina bud inom dig ²så att ditt öra lyssnar till visheten och du böjer ditt hjärta till klokheten, ³ja, om du ropar efter insikten och höjer din röst efter klokheten, ⁴om du söker den som silver och letar efter den som efter skatter, ⁵då ska du förstå vad det är att vörda Herren och finna kunskapen om Gud. ⁶För det är Herren som ger vishet, från hans mun kommer kunskap och klokhet. ⁷Han har visa råd i förvar åt de ärliga, han är en sköld för dem som lever hederligt, ⁸han beskyddar det rättas stigar och bevarar sina frommas väg. ⁹Då ska du förstå vad som är rättfärdigt, rättvist och rätt, det godas alla vägar. ¹⁰För vishet ska komma in i ditt hjärta och kunskap bli ljuvlig för din själ, ¹¹omdöme ska bevara dig och klokhet beskydda dig. ¹²Visheten ska rädda dig från det ondas väg, från dem som talar det som är förvridet, ¹³som överger det rättas stigar för att vandra på mörkrets vägar, ¹⁴som gläds över att göra det onda och fröjdar sig över ondskans förvrängningar, ¹⁵som följer krokiga stigar och går på villovägar. ¹⁶Visheten ska rädda dig från den främmande kvinnan, från din nästas hustru som talar hala ord, ¹⁷hon som har övergett sin ungdoms vän och glömt sin Guds förbund. ¹⁸Hennes hus sjunker ner i döden, hennes vägar går till skuggornas boning. ¹⁹De som går in till henne kommer aldrig tillbaka, de når inte livets stigar. ²⁰Därför ska du vandra på de godas väg och hålla dig på de rättfärdigas stigar, ²¹för de ärliga får bo i landet och de hederliga stanna där. ²²Men de gudlösa ska utrotas ur landet, de trolösa ryckas bort därifrån.

Kapitel 3

¹Min son, glöm inte min undervisning, bevara mina bud i ditt hjärta, ²för de ska ge dig långt liv och många levnadsår och frid. ³Låt inte godhet och sanning lämna dig. Bind dem runt din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla, ⁴så finner du nåd och gott förstånd i Guds och människors ögon. ⁵Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. ⁶Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar. ⁷Var inte vis i dina egna ögon, vörda Herren och undvik det onda. ⁸Det ska ge hälsa åt din kropp, kraft åt alla dess ben. ⁹Ära Herren med vad du äger och med det första av all din gröda. ¹⁰Då ska dina lador fyllas av rika skördar och dina pressar flöda över av vin. ¹¹Min son, förakta inte Herrens fostran och förarga dig inte när han tuktar dig, ¹²för den Herren älskar tuktar han likt en far den son han har kär. ¹³Lycklig den människa som funnit visheten, den människa som får förstånd, ¹⁴för vishetens värde är bättre än silvrets och vinsten hon ger är bättre än guld. ¹⁵Hon är dyrbarare än pärlor, ingen av dina skatter kan jämföras med henne. ¹⁶Långt liv har hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära. ¹⁷Hennes vägar är ljuvliga vägar, alla hennes stigar är trygga. ¹⁸Hon är ett livets träd för dem som får tag i henne, lyckliga är de som håller fast vid henne. ¹⁹Genom visheten har Herren lagt jordens grund, med förstånd har han berett himlen. ²⁰Genom hans kunskap bröt djupets vattenmassor fram och molnen droppade av fukt. ²¹Min son, bevara klokhet och omdöme, låt dem inte vika från din blick. ²²De ska ge liv åt din själ och bli ett smycke för din hals. ²³Då ska du vandra trygg på din väg, din fot ska inte slinta. ²⁴När du lägger dig ska inget skrämma dig, och när du lagt dig ska du sova gott. ²⁵Du behöver inte vara rädd för plötslig fara eller för stormen som drabbar de gudlösa, ²⁶för Herren ska vara din trygghet och bevara din fot för snaran. ²⁷Neka inte en behövande något gott när det står i din makt att hjälpa. ²⁸Säg inte till din nästa: ”Kom tillbaka senare, i morgon ska jag ge dig”, när du har något nu. ²⁹Tänk inte ut något ont mot din nästa som bor trygg i din närhet. ³⁰Gräla inte med någon utan orsak när han inte har gjort dig något ont. ³¹Avundas inte en våldsam man och välj inte någon av hans vägar, ³²för Herren avskyr den som är falsk men är förtrolig med de ärliga. ³³Herrens förbannelse vilar över den gudlöses hus, men han välsignar de rättfärdigas hem. ³⁴Föraktare föraktar han, men ger nåd åt de ödmjuka. ³⁵De visa får ära till arvedel, de dåraktiga får skam.

Kapitel 4

¹Lyssna, barn, till er fars förmaning, ta vara på den så att ni får förstånd. ²God lärdom ger jag er, överge inte min undervisning. ³För jag har själv varit barn och haft en far, varit liten och min mors ende son. ⁴Då undervisade han mig och sade till mig: Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord. Bevara mina bud, så får du leva. ⁵Vinn vishet, vinn förstånd! Glöm inte vad min mun har sagt och vik inte av från det. ⁶Överge inte visheten, så ska hon bevara dig. Älska henne, så ska hon skydda dig. ⁷Visheten är det viktigaste. Vinn vishet, vinn förstånd med allt du äger. ⁸Håll henne högt, så ska hon upphöja dig. Hon ger dig ära när du omfamnar henne. ⁹En skön krans ska hon sätta på ditt huvud, en ärekrona ska hon räcka dig. ¹⁰Hör, min son, ta emot mina ord, så blir dina levnadsår många. ¹¹Jag lär dig vishetens väg, jag leder dig på rätta stigar. ¹²När du går ska inget hindra dina steg, när du springer ska du inte snava. ¹³Håll fast vid min förmaning, släpp den inte. Bevara den, för den är ditt liv. ¹⁴Gå inte in på de gudlösas stig, vandra inte på de ondas väg. ¹⁵Undvik den, gå inte in på den, vik av från den och gå förbi. ¹⁶De kan inte sova om de inte fått göra något ont, de mister sin sömn om de inte fått någon på fall, ¹⁷för de äter ondskans bröd och dricker våldets vin. ¹⁸De rättfärdigas stig är som gryningens ljus, som växer i klarhet tills dagen når sin höjd. ¹⁹Men de gudlösas väg är som djupaste mörker, de märker inte vad som blir deras fall. ²⁰Min son, ta vara på vad jag säger, vänd ditt öra till mina ord. ²¹Låt dem inte vika från din blick, bevara dem i ditt hjärtas djup, ²²för de är liv för den som finner dem och läkedom för hela hans kropp. ²³Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet. ²⁴Gör dig fri från munnens falskhet, låt läpparnas svek vara fjärran från dig. ²⁵Låt dina ögon se rakt fram, rikta din blick rakt framför dig. ²⁶Tänk på stigen där din fot går fram, låt alla dina vägar vara rätta. ²⁷Vik inte av åt höger eller vänster, håll din fot borta från det onda.

Kapitel 5

¹Min son, lyssna till min vishet, vänd ditt öra till min klokhet, ²så att du tar vara på gott omdöme och dina läppar bevarar kunskapen. ³För en trolös kvinnas läppar dryper av honung, hennes mun är halare än olja, ⁴men till sist blir hon bitter som malört, vass som ett tveeggat svärd. ⁵Hennes fötter styr ner mot döden, till dödsriket drar hennes steg. ⁶På livets väg tänker hon inte, hennes stigar leder vilse utan att hon märker det. ⁷Lyssna nu på mig, barn, vik inte bort från min muns ord. ⁸Låt din väg gå långt från henne, kom inte nära dörren till hennes hus. ⁹Annars får du ge din kraft åt andra, dina år åt en grym herre. ¹⁰Främlingar mättar sig av din rikedom och ditt arbetes frukt hamnar i en annans hus. ¹¹Till slut ska du sucka, när din kropp och ditt hull tynar bort, ¹²och säga: ”Hur kunde jag hata förmaning, hur kunde mitt hjärta förakta tillrättavisning! ¹³Varför lyssnade jag inte till mina lärares röst? Varför vände jag inte mitt öra till dem som undervisade mig? ¹⁴Hur nära var det inte att jag drabbades av allt ont mitt i den samlade församlingen!” ¹⁵Drick vatten ur din egen brunn, det som rinner ur din egen källa. ¹⁶Ska dina källor rinna ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen? ¹⁷Nej, de ska tillhöra dig, bara dig, och inga främlingar jämte dig. ¹⁸Må din källa vara välsignad, och gläd dig över din ungdoms hustru, ¹⁹den älskliga hinden, den sköna gasellen. Låt hennes bröst alltid tillfredsställa dig, hennes kärlek ständigt berusa dig. ²⁰Min son, varför låta dig berusas av en främmande kvinna och famna en som inte är din? ²¹Inför Herrens ögon är människans vägar uppenbara, han betraktar alla hennes steg. ²²Den gudlöse fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sina synders snaror. ²³Han dör av brist på förmaning, i sin stora dårskap går han vilse.

Visa nästa kapitel