Sefanja 1–2
Kapitel 1
1Detta är Herrens ord som kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, när Josia, Amons son, var kung i Juda. 2Jag ska sopa bort allt från jordens yta, säger Herren. 3Jag ska sopa bort människor och djur, jag ska sopa bort himlens fåglar och havets fiskar, och dem som förleder tillsammans med de ogudaktiga. Jag ska utrota människorna från jordens yta, säger Herren. 4Jag ska sträcka ut handen mot Juda och mot alla som bor i Jerusalem. Jag ska utrota från denna plats vad som finns kvar av Baal, avgudaprästernas namn tillsammans med prästerna, 5dem som tillber himlens här på taken och dem som tillber och svär vid Herren men också svär vid Malkam, 6dem som vikit bort från Herren och varken har sökt Herren eller frågat efter honom. 7Var stilla inför Herren Gud, för Herrens dag är nära. Herren har förberett ett slaktoffer, han har helgat dem han har inbjudit. 8Och det ska ske på dagen för Herrens slaktoffer att jag ska straffa furstarna och kungasönerna och alla som klär sig i utländska kläder. 9På den dagen ska jag straffa alla som hoppar över tröskeln, dem som fyller sin herres hus med våld och svek. 10Och det ska ske på den dagen, säger Herren, att sorgerop hörs från Fiskporten och jämmer från Nya staden och ett mäktigt dån från höjderna. 11Jämra er, ni som bor i Mortelkvarteret, för det är slut med hela skaran av köpmän, alla som handlar med silver utrotas. 12Och det ska ske på den tiden att jag söker igenom Jerusalem med lyktor och straffar dem som sitter där i lugn och ro och säger i sina hjärtan: ”Inte gör Herren något gott och inte gör han något ont.” 13Och det ska ske att deras ägodelar lämnas till plundring och deras hus läggs öde. De ska bygga hus men inte få bo i dem, de ska plantera vingårdar men inte få dricka vinet från dem. 14Herrens stora dag är nära, nära och kommer med hast. Hör, det är Herrens dag! Då ropar hjältarna i ångest. 15Den dagen är en vredens dag, en dag av ångest och nöd, en dag av ödeläggelse och förödelse, en dag av mörker och dimma, en dag av moln och dis, 16en dag då hornstöt och härskri höjs mot de befästa städerna och de höga murtornen. 17Då ska jag ge människorna sådan ångest att de går omkring som blinda, därför att de har syndat mot Herren. Deras blod ska spridas som stoft och deras inälvor som gödsel. 18Varken deras silver eller deras guld ska kunna rädda dem på Herrens vredes dag. Av hans lidelses eld ska hela jorden förtäras, för fullständigt och med hast ska han göra slut på alla som bor på jorden.
Kapitel 2
1Samla er och kom samman, du folk som inte skäms, 2innan beslutet genomförs – den dagen far fram som agnar – innan Herrens vredesglöd drabbar er, innan Herrens vredes dag drabbar er. 3Sök Herren, alla ni ödmjuka i landet, ni som gör vad han befaller. Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet! Kanske blir ni beskyddade på Herrens vredes dag. 4Gaza ska bli övergivet och Ashkelon förvandlas till en ödemark. Ashdod ska drivas ut mitt på ljusa dagen och Ekron ryckas upp med rötterna. 5Ve er som bor på kustremsan, ni av kereteernas folk! Herrens ord är emot dig, Kanaan, du filisteernas land. Jag ska fördärva dig så att ingen mer ska bo där. 6Kustremsan ska bli betesmarker där herdarna har sina brunnar och fåren sina fållor. 7Den ska tillfalla dem som är kvar av Juda hus. Där ska de föra sin boskap i bet. I Ashkelons hus ska de lägga sig om kvällen, för Herren deras Gud ska se till dem och göra slut på deras fångenskap. 8Jag har hört Moabs hån och ammoniternas förolämpningar, hur de hånat mitt folk och förhävt sig mot deras land. 9Därför, så sant jag lever, säger Herren Sebaot, Israels Gud: Moab ska bli som Sodom och ammoniterna som Gomorra, ett tillhåll för nässlor och en saltgrop, en ödemark till evig tid. De som är kvar av mitt folk ska plundra dem, resten av mitt folk ska få dem till arvedel. 10Så ska det gå dem för deras högmod, för de har hånat Herren Sebaots folk och förhävt sig mot dem. 11Herren ska vara fruktansvärd mot dem. Han ska förgöra alla jordens gudar, och folkens alla kustländer ska tillbe honom, varje folk på sin ort. 12Också ni nubier ska genomborras av mitt svärd. 13Han ska sträcka ut handen mot norr och fördärva Assur och göra Nineve till en ödemark, torr som öknen. 14Där ska hjordar lägra sig, alla slags vilda djur. Både pelikaner och hägrar ska övernatta på dess pelarhuvuden. Fågelsång ska eka genom fönstren och bråte finnas på trösklarna, för cederpanelen är bortriven. 15Detta är den glada staden som satt så trygg och tänkte för sig själv: ”Jag och ingen annan!” Vilken ödemark den har blivit, ett tillhåll för vilda djur! Alla som går förbi ska vissla åt den och slå ihop händerna.